------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag stog och kollade mig i spegeln. Jag hade precis vaknat, mitt hår stog åt alla håll. Jag tog upp borsten och drog den sakta igenom håret. Jag hade långt, brunt/blont hår och blå/Gröna ögon. Så fort håret var igenom kammat satte jag mig vid datan och satte på "Superstar" med Taylor Swift. Den fick mig och tänka på Justin. Justin Drew Bieber, den hetaste killen på jorden. Jag kollade mig omkring i rummet för att hitta min mobil sammtidigt som jag tog på mig. Det fick bli ett blått linne och ett par vita jeans. Men det verkade omöjligt att hitta mobilen. Så istället gick jag ner till mamma,

- Kan du ringa min telefon? Sa jag och skelade med ögonen, jag visste att mamma skulle undra varför och bli lite sur. Så istället lät jag lite gladare än vad jag brukade vara.

- Jolina, Har du slarvat bort den nu igen? Du kan inte ta hand om dina saker! Sa mamma och blev genast mer allvarlig.

- Nej.. elr jo! Men jag la undan den igår och jag kommer inte ihåg vad jag la den! Jag var så trött! Sa jag och blev mycket allvarligare jag med.

-Ta hemtelefonen! och snälla, Ta hand om dina saker! Sa mamma och såg lite gladare ut.

-Ja mamma! Och jag ledde stort och tog med mig hemtelefonen upp. När jag hade hittat telefonen så kom jag och tänka på att skolan snart börjar. Jag sneglade upp åt klockan och såg att den redan var halv åtta. Jag började om en halvtimme. Perfekt Jolina, perfekt!  Nu var det dags att skynda sig. Jag tog tag i skolväskan och tänkte precis gå ut ur dörren när jag kom på att jag inte hade sminkat mig. Så jag sket i att sminka mig. Men sen när jag satt på bussen så insåg jag att jag hade lite tid att sminka mig lite, så jag tog upp lite mascara och kletade det på mina långa ögonfransar. Jag har alltid med mig en nöd-mascara fall i fall. Och just nu var fallet! Klockan var redan tio över åtta och bussen hade precis stannat utanför skolan. Istället för att springa rakt in i klassrummet så satte jag mig utanför i soffan och låtsas att jag suttit där hela tiden. När jag kände att kusten var klar smög jag in i klassrummet. Jag ville verkligen inte visa att jag var sen, Jag är alltid sen!

-Jolina! Skrek joanna med ett brett leende. Joanna är min bästa kompis, jag har känt henne sen jag gick i ettan. Hon är den finaste personen jag känner. Hon har långt blont hår med stora lockar. Och så ska vi ju inte börja snacka om hennes ögon. Hennes ögon är helt kristallblå. Inte konstigt att alla killarna i klassen är kära i henne, För hon har inte bara utseendet. Utan hon har personligheten också. Och sen så har vi ju också lisen och hennes gäng! Dom gör verkligen allt för att få vara med Joanna bara för att killarna ska älska dom!

- Hallå?! skrek Joanna till mig i en högre ton.

- Va?.. Aha, hej Joanna! sa jag och såg förvirrad ut.

- Du är sen? Varför då?

- Jag vet inte.. Jag blev bara sen! Sa jag och satte mig snabbt så att min lärare tror att jag vart här hela tiden.

Jag kollade mig omkring och märkte att chris satt och kollade på mig. Han satt verkligen som ett ufo. Men mitt hjärta tillhörde faktiskt en annan! Justin Bieber... Eller jag önskar att det var så! Även fast jag tycker att Chris är söt. Skoldagen gick ganska fort. Jag var hemma redan vid 2. När jag kom hem så var ingen hemma,  Jovana, min syster var i Italien och mamma och pappa jobbade. Så jag slängde av mig kläderna i hallen och gick upp i rummet. Det första jag tänkte på var Justin Bieber. Jag började hetta till, Han är så het! Jag loggade in på twitter och skrev   " daaaaaaaaaaaaaaaamn' it's so hot in here :D i guess i should stop thinking of Justin Bieber xD ♥ " Jag tvekade inte en sekund, utan jag skickade direkt. Sen började jag plötsligt tänka på att jag hade lovat mamma att köpa mjölk. Och sen så är jag jätte sugen på glass! Gud vad det hade vart gott just nu. Just i detta ögonblicket! Så jag bestämde mig för att dra till affären och köpa det. När jag stog och väntade på bussen så såg jag en kille. Jag kände igen honom, men jag vet inte från vart. Man såg honom knappt, han hade på sig en lila keps och luva för huvudet. Men jag han inte se så mycket mer för bussen kom. Sen när jag väl gick på bussen så stack han. Men vem var han? Jag kände igen honom.. Det var väl inte Chris? Nej! sluta tänk på det nu. Sen när jag väl var framme vid affären så såg jag honom igen. Vem var han? Så här mycket brukar jag inte bry mig när jag ser en kille! Men jag sket i det och gick och köpte min glass. Sen när jag gick ut så gick jag rakt in i en person och fick glassen rakt i ansiktet.

-Tack då! Du kan väl se dig för! Sa jag ireeterat.

-Förlåt.. Det var inte menningen, Vad kan jag göra för att gottgöra dig? sa personen lite besviket. Och det fick mig och kolla upp...

______________________________________________________________________________________________