IS SHE THE ONE|CHAPTER 17| IT CAN'T BE THE TRUTH❤

Justins perspektiv:
Vem var han? Var han hennes kille? Gör han henne lycklig? Så många frågor. Men så lite svar.
Jag vred lite på mig i den stora sängen. Imorgon skulle hon åka igen. Men jag var tvungen att fixa detta. Jag kunde inte låta henne försvinna igen. Jag gick upp från sängen och smög tyst in på toaletten. Jag sköljde av ansiktet och drog sen på mig mina byxor. Jag vände blicken mot klockan som visade 1:23. Hon kanske sover? Hoppas inte.
Känslan som igår bubblat inom mig när jag såg "james" kändes inte bra. För att inte vara ivägen så stack jag bara. Fegis.
Jag lämnade rummet och försökte minnas vilket rum hon kommit ut från. 413.414.415. Där har vi det. Jag skulle precis knacka på dörren med ångrade mig snabbt. Plötsligt hörde jag röster ifrån hissen. "Ja, jag vet. Nej men måste lägga på, vill inte att Syd ska höra något. Jag förstår. Nej, se det som ett PR trick som hon inte vet om. Babe, lyssna på mig. Kyssen hade inga känslor! Nej. Men måste lägga på! Puss, älskar dig" hissen öppnades och jag ställde mig snabbt bakom en planta. Så fort han gått in i sitt rum lutade jag ryggen mot väggen och gled sakta neråt. Plötsligt kändes allt som i en film. Jag måste missuppfattat allt. Men då slog det mig.
James var inte äkta.
Sydney's perspektiv:
"Jag vet pappa, nej! Jag kommer ikväll. Ne. Ta det lungt! Okej, men det knackar på dörren! Och ska packa det sista nu! Puss" jag suckade och la ner mobilen. Jag gick snabbt till dörren. Jag kollade ut genom kikhålet. Justin?
Jag öppnade sakta dörren och mötte ett nervöst leende. "Hej", mummlade han. "Hej?", jag log ett prövande leende och han besvarade det. "Vad det någo.." "Ja, är James där? Är du själv?", jag nickade. "Jag är själv, men James är inte här, vadårå?"
Han svalde hårt. "Kan jag komma in?", jag nickade och släppte in han. Jag stängde snabbt dörren och satte mig bredvid Justin som satt sig i soffan. "Du får ta", jag nickade mot dom gulliga chocklad hjärtarna James tidigare köpt till mig. Världens bästa kille. Han log tacksamt och tog ett hjärta.
"Så.. Var det något? Bilen ska hämta mig om en timma.. Måste packa klart", jag log lite snett och han nickade. "Ja.. Ähm.. Jag vet verkligen inte hur jag ska säga det", han kliade sig nervöst i nacken och jag suckade. Jag tog ett hjärta och åt på den samtidigt som jag kollade mot Justin.
"Jo.. Lyssna på mig. Igår när jag hade tänkt komma.. Så hörde jag James prata med.. Sin tjej", jag kollade oförstående på honom. "Jag alltså?", skrattade jag men slutade snabbt när Justin inte hängde på. "James uttnytjar dig, han har en annan tjej. Det kan vara svårt att tro på, men jag lov..", Justin tystnade när han hörde hur dörren öppnades. Jag visste inte vad som var sant. Men något sa mig att det Justin sa inte var sant. "Babe", hörde jag James ropa. Han kollade snabbt på oss både när han såg oss. "Vad gör beavern här?", skrattade han. Justin kollade argt på honom. "Ursäkta?", muttrade Justin. James flinade. "Vad gör ni?", sa nu James lite allvarligare. "Inget, Justin ska gå nu. Eller hur Justin?", jag gav Justin en ilsken blick och han bet tag i sin läpp samtidigt som han snabbt lämnade rummet. James vände sig emot mig och tog tag i mina kinder och våra läppar möttes i en hård kyss.
Var det Justin sa sant?
Vem var han? Var han hennes kille? Gör han henne lycklig? Så många frågor. Men så lite svar.
Jag vred lite på mig i den stora sängen. Imorgon skulle hon åka igen. Men jag var tvungen att fixa detta. Jag kunde inte låta henne försvinna igen. Jag gick upp från sängen och smög tyst in på toaletten. Jag sköljde av ansiktet och drog sen på mig mina byxor. Jag vände blicken mot klockan som visade 1:23. Hon kanske sover? Hoppas inte.

Känslan som igår bubblat inom mig när jag såg "james" kändes inte bra. För att inte vara ivägen så stack jag bara. Fegis.

Jag lämnade rummet och försökte minnas vilket rum hon kommit ut från. 413.414.415. Där har vi det. Jag skulle precis knacka på dörren med ångrade mig snabbt. Plötsligt hörde jag röster ifrån hissen. "Ja, jag vet. Nej men måste lägga på, vill inte att Syd ska höra något. Jag förstår. Nej, se det som ett PR trick som hon inte vet om. Babe, lyssna på mig. Kyssen hade inga känslor! Nej. Men måste lägga på! Puss, älskar dig" hissen öppnades och jag ställde mig snabbt bakom en planta. Så fort han gått in i sitt rum lutade jag ryggen mot väggen och gled sakta neråt. Plötsligt kändes allt som i en film. Jag måste missuppfattat allt. Men då slog det mig.
James var inte äkta.

"Jag vet pappa, nej! Jag kommer ikväll. Ne. Ta det lungt! Okej, men det knackar på dörren! Och ska packa det sista nu! Puss" jag suckade och la ner mobilen. Jag gick snabbt till dörren. Jag kollade ut genom kikhålet. Justin?
Jag öppnade sakta dörren och mötte ett nervöst leende. "Hej", mummlade han. "Hej?", jag log ett prövande leende och han besvarade det. "Vad det någo.." "Ja, är James där? Är du själv?", jag nickade. "Jag är själv, men James är inte här, vadårå?"

Han svalde hårt. "Kan jag komma in?", jag nickade och släppte in han. Jag stängde snabbt dörren och satte mig bredvid Justin som satt sig i soffan. "Du får ta", jag nickade mot dom gulliga chocklad hjärtarna James tidigare köpt till mig. Världens bästa kille. Han log tacksamt och tog ett hjärta.

"Så.. Var det något? Bilen ska hämta mig om en timma.. Måste packa klart", jag log lite snett och han nickade. "Ja.. Ähm.. Jag vet verkligen inte hur jag ska säga det", han kliade sig nervöst i nacken och jag suckade. Jag tog ett hjärta och åt på den samtidigt som jag kollade mot Justin.



"Jo.. Lyssna på mig. Igår när jag hade tänkt komma.. Så hörde jag James prata med.. Sin tjej", jag kollade oförstående på honom. "Jag alltså?", skrattade jag men slutade snabbt när Justin inte hängde på. "James uttnytjar dig, han har en annan tjej. Det kan vara svårt att tro på, men jag lov..", Justin tystnade när han hörde hur dörren öppnades. Jag visste inte vad som var sant. Men något sa mig att det Justin sa inte var sant. "Babe", hörde jag James ropa. Han kollade snabbt på oss både när han såg oss. "Vad gör beavern här?", skrattade han. Justin kollade argt på honom. "Ursäkta?", muttrade Justin. James flinade. "Vad gör ni?", sa nu James lite allvarligare. "Inget, Justin ska gå nu. Eller hur Justin?", jag gav Justin en ilsken blick och han bet tag i sin läpp samtidigt som han snabbt lämnade rummet. James vände sig emot mig och tog tag i mina kinder och våra läppar möttes i en hård kyss.

Var det Justin sa sant?

IS SHE THE ONE|CHAPTER 16| JAMES❤

Jag trummade med fingrarna på sättet som var beläget framför mig.
Bara några platser bredvid mig satt Selena Gomez. En sak jag inte förstod, varför sitter inte hon bredvid Justin?
"Hur är det?", jag vände mig emot Jaden Smith som satt bredvid mig.
"Det är bra, själv då?", han log lite samtidigt som han kollade framåt. "Bara bra"

-
"Vinnaren av best music video är.. MARRY YOU MED BRUNO MARS!" Applåderna spred sig i salen och ett glädjerus for igenom kroppen. Jag är väldigt glad. Jag ville inte stå där uppe med Justin. Bruno tog emot sitt pris och hade ett litet tal. Nu var det dags för den andra nomineringen.
"Best new artist är.. SYDNEY WELLER" Applåderna spred sig än en gång och ett stort leende sattes på mina läppar. Jag vann faktiskt. Jag ställde mig upp och gick snabbt upp på scenen för att ta emot mitt pris.

Jag slog snabbt upp ögonen och flämta till. Jag satte mig upp i sängen och lutade huvudet mot min hand.
"Helvete..", utbrast jag när jag såg klockan. Frukosten skulle sluta om 10 minuter. Jag hoppade upp ur sängen med mindes för mer och mer om gårdagen. Jag hade vunnit min första award. Jag tog på mig ett vitt linne och ett par Jeans Shorts. Jag satte upp håret i en tofs och skyndade mig ut ur mitt rum. Men insåg snabbt att klockan slått 10.
"Helvete!", Utbrast en bekant röst. Jag vände mig snabbt om och där stog han. Mitt hjärta ville slå ett extra slag. Han vände sig emot mig och stannade till. Han drog ner solbrillorna och ett littet leende formades på hans läppar.
"Hej Syd", mummlade han. "Hej Bieber"
Han skrattade lite och gick sen lite närmre mig. Han öppnade sin famn och jag log lite snett innan jag gick in i den och vi möttes i en varm kram. Jag bakade sen undan.
"Vad gör du..här?", jag svalade och han log. "Jag var på galan, precis som du. När åker du hem igen?", svarade han mig.
"I övermorgon, du?", undrade jag. "Nästa vecka.. Har konsert här också", jag nickade.
"Såå.. Du hann inte frukosten?", jag skrattade samtidigt som jag skakade på huvudet. "Precis"
"Bra, låt mig bjuda dig på frukost ute då", svarade han. Utan att protestera så nickade jag bara. Det var han skylldig mig efter allt.
När vi kommit ut på gatan var det väldigt lungt. Kenny var några meter ifrån oss i vilket fall som helst.

"Vad vill du ha?", justins röst var hes och väldigt vacker. "En ostmacka tack", han nickade och gick sen bort till kassan.
"Vart är du?" Stod det i min mobil ifrån mamma. "Cafeet utanför hotellet med Justin".
När Justin kom tillbaka hade jag fortfarande inte fått ett svar ifrån mamma. Jag vände blicken emot dörren och fick se någon jag aldrig trodde jag skulle få se.
"JAMES"


IS SHE THE ONE|CHAPTER 15|IT'S HIM❤

Tick, tock. Tick, tock.
Jag stampade nervöst i golvet och vände min blick mot klockan. 2 timmar kvar.
Jag ställde mig upp och gick fram till spegeln med långsamma steg. Jag satte mig snabbt ner i stolen när jag hörde dörren öppnas.
Utan att vända mig om slöt jag mina ögon. När jag sen öppnade dom så stog Julia och Antony framför mig. Antony suckade och Julia log lite svagt.
"Vi tänkte börja nu, vi har lite ont om tid!", jag nickade emot Julia. Jag satte mig rak i ryggen och Antony var snabb med att börja locka mitt hår. Julia satte sig på huk framför mig och drog fram sin sminkväska.
Det var jobbigt att bli sminkad samtidigt som någon fixade ens hår. Men jag hade vant mig. Detta var nu min vardag.

-
När jag var färdigfixat så var det dags att byta om. En vit klänning som inte gick längre än låren.
Men jag kunde inte sluta tänka på James.
Blommorna jag tidigare fått var ifrån honom. Världens underbaraste kille.
Han var allt och lite till.
Vi hade vart ett par i nästan 8 månader. Jag log av tanken. Det var synd att inte han följt med på galan.
"Är du klar?", hörde jag Jones ropa. Jag nickade för mig själv och gick sen ut ur logen. Jones log när han såg mig.
"Du ser super bra ut!", Jag skrattade lite. "Tack"

Dörren öppnades och jag vände mig snabbt ditåt.
"Mamma!", utbrast jag med ett brett leende. Jag gick snabbt fram till henne och kramade om henne.
"Hej gumman, det är dags nu", mummlade hon. "okej", sa jag snabbt och suckade. Jag tog på mig klackskorna och vi gick tillsammans ut bakom scenen. Jag satte mig ner vid ett bord och lät sekunderna gå. Dom tre sista minuterna gick fort.
Jag kollade ut mot alla människor och tog några nervösa andetag.
Jag fingrade lite på min mobil. Nu var det dags. Jag ställde mig upp och drog ner min klänning lite. Jag ställde mig bakom scenen med Jones bredvid mig.
"Kom igen nu Sydney! Du klarar det. Ge allt nu!", för första gången lät han riktigt trevlig. Det var nästan så att jag kunde urskilja ett leende. Jag log mot honom och klappade till han löst på ryggen.
Introt gick igång och Jones gick snabbt därifrån. Jag gick upp för trappan och tog tag i micken. Jag kom ut på scen och det tidigare höga applåd ljudet hade nu tystnat. Jag var beredd att börja sjunga. Det kändes som att introt aldrig skulle ta slut.
Plötsligt ser jag det bekanta leende.
Jag ser han. Jag ser Justin.
Jag kollade oroligt ner i marken och var beredd att ta första tonen.

"I'm unusually hard to hold on to
Blank stares at blank pages
No easy way to say this
You mean well, but you make this hard on me
I'm not gonna write you a love song
'cause you asked for it
'cause you need one, you see"

Sista tonen var lagd och jag hörde hur arenan snabbt fylldes med applåder. Utan att märka det hade tårar runnit ner längst kinderna. Utan att kolla ut på publiken vände jag mig om och gick snabbt in i min loge.
-------------------
Sämst typ :( Hatar detta..
Ska skriva klart denna snabbt så jag kan göra en ny novell♥



IS SHE THE ONE|CHAPTER 14|HERE WE GO AIGAN❤

 

Jag orkade inte mer. Det hade gått för långt. Att jag inte ens fick gå i en normal skola - var en jobbig känsla. Jag blev hemskolad. Jag hade en livvakt. Jag var i vartenda tidning. Jag var det hetaste samtalsämnet just nu..

Och allt är hans fel.

1 år senare -

"Mamma..", hon kollade upp på mig med ett svagt leende. "Ja?", undrade hon. "Vad är det?". Jag suckde och satte mig bredvid henne. Jag orkade inte mer. Men något sa mig att jag inte borde säga det. Något sa att jag skulle svika min mamma då. Jag suckade. "När går planet?", mummlade jag. "Det vet jag inte, du får kolla med Jones, han är i kiosken", jag nickade och ställde mig upp. Vi var just nu på flygplatsen. Vi skulle åka till NY för att jag var nominerad i två awards på VMA som var imorgon , "Best New Artist" och "Best Musicvideo". Musikvideon jag var nominerad i var Justins.

Jag ville inte gå, men var tvungen. Jag ska uppträda där. Jag har sen en tid tillbaka börjat sjunga och dansa, och även börjat modella mer än någonsin. Min comeback var nog det största samtalsämnet någonsin när det gäller mig. Det var överallt. Man kunde inte missa det.

Jag drog jackan hårdare runt mig och vände mig mot kiosken. Jag försökte leta upp Jones med blicken med lyckades inte hitta honom. Jag skrev snabbt en autograf till en tjej som bett om den och försökte sen trycka mig förbi den stora folkmassan som omringat mig och Philip, min livvakt.

"Sydney!", jag vände mig snabbt om och mötte snabbt Jones oroliga blick. "Vad gör du?", fortsatte han. Han gick fram till mig och tog armen runt mina axlar och följde med mig ut ur kiosken. "Varför gör du så? Du fattar väll att folk blir galna? Du får hålla dig på våra platser", jag suckade och drog bort hans arm runt mina axlar. "När går planet?", sa jag drygt och gick en bit ifrån honom. Vi skyndade oss in i rummet och Philip stängde sen dörren efter sig. "Om 20 minuter, vi kan nog gå på snart", sa han glatt när han insåg att mammas blick var riktad emot honom. Pappa hade stannat kvar i Kalifornien för han hade för mycket jobb. Men det var lungt. Jag förstår han.

Jag suckade hårt, vilken fjäskare Jones kan vara.

-

Here i am. Were should i go? Left or right? I must try. Caus i dont know. I'm going to fix this. Maybe it's not too late?

Jag vände bort blicken från fönstret och kollade bort på mamma som lyssnade på musik. Jag drog upp min dator och satte sen framför mig. Jag loggade snabbt in på min twitter. 12.000.000 miljoner followers.. Helt sjukt. Jag är 4:a på Twitter i vem som har mest followers. Justin hade slått Lady Gaga med sina 16.000.000. Helt sjukt.

"On my way to VMA. Thanks for your support. I love you al. Never forget that. YOU GUYS ARE AMAZING"

Jag skickade snabbt iväg tweeten och följde även några. Jag gick sen in på Justins twitter och suckade.

"THANKS FOR YOUR VOTINGS! VMA IS GOING TO ROCK - THANKS TO YOU ALL"

Jag bet tag i min läpp. Det värsta var inte att han var där, utan att vi var nominerade tillsammans. Det har även gått rykten att vi fått platser bredvid varandra. Men det är sånt jag inte tror på - sånt jag inte vill tro på.

Jag gick in på mina filer och satte igång Baksmällan 2. Jag hade endå inget för mig.

-

"Vart är Sydney? Sydney? Visa dig!", jag hörde paparazzisarnas skrik. Jag skakade snabbt på huvudet för mig själv och öppnade försiktigt bildörren. Philip mötte snabbt upp mig och vi gick snabbt igenom folkmassan. Vi skyndande oss in på hotellet med Mamma, Jones och alla andra bakom oss. Vi hämtade våran nyckel och jag hade fått eget rum. Jag skyndade mig in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag satte mig på sängen med ett suck. Jag lutade mig emot väggen men la snabbt märke till ett kuvert och ett par blommor som stod vid bordet. Jag gick snabbt fram ditt och öppnade kuvertet och jag tror mitt hjärta slog ett extra slag.

-------------------------------------

ÄNTLIGEN ELLER VADÅ?! GE MIG CREDS NU VAFAN ;) KYSSAR♥ 


IS SHE THE ONE|CHAPTER 13|STOP THINKING ABOUT HIM❤

"Kom då", Justins röst fyllde hela ängen och jag log brett. Det gröna, mjuka och speciellt vackra gräset drogs längst mina ben.
Solen värmde upp hela mig. Jag sprang ikapp Justin och han tog min hand med ett vackert leende. Vi gick lite längre bort och han stannade tillslut vid skogskanten - precis innan ängen tog slut. Det var fina blommor över allt och man kunde se vattnet härifrån. Jag mötte Justins ögon som glittrade i den ljusa sommar dagen. Han la sig ner i gräset och drog ner mig intill honom.
"Jag älskar dig Syd", sa han och log mot mig. Han satte sig upp efter ett tag och jag besvarade hans leende.
Jag satte mig bredvid och suckade av lycka.
"Jag älskar dig med"

Jag slog snabbt upp ögonen. Allt var en dröm.
Jag suckade och hörde klockan slå. Försiktigt vände jag dit blicken. Halv 12 på dagen.
Jag fnös samtidigt som jag satte mig upp. "Snällt att någon väckte mig", mummlade jag för mig själv samtidigt som jag sträckte på mig.
Det hade nu gått en vecka sen jag kommit hem ifrån Miami. Jag och Justin hade inte ens gett varandra en hejdåkram.
Jag saknade honom faktiskt. Jag skulle aldrig träffat han. Jag skulle aldrig sagt ja..
Jag ställde mig upp och gick snabbt bort till garderoben och drog ut min morronrock. Jag drog den runt mig och gick sen ner till köket. Det var tyst här. Mamma och pappa jobbade. Och Rose var i skolan. Något jag också borde vart i - men kände mig lite krasslig.
Jag drog ut juicepaketet och hällde upp det i ett glas. Jag drack snabbt upp det och satte mig sen i soffan som var belägen mitt i vardagsrummet.
"När slutar du? Tänkte att du kanske ville komma förbi? :) Det var ju 'ett tag sen'', jag skickade iväg det och April var snabb på att svara.
"Ok. Men varför kommer du aldrig? Har inte vart i skolan sen vi kom hem? We miss'u. Och snacka om att Hailey har börjat snacka om att du och Justin är ett par... Efterbliven.com", jag  log lite och skakade snabbt på huvudet. Det var min April det.
Och Hailey.. Euäk.
Skolan bitch - absolut. Hon och hennes små möss som följer henne överallt. Katie, Juliet och Mimmi. Ireeterande. Jag skakade bort mig tanken och knappade snabbt in ett svar till April innan jag gick upp till mit rum och bytte om till tränningskläder för att sedan gå ut och springa lite.

-

"Vadå? Har han inte hört av sig än?", jag kollade på April samtidigt som jag skakade på huvudet.
"Nope", sa jag snabbt. "Men han är i Hawaii med Selena"
April nickade och ryckte på axlarna.
"Hur gör du nu då? Ska du lixom.. Skita i honom eller vadå?"

"Jag vet inte.. Vad hade du gjort?", hon log snett samtidigt som hon ryckte på axlarna. "Jag vet inte", mummlade hon. Jag kollade ner på mina händer och satte mig upp i soffan.
"Inte jag heller, det är det som är problemet.."
-------------------------------------------------------------------
Tråkigt mellanchapter typ!♥


IS SHE THE ONE|CHAPTER 12|LEAVING EVERYTHING❤

Jag satte mig ner på den hårda marken och mötte Aprils blick. Hon kollade på mig med sorgsna ögon och suckade. "Snälla, berätta Syd, berätta för honom" Jag fnös. "Så han kan avsnäsa mig igen? Knappast", röt jag och kollade upp mot den svart himlen. Direkt efter att Justin hade försvunnit så gick jag tillbaka till hotellet men blev stoppad av April som snackat med Selena på utsidan. Men sen hade Justin kommit och dragit med Selena upp på hotellet utan att ens vända en blick mot mig.
Och nu sitter jag här - på en kall trottoarkant klockan tre på natten och vägrar gå in på hotellet där Justin befinner sig.
Jag lutade huvudet mot mina händer och ja kände hur April försiktigt satte sig bredvid mig.
"Snälla Syd. Han sover säkert. Det är kallt", sa hon. "Kan vi snälla gå upp och ta detta imorgon?"
Jag andades tungt och försökte hitta på en bortförklaring. Men jag hittade ingen.
"Jag är trött", suckade April och ställde sig åter igen. Hon tog tag i min hand och drog upp mig mot min vilja. "Snälla?", sa hon och mötte mina blåa ögon. Jag kollade på henne länge. Jag känner mig så taskig. Låter min abslout bästa vän lida med mig.
"Okej", sa jag snabbt och hon log snett. "Tack"
 
-
 
Justin sov. Precis som April sagt. Vi somnade lika fort som vi kom in och har sen dess sovit. Men vi vaknade för någon timma sen för att äta frukost innan dom tar bort den.
"Hallå Syd, kan du det?" Jag slets bort ifrån tankarna och kollade mot Selena. "Va?", mummlade jag.
"Skicka juicen" Selena log. Jag nickade mot henne och gav över juicen samtidigt som jag besvarade hennes leende.
"Tack", sa hon snabbt. "Vart är Justin förresten?" , undrade hon.
"På rummet, han behövde tänka", svarade April. Selena nickade. "Okej"
Jag suckade och ställde mig sen upp.
"Jag går upp, måste packa klart! Vi åker ju imorgon April" April nickade, Selena med. Jag vinkade snabbt hejdå med ett leende men såfort jag var borta. Var även leendet borta.
När jag kom in i rummet så var det tystare en någonsin. Jag satte mig ner på soffan och kollade runt med blicken. Det luktade innestängt och det var mörkt här inne.
"Selena?", hörde jag en förvirrad blick påstå. Jag kollade mot sovrummet och mötte två bruna ögon.
"Åh, hej", mummlade han såfort han såg mig. Jag fnös till samtidigt som jag skakade på huvudet.
"Åh, hej!" Imiterade jag Justin och han höjde på ögonbrynet.
Jag suckade samtidigt som jag ställde mig upp. "Jag borde packa" Mummlade jag.
"Packa?", sa plötsligt Justin. "Vadå packa?"
"Jag ska hem imorgon, Justin" Han granskade mig innan han tillslut slog till sig själv. Jag skulle precis vända mig om och gå till mitt rum innan jag kände hur Justin tog tag i min arm. "Vänta" mummlade han.
"Vad?", sa jag surt och mötte hans blick.
"Snälla stanna. Gå inte", sa han förvirrat.
"Äh, ge dig Justin. Du har Selena. Dessutom måste jag dra", fnös jag och han kom närmre mig.
"Kan vi inte vara vänner? Jag vet att jag gjorde fel som kysste dig. Du hatar mig säkert, jag vet att du inte gillar mig. Men jag kunde inte rå för det!", sa han lågt och kollade mot mig. "Snälla?"
Det röck till att han sa så. Men vad kunde jag göra. Jag ryckte bara på axlarna och lämnade sen rummet och gick bort till mitt rum. Jag insåg då att jag lämnade allt. Jag lämnade allt bakom mig. Och jag skulle ta morgondagen som den kom.
--------------------------------------------------------------
ÄNTLIGEN VA? Ganska tråkigt mellan del men aja. Lånade en data för er skull! Så kommentera nu, och som sagt, min dator är fortfarande sönder! :( Lyckas jag få 40 kommentarer?♥

IS SHE THE ONE|CHAPTER 11|THIS IS REAL❤

Jag satt och bet på mina väldigt korta naglar. Jag slutade snabbt samtidigt som jag gjorde en äcklad min. "Inte bit på naglarna Sydney", sa jag tyst för mig själv.

Jag la försiktigt ner handen på handuken jag låg på och vände huvudet mot April.

”Jag vågar inte!”, sa jag snabbt och hon kollade långsamt upp på mig. ”Ha?”, mummlade hon.

”Jag vågar inte träffa han. Tänk om han tyckte jag var hemsk på att kyssas, åh, vad har jag gjort April”, mummlade jag snabbt och tryckte ner mitt huvud i den rosa handduken. ”Ta det lungt, det var igår, han tänker inte på det!”, April klappade mig lite på ryggen och la sig sen på rygg. Jag suckade och satte mig upp. Jag hade inte träffat Justin sen kyss-scenen. Och dessutom så har jag märkt att jag verkligen.. Gillar Justin.

Sydney”, Selenas plingande skratt gick inte att missa och min andning kändes plötsligt mycket jobbigare.

Jag vände mig om med ett brett leende. ”Hej Selena” Jag ställde mig upp och omfamnade henne. Jag vände sen blicken mot Justin som hade ett hårt grepp om sin under läpp med sina vita tänder.

Hej”, sa jag snabbt och kollade på honom med ett snett leende innan jag gick tillbaka till min handduk.

April hälsade på Justin och Selena och det enda jag kunde höra var deras röster. Just nu låg jag i mina egna tankar. ”Följer ni med och badar?”, hörde jag April plötsligt.

Nej”, muttrade jag mot handduken samtidigt som jag skakade på huvudet.

Jag hörde hur Selena sa jag och strax efter var dom borta. Jag kollade försiktigt upp. Tomt.

Vad gör du?”, Sa Justin och jag kollade snabbt på andra sidan om mig. Jag hoppade till och svalde hårt. ”Spanar du efter någon eller?” Justin gav mig en blink och jag hostade till.

Ähum, nej!”, jag kliade mig snabbt på armen och han flinade. ”Okej”, sa han snabbt.

Varför badar inte du?”, frågade Justin med ett gulligt leende. Jag ryckte på axlarna samtidigt som jag la mig ner på rygg igen.

Jag drog på mig solbrillorna och öppnade ögonen långsamt för att slänga en blick mot Justin. Men Justins blick var fast någon helt annan stans.

Justin! HÄR är mitt fejs!”, röt jag och försökte hålla bort ett leende samtidigt som jag pekade på mitt huvud. ”Inte här” jag drog mitt finger långsamt neråt och stannad vid midjan.

Justin bet tag i sin läpp och nickade. ”Ja, ja just det”

 

 

Ser du? Det är Miami Beach!”, Jag log när jag sa det och pekade bort mot en stor strand. Det var nu kväll och Scooter hade gått tillbaka till hotellet. Hon nickade. Jag kollade ner från den stora uteplatsen som var belägen på taket av den 5 stjärniga resturangen. Min hand omfamna hennes och hon slängde en diskret blick ditåt. Scooter hade bjudit mig och Sydney på middag här efter att ha kämpat med musikvideon i flera dagar. Så April och Selena stannade på hotellet och åt något där. Sydney vände sig emot mig och log. ”Du är ganska blåst. Ibland tror folk att dom kan behandla folk hur dom vill, sen så gottgör man dom genom att fjäska. Men du fjäskar endå, trotts att du behandlar alla människor underbar. Du är bra gullig du Biebs”, jag log emot Sydney och vände sen bort blicken ifrån henne. Jag kollade generat bort mot dörren och log smått för mig själv.

 

 

Vet du?”, mummlade jag och mötte tillslut hennes blick. Hon skakade på huvudet samtidigt som hon log. ”Vadå?”, sa hon snabbt. Jag bet tag i min läpp och flämtade till. Jag mötte sen hennes blick igen med ett leende. ”Jag gillar dig. Väldigt mycket faktiskt. Mer än vad jag borde” Innan hon han svara la jag mina händer på hennes mjuka kinder och lutade min panna mot hennes. ”Jag är kär i dig Sydney” Hon svalde hårt. Hon skulle precis säga något innan jag avbröt henne genom att låta min läppar möta hennes. För stog hon stel, hela hon var stel. Men efter ett tag slappnade hon av och la sina lätta armar runt min rygg och drog mig intill sig.

Hennes varma läppar särade lätt på sig och min tunga smet försiktigt in. Jag log mot hennes läppar innan jag kom på mig själv. Jag backade snabbt undan och gick bak några steg och stannade några meter ifrån henne. ”fanfanfan", röt jag och skyndade mig bort från taket och gick ner för trapporna. Och lämnade Sydney ensam i den kalla natten. Vad har jag nu gett mig in på.



 

Ojdå! Detta kan knappast vara bra för Justin. Men nu undrar jag..
Vilka passar bäst tillsammans? Selena & Justin eller Sydney & Justin?
Och är delarna bättre? förstår ni mer? CREDS TACK♥

IS SHE THE ONE|CHAPTER 10|I LIKE IT❤

Det jobbigaste som finns är nog att älska någon – som inte älskar en tillbaka. Att djupt inne i hjärtat känna att man kan dö för den man älskar. Men då finns det alltid problem som ställer sig i vägen. Problem som sätter säger hårt. Hårt där inne.

Men hur gör man då?

Ska man låtsas som ingenting, och låta allt vara?

Men vissa har det inte så svårt. Vissa upptäcker kärlek vid första ögonkastet. Och det är ganska vackert.

Jag vet inte varför jag började tänka på detta. Men det var antagligen något som poppade upp mellan alla spekulationer mellan drama filmen som jag satt på.

Jag stängde av Romeo Och Julia och lutade mig tillbaka i den stora sängen. Jag mötte taket med blicken och suckade.

Jag hade aldrig haft den chansen.

Jag hade aldrig upplevt kärlek vid första ögonkastet.

Jag hade aldrig blivit älskad, blivit kär. Jag hade aldrig kysst någon. På grund av rädsla att bli utnyttjad.

Jag har alltid försök satsa, satsa på någon som har lika mycket att förlora som jag.

Jag är född känd.

Med tanke på alla ögon som vart riktade på mig när jag gått i stan, alla killar som flippat ut. Älskat mitt utseende.

Så trodde jag det skulle vara lätt.

Jag kommer ihåg min första gala, Teen Choise Awards. Inte en enda blick var riktad på mig.

Jag var ingen där. Jag kommer ihåg hur Justin hade lett emot mig, gett mig en söt komplimang. Hur jag fick en gnista hopp inom mig, att äntligen ha någon att älska – som älskar mig lika mycket tillbaka. Hur jag trodde att kändisar var som alla andra. Det var förvisso för tre år sedan. Men det kändes endå som igår. Justin hade vart så underbar. Han var den första jag mötte, och dessutom den som bemött mig bäst. Utan att ge en sne blick och säga något som ”Vem är det? Hon borde inte vara här? Detta är för 'riktiga' kändisar!”. Jag trodde att alla var som honom. Lika underbara.

Men det var något jag aldrig skulle erkänna för någon. Det stannar mellan mig och min hjärna.

Men den dagen insåg jag..

Kändisar är normala, precis som alla andra. Men dom ser världen med andra ögon. Och sån skulle jag aldrig bli. Aldrig.

”Sydney?” Aprils ljusa stämma fyllde snabbt rummet och min blick gled till dörren. ”Mm?”, mummlade jag och hjäspade lite.

”Justin letar efter dig, ni ska spela in sista scenen nu! Kyss-scenen du vet!” ,April gav mig en blink och jag svalde hårt. April visste att jag aldrig hade kysst någon, och fattade snabbt mitt oroliga uttryck.

”Kom igen Sydney. Det är inte hela världen! Dessutom så är det bara på låtsas. Och duvet, när man väl kysser varandra, så flyter det bara på!”, Sa April med ett stort leende.

Hon räckte fram handen och jag tog motvilligt tag i den och hon drog med ett svep upp mig ur den mjuka sängen. Jag slängde bak håret och tog ett djupt andetag.

I nästan 2 veckor hade vi spelat in olika scener. Tiden hade gått så fort. Redan på torsdag så ska jag åka hem till Florida igen. Fem dagar.. Bara fem dagar.

Då skulle jag lämna hotellet. Lämna Selena. Lämna landet. Och lämna alla obesvarade känslor för.. Justin.

 

-

 

”Visa lite mer känslor. Snälla. Kom igen nu Sydney! Vi tar tio minuters paus”, muttrade Scooter och kollade uttråkat på mig. Jag suckade hårt. Hur stog Justin ut med den där surgubben. Justin kollade på mig med ett svagt leende. ”Erkänn han är jobbig?” Jag nickade snabbt och log.

”Mm, kanske det..”, sa jag. Justin la sin arm runt mina axlar och vi gick bort mot en bänk lite längre bort. ”Du.. Tycker inte du att vi har utvecklat något under den här tiden?” Jag kollade snabbt upp på Justin med ett leende.

Jag nickade och han besvarade mitt leende.

How do you mean?

 

Jag kollade sen ner på min fötter igen. Försiktigt mötte jag bänken med armarna och satte mig ner. Jag kollade på Justin. ”Jag menar.. Vi har väl blivit ganska bra kompisar? Vi borde umgås efter detta med”, sa Justin. Det stack verkligen till. Jag nickade.

Kunde han inte förstå mig. Kunde inte vi tänka likadant?

”Mm”, mummlade jag tyst och kollade ner på den gråa marken. Jag kliade mig på armen och fnös. ”Jätte bra kompisar”, fortsatte jag och betonade ordet kompisar. Han la försiktigt sin hand runt min haka och min blick gled automatiskt till Justins.

”Hur menar du nu?”, sa han försiktigt med ett vitt leende. Han släppte min haka med sina händer och skrattade till.

Åh vad han ska göra allt så jobbigt. Kanske skulle jag bara berätta?

”Justin.. Jag tror inte a-” Mer han jag inte innan Scooter självklart skulle avbryta.

”Sydney, Justin! Sluta med ert gullande! Det är dags nu!” Justin log ursäktande och gav mig sen sin hand för att dra upp mig.

Jag kom snabbt på fötter, men släppte hans hand lika snabbt – om inte snabbare. Vi gick bort till allt folk och ställde oss vid den stora fontänen.

Det var verkligen jätte vacker här.

Selena och April var borta vid starbucks och ville inte vara här vid denna inspelning. Men jag förstår Selena. Kan inte vara lätt att se sin kille kyssa en annan tjej.

”Ni vet vad ni ska göra va?” Scooter lät bekymrad. Vi nickade snabbt och han log. ”Bra! Då kör vi” Han ställde sig brevid en kamera kille och låten gick på.

Thinkin about you. And me. About us.

Where are we?

How it gonna end?

You're more then just a friend.

And now you're gone, and a wish i could give you everything.

My lover, i want you back - in my reality”

 

Låten tog slut där. Jag svalde hårt och vände mig långsamt mot Justin.

Som jag blivit tillsagd.

Jag kollade upp mot Justin.

Som jag blivit tillsagd.

Jag gick närmre Justin med lätta steg.

Som jag blivit tillsagd.

Jag mötte hans mjuka läppar..

Som jag blivit tillsagd.

Jag gillade det..

Som jag inte blivit tillsagd.. Till att göra.


Ojdå. Gillar Sydney Justin?

 

Och förstår ni mycket bättre nu? Är det fortfarande saker som är oklara? Har gjort det lite bättre nu.. Hoppas jag. HOPE YOU LIKE IT BOYS AND GIRLS!


IS SHE THE ONE|CHAPTER 9|GO SYDNEY❤

"Hej Justin" Hörde jag någon ropa från hallen. Jag ställde mig snabbt upp och gick bort till hallen där nu Sydney stog med en blond tjej.
"Hej, April, du?" Sa April och sträckte fram sin hand. "April" Röt Sydney och kollade förrvirat på henne. "Vad?", Sa hon glatt. Jag tog sen hennes hand och skakade den. Jag kollade surt på Sydney. "Kan vi prata?" Hon kollade oskyldigt på mig med nickade tillslut. "Okej!" Flinade hon.
Jag tog tag i Sydneys arm och drog med henne till mitt rum. Jag stängde dörren och kollade surt på henne.
"För det första, vad fan gör hon här? För det andra, vart fan har du varit?" Morrade han till.
"Vad sur du är. Hon är min kompis, och jag har vart och mött henne på flygplatsen?", Sa jag nonchalant och suckade.
"Jaha, varför är hon här?", Sa Justin. "Vem har sagt att hon får vara här?"
"Får hon vara här?" Mummlade jag och han skakade på huvudet.
"Nej, eller asså..", Sa jag. Jag kliade mig i nacken och hon flinade. "Får jag påminna dig om varför jag är här - För att jag vill, eller för att jag gjorde det för någon annans skull?" Jag suckade och kollade mot henne.
"Okej okej, låt henne stanna! Men hon sover med dig, på din bekostnad!" Hon började asgarva. Jag höjde på ögonbrynet och vände mig blick emot henne.
"Vadå?", Sa jag.
"Du låter som farbror anka i kalle anka", Sa hon mellan skratten. Hon lugnade sen ner sig och log. Hon skakade på huvudet samtidigt som hon slog till mig på bröstet, som hon inte borde gjort. Jag pep till högt och la snabbt amren runt bröstkorgen.
Jag försökte hitta luft och satte mig snabbt på sängkanten. Hon kollade oförstående på mig och satte sig försiktigt bredvid.
"Vad hände?", mummlade hon och jag var redo för att berätta.
-
"Go Sydney", Skrek April och jag log. Jag kollade mot henne och såg hur en svart man gick fram till henne. Han började vifta med händerna och la fingret framför munnen - som tydde på att hon skulle vara tyst. Hon fnös till och jag började skratta.
"Sydney, vart är Sydney?" Jag vände mig snabbt om och mötte två nyfikna ögon. "Hej Sydney" Utbrast Selena med ett leende. Jag besvarade hennes leende och kramade snabbt om henne.
"Hej, vart har du Justin då?" Hon mötte min blick och kliade sig i nacken.
"Det tar vi sen, tänkte att du var klar, har du mycket kvar eller?" Jag skakade på huvudet och hon log stort. "Bra" La hon till och gick sen bort och satte sig bredvid April.
Stället var fullt med folk som glode och jag hade en scen kvar. Imorgon så ska Justin också vara med och spela in. Nu skulle jag bara gå in i "mitt nya hus" och kolla mig förrvirat omkring.
"Sydney! Kom här!",Log Vanessa, en av alla stylister.
Jag gick snabbt fram till henne och hon fixade till min klänning, Cole, en ljudtekniker, fixade också till något där bak. För att vara ärlig, så har jag ingen anning om vad han fixade, knappast så att jag har en mikrofon där nere.
"Okej, 3.2.1 TAGNING!" Skrek Jolita, en kameratjej och började filma. Jag gjorde som jag blev tillsagdt och gick in i det stora huset. Vi fick filma om det scenen bara några gånger innan jag äntligen blev klar. Jag sa hejdå till alla med ett leende och skyndade mig sen bort mot April och Selena - båda med oroliga blickar.

Asdåligt säkert :( Oh väldigt kort! Men något är det iaf. Och ni kan räkna med några delar idag, förhoppningsvis iaf! Kramar Ida♥
Plus att detta var ensån del som det inte händer något i.. He he..

IS SHE THE ONE|CHAPTER 8|WHERE IS SHE?❤

"Hur blev du och Justin tillsammans då?", Undrade jag och kollade mot Selena. Hon log.
"Det började med att vi blev vänner. Sen så bildades känslor helt enkelt!" Hon kollade upp på mig och ryckte på axlarna.
Jag nickade med ett snett leende.
"Gillar du Justin?" Jag kollade snabbt upp på Selena och började skratta.
"Ha? Nej, bara som vänner!", Sa jag snabbt och hon nickade. "Ibland.. Så känns det som om jag inte vet vart jag har han" Mummlade hon. "Som att han inte gillar mig pådet sättet längre, han har lixom svårt att säga att han älskar mig. Att han inte alltid finns där!" Jag kollade stort på Selena samtidigt som jag skakade. "Han gillar dig, jag ser hur han kollar på dig!", Sa jag och hon började skratta.
"Och jag ser hur han kollar på dig!"
Selena ställde sig upp och jag suckade. "Sluta, det är inget mellan oss! Han älskar dig, jag lovar" Svarade jag och hon log. Jag kollade upp på henne med ett svagt leende.
"Säker?" Undrade Selena. Jag nickade och ställde mig sen upp. Jag gav henne en kram och backade sen undan. "Helt säker", Sa jag. "Du är super" Besvarade Selena. Plötsligt hördes höga snarkningar och vi började båda skratta. "Så har han låtit hela natten, jag funderade på att lägga mig i badrummet" Skrattade jag.
"Ja, han låter alltid så. Men Justin är Justin, vill ju inte väcka han. Han jobbar så mycket!", Mummlade Selena. Vi vände våra blickar till Justin som låg i underkläder. Han låg på rygg och hade huvudet nertryckt i kudden. Klockan var halv 1 på natten, inte konstigt att han sov.
"Och du ska sova bredvid!" Flinade jag.
"Ha-ha, eller hur!" Selena suckade och sträckte lite på sig.
"Aja, ska gå och lägga mig nu. Sov så gott, du går också och lägger dig va?" Undrade Selena och jag nickade.
"Ska bara gå ner till kiosken en bit bort och köper en cola snabbt, behöver lite frisk luft också!", Sa jag och hon log. "Okej, är det inte läskigt? Det är ju värsta maffia gängen ute nu. Plus, du har väl ingen livvakt?" Jag skakade på huvudet.
"Jag klarar mig, så stor är jag inte" Hon skrattade och gav mig en sista kram. Jag gick sen ut till hallen och tog på mig mina stövlar. Jag gick ner till lobbyn och ut på gatan och mötte det kalla regnet.
Jag sträckte på mig och vände mig mot Selena. Hon såg så.. fin ut.
Jag log för mig själv och satte mig upp i sängen. Jag gick bort till min väska och drog på mig en tröja och ett par vita shorts.
Jag gick sen bort till Sydneys rum. "Är du vaken?" Mummlade jag och öppnade dörren.
Men där var hon inte, det var lika bäddat som det brukar vara. Hon var säkert nere i lobbyn och åt frukost. Jag vände mig emot Selena som fortfarande sov.
Jag ville inte väcka henne så gick istället ner till lobbyn. Jag kollade runt efter Sydney - utan reslutat. Jag ringde Kenny och han svarade snabbt. "Är du med Sydney?" Sa jag såfort han svarat. "Öh, nej. Hon är säkert och äter frukost!" Mummlade han.
"Nej, har kollat redan.. Men jag hittar henne, hejdå!" Jag la på luren och hjäspade lite för att sedan ringa Sydneys telefon. Efter tre toner så svarade hon. "SYDNEY, vart är du?!" Utbrast jag. Men jag fick inget svar.

Kortkortkortkort, men var tvungen att avsluta där kände jag. PUSS♥

IS SHE THE ONE|CHAPTER 7|I Love You Too❤

"Hej Sydney", Sa Selena med ett påklistrat leende.
"Hej Selena", Mummlade jag och log lite snett. Hon kramade om mig och vände sig sen emot Justin.
"Jag har saknat dig såå", Sa hon snabbt och la sin hand runt hans axel för att sedan kyssa honom.
Jag och Justin hade tidigare haft en disskution om att hon skulle bo på vårt rum. Jag hade sagt ett hårt nej, men han lyckades övertala mig. Och att Justin hade tjej? Det visste jag inte.
Antar att jag missat det eftersom det tydligen stått i alla tidningar.
"Vart ska vi gå?", Sa Selena med en pipig röst. "Du ska väll med?" Fortsatte hon och kollade på mig.
Jag nickade och hon log återigen. "Bra! När ska ni börja spela in musikvideo?" Selena kollade på Justin som kollade upp på henne. "Klockan 4, om två timmar!", Sa Justin och Selena nickade. "Vi måste gå nu!" Avbröt jag. Kenny nickade. "Tjejen har rätt, någon kan upptäcka oss!" Fortsatte Kenny.
"Okej!" Utbrast Selena och tog Justins hand. Jag himlade med ögonen och gick bredvid Kenny. Selena och Justin gick lite längre fram och skrattade.
"Så.. Vad hände mellan dig och Justin inatt då?" Han gav mig en blink ochjag mötte snabbt hans blick.
"Va?", Sa jag snabbt.
"Ja, tror du inte jag hörde er? Ni använde kondom va? Jag menar, jag vill inte ha massa mini biebers jag måste passa" Jag kollade förskräckt på Kenny och bet mig löst i läppen.
"Jag vet inte vad du hörde, men det var inte vi" Mina kinder färgades snabbt röda och jag kliade mig lite i nacken och kollade ner i golvet. "Jaså? Säker på det?", Svarade Kenny. Vi kom ut ur den stora byggnaden och stog nu utanför hotellet. Kenny fick hålla borta några paparazzis medans vi snabbt satte oss i bilen. Kenny och jag satte oss längst bak, och Justin och Selena framför. Självklart.
"Kenny.. Jag vet inte vad du tror, eller jo det vet jag, du tror att vi hade det, men det hade vi inte", Sa jag snabbt och Justin kollade snabbt bak. "Vadå?", Mummlade han.
Kenny brast ut i ett skratt samtidigt som han skakade på huvudet. "Nej, jag driver bara med din kompis här!"
Jag andades ut och Justin skrattade. "Jaha, okej", Sa han och vände sig framåt igen.
"Fan dig Kenny" Kenny flinade emot mig och jag skakade surt på huvudet. Bilen stannade sen utanför en park.
"Här ska ni av" Sa Kenny och log. "Men jag hämtar er om 30 minuter, sen ska vi spela in!" Justin nickade och drog med mig och Selena ut med ett leende. Han tog Selenas hand och började gå.
Jag suckade tyst och gick någon meter bakom. Det blixtrade till och paparazziarna hade följt efter bilen. Justin suckade och vände sig mot mig.
"Här" Han räckte fram sin hand och jag tog den motvilligt.
Justin och Selena började prata om deras små minnen tillsammans. Jag försökte hänga med, utan resultat. Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms till April.
"Vad skriver du?" Sa Selena och Justin kollade mot min mobil. Och nu bryr dom sig om att jag finns.
Who cares?
-
Jag skrattade lite och kollade mot Sydney som spelade in. Just nu var det bara hon och hennes pappa som flyttade med henne hit.
"Vad söt hon är!", Sa Selena. Jag kollade mot henne och log.
Jag kollade bort mot Sydney igen som nu 'bråkade' med sin 'pappa'.
"Tycker du med, eller hur?" Jag bet tag i min läpp utan att möta Selenas blick. Jag kliade mig lätt på axeln och ryckte på axlarna.
"Men kom igen Justin, jag ser ju det på dig. Det är ju inte så att jag kommer flippa på dig bara för att du tycker någon är söt?" Jag kollade mot Selena.
"Jag antar det" Selena log och tog min hand. Hon lutade sitt huvud mot min axel. "Jag älskar dig Justin"
Jag kollade ner på mina händer och bet tag i min läpp. Jag kollade ner på Selenas läppar. Utan att svara henne så kysset jag henne snabbt på läpparn och log.
"Älskar dig med!" Pressade jag sen fram.

KOMMENTERA! ÄR VÄRSTA SKRIVSUGEN! COME ON! ♥
//Ida
BESÖK ÄVEN - http://fannysnoveller.blogg.se/, JÄTTE BRA NOVELLER! LÄSDEN FÖR MIN SKULL♥


IS SHE THE ONE|CHAPTER 6|WHAT?❤

”Men jag fattar inte? Ska jag stå här eller där?” Muttrade jag och vände en blick emot Justin samtidigt som jag pekade bort mot papsen. Hav gav ifrån sig ett flin samtidigt som han skakade på huvudet.

”Stå där du står!” Han log och jag besvarade hans leende. ”Okej” Jag satte mig ner på trottoarkanten där jag tidigare stått och vände blicken mot Justin som skrev autografer.

Jag insåg då hur stor han faktiskt var. Det kom fler folk hela tiden. Kön var flera meter lång, inte ens meter är rätt ord. Kilometer, mil? Jag vet inte, men lång är den. Vi kommer säkert aldrig komma härifrån.

Just nu var vi utanför Mary lo's. Ett ställe här i Miami som säljer Justins parfym.

Justin satt vid ett bord och signerade parfymflaskor, papper, kameror, tröjor, skivor och ja, allt möjligt.

Det var helt galet.

”Omg, är inte det Sydney?” Jag kollade snabbt upp mot tjejerna som nu var längst fram. Justin vände sig snabbt mot mig och log. ”Kom” mimade Justin tyst.

Jag log lite snett och ställde mig upp. Jag gick fram till tjejerna och flashade ett leende. ”Det är jag det” Dom bytte några blickar med varandra och ena tjejen kollade sen på mig. ”Coolt, har sett dig i Elle, du är jätte fin! Kan inte du signa denna?” Jag mötte hennes blick med ett leende.

”Tack, såklart jag kan!” Jag drog pennan ur Justins hand och han fnös till. Jag skrev snabbt ner min slarviga autograf på hennes Justin Bieber skiva. Lite komiskt. Jag gav sen tillbaka pennan till Justin och log. ”Jag går till hotellet, detta kommer ta ett år!” Sa jag snabbt och han nickade. Han vände sig sen mot fansen och fortsatte skriva.

 

-

 

Efter nästan 4 timmar hade Justin äntligen kommit tillbaka till hotellet. Det var faktiskt grymt fint här. Vi kom hit inatt, så han inte utforska det så mycket då. Men det var verkligen underbart. Jag stoppade in en ostboll i munnen och gav påsen till Justin. ”Här” Han kollade ner på påsen och mötte sen min blick med ett leende. Han drog påsen ur min hand med ett brett leende.

Utan att säga tack eller ens ge mig en blick så vände han huvudet mot filmen igen. ”Pfft” Jag drog påsen snabbt ur hans händer och la den på andra sidan om mig. ”Vad gör du”, Sa han och jag log mot tvn. ”Hallå?” Fortsatte han och jag vände mig mot honom igen.

”Vadå?”, Sa jag.

”Varför tog du påsen?” Han kollade undrades på mig och sträckte sig över mig för att få tag i påsen. ”Nähä du”, Sa jag. Han kollade surt på mig och la sig nästan över mig för att få tag i påsen. Jag puttade den längre utan så att den nästan åkte ner för sängen. Justin skulle precis sträcka sig lite längre när jag tappade greppet om sängen och gled snabbt ner på golvet, men Justin över mig. ”Aouch!” Utbrast jag och kippade efter luft. Justin satte armbågarna på varsin sida om mig och mötte min blick. ”Jag är så ledsen”, Sa han och jag log lite snett. ”Det är lungt, men flytta lite på dig..” Andades jag och log. Han reste lite på sig så att han inte låg på mig helt, men flyttade sig endå inte ifrån mig. ”Justin..”, Sa jag snabbt. Jag mötte hans hasselbruna ögon som lyste. Dom var så vackra. Han bländade mig med ett vitt leende och först då insåg jag hur fin Justin faktiskt var. Men det skulle jag aldrig erkänna. Han kom närmre mig och jag kände hur han andades tyngre. Plötsligt knackade det på dörren och Justin klev snabbt av mig. Han log och gick bort mot dörren och låste snabbt upp låset. ”Room Service!” Hörde jag någon säga i hallen. Men mer hörde jag inte. Tankarna for åt alla håll.

Tänkte han kyssa mig? Eller inbillade jag mig bara? Jag satte mig upp på det hårda golvet och lutade mig mot sängen. Någon minut efter kom Justin tillbaka med en påse. ”Jag beställde upp lite mat” Han log och jag besvarade hans leende. ”Tack Justin” Mummlade jag och ställde mig upp. Men jag kunde inte släppa det som tidigare hänt. Tänkte han.. göra det?


Snälla kommentera! Ni har blivit så dåliga på det :( Gör det för min skull, för då kommer mera chapters yah know! Och ni vill väll inte att jag förlorar blogglusten och slutar skriva? :o♥


IS SHE THE ONE|CHAPTER 5|BE READY❤

”Mhm.. Hur länge är resan?” Muttrade pappa och gav Scooter en blick. ”Vi börjar att spela in Här, det tar ungefär två dagar. Sen så åker vi till Barbodos, och där är vi i ungefär en vecka för att spela in, och sen två dagars ledighet!” Scooter log ett stort leende mot pappa. ”Det låter underbart” La jag till. ”Ja verkligen” Fortsatte pappa. ”Men vill du det då? Jag menar, du har ju lagt ner modellandet?” Pappa kollade hoppfullt på mig och jag nickade. ”Ja pappa”, Sa jag snabbt. ”Men vad bra, då säger vi så?” Scooter kollade hoppfullt på oss och mötte sen Justin blick. Justin hade ett brett leende på läpparna och hade sin blick stilla vid mig. Det kändes obehagligt. Jag drog bort min blick ifrån honom och min blick fastnade vid fönstret. Jag log ett svagt leende och vinkade lite till några paps. Det skulle dom gilla. Och precis som jag antagit, så blev dom galna när dom märkt att dom fått min uppmärksamhet. ”Hallå Sydney, lyssnar du?” Jag slet bort min blick från fönstret och mötte pappas blick. ”Jaja, förlåt pappa” Jag flinade mot honom och mötte sen Scooters blick.


”Så, du gör det då?” Jag vände min blick och mötte en hoppfull Justin. ”Okej” Justin brast ut i ett stort leende och pappa flämtade till. ”Jaså?”, Sa pappa. Jag nickade utan att möta hans blick. ”Vad bra då! Nu kommer Justin bli otroligt glad, han har tjatat om din skönhet sen han såg dig i tidningen. Är du glad nu eller Justin?”, Sa Scooter. Mina kinder färgades snabbt rosa och samma sak med Justins. Scooter gav ifrån sig ett flin och kollade på mig igen. ”Han ville inte svara, men vad bra! Då hämtar vi dig i övermorgon. Be ready!”

”Du var tvungen att säga så va?” Mummlade jag och lutade mig bakåt i sätet. ”Ja, jag var faktiskt tvungen!” Jag kollade ireeterat på Scooter och slog till han i armen. Vi körde och stannade utanför hotellet och bilen blev snabbt omringad. Fan. Jag väntade på att Kenny skulle komma och öppna för att hjälpa mig. Han var snabb med att komma och jag gick försiktigt ut. Jag skrev några snabba autografer men hann inte mer innan jag var tvungen att fortsätta in till hotellet innan det blev för galet. Jag skyndade mig upp till hotellrummet och låste om mig. Jag slängde mig i sängen och slöt mina trötta ögon. Och somnade sen med ett leende.

3 DAGAR SENARE:

”JÄVLA GUBBJÄVEL!” Jag brast ut i ett högt skratt och skakade snabbt på huvudet. ”Ta det lungt Sydney, innan han tar din andra väska också!”, Sa jag men ångrade mig snabbt. ”Men såg du inte? Han blev sur på MIG för att HAN tappat bort MIN väska! Är han dum i huvudet eller, dom borde skaffa en ny?” Röt Sydney och lutade sig tillbaka i stolen. Vi satt nu allihopa på flygplatsen och väntade på att flyget skulle komma. Vi hade spelat in dom första scenerna och var nu klara i Kalifornien.

Låten heter ”When you're around” och går ut på hur mycket jag älskar henne och gör allt för att vara nära henne. Men hennes pappa tar med henne till Barbodos för att han ska börja jobba där, och jag älskar henne så mycket att jag mycket att jag åker efter. Ganska fin musikvideo och en fin låt. Och musikvideon slutar med att jag kysser henne, något som Sydney är skeptisk mot. Men det får hon vara. ”Justin?” Jag kollade snabbt på Sydney. ”Va? Ja”, Sa jag och mötte hennes blick. ”Hörde du vad jag sa?” Jag skakade långsamt på huvudet och hon suckade. ”Äh, skitsamma då! Men vi ska på planet nu!” Mummlade Sydney och ställde sig upp. Jag nickaded och tog upp min väska. Vi gick in i vårt privatplan. Sydney satte sig lite längre fram och jag log. Jag skyndade mig fram till henne och ställde mig bredvid den lediga platsen. ”Är det ledigt?” Undrade jag och hon började skratta. ”Ser det ut som om någon annan sitter här?” Jag log mot henne samtidigt som jag skakade på huvudet. ”Du har rätt!”



IS SHE THE ONE|CHAPTER 4|MR.STALKER ❤

”Det ser ut som smör!” Rose kollade upp på mig och vände sen ner blicken till skålen. ”SYD! Du har blandat för mycket, nu får vi göra ny grädde”, Sa Rose. Hon kollade besviket på mig och gick bort till kylskåpet och drog ut ett nytt gräddpaket. ”Och nu blandar JAG” Fortsatte hon och drog skålen ifrån mig. ”Vänta, får se!” Mamma log mot Rose och tog tag i sleven och vevade runt lite. ”Japp, alldeles för mycket blandat. Har du inte gjort sånt här Syd?” Jag mötte mammas blick och nickade. ”Såklart jag har bakat, men det blev bara fel.. Dessutom, så modellade jag så mycket, så hade inte tid!” Mamma kollade snabbt upp på mig. ”Apropå modellandet, vad hände med det? Jag läste tidningen idag” Jag granskade Roses fjäderlätta handtag som försiktigt snurrade sleven i bunken. Jag suckade och mötte tillslut mammas blick. ”Jag vill inte mer, okej?” Hon suckade och nickade ett snabbt okej. Hon log sen och gick bort till diskkranen. ”Har du snackat med pappa?” Jag kollade nochalant på mamma och satte ena handen vid midjan. "Bestämmer han det?"


Jag skulle precis fortsätta när jag kände två händer på mina axlar. Jag vände mig snabbt om och mötte pappas oroliga blick. ”Du har telefon” Vem ringer till min pappa, som vill snacka med mig? Jag tog mobilen och la den snabbt mot örat. ”Hallå?” Sa jag undrades och jag hörde hur det prassalade till. ”Ja hej, är det Sydney?” Mitt hjärta hoppade ett extra slag och jag la snabbt ner mobilen på bordet och mötte pappas förvirrande blick. ”Det är Justin”, sa jag. ”Justin Bieber” Jag var inte efterbliven, jag viste hur hans röst lät. Inte svårt att undgå honom, han är ju överallt. Han kollade på mig med stora ögon och jag upp mobilen mot örat igen. ”Ja, det är jag!” Jag bet nervöst på naglarna och han började skratta. ”Justin va?” Det blev tyst i telefonen och det enda som hördes var andningar. ”Öhh..”, mummlade han. ”Ja, hur visste du det? Känner jag dig?” Nu var det min tur att skratta. ”Skämtar du med mig?” Han flämtade till. ”Ja, det gjorde jag. Haha” Jag skakade snabbt på huvudet för mig själv. ”Ja, vad var det då?” Vad vill han mig? ”Ja justdet, vi har ett erbjudande till dig, och undrar-” Jag suckade hårt. ”Tyvärr, har lagt ner modellandet. Hejdå” Jag klickade på röd ton och mötte sen pappas sura blick. ”Jaså, har du det?” Muttrade han.

Jag fnös högt för mig själv. Vilken brud. ”Hon la på” Jag slängde mobilen i sängen och lutade mig bakåt i soffan. ”Fixa hennes adress, vi ska hem till henne om en timma” Scooter kollade arrogant på mig. ”Justin, varför just hon?” Jag mötte hans blick. ”För hon är perfekt. Du har kontakter! Hitta vart hon bor, jag tar en dush så läng”, Sa jag. Jag ställde mig upp och klappade Scooter lite på axeln och gick sen in i det varma badrummet.

-

”Är du säker på det här?” Jag nickade emot Kenny och Scooter innan jag gick ut ur den stora bilen. Jag skyndade mig bort till dörren och innan Kenny ens hunnit sätta foten utanför bilen så ringde jag på. Dörren öppnades och jag mötte två nyfikna ögon som snabbt gick till panikslagna. ”Oh-MY- BIEBER!” Den lilla tjejen kollade snabbt på mig och andades häftigt. ”Hej, är din syster hemma?” Hon öppnade munnen för att säga något men hann inte så långt. ”Ja det är jag, vad förstod du inte på telefonen!” Jag kollade snabbt upp och mötte Sydneys blåa ögon. Hon var vackrare än vad hon var på bild. ”Sluta stirra!” Jag skakade snabbt på huvudet och log. ”Jaha nej, jag förstod inte! Du lyssnade ju inte klart. Jag tänkte inte fråga om du ville vara modell?” Hon kollade oförstående på mig och jag suckade. ”Nähä? Vad vill du fråga då?” Sydneys lilla syster flinade mot mig och sträckte fram papper och penna. Jag skrev snabbt ner min aoutograf på pappret och kollade sen upp på Sydney. ”Du ska vara med i min musikvideo, vi erbjuder sjukt mycket pengar och även tillgång till Grammy där videon kommer vitsas!” Sydney kollade på mig med öppen mun. ”Ähm.. Jaha” Hon granskade mig länge. ”Vad är haken?”, Sa hon. ”Det finns ingen hake” Jag var snabb med att svara och kollade hoppfullt på henne med ett svagt leende.


”SYDNEY, VEM ÄR HAN?” Hördes det plötsligt från buskarna. Justin var smart som valde att inte vända sin blick emot dom. Istället drog jag in honom och hans livvakt in i lägenheten och stängde snabbt dörren. ”Vad händ-” Mamma stängde sin mun och granskade Justin. ”Hej Justin” Hon skakade hans hand och jag suckade. Han log emot henne och mötte sen min blick igen. ”Så du vill?” Jag bet mig löst i läppen och suckade. ”Jag hör av mig, vad är ditt nummer?” Han kollade förskräckt på samtidigt som han skakade på huvudet. ”Den går jag inte på, jag vill ha ditt nummer, så jag kan höra av mig ikväll” Jag höjde på ögonbrynet och suckade. Jag tog tag i Roses penna och skrev ner mitt nummer på en lapp. Gav fram den och puttade sen ut dom ur huset. På utsidan stog det en massa paps, men den smällen fick han ta. Jag vände mig sen emot Rose och Mamma som kollade nyfiket på mig. Yes!



Den blev lite konstigt den med. Och det är ju jätte tråkigt nu i början, men det blir bättre! Lovar! Dessutom, så är vi bara på chapter 4. Så ta inte novellen för givet. Kramar Ida!♥

IS SHE THE ONE|CHAPTER 3|I FOUND HER ❤

”Sydney, kom då?” Jag vände mig ireeterat emot Jones. Världens mest själviska, idiotiska och respektlösa manager. ”Vad?” Röt jag. ”Jag sa, kom då! Hör du dåligt?” Han kollade ointresserat på mig och jag fortsatte stirra på honom med en hård blick, utan att röra ett enda ben i kroppen. ”Amen, kan du vara snäll och komma Sydney?” Sa Jones med en urtöntig röst. Han pratade med mig som om jag vore en bebis. Jag drog upp väskan ännu en gång och gick uttråkat efter Jones. Han stannade vid logen och jag pressade fram ett leende. Han tryckte ner mig i stolen och började fixa till mitt hår. ”Jaså, vart är Julia? Jag gillar henne bättre, du suger som stylist!” Jones drog tag i mitt hår och jag pep till. ”Aj!” Utbrast jag och han gav ifrån sig ett oskyldigt flin. ”Åh, förlåt Sydney” Ännu en gång använde han sig av den där töntiga rösten. Jag suckade hårt och lutade mig tillbaka i stolen. Allt för att göra det jobbigare för Jones.

-

”Le lite” Jag pressade fram ett storslaget leende. In med magen, bak med axlarna. Chris, som är en fotograf, knäppte några kort och flashade sen ett leende. ”Klart!” Utbrast han och jag log. ”Bra!” Jag stapplade snabbt där ifrån, utan att kolla bilderna. Jag hade ingen ork för det. Jag gick förbi Jones och sen in i min loge. Jag stängde sedan dörren med ett suck. Jag drog av mig den tighta klänningen och satte sen på mig den vita toppen och mina jeansshorts. Jag släppte ut håret och drog fram krustången. Jag satte i sladden och började sen försiktigt krusa det. Det blev som om man haft flätor under natten. Snyggt. Ett littet leende spred sig på läpparna.


”Ska du inte ta och springa lite idag också?” Jag kollade på Jones igenom spegeln och gav ifrån mig ett flin. ”Nope, ska träffa April! Kan inte” Han höjde på ögonbrynet och besvarade mitt flin. ”Din kille?” Jag flämtade till och snodde runt på stolen. ”Min kille?! HON är min bästa vän! HON är inte ens KILLE! Dessutom, gå ut ur min loge!” Röt jag och gav Jones en ilsken blick. Han glodde hårt på mig och smällde sen igen dörren. Jag hörde hans hårda steg utanför som lät mindre och mindre och kunde tillslut andas ut. Jävla idiot.

Nu var det nog. Jag tog med mig min väska och gick ut till Jones som nu pratade med Chris. ”Jag lägger av!” Han mötte snabbt min blick. ”Va?”, Sa han. ”Ja? Jag lägger av med modellandet, bara så duvet” Han kollade oförstående på mig samtidigt som han skakade på huvudet. ”Nej, nej. Åh nej!” Han fortsatte skaka på huvdet med sammanbitna tänder och suckade sen olyckligt. ”Du kan inte göra såhär Syd, kom igen!” Jag gav ifrån mig ett flin samtidigt som jag suckade. ”Tyvärr Jones, men jag gjorde det precis!”

Att älska, och inte älska. Det är två olika saker, men ändå så lika. Och just nu, så vet jag inte om jag älskar eller inte. Jag la ner mobilen och suckade. Jag låg instängd i mitt hotellrum, som jag gjort alla dessa dagar. Just nu så kändes taket.. Som min nöd räddare. Jag kunde glo in i taket, utan att tänka på Bella. Men kanske var det bäst såhär. Kanske utnyttjade hon mig.. Trots allt. ”Ey, Justin! Pillra dig hit!” Jag kollade ut genom hotellfönstret och fick se två tjejer i min ålder. Jag öppnade föstret och stack ut huvudet med ett påträngt leende. ”Hej Tjejer” När dom hörde min röst så vände sig dom snabbt mot mig och brast ut i ett gällande skrik. Jag stängde snabbt fönstret och suckade. Jag kunde inte dissa dom. Jag drog på mig en tröja och gick sen ut ur hotellrummet för att sen åka ner till lobyn. Varför kom Kenny med dessa tjejer? Jobbiga fans må jag säga. Dom log nervöst när dom såg mig och jag vände mig mot Kenny, och även Ryan som nu också stog där. Ena tjejen var faktisk riktigt söt. Men lite överdriven. ”Vi tänkte, att eftersom du ligger på ditt rum hela tiden, så kunde vi fixa en tjej till din musikvideo, detta är Nathalie!” Nathalie, som inte var tjejen jag la ett öga på, utan hon andra, brast upp i ett stort leende. Awkvard. ”Öh, tack för hjälpen grabbar – och tjejer. Men jag har redan hittat en tjej, jätte ledsen!”


Plötsligt blev doms glada miner, sura miner. Jag ryckte ursäktande på axlarna och vinkade ett snabbt hejdå innan jag lämnade dom. Jag gick snabbt in i hissen och åkte upp till Alfredos våning. Jag knackade på dörren och efter drygt 5 knackningar kom han äntligen och öppnade. ”Öh, hej” Jag vände bort min blick ifrån mina skor och upp till Alfredo och brast ut i ett skratt. ”Vad har du gjort?” Jag puttade bort Alfredo från dörröppningen och i hans säng låg en blond tjej och sov. ”Ta på dig något!” Skrattade jag fram och Alfredos kinder blev sakta rosfärgade. ”Du..Du skulle sett din mi-” Plötsligt fick jag något hårt i huvudet och Alfredo stängde dörren med ett flin. ”Aouch” Sa jag för mig själv. Jag letade sen runt på golvet för att hitta vad som slog till mig. Men istället för att hitta det jag trodde jag skulle hitta. Så hittade jag något helt annat. Tjejen, tjejen som ska vara tjejen i musikvideon. Jag tog upp tidningen och skulle precis börja bläddra igenom den när svaga harklingar hördes. ”Det är här du var, så, vem är tjejen!” Jag mötte Ryans skeptiska blick och började skratta. Jag gav han en blink och kastade över tidningen till honom. ”Där, och du, tänkte du gå till Alfredo, så skippa det, han.. Ähum, med en.. Ähum, tjej” Jag gav ifrån mig ett flin och tog sen upp min mobil som åkt i marken. Jag gick bort till hissdörren och den skulle precis stängas innan jag stannade dörren. ”Förresten, vad heter hon?” Han kollade ner på framsida där en bild på henne satt. ”Sydney, Sydney Weller! Men Justin, det står att hon lagt ner sin.. Karriär”


Kommentera nuva! Hehe, den var ganska dålig, och orkade inte kolla igenom den. Så kan förekomma stavfel osv! Börjar med nästa direkt, men är på landet, så har internett då och då. He he. Kyssar!♥


IS SHE THE ONE|CHAPTER 2|I'LL NEVER FORGET IT ❤

”Vad fick vi för läxa?” April förstod mitt förvirrade ansiktes uttryck och började skratta. ”Vi fick ingen läxa, oroa dig inte” Jag andades ut med ett leende. ”Tack gode gud, har du sett till Cameron?” Vi gick längst den stora skolgården. ”Nope” Sa April snabbt. ”Bra, sa till han att inte komma. Ville ta bussen idag” Hon log stolt. Men andra ord – hon älskade att jag fortfarande försökte vara så normal, som jag faktiskt är. Jag putade till en sten och suckade. Jag mötte Aprils blick. ”April”, Sa jag.

Hon kollade oroligt på mig. ”Jag tror att..” Jag andades ut och stannade upp. April förstod antagligen ingeting. ”Jag tror jag ska lägga ner modellkarriären!” Aprils islatte åkte rakt ner i marken och blickar drogs direkt hit. ”Fan” Röt hon och kollade ner på sin tröja som nu var full av islatte. Jag tog tag i Aprils hand och drog med henne ut från skolgården. Jag stannade upp och kollade henne i ögonen. ”Seriöst?” Sa hon efter ett tack och jag nickade. ”Wow. Det var väldigt..” Hon tystnade upp. ”Oväntat? Jo jag vet..” Jag bet mig löst i läppen och suckade. ”Men du fattar inte, människor är galna! Jag blir bara större och större för varje dag, och jag vill inte vara STOR!” Jag suckade hårt och märkte att April var mer intresserad av sin tröjas lattefläckar en mina problem. ”Hallå?” Muttrade jag. ”Ja, va? Jaha, ja såklart” Sa April snabbt med ett påträngt leende och mötte min blick. Men den gled snabbt ner till hennes tröja igen. ”Åh, vi går hem till mig, du får låna en tröja av mig..”

-

Samtidigt på andra sidan staden;

”Skynda dig Justin!” Jag lipade mot Kenny och efter ännu ett dramatiskt försök gav jag upp. ”Men ta den då” Mumlade jag efter att inte fått in den stora väskan i bilen. Den var tung – inte jag som var svag. Vi hade nu landat i Kalifornien och var här för att spela in till min nya musikvideo. ”Svagis!” Kenny flinade och bärde upp scenväskan med ena handen och la sen in den i bagageluckan. Jag lutade mig mot bilen med ett flin. ”Jaså, hunken spelar cool?” Han vände sig emot mig. ”Justin, jag är cool” Sa Kenny. Jag började skratta samtidigt som jag skakade på huvudet. ”Snyggt försök Kenny!” Han kollade förvirrat mot mig och jag skakade skeptiskt på huvudet. ”Inget” Muttrade jag och gick runt till baksätet. Jag öppnade dörren för att sätta mig. Alfredo satte sig framför, och Mamma bredvid. Jag drog sen ner kepsen över ansiktet med ett leende. Men revbenen värkte till. Aouch.

-

”Ta med en Cola också!” Jag riktade blicken mot Kenny som nu stog i dörröppningen. ”Okej, kommer snart!” Han stängde hotelldörren med en smäll och jag suckade. Jag satte mig försiktigt i sängen och drog upp min tröja till bröstet. Jag smekte mig försiktigt på revbenen. Blåmärkena hade börjat avta. Jag drog ner tröjan igen och utan att tänka på det så kom allt upp i mitt huvud. Jag hade allt i i huvudet, det skulle aldrig försvinna. Men somsagt, det var mindre en några månader sen det hände. Så kändes det fortfarande i hjärtat att någon gör sådant..

Jag klarar inte detta” Hade jag sagt och gått iväg från konserthuset. Jag sprang för allt jag då hade. Och utan att se det, så var jag omringad. Jag han inte inse det. Jag hörde skott. Jag hade en sista bild, innan jag tuppade av. Det var när jag låg där, helt orörbar. Men blod över hela tröjan. Dom hemska minnena, skulle aldrig försvinna.


Oj oj oj, har Justin råkat illa ut? Ganska tråkigt nu i början, men tro mig, det blir bättre! Kram, Ida♥

IS SHE THE ONE|CHAPTER 1|STOP WITH THAT! ❤

”Sydney!” Röt Jones. Mitt chokladberoende var absolut inget han gillade. Han föredrog att jag såg ut som ett benrangel och inte åt någonting. Jag vände mig emot honom och suckade. ”Vad?” Jag ställde mig upp samtidigt som jag drog upp dom tighta byxorna. Han kollade fundersamt på mig och vände sen ner blicken till chokladpaketet.

Jag morrade till och tryckte upp paketet i Jones famn. Jag stapplade sen iväg och bort mot mitt sminkbord. Jag borstade igenom håret och satte sen upp det i en hög hästsvans. Jag gick tillbaka till Jones och tog tag i min väska. ”Du var duktigt idag!” Ja, visst. Jag gav dig min choklad. Jag visste att snart skulle hans jävla men komma.”Tack” Sa jag tyst. Han tog tag i min haka och drog upp mitt ansikte. ”Men, du behöver verkligen träna lite!” Där kom det. Jag drog bort hans hand. ”Jaså?” Han nickade ointresserat och tog tag i min arm. Han drog med mig till mitt rum och suckade. ”Varsågod, ut och träna i en timma! Sen kan du gå hem. Träningskläderna finns i garderoben!”

Han stängde dörren hårt efter sig med en smäll. Respektlösa människa. Men det fanns inget och göra. Det är bara att bita ihop och ta det jävla träningspasset.

-

Jag satte upp håret i en hästsvans för att sedan dra upp luvan. Jag drog på mig dom stora solbrillorna och kollade försiktigt ut genom fönstret. Ingen där. Jag satte på mig mina rosa kilklackar som Jones tvingat mig att använda ifall att någon skulle fånga mig på bild. Jag tog den rosa väskan och suckade. Både mamma och pappa hade gått till jobbet, och jag stog nu och väntade på att Rose skulle bli klar. ”Rose, skynda dig!” Jag öppnade dörren och stack ut huvudet och vinkade till Cameron. Cameron var min och Rose's chaufför. Han brukade köra mig och Rose till skolan för att vi inte skulle råka ut för paparazzi problem. Även fast jag verkligen ville vara lite normal och kunna ta en vanlig buss till skolan.

”Jag är klar nu!” Jag vände mig emot Rose som gav mig en tumme upp. Jag suckade och tog tag i hennes arm för att dra ut henne. Jag låste den stora dörren och skyndade mig ner till bilen innan någon hann se oss. Jag öpnnade dörren och lät Rose gå in för att sedan fortsätta själv. Jag stängde igen dörren och log. ”Förlåt att vi är sena!” Sa jag ursäktande och kollade emot Cameron. Han besvarade mitt leende samtidigt som han skakade på huvudet. ”Det är lungt” Jag skakade skeptiskt på huvudet och vände mig emot Rose. ”Har du choklad?” Sa jag. ”Jo, men du får väl inte äta det för Jones?” Jag suckade. ”Skit i honom, ge mig lite!” Hon drog upp ett choklad paket ur väskan och knäckte av en bit till mig. ”Mm, choklad..” Mummlade jag och såg med ett leende på Rose. ”Tack” Hon ryckte på axlarna och suckade. Jag började skratta lite och kollade ut genom fönstret.


”När slutar du idag?” Undrade Cameron. ”När ska jag hämta dig?” Han stog med den stora jeepen utanför min skola. Många blickar var riktade emot mig, men det var dom alltid. ”Jag tar bussen idag” Sa jag snabbt. ”Nej, det har jag lovat din pappa att du inte gör” Jag kollade oskyldigt på honom. ”Snälla, det kommer inte hända något!” Han trummade med fingrarna på ratten samtidigt som han skakade på huvudet. ”Nepp” Jag flämtade till. ”Men kom igen, låt mig leva som den tonåring jag är? Pappa kommer inte sjuta dig direkt, jag tar bussen idag. Det har jag gjort förut. Och kom inte, då blir jag sur!” Jag gav ifrån mig ett flin och stängde sen bildörren. Jag kollade på klockan. Halv 9. Nu börjar jag. Jag la väskan i famnen och sprang så gott jag kunde in i den stora byggnaden. Jag hängde av mig min jeansjacka i mitt skåp, jag sket i att ta av mig skorna. Jag satte väskan på axlen och gick upp för trappan och svängde sen in vid klassrummet. Jag tryckte försiktigt ner handtaget. Fan. Det var låst. Jag stapade med foten i golvet och lät väskan falla till golvet. ”Helvete då..”


Creds tack! Och som ni säkert märkte, så vann Miley valet. Vad tycker ni? Älskar er, om någon skulle ta bort bloggen, så vet ni det♥
(Såg nu att Ahsley hade 2 mer röster, men skitsamma. Hon får vara nästa tjej!)

RSS 2.0