I'll never let you go, Chapter 5.
- Ja, och den har 20 sprickor och är igen tejpad med! Jag ska fixa en till dig, vad sägs som en blackberry? Log Scooter och jag skrattade.
- Ja, det vore underbart! Sa jag och han besvarade mig med ett leende. Han lutade sig tillbaka i sättet och slöt sina ögon. "På väg till Georgia, Atlanta! Ska bli kul att möta upp Christian och Caitlint! Måste även få upp killarna från Kanada, Ryan och Chaz?" Skrev jag och skrattade lite åt min dåliga humor. Jag la sen ner mobilen och slöt mina ögon. Alldeles strax somnade jag med.
Jag vaknade vid 7 av att vi var framme. Med ett suck så sträckte jag lite på mig och ställde mig upp. Mamma och Scooter tog ner våra väskor och bärde ut dom, även min. När vi kommit ner på flyplatsen så mötte vi snabbt upp Kenny som tog alla väskor. Vi gick snabbt igenom flygplatsen och ut till våran bil. Jag satte mig därbak med mamma och suckade.
- Skönt att vara hemma? Log mamma.
- Hemma och hemma, Kanada är hemma.. Mummlade jag och mamma suckade
- Justin! Du har själv valt detta, du har tagit ett halft steg i din kariär, vill du fortsätta? Svara mig nu! Annars åker vi hem och lägger ner allt.. Sa hon och jag himlade med ögonen.
- Klart jag vill fortsätta! Sa jag tyst och mamma nickade.
- Bra.. Mummlade hon. Efter kanske 40 minuter så var vi äntligen 'hemma'. Vi bärde ut våra väskor och sa sen hejdå till Kenny och Scooter som åkte till hotellet. Jag drog med mig väskan in i huset och med ett suck slängde jag av mig skorna. Jag drog snabbt av mig jackan och hoppade sen ner i den sköna soffan. Jag la upp fötterna på bordet och kände plötsligt en hand på min axel.
- Justin, ta upp dina saker.. Snälla, vi hjälps åt här hemma och vi ska ha det fint! Sa mamma och jag nickade lite smått.
- Jag vet ,förlåt.. Sa jag och gick snabbt ut till hallen. Jag hängde upp mina saker och gick sen upp till mitt rum. Jag drog upp min mobil och slängde mig sen ner i sängen. "Är du hemma?" skrev jag till Christian och fick snabbt ett svar. "Japp, ska plugga lite! Diggar One Time, men vi syns imorgon va?" Skrev han och jag log. " Gör du, haha? Jadå, syns imorgon bro.." Skrev jag och la sen ner mobilen.
Med ett suck ställde jag mig snabbt upp och gick med långsamma steg till ballkongen. Jag öppnade dörren lite och gick snabbt ut. Jag satte mig på en stol och kollade ut över vattnet. Jag kollade bort mot våra grannar och såg att dom redan hade flyttat, men det bodde några andra där nu? Jag försökte se in i fönstret precis framför mitt och såg hur någon satt och pratade i telefon.
Hon hade på sig en rosa mjukisdräkt och satt och skrattade. Jag gjorde snabbt en hairflipp och böjde mig sen över kanten för att se bättre. Jag la upp händerna på räcket och skulle sätta mig på det. Men det gick inte helt enligt planerna, precis innan jag skulle ta tag i räcket så tappade jag greppet och ramlade rakt ner i marken. Som tur var så bodde jag kanske en halv meter över marken, men ont gjorde det.
Plötsligt hör jag hur någon skriker efter mig. Jag kollar upp och ser den tjejen som bode granne med mig.
- Hur gick det? Skrek hon och jag kände hur jag rodnade till.
- Bara bra! Såg du när jag ramlade? Halvskrek jag tillbaka. Hon log lite samtidigt som hon nickade.
- Ja, skulle precis göra i ordning mig för natten när jag får se dig stå hängd över ballkongen, Haha.. Skrattade hon och jag nickade. Jag ställde mig snabbt upp och klättrade upp på min ballkong igen. Jag vände mig snabbt om mot henne med ett flin.
- Nyinflyttad? Log jag och hon nickade.
- Japp, flyttade in igår.. Själv då? Sa hon och jag skrattade.
- Har bott här i någon månad, varför flyttade du hit då?
- Pappa hittade ett jobb här.. Sa hon välldigt tyst nästan så jag inte hörde.
- Oj, jobbigt eller?
- Kan man säga, har bott i Sverige i hela mitt liv..
- Sverige? Wow, ni suger väll på Engelska där? Du är ju grym.. Flinade jag och hon tittade bort. Hon la händerna på sitt räcke och lutade huvudet mot dom och jag såg hur hon skrattade. Hon kollade sen upp på mig utan att säga någonting.
- Såå.. Du bor där? Sa jag och pekade på hennes hus. Det lät urtöntigt, men det var det enda som jag kunde komma på för att bryta den tysta pinsamheten. Hon skrattade och nickade sedan, fortfarande utan att säga något. - Varför så tyst? Log jag.
- För jag vill inte skämma ut mig, jag är inte speciellt duktigt på Engelska.
- Haha, jodå!
- Haha tack, vad heter du då? Sa hon och log lite smått.
- Justin, själv?
- Alicia..
Oj, kommentera! Och så alla vet, innan så träffade ju Alicia Chirsitan! Men det är lixom förbi spolat, dom snackade inte så mycket! Haha :)
I'll never let you go, Chapter 4.
- Det är väldigt stort här, så man brukar väll inte känna igen alla? Men ja, jag är nyinflyttad.. Flinade jag.
- Jaha, vad kul, vad heter du då? Frågade han.
- Alicia, och du? Sa jag och alla nickade.
- Christian, Christian Beadles!
- Det är väldigt stort här, så man brukar väll inte känna igen alla? Men ja, jag är nyinflyttad.. Flinade jag.
- Jaha, vad kul, vad heter du då? Frågade han.
- Alicia, och du? Sa jag och alla nickade.
- Christian, Christian Beadles!
Samtidigt på andra sidan i USA;
- Du kommer sälja platinium Justin! Redan 120.000 visningar på musikvideon till One Time och den kom upp söndags! Bra jobbat grabben! Sa Scooter och av mig en klapp på ryggen. Jag log lite och nickade.
- Seriöst? Jävligt coolt.. Mummlade jag och mamma hostade till.
- Justin, svär inte! Du vet vad jag sagt om det.. Sa mamma och jag nickade.
- Förlåt, när går flyget? Sa jag och vände mig mot Scooter.
- Om 2 timmar, har du packat alla dina saker? Sa han och jag nickade.
- Japp, allt..
- Bra! Då går vi mot flygplatsen, smsa Kenny att vi är framme i Atlanta klockan 7 ikväll! Sa han och jag nickade. Jag tog upp min mobil och knappade snabbt in ett sms. " Hey buddy, vi landar i ATL klockan 7 ikväll! Möter du oss eller? Haha.." Skrev jag och la sen ner den. Jag gick ut från hotellet med mamma och vi väntade in Scooter som skulle låsa dörren.
När han var klar så kom han fram till oss och vi åkte tillsammans ner till lobbyn. Tänk om han hade rätt, tänk om jag kommer sälja platinium? Allt detta är så sjukt bara, jag har mer visningar på musikvideon till One Time än vad det bor i min hemstad, Stratford. Och vore det inte för Scooter, då hade jag inte varit här. Jag hade fortfarande fått leva i den lilla lägenheten jag och mamma hade.
Vi steg ut ur hissen och lämnade sen nycklarna i reseptionen. Vi vinkade sen in en taxi och började åka mot flygplatsen. När vi kom fram så var det faktiskt några tjejer som kom fram till mig.
- omg, är inte du Justin Bieber? Sa ena tjejen och jag nickade lite glatt.
- Haha jo, det är jag! Flinade jag och dom log stort.
- Du kommer bli stor! Sa en av tjejerna. Hon hade långt blont hår och klar blåa ögon.
- Haha tror du? Sa jag och hon nickade ivrigt.
- Ohja! Om jag gör, kan vi få ta en bild med dig? Log hon och jag nickade.
- Självklart! Sa jag. Jag tog en bild med alla tjejer som var där, men sen var vi tvugna att gå till gaten. Jag sa hejdå till tjejerna och vi gick sen iväg. Jag log för mig själv hela tiden, det där kan bli min vardag. Det är verkligen ett stort steg att ge upp mitt normala liv, men jag är redo.
Att vara kändis har även många fördelar, jag får göra det jag gillar, snygga tjejer och ja, mycket mer. Jag och min mamma slipper bo kvar i Stratford. Självklart har jag inget emot själv stället, men det var inte bra för oss att bo i den lägenheten vi bodde i. Jag suckade och la upp väskorna och gick sen snabbt igenom säkerhets kontrollen och hoppades på att ett pip inte skulle uppstå, men det gjorde det. Jag stannade upp och kvinnan som stod brevid rynkade pannan och kollade på mig.
- Ställ dig på sidan så tar jag dig snart! Sa hon lät mig stå där som ett fån som tjuvat någonting. Jag ställde mig där med ett suck och väntade på att mamma och Scooter skulle gå igenom. När dom båda kommit igenom utan att pipet uppståt så kom kvinnan fram till mig igen. Hon tog sin maskin och drog den upp och ner på min kropp. Tillslut så stannade hon längst ut på min arm, min klocka.
Hon nickade och sa att jag kunde gå. Jag besvarade henne med ett leende och tog sen ner min stora väska och samma sak med mamma och scooter. Vi gick igenom alla tunnlar för att tillslut komma fram till flyget. Jag granskade alla platser och försökte hitta våra platser, 79, 80, 81. Jag suckade glatt över att ha hittat våra platser. Vi satte oss ner, jag längst in vid fönstret, mamma brevid och Scooter yterst.
Jag gav min väska till Scooter som sen la upp den i bagage utrymmet ovanför oss. Han satte sig sen ner under tystnad. Flyget började åka efter 15 minuter. Jag drog upp min mobil ur den lilla fickan och loggade snabbt in på twitter.
- Du måste skaffa ny mobil! Skrattade Scooter och jag kollade menandes på honom.
- Det är väll inget fel på den? Jag har internet på den iaf? Flinade jag.
- Ja, och den har 20 sprickor och är igen tejpad med! Jag ska fixa en till dig, vad sägs som en blackberry? Log Scooter och jag skrattade.
- Ja, det vore underbart! Sa jag och han besvarade mig med ett leende. Han lutade sig tillbaka i sättet och slöt sina ögon. "På väg till Georgia, Atlanta! Ska bli kul att möta upp Christian och Caitlint! Måste även få upp killarna från Kanada, Ryan och Chaz?" Skrev jag och skrattade lite åt min dåliga humor. Jag la sen ner mobilen och slöt mina ögon. Alldeles strax somnade jag med.
Jag vet att det är tråkigt nu i början! Men det blir bättre sen, jag LOVAR! Ge den en chans bara! Puss Ida♥[ BTW; La in vad som hände i förra delen, många ville ha det så!]
I'll never let you go, Chapter 3.
Jag vaknade morgonen därpå av att solen sken in. Jag suckade lite och hjäspade. Jag sträckte lite på mig och log kvar kanske 5 minuter innan jag gick upp. Jag suckade och gick fram till min garderob. Jag tog av mig mina kläder och bytte till jeans shorts, ett svart linne och en svart kofta. Jag tog en tygpåse och la ner lite saker innan jag gick in på toaletten. Jag satte upp mitt långa blondbruna hår i en tofs och tvättade sen av mitt ansikte. Jag tog upp min tandborste och borstade sen mina tänder. Jag gick sen tillbaka till rummet med ett suck. Pappa hade redan åkt till sitt nya jobb, och mamma var och handlade. Jag tog ut det sista kläderna och hängde in dom i min walk-in-closet och log för mig själv. Snyggt.
Jag tog sen ut mina svarta klack skor som jag äntligen lärt mig att gå i. Jag skrattade lite för mig själv och tog sen tygpåsen och gick ner. Jag kollade i kylen men vi hade självklart ingenting, vi kom ju hit igår. Jag suckade och hämtade istället mina pengar på rummet. Jag tog sen min mobil och gick ner igen. Jag öppnade dörren snabbt för att se om jag behövde jacka, men det behövde jag inte. Det var väldigt varmt. Jag orkade inte sminka mig idag, istället tog jag mina solbrillor och gick. Jag låste dörren med nyckeln jag fått igår och skrev sen ett sms till mamma.
"Jag går ut lite, du når mig på mobilen! Puss" Skrev jag och la sen ner den igen. Jag hoppade på bussen och åkte in till stan. Jag hade vart här många gånger, vi hade kollat på lägenhet och hus jätte många gånger. Så jag kunde området. Jag gick av mitt i stan och kollade mig omkring.
- Jaha.. Sa jag tyst för mig själv och började gå mot ett litet café. När jag kom fram så la jag ner min väska på en stol och ställde mig sen i kön. Jag beställde en ost-macka och en varm chocklad. Jag satte mig ner brevid väskan och log för mig själv. Här var det i alla fall sol! I Sverige regnade det hela tiden.. Men det enda som oroade mig lite, det var min dåliga Engelska. Jag kommer skämma ut mig totallt.
Jag hörde hur några skrattade bakom mig. Jag vände mig snabbt om och en bit bort stog det några killar. Jag log lite för mig själv, kanske skulle jag hälsa? Jag ställde mig snabbt upp men satte mig lika snabbt. Man går inet fram och hälsar bara sådär, vad är det med mig? Jag suckade och åt det sista av mackan och ställde mig sen upp. Jag tog min väska och började gå. Jag visste inte vart jag skulle gå.
- Hallå du! Hörde jag hur någon ropade. Jag vände mig snabbt om och där stod killarna igen. Dom gick emot mig och jag stannade upp.
- Vad? Sa jag och dom skrattade lite.
- Är du ny här? Har inte sett dig förut.. Log en kort kille med brunt hår.
- Det är väldigt stort här, så man brukar väll inte känna igen alla? Men ja, jag är nyinflyttad.. Flinade jag.
- Jaha, vad kul, vad heter du då? Frågade han.
- Alicia, och du? Sa jag och alla nickade.
- Christian, Christian Beadles!
Oooh, kommentera nu! Måste gå. Puss Ida♥
[Blev lite konstigt i slutet, men aja]
I'll never let you go, Chapter 2.
- Är det här vi bor? Sa jag med öppen mun när vi gick ut ur taxin. Vi hade landat för 50 minuter sedan och var äntligen framme.
- Yes, ta dina väskor och bär in dom! Du bestämmer rum! Log pappa och jag log tillbaka. Jag sprang in i huset utan mina väskor och letade upp ett snyggt rum.
Jag kollade i flera tills jag stannade vid ett. Det var stort och öppet och väldigt högt i tak. Det fanns även en walk-in-closet här inne! Detta rummet var lätt menat för mig. Jag hörde hur någon harklade sig och jag vände mig snabbt om.
- Dina väskor? Sa pappa som stog i dörröppningen med mina väskor. Jag flinade lite och han skrattade. Han la ner dom och gick sen fram till mig.
- Gillar du rummet? Sa han och jag nickade ivrigt.
- Om jag gör! Jag älskar det! Sa jag och log stort. Pappa nickade stolt och gick sen ut ur rummet.
- TACK PAPPA! Skrek jag efter honom och jag hörde hur han skrattade utanför. Jag log för mig själv och kollade mig runt. Det var bara en säng och ett skrivbord här, min tv och lite andra saker skulle komma imorgon. Jag gick ut till väskorna och tog fram sänglakan och började bädda sängen.
Jag puffade upp kuddarna och la sen in väskorna i rummet. Jag satte mig på sängkanten och tog upp min mobil för att ringa Isabelle. "Hej!" Svarade hon och jag skratade lite."Hej" svarade jag. "Åh, hej Alicia! Har du kommit fram?" " Japp, sitter i mitt nya rum nu! Skitsnyggt, walk-in-closet och allt!" Skrattade jag, "Åh, har alltid viljat ha det! Är avendjuk på dig nu.. Men jag kan inte riktigt snacka, sitter i skolan, haha" Sa hon och suckade.
" Just det, det är ju väldigt stor tidsskillnad, här är klockan 10 på kvällen, föressten så är det måndag!" Sa jag. " Jag vet, det är måndag här med, fast morgon! Men jag måste gå, alla hälsar!Puss" Sa hon och la på. Jag skrattade lite och la ner min mobil. Jag ställde mig upp och började packa upp lite ur väskan. Men jag orkade inte så mycket eftersom jag var välldigt trött. Jag gick ut till mamma och pappa som bärde in väskor.
- Jag går och lägger mig nu! Sa jag och dom nickade.
- Okej, godnatt älsking! Sa mamma.
- Ja, godnatt! Sov gott! Fortsatte pappa och jag log.
- Detsamma, puss.. Sa jag och gick upp på mitt rum igen. Jag tog upp min tandborste och gick sen in på toaletten precis utanför mitt rum. Jag tog även med mig tandkräm och min sminkborttagning. Jag satte på lite tandkräm på tandborsten och borstade snabbt mina tänder. Jag tvättade sen av mig ansiktet. Jag lät mina saker stå kvar och gick sen in på mitt rum.
Jag tog på mig sovkläder och tog sen upp min dator. Jag la mig under täcket med datorn över. När datorn startat igång så loggade jag först in på MSN och öppnade sen upp FaceBook. Jag såg att det var nya förfrågningar på Facebook. Jag addade dom och la sen ner datorn. Jag drog täcket över mig och puffade till kudden. Imorgon så är jag ledig, men på onsdag.. Då är det första skoldagen! Undra hur det kommer gå..
Haha, snart kommer Justin in i bilden också! Men K-O-M-M-E-N-T-E-R-A!!!!
I'll never let you go, Chapter 1.
Alicia Jovic är 13 år och bor nu i varberg som ligger i Sverige. Hennes pappa får sedan ett jobb enda borta i Atlanta, USA och tackar ja! Så Alicia är tvungen att lämna allt i Sverige, men ser det samtidigt som ett äventyr.
Medans Justin Bieber som fyllt 14 år har lagt upp videos på YouTube och blivit upptäckt av Scooter [Scott] Braun. Men det dom inte vet, är att Justin kommer bli världs känd.
Men kommer dessa två människor mötas? Läs novellen!
Jag åt det sista av mackan och gick sen med tunga steg till hallen. Jag sa hejdå till mitt kära hem som har tillhört mig i 6 år, men som nu kommer tillhöra någon annan. Jag suckade och satte snabbt på mig skorna och jackan. Innan jag gick ut så ropade jag snabbt ”Jag sätter mig i bilen så länge!” och stängde sen dörren utan att ha fått ett svar. Jag öppnade dörren och satte mig sen ner där bak.
Jag tog upp mobilen och slog in Isabelles nummer, min bästa vän sen 3:an. Efter kanske 3 toner så hör jag hur Isabelle svarar. ” Hallå?” Sa hon och jag log lite för mig själv. ” Hej..” Sa jag och hon suckade. ” Dags att åka eller?” Sa hon och jag nickade men kom på att hon inte såg mig. ” Japp, mamma kör mig till dig snabbt! Så vi kan säga hejdå en sista gång, kommer verkligen sakna dig Isabelle!” Sa jag.
”Kommer sakna dig med, men hallå! Vi får ju hälsa på varandra, en massa! Det är väll samma lovdagar i Atlanta som i Sverige?” Sa Isabella och jag mm:ade. ”Jaja, vi hörs mer när jag kommer till dig! Mamma och pappa kommer nu, är hos dig om 5! Puss” Sa jag och la på. Jag gick ur bilen och hjälpte mamma och pappa med väskorna.
- Har ni gått igenom mitt rum?
- Ja, det finns inget kvar! Ska vi åka till Isabelle först? Sa mamma och jag nickade. Vi satte oss sen i bilen och pappa började långsamt men säkert köra mot Isabelle. När vi kom fram till henne såg gick jag snabbt ut medans mamma och pappa satt kvar i bilen. Jag gick fram och ringde på dörren och efter kanske 5 sekunder så öppnades dörren.
- Hej, du söker Isabelle va? Sa Isabelles mamma Sanna, jag nickade och hon släppte in mig. Jag gick igenom doms vardagsrum och öppnade försiktigt dörren till hennes rum. Hon satt och kollade runt på datorn men när hon hörde mig så vände hon sig snabbt om.
- Alicia! Utbrast hon och kom fram till mig. Hon gav mig en lång kram och jag kände hur klumpen i magen började växa. Hon backade sen undan och kollade på mig.
- Jag kommer sakna dig så otroligt mycket! Sa hon och jag skrattade lite.
- Jag vet, jag kommer sakna dig med! Jag hann bara säga hejdå, men jag ringer dig när vi kommer fram? Går det bra? Log jag och hon nickade.
- Ring mig när som helst, jag kommer alltid att svara! Skrattade hon och jag log.
- Bra, men hejdå ännu en gång! Vi ses snart! Sa jag och hon gav mig ännu en kram. Hon följde med mig ner till hallen och jag kände hur ögonen fuktades.
- Jag kommer verkligen sakna dig, hälsa alla i skolan! Sa jag och hon nickade. Vi kramade varandra en sista gång och sen så stängde hon dörren. Jag suckade och gick fram till bilen. Mamma och pappa sa ingenting, för dom fattade att jag inte orkade prata just nu. Och det var det jag gillade med mina föreldrar, dom var så förstående. Vi började åka mot flygplatsen och stämmningen var välldigt lungn.
Jag är fortfarande välldigt arg över att pappa skulle få det jävla jobbet i ATL, men jag kunde inte göra något åt saken. När vi kom fram till flygplatsen så parkerade vi bilen vid lastflygplanen, eftersom dom skulle köra över vår bil också. Vi tog våra väskor och gick sen in på flygplatsen.
- Hur känns det nu? Sa mamma och kollade oroligt på mig.
- Vadå?
- Allt, flytten, dina kompisar, ditt hem, skola.. Och ja, allt som händer just nu? Sa mamma och vi ställde oss i kön för att checka in våra väskor medans pappa gick och hämtade ut biljetterna.
- Jaha, sådär.. Önskar att pappa inte fick jobbet. Mummlade jag och mamma nickade.
- Jag vet, det är jobbigt gumman! Men ändringar i livet är bra! Sa hon och jag log lite.
- Jag vet.. Sa jag och vi gick framåt i kön. Efter kanske 40 minuter så hade vi äntligen kommit på planet. Vi la upp våra väskor över våra säten och satte oss sen ner. Jag satte närmast fönstret, mamma i mitten och pappa längt ut. Jag pluggade in mina hörlurar och slöt sen ögonen. Det kanske skulle bli kul, man får bara hoppas.
tråkitg och lite konstig kanske, men jag har så mycket planer för novellen! Så kommentera nu, så KANSKE ni får nästa idag! Puss♥
