Jag orkade inte mer. Det hade gått för långt. Att jag inte ens fick gå i en normal skola - var en jobbig känsla. Jag blev hemskolad. Jag hade en livvakt. Jag var i vartenda tidning. Jag var det hetaste samtalsämnet just nu..

Och allt är hans fel.

1 år senare -

"Mamma..", hon kollade upp på mig med ett svagt leende. "Ja?", undrade hon. "Vad är det?". Jag suckde och satte mig bredvid henne. Jag orkade inte mer. Men något sa mig att jag inte borde säga det. Något sa att jag skulle svika min mamma då. Jag suckade. "När går planet?", mummlade jag. "Det vet jag inte, du får kolla med Jones, han är i kiosken", jag nickade och ställde mig upp. Vi var just nu på flygplatsen. Vi skulle åka till NY för att jag var nominerad i två awards på VMA som var imorgon , "Best New Artist" och "Best Musicvideo". Musikvideon jag var nominerad i var Justins.

Jag ville inte gå, men var tvungen. Jag ska uppträda där. Jag har sen en tid tillbaka börjat sjunga och dansa, och även börjat modella mer än någonsin. Min comeback var nog det största samtalsämnet någonsin när det gäller mig. Det var överallt. Man kunde inte missa det.

Jag drog jackan hårdare runt mig och vände mig mot kiosken. Jag försökte leta upp Jones med blicken med lyckades inte hitta honom. Jag skrev snabbt en autograf till en tjej som bett om den och försökte sen trycka mig förbi den stora folkmassan som omringat mig och Philip, min livvakt.

"Sydney!", jag vände mig snabbt om och mötte snabbt Jones oroliga blick. "Vad gör du?", fortsatte han. Han gick fram till mig och tog armen runt mina axlar och följde med mig ut ur kiosken. "Varför gör du så? Du fattar väll att folk blir galna? Du får hålla dig på våra platser", jag suckade och drog bort hans arm runt mina axlar. "När går planet?", sa jag drygt och gick en bit ifrån honom. Vi skyndade oss in i rummet och Philip stängde sen dörren efter sig. "Om 20 minuter, vi kan nog gå på snart", sa han glatt när han insåg att mammas blick var riktad emot honom. Pappa hade stannat kvar i Kalifornien för han hade för mycket jobb. Men det var lungt. Jag förstår han.

Jag suckade hårt, vilken fjäskare Jones kan vara.

-

Jag vände bort blicken från fönstret och kollade bort på mamma som lyssnade på musik. Jag drog upp min dator och satte sen framför mig. Jag loggade snabbt in på min twitter. 12.000.000 miljoner followers.. Helt sjukt. Jag är 4:a på Twitter i vem som har mest followers. Justin hade slått Lady Gaga med sina 16.000.000. Helt sjukt.

Jag skickade snabbt iväg tweeten och följde även några. Jag gick sen in på Justins twitter och suckade.

Jag bet tag i min läpp. Det värsta var inte att han var där, utan att vi var nominerade tillsammans. Det har även gått rykten att vi fått platser bredvid varandra. Men det är sånt jag inte tror på - sånt jag inte vill tro på.

Jag gick in på mina filer och satte igång Baksmällan 2. Jag hade endå inget för mig.

-

"Vart är Sydney? Sydney? Visa dig!", jag hörde paparazzisarnas skrik. Jag skakade snabbt på huvudet för mig själv och öppnade försiktigt bildörren. Philip mötte snabbt upp mig och vi gick snabbt igenom folkmassan. Vi skyndande oss in på hotellet med Mamma, Jones och alla andra bakom oss. Vi hämtade våran nyckel och jag hade fått eget rum. Jag skyndade mig in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag satte mig på sängen med ett suck. Jag lutade mig emot väggen men la snabbt märke till ett kuvert och ett par blommor som stod vid bordet. Jag gick snabbt fram ditt och öppnade kuvertet och jag tror mitt hjärta slog ett extra slag.

-------------------------------------

ÄNTLIGEN ELLER VADÅ?! GE MIG CREDS NU VAFAN ;) KYSSAR♥