My Favorite Girl, Chapter 42 - Last day.. - LAST CHAPTER!
Flera dagar gick, utan ett svar ifrån Justin. Jag var så arg på honom, så besviken. Jag la ner datorn och gick fram till spegeln. Efter flera borst drag så var håret uppsatt i en bulle. Plötsligt pep mobilen till. Caroline som åkte hem för några dagar sen, påpekade att ha gett Justin en andra chans -var fel. På skärmen lös ”Carro” upp och jag log lite snett. ”Har Justin berättat för dig än?” jag kollade oroligt på mobilen och skrev snabbt in ett svar. ”Sagt vad?” Caroline, som alltid, var snabb på att svara. ”Om Jelena bilderna. Visste du inget?..” mitt hjärta stannade till. Allt stannade till. Hela världen försvann. Allt svartna. Den jag älskar mest, har svikit mig för andra gången. Tårarna började långsammt rinna ner för mina kinder. Jag greppade hårt tag om mobilen och tryckte in Justins nummer. Inget svar. Jag ringde igen. Fortfarande inget svar. Men jag tänkte inte ge mig. Jag ringe och ringde, utan svar. Nu fick det fan vara nog. Jag tänker avsluta allt, öga till öga. Men först vill jag höra vad han har och säga.
-
Jag satt på planet. Mot Tyskland. Justin var där. Jag hade sett bilderna, dom kysstes flera gånger. Ingen visste att jag åkte, bara Caroline. Jag hade använt mig av mina besparningar. Caroline hade tagit reda på vilket hotell Justin bodde på. Efter några timmars resa så stod jag utanför hotellet, osäkrare en någonsin. Jag bet mig löst i läppen och insåg att jag var tvungen att få tag på Justin. Jag klickade in hans nummer och det kom en massa toner – fortfarande utan ett svar. Jag suckade, gick försiktigt in i lobbyn och kollade mig omkring. Folk gav mig oroliga blickar. Jag satte mig försiktigt på en av sofforna och lutade mig tillbaka, i hopp om att ingen skulle skicka ut mig eftersom jag inte bode här. ”Men ge dig, ge mig mobilen!” hörde jag någon skratta. Jag visste vem det var. Det var Jasmine. Jag vände mig snabbt om och mötte hennes ögon. ”Mel” mummlade hon tyst. Hon gick försiktigt fram till mig och jag suckade. ”Vet du vart Justin är?!” röt jag. Jag var arg. Riktigt arg. ”Mel.. Vad gör du här? Har du någon stans att bo? Du ser ju jätte kall ut!” jag bet mig löst i läppen samtidigt som jag skakade på huvudet. ”Du har sett bilderna, eller hur?” jag nickade argt och hon ställde sig upp. Hon la fram sin hand och log svagt. ”Kom” mummlade hon. Jag följde efter henne och vi kom tillslut upp till hennes rum. ”Du kan sova här hos mig! Så fixar jag ett plan till dig imorgon..” jag skakade på huvudet. ”Tack, det var jätte snällt! Men jag måste prata med Justin innan jag åker!” hon suckade och såg ut att tänka efter. Som om hon visste, men inte ville säga.
”Mel, jag hjälper dig, om du stannar här inatt, och tar flyget imorgon. Okej?” jag nickade lättat och log. Hon var inte sån som jag trodde. Hon var mycket snällare. Så äkta. ”Bra! Jag ringer Justin!” hon slog in numret och jag skulle precis berätta att han inte svarar, men han.. Svarade. ”Justin, kan du komma över till mitt rum är du snäll? Ja precis! Nej, kom själv. Mm. Nej varför skulle jag det? Vad bra, ja kom nu! Puss!” jag bet mig löst i läppen och hon log mot mig. ”Han kommer nu” Hon drog på sig skorna och gick bort till dörren. ”Jag låter dig snacka med Justin själv!” innan jag han säga något stängdes dörren. Men inte snabbt efter så öppnades den. ”Sele.. Mel?!” utbrast Justin. ”Vad gör du h..” mer hann han inte säga innan jag örfilade honom, riktigt hårt. Kanske för hårt. ”Vad fan håller du på med?” röt Justin. ”DU, VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?” Skrek jag rakt upp i Justins fejs. ”Står här, vad ser det ut som?” han sa det med ett ironiskt leende på läpparna. ”Du är fan dum ihuvudet, först iggar du mina samtal, mina sms, ALLT justin. Sen så kommer det upp bilder på dig när du kysser Selena! Vad fan tror du?” Justin smekte sig lätt på kinden och suckade. Tårarna brände bakom ögonlocken, jag gjorde allt för att inte släppa ut dom. Men det gick inte. Dom bara forsade ner.
”Mel, det var inte jag” Han gick närmre mig och skulle precis ofamna mig men jag backade undan. ”Rör mig inte för fan ditt jävla äckel!” han kollade oroligt på mig. ”Men Mel, Selena kysste mig! Jag skickade hem henne direkt efter..” jag trodde han inte. Jag trodde inte ett skit på vad han sa. ”Jaha, och varför sa du nästan Selena namn när du kom in?” jag såg hur hans ögon sakta blev blöta dom med. En liten tår rann försiktigt ner för hans kind. Jag klarade inte av att se Justin sådär. Jag skulle bara ge efter. Jag sprang allt vad jag kunde ut från rummet. Ner för trapporna och ut från hotellet. Det var ett misstag att komma hit. Jag sprang för allt jag hade och hörde Justin ropa mitt namn bakom mig. Jag sprang fortare och kom tillslut ner på en brygga. Men benen gav vika och jag åkte rakt ner i vattnet. Jag fick panik. Strömmen var stark här. Det sista jag han se innan jag försiktigt drogs iväg med strömmen var Justin. ”HJÄLP” skrek jag med dom sista krafterna jag hade kvar. Kroppen började domna bort och jag kände den inte längre. Vattnet var så kallt. Plötsligt åkte jag långsamt neråt och allt svartna till.
JUSTIN'S PERSPEKTIV, 1 år senare;
”Tack att alla kommit, det betyder så mycket för mig. Nu ska vi allt se till att det blir en dag och minnas!” alla skrattade och var glada. Chaz mamma hade precis gift sig och vi satt nu allihoppa vid det långa bordet. Tankarna åkte åt alla håll. Det var exakt ett år sedan det hände. ”Ursäkta mig” mummlade jag och gick ur rummet för att sedan komma ner på gatan. Lite längre bort var det någon som stog och sålde blommor. Jag köpte en bukett röda blommor och började gå bortåt. När jag äntligen kom fram så kände jag en enorm saknade. Tårarna började rinna och allt kändes så tufft. Jag kollade ner på den vackert prydna gravstenen och suckade tungt. ”Mel, jag älskar dig, och kommer alltid att göra det..” men det gick inte. Tårarna fortsätte rinna ner. Jag la ner blombuketten och gick snabbt därifrån. Jag sprang och sprang bort tills jag inte orkade mer. Plötsligt såg jag en stor lastbil komma och allt blev svart.
SÄMST! Jag vet. Jag har inte ens gått igenom det.. Men ville bara göra klart novellen. Funderar på att ta bort hela kategorin, alltså hela novellen från bloggen! Vi har förlorat läsare sen vi började skriva denna så jag ville helt enkelt avsluta den snabbt på ett kapitel som tog mig 15 minuter att göra. Men ni vill ju ha ett slut, så ni fick ett. Men ni får gärna kommentera vad ni tycker så ska den nya komma upp idag! Vad sägs om det? ;) Men kommentera eran sammanfattning om novellen, puss♥ Och varför dennna blev så dålig, var för att vi helt enkelt fick en dålig start!
My Favorite Girl, Chapter 41 - Do i care about you?
”I love everyone of you guys, but please, stop making hate on Mel. It's hard for us.” Jag la sen ner mobilen och gick in under täcket jag släckte lampan och la sen min arm runt Mels midja och drog henne intill mig. ”Jag älskar dig!” viskade jag innan jag slöt ögonen och tillslut så somnade jag.
Jag spelade det sista på trummorna och la sen ner trummpinnarna. Rösterna blev högre. Skriken kom från alla håll. Jag log ut mot den stora publiken och adrenalinet steg. Jag kände hur blodet pumpade och musklerna spändes. ”HELLO GERMANY!” Flämtande fans hördes bland alla skrik som uppstog.
LEGGO!
Jag vände mig mot Alfredo samtidigt som jag ställde mig upp och log. Mikrofonen som satt vid min mun satte jag försiktigt åt sidan och gick närmre Alfredo. ”Vilken låt är det nu, jag har glömt!” sa jag försiktigt men fattade att publiken hört det endå eftersom ett starkt ”Awww” fyllde salen. Jag kollade oskyldigt på Alfredo. Jag visste vilken det va. Ville bara retas med honom, men tydligen med hela arenan också. Introt på U Smile började spelas och ett leende spreds sig på mina läppar.
-
Jag drack upp det sista av vattnet och kollade bort mot Jasmine. ”Du var duktigt idag..” muttrade jag och hon log.
”Tack Justin” jag log tillbaka och satte mig sen upp i soffan. Min mobil plingade till. ”Melanie Älskling!” lös det upp på skärmen. Jag ryckte på axlarna och la ner mobilen igen. Orkade inte svara. Jag kollade sen upp och mötte Jasmines bruna ögon. ”Ska du inte svara eller?” sa hon drygt och jag suckade. ”Orkar inte nu” mummlade jag. ”Justin, du har iggat henne och hennes sms i 1 månad nu! Du har kanske svarat på 5 samtal av 20! Är det inte dags att börja bry sig lite om Melanie? Ha?” hon var riktigt sur. Det märkte jag. Typiskt Jasmine att vara ”Ta vara om det du har” tjejen.
”Men jag kanske inte orkar, jag har ett jävligt tidspressande schema, okej? Och vafan, jag om någon borde veta om jag bryr mig eller inte!” röt jag och ställde mig snabbt upp. Jasmines ögon var hotfulla och jag visste inte om jag skulle fortsätta käfta emot. ”Justin. Bryr du dig? Bryr du dig om Mel när du iggar hennes sms och samtal. Bryr du dig när du inte kan ta kontakt med henne. Bryr du dig när du inte ens hälsar på henne på två jävla månader, och din tour är klar om ytteliggare två månader. Bryr du dig då Justin? Gör du det?” hennes röst sänktes och hon långt ifrån skrek på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Hennes ord vad så äkta. Det var så sant det hon sa.
Jasmine höjde på ögonbrynet och jag mummlade något tyst som liknade ”Jag vet inte” men Jasmine hörde antagligen inte det. ”Väx upp Justin, väx upp för i helvete!” röt hon riktigt surt innan hon lämnade rummet med en hård smäll. Kanske hade hon rätt. Jag brydde mig kanske inte.
MELANIE'S PERSPEKTIV;
"Asså han svarar inte på mina Sms!" Röt jag och Caroline ryckte på axlarna. "Han har ju tour, så han kanske inte hinner? Kanske har konsert.." jag bet mig löst i läppen och suckade. "Men han har ju inte svarat mig på kanske.. Hm.. 2 veckor!?" sa jag surt och glodde ut genom det stora fönstret. Jag och Caroline satt hemma i mitt nya hus här i London. Det var exakt 7 veckor sedan jag flyttade, nästan 2 månader. Just nu var Caroline och hälsade på mig här i London. Hon kom iförgår och ska åka hem på söndag. Alltså om 4 dagar. Väldigt kort tid tillsammans, men i alla fall något.
”Vad vill du göra då?” undrade jag och ett leende spred sig på Carolines läppar. ”Nu när vi är iLondon, så måste vi shoppa!” jag började le samtidigt som jag nickade. ”Ja, såklart vi ska!”
1 timma senare så var vi mitt i Londons köpcenter. ”Ska vi gå in på H&M, har aldrig varit där!” sa Caroline häpet. ”Haha va? Det kommer ju ifrån Sverige!” sa jag med ett leende. Hon nickade. ”Jag vet, coolt att du är född där!” jag började skratta och nickade sen mot H&M. ”Ska vi in eller?” hon flinade och nästan sprang in. Kanske 1 timma senare kom vi ut med minst 20 påsar var (Okej inte bokstavligen, men minst 5 stora påsar hade vi!)
När vi satt oss på ett litet café så ser jag hur det plöstsligt blixtrar till. Jag vänder mig snabbt om och möter tre kameror uppe i mitt fejs – Åh nej, paparazzis!
Dååååååååååååligt..
Funderar på att avsluta denna novellen vid 50, vad tycker ni? Ska vi inte starta upp en ny HELGRYMM novell istället?♥
My Favorite Girl, Chapter 40 - Go and follow here!
Han menade väll inte att vi skulle fly..”Jag har fått det och vi ska flytta ditt redan nästa vecka, erkänn underbart? Vi har ju alltid viljat på i London!” jag började skratta nervöst. ”Du skojar bara väll?” han kollade oförstående på mig samtidigt som han skakade på huvudet. ”Nejnej! Vi kommer flytta in en jätte stor villa där, har sätt den på nätet, skit snyggt, vi kommer även ha en grym pool! Är det inte underbart!” det kändes som allt stannade. Hur kunde det vara bra?
”Jag vill ha en Ice-Slush tack!” Justin gav mig ett varmt leende medans jag räckte fram pengarna till butikägaren. Hon nickade och tog emot pengarna och strax efter gav hon fram min Slush.
”Jag kan inte fatta att du åker imorgon!” mummlade jag medans jag drack lite av Slushen. Justin log lite snett och kollade upp på mig. ”Och jag kan inte fatta att du flyttar till London på måndag..” fortsatte han. En tystnad uppstog mellan oss och vi stannade till på den lilla stranden. Inte en människa syntes till. Inte så konstigt, det var en liten strand i en liten stad. Jag ryckte på axlarna och vände mig sen mot havet. ”Men du kommer väll hälsa på? Jag menar.. Ska allt ta slut nu?” undrade jag nervöst och mötte Justins varma blick. ”Klart att det inte kommer ta slut, vi får helt enkelt göra allt för och få det och fungera” svarade han och tog sin hand i min. Han smekte den lätt med sin tumme och log. ”Och såklart att jag kommer hälsa på dig! Så ofta jag kan, varje gång jag har tid, och sen så får du ju komma upp och följa med på turnén då och då” Jag nickade lite skeptiskt. Jag visste inte om det skulle funka. Jag var ganska skeptisk på hela vårt förhållande just nu. Man kunde ju inte veta när Justin plöstligt lämnade mig för Jasmine..
Jag kollade mot Justin och log lite smått. ”Ska vi bada?” undrade jag och han nickade. ”Okej” vi drog av oss våra kläder och gick hand i hand ner till vattnet.
Efter att vi badat och solat i nästan 3 timmar så tog det slut. Vi bestämmde oss för att gå hem till mig istället. Hemma hos mig fixade jag och Justin iordning lite mys, chips och dricka. Vi satte in filmen Dear John och började sen kolla. Jag och Justin var ensamma, pappa skulla jobba sent så Justin skulle sova över. Jag lutaded mig mot Justin axel och log. Jag hade en väldigt fin kille, det visste jag. Jag drog åt mig chipsskålen med ett leende.
JUSTIN'S PERSPEKTIV;
Jag kände hur Mels andetag blev tyngre och tyngre. Hon sov. Jag la mig försiktigt ner och drog filten över henne. Jag tog tvkontrollen och stängde av Tvn. Jag kollade sen ner på Mel. Så fin hon var när hon sov.
Jag mådde fortfarande dåligt över att jag dissade henne för Selena. Det var så fel. Jag ska aldrig någonsin göra om det. Det lovar jag mig själv, och allt jag tror på. Jag lovar på allt jag äger. Mel är den rätta och kommer alltid vara. Jag suckade lite tyst för mig själv och strök försiktigt handen över Mels panna. Jag log lite för mig själv. Jag satte mig sen upp och drog upp Mel i famnen. Jag gick upp till hennes rum och la ner henne i sängen. Jag drog täcket över henne och kollade på henne. Jag drog sen upp min mobil och loggade in på twitter. ”Chilling with @Melaniiie, go and follow here!” Skrev jag och även. ”I love everyone of you guys, but please, stop making hate on Mel. It's hard for us.” Jag la sen ner mobilen och gick in under täcket jag släckte lampan och la sen min arm runt Mels midja och drog henne intill mig. ”Jag älskar dig!” viskade jag innan jag slöt ögonen och tillslut så somnade jag.
Ska ni inte ta och kommentera eller? Ganska kort och VÄLDIGT tråkigt, men dom framöver blir nog ganska korta! ♥
Och snälla kommentera vad ni tycker är bra och vad ska jag ändra på. Inte bara "MER MER MER NUUU INNAN JAG DÖÖÖÖÖR!" snälla? För min skull sötnosar? Jag vill ha kritik!
”Mel, lyssna klart.. Jag älskar dig!” sa han och jag kände mig plötsligt illa till mods. Jag kände mig så taskig. ”Du fattar verkligen inte, varje gång jag ser dig, så vill jag bara hålla om dig, kyssa dig, smeka dig och allt. Men jag kan inte, du vill inte. Mitt hjärta saknar något och det är du, jag saknar dig och mig Me-” plötsligt gjorde jag det. Det bara hände. Men alla känslor blev blandade men kärleken tog över. Jag kysste han.
”Jag vill ha Chocklad och Karamel! Eller nej! TuttiFrutti vill jag ha!” Justin nickade och vände sig mot glassgubben. ”En tuttifrutti och en.. Hm.. En Daim glass!” han nickade och började sedan skopa på kulor på rånet. Han gav fram glassarna och Justin betalade sen. Jag var egentligen lite skeptisk över att han skulle betala, men gick tillslut med på det. ”Så, när går planet?” Undrade Justin och kollade på mig. Jag ryckte lite på axlarna och tog en tugga av glassen – mums säger jag bara. Italiens glass var det bästa som fanns, inget tvivel om saken. Det var i vilket fall som helst den sista dagen här i Rom och vi satt på flygplatsen, redo för att åka hem till Stratford.
I want you, i know that.
Jag och Justin har löst allt, jag visste vad jag ville efter kyssen. Jag ville ha honom. Han ville ha mig – vad var problemet? Vi älskade varandra. Och jag var tvungen att bygga upp mitt förtoende för Justin. Ärligt talat så gick det ganska bra. Men samtidigt var jag lite ledsen. Justin skulle på turné i 4 månader två dagar efter att vi kommit hem. Alltså på onsdag. Det var månsag kväll här och Kenny var och chekade in våra väskor. ”Planet går om en timma..” suckade Justin och la ner flygbiljetten igen.
-
Jag kramade och Justin en sista gång innan jag var tvungen att gå in. Justin kysste mig mjukt på läpparna och log sedan. ”Älskar dig Mel, syns imorgon!” sa han och jag pussade han på kinden och backade sen undan.
I Love Yah!
Jag vinkade till Justin och Kenny och gick sen in i lägenheten. ”Hallå?” mummlade jag såfort jag kom in. Pappa kom ingåendes i hallen och när han såg mig så formades ett brett leende på hans läppar. ”Melanie!” utbrast han och gav mig en varm kram. Jag besvarade hans kram med ett leende på läpparna. ”Jag har saknat dig pappa..” mummlade jag mot hans bröstkorg. Jag backade sen undan och log.
”Gå upp och packa upp dina saker, så ska vi äta sen. Måste berätta en sak till dig” Jag höjde på ögonbrynet och blängde på pappa. ”Jasså?” han nickade och gjorde sen en gest mot mitt rum. Jag började skratta och började gå bort till mig rum. När jag var klar med allt så skyndade jag mig ner till pappa och satte mig med ett leende på en av stolarna. ”Så, vad skulle du berätta nu då?” han suckade och la fram maten på bordet. Spagetti Carbonada.
”Du är medveten att jag precis kommit hem från Italien va?” undrade jag när pappa inte svarat på första frågan. Han nickade samtidigt som han började äta. ”Jag vet..” han började skratta och kollade sen upp på mig. ”Du vet, det där Jobbet i London som min chef snackade om? För jätte länge sen? Det jag ville ha men inte fick, kommer du ihåg det?” sa han och jag nickade osäkert.
Han menade väll inte att vi skulle flytt..”Jag har fått det och vi ska flytta ditt redan nästa vecka, erkänn underbart? Vi har ju alltid viljat bo i London!” avbrött pappa mig i mina tankar och jag började skratta nervöst. ”Du skojar bara väll?” han kollade oförstående på mig samtidigt som han skakade på huvudet. ”Nejnej! Vi kommer flytta in en jätte stor villa där, har sätt den på nätet, skit snyggt, vi kommer även ha en grym pool! Är det inte underbart!” det kändes som allt stannade. Hur kunde det vara bra?
-------------------------------------------
Kommentera Bitches! Hihi, inte bra, ska hon flytta till LONDON? Japp, men ni får väll se hur det blir, ska lägga upp ett schema för er när varje del kommer komma upp under sommalovet, men bara om ni lovar att kommentera, då LOVAR jag att ni ska få ett grymt inlägg, men BARA om ni kommenterar sötnosar! (a) ♥
Och det var en som undra varför upptdaderingen ärganska dålig, jo, det är för att jag (Ida) bloggar själv just nu!
Han kollade bak måt mig och log innan han vände sig tillbaka till tjejerna igen. Jag ska vara ärlig, jag saknar honom. Hans kyssar, hans berörningar. För att inte prata om hans charm och underbara ögon. Han gav tjejerna en sista kram och en av tjejerna fick tilloch med en puss på kinden. Hans leende glänste nästan hela vägen hit och jag blev som knäsvag. Jag visste vad felet var. Jag var kär.
”Så, hur känner du hon där Jasmine då?” muttrade jag tyst och mötte Justins mjuka ögon. ”Hon var med i min musikvideo, till Baby” han kollade sen ner i sin mobil och skrev något. ”Vem skriver du med?” sa jag undrandes och han kollade upp på mig. ”Jasmine, hon bor på samma hotell som oss, grymt va?” jag suckade och nickade svagt. ”Mm, visst, asgrymt..” Jag var ironisk, och det hörde Justin. Men han kommenterade inte det. Han bara ryckte på axlarna och kollade sen ner i sin mobil igen. Det lilla glasscafét vi satt vid var riktigt mysigt. Jag tog upp skeden och började äta lite av den stora glassen Justin köpt till mig. Men det störde mig, att Justin inte brydde sig – trotts att han borde fattat att jag inte hade lust att umgås med Jasmine. Men sen fick jag påminna mig själv, jag var 100% maktlös när det gäller Justin och mig. Han var faktiskt inte 'min', han var inte min kille heller för den delen. Han var min kompis. Vem som helst kunde ta honom. Jasmine kunde kyssa honom fraför ansiktet på mig, jag kunde endå inte blir sur. Och jag visste att jag var tvungen att göra något, innan någon annan tar honom. Men vad? Det var frågan.
-
”Hej Jasmine!” sa Justin glatt och kramade om henne. Hon backade sen undan och kollade tveksamt på mig innan hon tillslut kramade om mig med. Jag fejkade fram ett leende och hon log tillbaka. ”Gud vad kul att ni ville komma, jag har hyrt lite film vi kan kolla på, föressten åker jag vidare till Paris i övermorgon, så det var kul att kunna umgås med er den sista tiden här!” jag nickade skeptiskt och Justin log mot Jasmine. Vi gick sedan upp till hennes rum, som låg tre vånningar ifrån vårat, och gick in i rummet.
När vi efter många omständiheter bestämmt oss för att kolla på Bad Teacher så drog vi fram cola och snacks. Justin satte sig brevid Jasmine, och jag brevid Jasmine. Jag suckade och började kolla påfilmen. Men det som ireeterade mig var att Jasmine och Justin satt och pratade under filmen, så det var svårt att hålla sig vid filmen och inte lyssna på doms prat – desseutom fanns det ingen chans för mig att kunna ingå i doms lilla samtal, för dom snackade om sina små ”Minnen” tillsammans.
”Haha, men det bästa var ju när du berättade för Selena att du och jag var ett par, och inte du och Selena! Haha” hörde jag Jasmine säga och där brast allt. Jag ställde mig snabbt upp och log oskylidigt mot Jasmine. Utan att ens vända en blick till Justin eller säga ett enda ord gick jag snabbt ut från rummet.
Varför kunde inte Justin berättat det? Jag drog snabbt upp nyckeln och gick in i hissen. När jag äntligen var framme vi vårt rum så tryckte jag i nyckeln. Jag slängde av mig väskan och skrona och gick direkt bort till badrummet. Jag sminkade av mig och borstade snabbt tänderna. Jag drog av mig kläderna och gick sen in i dushen. Det behövdes verkligen. Tankarna började sakta åka iväg och jag kom och tänka på Justin. Och det värsta var att han inte kom tillbaka till rummet när jag gick. Och att på VÅRAN resa, så föredrar han att var med Jasmine.
Efter en timmas dusning gick jag äntligen ut. Jag drog en handduk runt mig och drog sen på mig rena underkläder. Försiktigt gick jag ut ur dushen och kollade bort mot sängen. Där låg han, Justin. Han kollade på mig samtidigt som han bet sig löst i läppen.
Han granskade min kropp uppifrån och ner och mötte tillslut min blick. ”Justin, sluta glo!” mummlade jag surt och gick fram till min väska. ”Förlåt, men det är svårt” jag vände mig mot honom och flinade och drog sen upp ett linne och ett par hotpants. Jag ställde mig med ryggen imot Justin och drog av mig Bhn, jag tog sen på mig linnet och hotpantsen. Jag vände mig mot Justin och gick fram och släckte lampan. ”Justin, varför kom du? Ville du inte var med Jasmine?” muttrade jag och han suckade. ”Sluta Mel, vi är bara vänner, och samma sak med dig och mig!” jag kollade surt på honom och drog undan täcket och la mig på platsen brevid honom. ”Jo men visst, trodde det var du som fortfarande gillade mig men jag hade visst fel!” han suckade och la sig på sidan och mötte försiktigt min blick.
Han bet sig löst i läppen för att säga något, men det kom inget. ”Mel.. Du fattar inte, jag gillar inte dig-” ”Men varför tjaffsar vi om det då? Om du inte gillar mig, varför åkte vi ens på denna jävla resa.. Jag vet varför, du ville att jag skulle ge dig en andra chans, men nej Justin, så var det ju tydligen inte?!” han suckade ännu en gång och andades ut. ”Mel, lyssna klart.. Jag älskar dig!” sa han och jag kände mig plötsligt illa till mods. Jag kände mig så taskig. ”Du fattar verkligen inte, varje gång jag ser dig, så vill jag bara hålla om dig, kyssa dig, smeka dig och allt. Men jag kan inte, du vill inte. Mitt hjärta saknar något och det är du, jag saknar dig och mig Me-” plötsligt gjorde jag det. Det bara hände. Men alla känslor blev blandade men kärleken tog över. Jag kysste han.
My Favorite Girl, Chapter 37 - That's was a friend!
När jag mötte hennes blick så såg jag att hon grät. "Älsking, vad är det?" sa jag och torkade försiktigt bort hennes tårar som bara fortsätte komma. "Justin, du är för underbar, jag är inte värd dig.." jag kollade på henne med mjuk blick och skakade på huvudet. "Hur kan du ens säga så? Jag älskar dig, jag kan säga det till hela världen!" hon log lite smått och jag viskade försiktigt i hennes öra att jag älskade henne. "Men Justin, de.." " Mel, du är hela världen för mig!"
"Justin, vänta!" halvskrek jag efter Justin eftersom han gått i förväg medans jag kollade på skor. Jag och Justin bestämmde oss för att ta bio någon annan dag eftersom det var så fint ute. Och bio kunde man gå på när somhelst. 'Första' dagen i Rom vill vi ju inte kasta bort. Jag kom tillslut fram till Justin efter att ha sprungit. Justin kollade på mig och flinade samtidigt som han skrattade. "Vad du andades högt!" mummlade han och jag suckade. "Konstigt, du går ju som en häst!" han skrattade samtidigt som han skakade på huvudet.
”Det gör jag ju inte alls!” jag nickade skeptiskt men tänkte inte ge sig. ”Nej, det är du som går som en Snigel!” jag harklade mig och vände mig sen mot Kenny. ”Men hjälp mig då!” skrattade jag och puttade till han i sidan. ”Jag behöver inte säga något, Justin vet redan att han går snabbt som en häst, men han har svårt för att erkänna saker och ting.
Justin kollade bak på mig och Kenny samtidigt som han skrattade. Jag flinade mot honom. ”Så Kenny, hur kommer det sig att Pattie lät oss åka utan en vuxen?” Mummlade jag på. ”Jag vet inte hur ditt huvud fungerar Mel, men jag räknas som en vuxen människa” besvarade han med ett mjukt skratt och jag slog till mig själv i pannan. ”Just det, förlåt mig Kennyboy!” han skrattade samtidigt som han skakade smått på huvudet.
”Justin!” hörde jag någon ropa. Jag vände mig snabbt om och såg en tjej som var i min och Justins ålder. Hon hade brunt hår och bruna ögon. På huvudet hade hon en rosa keps och hennes kläder bestog av ett par Jeans och ett rosa Linne. ”Hej Jasmine!” sa Justin glatt och gick förbi Kenny och mig och gick fram till 'Jasmine'. Dom ofamna varandra i en mjuk kram. Jag kände mig ganska skeptisk mot den här Jasmine. Dels för att hon står och skriker hans namn i ett shoppingcenter (Okej, inte för att ingen har kommit fram och tagit bild med honom – men det kunde ju inte hon vetat) och dels för att.. Ja, hon framstog som en bitch. ”Hej Kenny!” hon kramade om Kenny med ett mjukt leende och vände sig sen mot mig. ”Melanie?” undrade hon och jag klistrade på ett leende på mina läppar samtidigt som jag nickade. ”Japp, det är jag det!”
”Åh, jag har hört så mycket gott om dig! Du verkar vara en bra tjej!” Jasmine såg på mig med glada ögon och jag ryckte på axlarna. ”Jaså, det har du! Ifrån vem? Tidningarna?” hon skakade på huvudet och kollade på Justin. ”Din kille såklart” jag kände hur jag plötsligt fick svårare att andas – min kille?
”Jo, Jasmine, du verkar vara en supersöt tjej! Men jag tror att vi måste gå vidare nu!” jag gav ifrån mig ett fejkat leende och hon nickade förstående. ”Jag förstår! Men Justin, vi måste ju höras! Visste inte att du var i Italien, ni kan komma förbi mitt hotell idag om ni vill?” jag skulle precis streta emot då jag inte hade lust att umgås med henne, men Justin kom före. ”Såklart vi kan! Du kan ju skicka ett sms om vart du bor och så?” Jasmine nickade och kramade om Justin och sedan vinkade till mig och Kenny för att sedan gå vidare.
”Jaha?” Var det enda jag sa och kollade skeptiskt på Justin. ”Det var en kompis!” han log mot mig och jag suckade. ”Ja, men varför tror hon att du är min kille?” sa jag surt och han suckade. ”Mel, jag har inte träffat henne på länge, och när jag väll träffade henne, då var vi.. Tillsammans!” jag nickade bara till svars. ”Är inte det Justin Bieber?” jag kollade åt sidan och där stog tre tjejer i kanske 16 års åldern med tre förvånade blickar. Justin vände sig mot mig och följde sen min blick till tjejerna. ”OMB, det är Justin Bieber!” sa en av tjejerna och dom började hoppa runt ivrigt och Justin suckade. Aldrig får man var ifred med Justin.
Han gick fram till tjejerna med Kenny medans jag stog kvar där.. Jag stog. Han kramade om tjejerna och det såg ut som om dom skulle sprängas av lycka när som helst. Jag satte mig ner på en bänk som var bakom mig och granskade dom. Justin skrattade och såg så lyckligt ut. Han kollade bak måt mig och log innan han vände sig tillbaka till tjejerna igen. Jag ska vara ärlig, jag saknar honom. Hans kyssar, hans berörningar. För att inte prata om hans charm och underbara ögon. Han gav tjejerna en sista kram och en av tjejerna fick tilloch med en puss på kinden. Hans leende glänste nästan hela vägen hit och jag blev som knäsvag. Jag visste vad felet var. Jag var kär.
Dålig upptadering, jag vet! Men det är sommarlov, och jag vill inte sitta vid datorn hela tiden. Men ni får nog mer delar idag! Puss♥
"Det som hände förut, att jag stack och så, förlåt¨för det" mummlade Justin. "Det är okej" han log lite snett samtidigt som han skakade på huvudet. "Nej, det är inte alls okej" istället för att svara honom såkysste jag han en sista gång innan jag log och sa "Jag älskar dig".
JUSTIN'S PERSPEKTIV, NÄSTA DAG:
"Jo, men om vi tar bilen och går in på baksidan, då borde det inte vara några problem?" muttrade jag och kollade på Kenny. Han suckade och kliade sig löst i pannan. "Och vad gör du om någon upptäcker dig då?" jag bet mig löst i läppen och ryckte på axlarna. "Men ingen kommer upptäcka mig. Jag tar bilen och har tonade glasrutor. Vi går in bakvägen, och går direkt in i biosalongen. Du kan fixa biljetter. Vem har chans att se oss? Och efter bion så springer vi ut till bilen och åker hem. Det låter väll bra?" ännu en gång suckade Kenny och jag flinade. "Varför väckte du mig inte?" hörde jag plötsligt Mel's röst mummlade. Jag vände mig snabbt om och där låg Mel i den stora sängen. Hon såg ut som en ängel.
Jag log lite snett och klappade på mitt knä. Hon drog undan täcket och tassade försiktigt fram till mig och pussade mig lätt på kinden. "Du var så söt när du sov" mummlade jag och hon började skratta. Hon kollade sen upp på Kenny och log. "Hej Kenny" han flinade lite samtidigt som han log. "Hej Mel, men jag länmar er ifred nu! Men jag tillåter er att gå, men då ringer du om det händer något! Jag kommer när jag snackar med närmaste bio!" muttrade han och lämnade rummet.
Jag kollade sen på Mels perfekta ansikte och kysste henne mjukt. Jag bakade sen undan och log. "Vet du vem du är för mig? Ingen!" sa jag och hon kollade osäkert på mig. "Va?" sa hon nervöst och jag började skratta. "För du vet, ingen är perfekt" sa jag innan jag kysste henne ännu en gång. Denna gången mjukt och väldigt länge.
"Ska vi dra?" mummlade Mel när hon precis var klar. Jag reste mig från sängen och nickade samtidigt som jag gick fram till henne. Jag korsade mina fingrar i henne och putade försiktigt in henne i väggen. Hon andades tungt och jag började skratta lite tyst. "Jag tror du har en stalker" hon kollade oförståendes på mig och började sen kolla sig omkring innan hon tillslut mötte mina ögon. "Verkligen?" "Ja, och det är jag.." mummlade jag och drog försiktigt undan lite hår som låg perfekt på hennes perfekt axlar. Jag kysste henne ömt på kinden och letade mig uppåt tills jag tillslut mötte hennes läppar.
Hon började skratta samtidigt som hon gick åt sidan. "Justin, vi måste gå nu!" jag flinade lite innan jag försiktigt kände på mina läppar. "Hm, hallon.. Jordgubb kanske?" mummlade jag tyst för mig själv. "Vad gör du?" skrattade Mel. "Jag försöka tänka efter vad dina läppar smakar!" hon började skratta ännu en gång. "Justin! Vad håller du på med idag! Är du drogad eller?" hon fortsatte skratta samtidigt som hon tog min hand och jag nickade mot henne. "Ja det är jag, drogad av din kärlek" sa jag och kunde inte hålla mig för skratt. Jag öppnade famnen och drog henne intill mig och kramade henne länge. Hon var så varm. Jag drog sen försiktigt upp hennes hand mot min bröstkorg och stannade den där. "Känner du?" mummlade jag och hon nickade och drog försiktigt ner sin hand igen.
"Det händer när jag är med dig, mitt hjärta går extra snabbt.. Baby, jag älskar dig såå mycket, du är det enda i mitt liv just nu. Och du ska veta, att jag aldrig kommer låta dig gå!" hon kramade om mig hårdare innan hon tillslut släppte. När jag mötte hennes blick så såg jag att hon grät. "Älsking, vad är det?" sa jag och torkade försiktigt bort hennes tårar som bara fortsätte komma. "Justin, du är för underbar, jag är inte värd dig.." jag kollade på henne med mjuk blick och skakade på huvudet. "Hur kan du ens säga så? Jag älskar dig, jag kan säga det till hela världen!" hon log lite smått och jag viskade försiktigt i hennes öra att jag älskade henne. "Men Justin, de.." " Mel, du är hela världen för mig!"
Lite smått romatiskt sådär och VÄLDIGT kort, men känns endå dåligt.. Ni får gärna kommentera också, även fast klockan är två på natten! Puss.
Jag var inte arg på Justin. Bara besviken över att han lämnat mig ensam på hotellet och dragit iväg med en tjej. Avundsjukan växte i mig och jag visste inte om jag skulle klara av att möta Justins blick. Det skulle vara så förudmjukande. Jag hörde kortet i dörren och sprang snabbt in på toaletten. Fan för Justin , men om han hittade en ny skulle jag med minsann göra det. "Mel är du här?" skrek Justin när han smällt igen dörren efter sig. Jag ställde mig i duschen och skruvade på den. Vattnet forsade nerför min kropp och mina kläder blöttes snabbt ner. Utan att jag märkt det hade jag börjat att gråta. Gråten blev starkare och starkare och jag skakade hårt. Hur mycket sorg kunde en människa ta? Jag sjönk ner mot duschens vägg och vattnet fortsatte att strömma. Jag slog armarna om mig för att minska skakandet och blundade.
JUSTINS PERSPEKTIV:
När jag klev in genom dörren hörde jag att duschen var på , så antagligen var hon i duschen. Minuterna gick och tillslut hade hon duschat i en timme. "Melaine , kom ut vi behöver snacka" sa jag lugnt mot badrumsdörren. Ingen svarade och paniken växte i mig. "Mel , kom igen nu" jag försökte behålla lugnet. "Melaine förlåt du kan väl i allafall snacka med mig?" inget svar. Jag bankade på dörren men ingen reaktion. Jag drog upp nyckel kortet ur fickan och började lirka upp dörren. Dörren gick lätt upp och jag klev in i badrummet. Jag gick med snabba steg fram mot duschdraperiet. "Mel , varför svarar du inte? du skrämmer mig när du in..." längre hann jag inte eftersom jag dragit undan gardinen lite. Lutad mot väggen satt hon med kläderna på. "MEL" Utbrast jag och drog snabbt upp henne ifrån badkaret och drog henne intill mig. Hon hostade till men ville inte möta min blick. Hon glodde ner, ner på mina händer som var slingrade omkring henne. "Förlåt" mummlade hon tyst. Jag suckade samtidigt sm jag försiktigt strök min hand över hennes huvud. Jag pussade henne på pannan och nu mötte hon min blick. "Det är okej. Bara du inte gör sådär igen! Jag blev livrrädd" hon bet sig i läppen samtigigt somhon nickade. "Lovar"
MELANIES PERSPEKTIV;
Jag och Justin gjorde iordning oss för natten och la oss sen i den mysiga sängen. På TV gick The Last Song, favorit i repris. Men jag var mer intresserad av Justin än av filmen. Jag la min hand på han bröstkorg och la mig försiktigt på honom och kysste han mjukt. Han besvarade kyssen samtidigt som han log mot mina läppar. Jag backade sen undan och mötte hans bruna ögon. "Det som hände förut, att jag stack och så, förlåt¨för det" mummlade Justin. "Det är okej" han log lite snett samtidigt som han skakade på huvudet. "Nej, det är inte alls okej" istället för att svara honom såkysste jag han en sista gång innan jag log och sa "Jag älskar dig".
Ganska dåligt& tråkigt&kort, men jag tappar skrivkänlsan! Ni har blivit så dåliga på att kommentera nu för tiden. Har novellen blivit tråkig?Ska vi lägga ner den? Får se om 36 kommer ut idag, beror på om ni kommenterar!♥
Plötsligt tvärstannade taxin och jag kollade ut. Vi var framme. Justin öppnade dörren för mig medans Kenny betalade och hämtade väskorna. Jag kollade snabbt upp och möttes av hotellet, ska vi bo här?
"Holy cow..." var det ända jag fick ur mig. Justin skrattade och tog snabbt min hand i sin. "Kom nu då!" sa han glatt och började springa med mig mot lobbyn. Jag skrattade och man kunde höra Kenny ropa efter oss. "Jag tar inte era väskor!" Justin skrattade åt honom och Kenny himlade med ögonen innan han tog tag i allas väskor. Jag gav honom en 'förlåt' blick och han vinkade avfärdande med handen. Justin hade fortfarande inte gett upp hoppet om att springa så jag hade inget val än att hänga på. "Kan jag hjälpa Mr. Bieber med något?" Hotellet var såklart mer än beredda på att självaste Justin Bieber skulle komma. "Min rums nyckel skulle ju inte sitta fel" Mannen bakom disken log och vred sedan på sig för att ta ner nyckeln. Justin firade av ett flörtigt leende mot mig och jag knuffade till honom diskret. Inom mig skulle jag vilja pressa mina läppar mot hans , men vi skulle gå långsamt fram , förlåter man som vän ska han kämpa. Jag byggde upp ett starkt självförtroende genom att tänka så.
"Ska vi upp?" Justin log mot mig och jag nickade. Jag vände mig snabbt mot Kenny och log lite. "Jag kan ta min väska nu, tack så mycket!" sa jag oskyldigt och han skrattade samtidigt som han gav mig. Jag tog även Justins väska och gav den till honom. Kenny hämtade sedan sin nyckel och vi åkte upp till våran vånning. Jag gick bort till vår dörr och stoppade in nyckeln. Jag öppnade försiktigt dörren och kollade mig omkring, det var så vacker.. "Gillar du det?" Justins röst hördes bakom mig och jag vände mig om. "Gillar? Jag älskar det! Tack!" skrek jag och gav honom en hård omfamning. Han log mot mig och jag backade sen undan och sprang snabbt in på rummet. Det var otroligt. Det var en stor vit säng och en liten säng brevid. Badrummet var stort med ett bubbelbad och jätte fint handfat. Hela rummet i helhet var underbart. "Mel?" hörde jag Justin ropa. "Kom lite" fortsatte han. Jag log stort för mig själv och gick ut till Justin som nu stog vid dörren. "Jag ska ner och träffa en tjej, hon är på semester här i rom, så ska träffa henne snabbt i dag! Hon ska vara med i musikvideon till Favorite Girl du vet?" jag nickade lite osäkert samtidigt som jag bet mig löst i läppen. Varför kan inte jag vara den tjejen? "Åhh, okej" han log snabbt innan han gav mig en snabb kram. "Jag kommer snart" Sa han innan han lämnade rummet.
1.Ellen 2. Johanna
JUSTIN'S PERSPEKTIV;
När jag kom ner i lobbyn så såg jag henne direkt. Hon var riktigt söt. Hon vände sig om mot mig och log stort, hon hade även en kompis med sig. "Är det du som är Ellen?" hon nickade samtidigt som ett litet leende spred sig på hennes läppar. "Ja, det är det!" hon bet sig löst i läppen samtidigt som ett nervöst skratt hördes. "Åh, detta är min kompis Johanna, hon älskar dig!" Hon vände sig mot hennes kompis och jag flinade. Ellen började skratta, samma sak med Johanna och jag log lite svagt. Hon hade brunt, ganska långt hår och blåa ögon. Hon hade på sig en svart topp och jeans shorts. Och även blåa converse. Ellen därimot, hon hade blondt hår och blå ögon. Under en rosa sött klänning så hade hon en bikini som var blå, vit och röd. Till det hade hon rosa ballerina skor. Hennes hår satt i en fläta på ena sidan. Två riktigt söta tjejer. "Jag älskar dig med vet du va?" jag gav ifrän mig ett flin och Johanna kollade generat på mig. "Så, det är du som ska vara med i musikvideon! Vilket kap vi har fått!" hon skrattade lite generat och nickade. "Japp, och du, kan du dansa?" sa jag och vände blicken ifrån Ellen till Johanna. "Jag kan rida?" jag började skratta samtidigt som jag suckade lite svagt. "Det räcker inte denna gången, men du ska också få vara med i videon! Vi fixar något!" mummlade jag och hon sken upp i ett stort leende. "Menar du det?" jag nickade med ett leende och la sen armarna runt doms axlar. "Ska vi gå till ett Café och sätta oss?" dom nickade båda två och jag tog snabbt ner mina armar och drog upp min mobil. Jag knappade sen in ett sms till Kenny att han skulle komma ner till lobbyn.
"Så, vad är era intressen då?" Sa jag och la ner juice glaset. Ellen log finurligt och ryckte lite på axlarna. "Hm.. Vart ska man börja. Jag heter Ellen, jag har en hund som heter Astrid. Öhm.. Min favorit film är nog.. American Pie! Och ja.. Har typ inget och säga, vad vill du veta mer?" jag började skratta samtidigt som jag ryckte på axlarna. Jag fastnade sen vid hennes halsband som satt runt hennes hals, det var format till ett kors. "Kristen?" frågade jag och hon log lite snett. "Jo, men jag är inte troende. Du tänkte på mitt halsband eller?" jag nickade lite samtidigt som jag log. "Jag fick det av min kompis Daniella i julklapp!" fortsatte hon. "Åh, okej.. Och du då Johanna? Berätta lite om dig!" Ett brett leende formades på mina läppar och hon kollade glatt på mig. "Har inte så mycket och säga riktigt! Haha jag heter Johanna, en film jag gillar är nog.. Älska mig! Eller nej. Never say Never! Lätt" jag började skratta och hörde plötsligt hur min mobil plingade till. Jag drog snabbt upp den och såg att jag hade fått ett sms ifrån Mel. "Vart fan är du Justin? Du är inte någonstans på hotellet! Du har vart borta i mer än en timme!" stog det och jag bet mig löst i läppen. "Fan" mummlade jag och kollade upp på dom andra som kollade på mig med osäkra blickar. "Tjejer, jag måste gå nu! Men vi ses ju om två veckor i ATL! Kenny du måste köra tillbaka mig till hotellet" dom nickade lite ledset samtidigt som dom ställde sig upp och kramade om mig. Jag sa sen hejdå, tog mina bilnycklar och jag och Kenny gick fort ut till bilen innan någon han se oss utanför Cafét. Jag vinkade till Ellen och Johanna och dom log ett fint leende båda två. Kah skrattade lite för mig själv och vi åkte sen tillbaka till hottelet. Och jag förväntar mig en nervsammarbrot, av Mel...
SUPRISE! Jag lyckades klämma in ett littet inlägg endå! Har en massa tid idag, det tog mig max 20 minuter att packa! Haha, men ska försöka skriva lite mer. Och GRATTIS till Ellen och Johanna som fick vara med i novellen, och som ni också kommer se mera av lite senare! Och vet ni en rolig sak? Jag tror dom är vänner på riktigt, haha! Tjejer, ni får gärna skriva om ni är det! Och till er andra, vi kommer ha med mer av er läsare i novellen! Så alla ni som kommenterat det inlägget om att vara med, har fortfarande en chans! I promise! Pussar Ida♥
Ps; Denna delen blev lite konstig, men började på den inatt och orkade inte skriva om.. Hehe..
Han kollade på mig med en kärleksfullblick och något gjorde mig glad, att jag gett honom det. Att jag gett han en andra chans, som vänner.
Jag satt med andan i halsen på Justins privata jet. Jag hade alltid tyckt det var läskigt att åka flygplan och det hjälpte inte så mycket att Justin somnat ungefär 10 minuter efter vi startat. Jag vred på huvudet och kunde inte låta bli att le. Justin låg på Kennys axel. Han hade dragit över luvan så man bara såg hans näsa. Kenny sov med öppen munn och snarkade högt. Jag suckade och skakade på huvudet för mig själv. Jag vände tillbaka huvudet mot f
önstret. Jag var inte helt säker på om det var Rom vi flög över , men vackert var det. Rom hade redan förtrollat mig, och vi hade inte ens landat än.
"Hej söt" Jag slet mig loss från den vackra utsikten och mötte Justins blick. Han log ett trött leende mot mig och reste sig från sin plats. Han gick över till min sida av planet och satte sig ner mittimot mig. "Hej sömntuta" Jag gav han en retsam blick och han räckte ut tungan mot mig. "Har han låtit så hela tiden?" Justin gav en menande blick mot Kenny som fortsatte med sina snarkningar. "Jupp, hela resan" Jag suckade efter jag sagt det och Justin skrattade. Jag log lite åt honom innan jag ricktade min blick ut mot Rom igen. "Visst är det vackert?" Justin nästan viskade det. Jag nickade men behöll blicken på Roms alla ljus. Jag kände någon ta tag i min hand och innan jag hunnit tänka klart hade Justin dragit ner mig i hans knä. "Hey" mumlade han och bet sig i läppen. Jag suckade. Han skulle minsann inte få mig så lätt. Jag reste mig upp från hans knä och han gav mig en sårad blick. "Hej på dig med Justin, trevligt att träffas!" Jag skakade skämtsamt hans hand och satte mig ner i mitt säte igen.
"Oh BURN Justin!" Kenny skrattade från andra sidan planet och jag hängde på. Det hjälpte inte direkt att Justin gav oss en mördar blick. "You go girlfriend!" skrattade Kenny fram med till gjord tjejröst. Nu kunde inte heller Justin hålla sig utan började skratta han med. "Mr.Bieber , Mr.Hamilton och Miss Melaine , spänn fast bältena för vi är påväg ner för landing. Jag knäppte snabbt fast mig och kramptog i sätets armstöd. "Är du rädd?" Justin log sött mot mig och jag skakade snabbt på huvudet. Okej , det var en fet lögn. Jag trodde jag skulle dö.
"Det är du visst, du är praktiskt taget vit i ansiktet!" han flyttade snabbt bredvid mig och spände sedan fast sig. "Jag kan hålla din hand om du vill?" Han kollade retsamt på mig men jag tog hans förslag. När det började skaka i planet tryckte jag in huvudet i Justins axel. Han skrattade och la armen runt mig. Jag skulle vilja snäsa av honom , men för tillfället behövde jag hans arm runt mig , som en skyddande bubbla.
"Varför kommer inte min väska upp för?" Röt jag "Tänk om dom glömt den?" jag kollade på Justin med panik i blicken. Han la armen om mig och log. "Den kommer" jag suckade och drog ner hans hand. "För det första är vi på en flygplats, vem som helst kan se oss! För det andra så är vi vänner!" han började skratta lite och jag kollade frågandes på honom. "Jo det är sant, men vem säger att vänner inte kan hålla om varandra?" viskade han i mitt öra och gick sen iväg. Jag bet mig löst i läppen och kollade bort mot Justin som nu hållde min väska. "Du hitta den!" Jag log stort och gick fram till honom. Jag skulle precis ta den ifrån Justin men han drog iväg den. "Ge mig den då!" han skakade på huvudet samtidigt som han flinade. "Då vill jag ha en puss på kinden" jag kollade argt på honom samtidigt suckade. "Nej Justin!" han ryckte på axlarna och började gå iväg. Jag suckade hårt och sprang efter, även Kenny. Jag gick nu brevid Justin och kollade om det var någon i närheten. Förutom gamla gubbar och små barn, nej. Men det var ju inte så konstigt. Ingen visste att vi skulle vara här, jag fick själv reda på det i Julas. Och nu var det redan Maj. Tiden går fort när man är lycklig. Men inget hade förendras för det, jag och Justin var fortfarande vänner. Även om jag visste att han ville vara mer. Fast sanningen var ju att det ville jag med, men hade inte vågat ta chansen än. Han ska kämpa.
Jag suckade för att avbryta alla mina tankar och kollade sen upp på Justin som kollade framåt med ett flin på läpparna. Jag ställde mig snabbt på tå och gav han en snabbt puss och log sen mot Justin som nu kollade mot mig. "Aw, vad sött! Fick jag en puss?" jag flinade lite mot honom och skakade sen på huvudet. "Väskan Justin" "Nej" svarade han snabbt. "Jag håller den" jag började skratta lite och gick fram till Kenny som hållde Justins väska. Han fattade direkt och gav den till mig. Justin som följt mig med blicken började skratta och plötsligt hållde han sin egen väska också. "Den var du inte beredd på va?" flinade Justin som tagit hans väska ur mitt grepp. Jag gav Justin en sur blick och vi kom nu ut på utsidan. Kenny gick iförväg fram till en taxi och vi gick efter. Kenny satte sig där fram och vi två därbak. Bilen började lungt köra men efter ett tag så vände sig chauffören bak och så något.. Ja, inte vet jag. Jag hörde iaf Justins namn. "Hah?" Justin kollade osäkert på chauförren och Kenny började skratta och sa snabbt något till han. "Jaha, du kan inte Italenska? Inte så konstigt, du som bor i ATL" Justin nickade lite och för en sekund fick jag hjärtstopp. Men kom på mig själv, det var ju Justin Bieber vi snackade om.
Plötsligt tvärstannade taxin och jag kollade ut. Vi var framme. Justin öppnade dörren för mig medans Kenny betalade och hämtade väskorna. Jag kollade snabbt upp och möttes av hotellet, ska vi bo här?
Bambambam..... KOMENTERA FÖR MERA AV VÅR AWESOME UPPTADERING!! :D
My Favorite Girl, Chapter 32 - Merry Christmas, Mel.
"Han verkar vara en bra pojk , som ångrar sig" jag nickade lite. "Jag ska låta dig få tänka nu gumman" hon kysste mitt huvud och lämnade sedan min balkong. Hon stängde försiktigt dörren efter sig. Men jag hann knappt andas innan jag hörde någon ropa på mitt namn. Men nu var det utifrån. Jag ställde mig snabbt upp och kollade ner för balkongräcket. Oh nej.. Men det är endå något som säger ja.
"Hej Justin" jag ville inte vara dryg, det var faktiskt julafton. Han granskade mig länge, utan att säga ett ord. "Vad gör du här?" han besvarade fortfarande inte min fråga, han var fortfarande tyst som en mus. Han ögon blänkte till och jag visste inte vad jag skulle säga. Varför sa han inget? "Justin? Hallå?" han snyftade till och jag kunde tydligt se att han nu grät. Tårarna bara rann ner för hans mjuka kinder. Och jag fick plötsligt ångest. "Förlåt" utalades ut hans perfekta läppar. Hela mitt mod sjönk ner till botten och jag kände mig som en riktig skit. Jag kände mig smutsig. Men varför? Det var han som hadde gjordt fel. Inte jag. "Förlåt mig Mel, jag har betett mig som en riktig skit.. Snälla, jag älskar dig!" jag fick en klump i magen och försökte hålla inne tårarna. Men det gick inte. Oh great! Nu ska det bli gråtkalas..
"Snälla Mel, kom ner! Jag har en sak till dig!" jag snyftade till och skakade på huvudet. "Varför är du inte med din familj?" sa jag lågt och han suckade. "Jag kunde inte, ville vara med den jag älskar mest i hela världen! Jag ångrar mig så mycket, jag kommer inte klara en sekund till utan dig. Jag kommer dö Mel.. Jag älskar dig, älskar dig och älskar dig! Snälla kom ner nu! Annars kommer jag upp till dig. Och om din pappa säger nej, då kommer jag använa mig av mina ninja skills!" han lät allvarlig, men jag kunde inte undgå att skratta. Hans ninja skills, haha. Jag suckade och tänkte efter. Det skulle väll inte skada att gå ner? Jag nickade svagt och gick sen ut från ballkongen. Jag gick ut ur mitt rum och ner för trapporna. Precis innan jag skulle gå ut så stoppade min kusin brad mig. "Melanie! Vi ska öppna pressenter nu!" han log stort och jag suckade. "Jag kommer snart" jag trängde fram ett leende och sprang sen ut. Jag sprang bort till baksidan av huset och där satt han. På gräsmattan, med ett lila littet paket. Han hade inte märkt mig, för han kollade upp på ballkongen. Stackare, han måste trott att jag dissat honom. Jag gick sakta fram och satte mig bakom honom. Han hade fortfarande inte märkt mig. Jag satt tyst, lyssnade på hans andetag och la mig ner i grässmattan. Jag slöt ögonen och på något sätt kände jag mig lycklig.
"Mel, varför kom du?" sa han. Utan att röra på sig. Jag öppnade ögonen och stirrade in i hans rygg. "Hur visste du att jag var här?" mummlade jag och han började skratta lite svagt. "Jag känner din närvaro, det går inte att missa den man älskar" han vände sig nu försiktigt om och log lite. Han hade slutat gråta men hans ögon var röda. han la sig ner på magen och kollade på mig. "Förlåt, men du är väldigt vacker" jag fnissade till lite och kände mig plötsligt nykär. Justin kändes så rätt, men endå så fel. "Du ser heller inte så dålig ut" sa jag och kollade ner på Justins öppnade shorta. "Haha, ganska konstig att man kan vara så lättklädd här i Canada, i Sverige så var det snö på jullafton, om du vet vad det är" han började skratta hastigt och jag kollade på honom med ett höjt ögonbryn. "Du ska bara veta hur mycket snö det är här i vanliga fall, snön har bara inte kommit ännu. Den kommer i början av året!" Jag skrattade lite samtidigt som jag nickade. "Okej, Bieber.." han log lite och lutade sen huvudet på sina armar. Jag granskade han fina läppar och mötte sen hans ögon. Allt kändes så underbart med honom. Han gjorde mig så lycklig, därför var det så svårt när han lämnade mig. "Varför gråter du?" Justin satte sig snabbt upp och tog sin tumme och drog försiktigt bort några tårar från min kind. Jag som inte ens märkt att jag grät började skratta lite. "Jag vet inte.. För jag inte kan lite på den jag älskar kanske?" sa jag kallt och han ryggade snabbt undan. Han suckade och kollade sen ner på sitt paket. Han räckte fram det till mig och log lite snett. "God Jul, Mel" Jag kollade ner på det lilla paket och kollade sen upp på Justin. "Justin, nej. Jag har inget till dig eller så, ja-" " Mel, ta det! Öppna det, nu" han lätt allvarlig men jag visste att jag inte skulle käfta emot. Han skulle inte ge sig. Men jag kom på en sak som han skulle få..
"Okej, jag tar det. Om du lovar mig en sak?" han nickade och ett litet leende lekte på hans läppar. "Att du tar emot min pressent" han kollade oförstående på mig. "Har du något till mig?!" jag skrattade lite och nickade. Jag öppnade sen Justins pressent och drog upp ett littet kuvär. Jag öppnade det och snabbt åkte två flygbiljetter ner. Jag tappade andan, visste inte vad jag skulle säga. Resan var till Rom. Jag kollade upp på Justin och slängde mig runt hans hals. Jag kramade om honom, hårt. "Är det till mig?" viskade jag emot Justins hals. Han skrattade lite samtidigt som han nickade. "Ja.. Jag antar det" Jag kramade om honom hårdare, och nu skulle han få min pressent. Något som inte ens förstog att jag gav han. Han fattade inte ens själv. Han kollade på mig med en kärleksfullblick när jag sagt det. Och det var något som gjorde mig glad, att jag gett honom det. Att jag gett han en andra chans, som vänner.
Ojdå! Det trodde ni inte vaa?! Hihi. Men bli inte allt för glada, för dramat är lååååångt ifrån slut. Ni ska bara veta vad som kommer hända ;) Kyssar Ida&Fanny!
"Förklara vad?! Jag vet redan ALLT Justin. Det spelar ingen roll vad du säger, historian kommer inte förendras! Kan du snälla gå? Om du nu bryr dig om mig, då hade du gått. Då hade du gjort det jag ville, och det jag vill är att du ska GÅ!" Röt Mel och nu lät hon riktigt sur. Jag suckade och nickade lite samtidigt som jag ställde mig upp. Caroline gav mig inte ens en blick medans Mel borrade in sin blick i mig. Jag ryckte löst på axlarna och gick tyst ut ur rummet. Jag stannade upp vid dörren och granskade Melanie en sista gång, innan orden flög ut ur munnen på mig. "Jag älskar dig"
MELANIE'S PERSPEKTIV;
Nästa dag vaknade jag av att pappa väckte mig. Jag öppnade sak
ta ögonen och log lite. "God Jul älskling" pappa log svagt och jag skrattade till lite. "God jul" Men plötsligt brast allt. Jag kom och tänka på igår, då mitt liv var ett helvete. Jag bet mig löst i läppen för att inte börja gråta ännu en gång. Konstigt nog så lyckades jag. "Vad är klockan?" sa jag tyst och han kollade ner på sin arm där hans klocka satt. "Halv 10, mormor och morfar kommer vid 2! Och farmor kommer också då. Och sen kommer resten av människorna vid 5! Så upp med dig nu" jag nickade lite och granskade pappa länge. "Det var lite mer än fyra år sen mamma dog.." sa jag tyst och pappa nickade. "Jag vet, men tänk inte på det älskling!" jag log lite snett och sträckte sen på mig. Jag ställde mig försiktigt upp och pappa gick ut ur rummet. Jag gick bort till garderoben och drog fram rena underkläder och gick sen in på mitt badrum. Jag drog snabbt ner en handduk samtidigt som jag tog av mig kläderna. Jag gick försiktigt in i dushen och satte på vattnet. Efter 20 minuters dushande så gick jag ut ur dushen och virade in håret i en handduk. Jag tog min handduk och torkade snabbt igenom kroppen innan jag drog på mig underkläderna. Jag gick sen fram till spegeln och tog upp tandborsten. Jag satte på tandkräm och började sen borsta dom.
Jag öppnade garderobs dörren och granskade mina kläder länge. Vad kan jag ha på mig? Tillslut fick det bli en röd klänning. Den satt i små volanger med en svart rosett på sidan. Jag drog snabbt på mig den och tryckte sen ner fötterna i ett par svarta stilletklackar. Jag drog ut håret från handduken och började sen föna igenom det. När jag var klar så drog jag fram min rosa plattång. Med ett suck började jag långsamt platta igenom det långa håret. Efter ca 1 timma så var jag klar med hår och smink. Jag satte sen på mig en röd tomte luva och kollade mig själv i spegeln samtidigt som jag började skratta åt spegelbilden. Jag tog sen en bild på mig själv och skickade ett meddelande till alla kontakter där det stog "God Jul sötnosar" Jag fick snabbt ett svar av Caroline. "GOD JUL ÄLSKLING!!!!" jag började skratta lite men orkade inte svara, så jag la istället ner mobilen.
Kvällen kom och dom flesta hade kommit. Mormor, morfar, farmor, mina kusiner och doms föreldrar och så vidare. Det var kul att alla kom till oss, dom flesta kom ju från Sverige. Men det var endå något som fattades. Eller någon. Och jag vet vem. Men jag kunda inte erkänna det för mig själv. På tv gick någon konstig repris på Barack Obama, alla hans julminnen. Plötsligt dök en person upp. En person som jag mycket väl kände igen. Han sjöng en julsong för Barack och hans familj. Justin..
Han var så liten och oskyldig. Så söt och fin. Så underbar. Plötsligt kände jag en tår sakta rinna ner för kinden. Det kom bara fler och fler. Fan att jag ska var så känslig. Till slut blev det för mycket. Jag sprang snabbt upp på mitt rum innan någon han se mig. Jag gick ut på min balkong och sjönk ihop i en stol. Tårarna bara fortsatte rinna och rinna.. Jag kollade bort mot Justins mormor och morfars hus. Det var släkt. Och helt tyst. Antagligen firade dom jul hos någon annan. Men Justins rum var tänt. Och det var någon där. Det kan väll inte vara..
"Melanie?" jag vände mig snabbt om och mötte två nyfikna ögon. "Hej mormor.." hon suckade och satte sig brevid mig. "Vem är han?" jag kollade bort från henne och upp på stjärnorna. Var jag så förutsägbar? "En kille" hon skrattade lite. "Jo, jag fattade det.. Hade inte tänk mig att mitt barnbarn skulle börja dejta tjejer" jag började skratta lite svagt och satte mig närmre henne. Jag lutade huvudet mot henne och hon strök sin hand försiktigt över mitt huvud. "Nå, berätta nu! Vad har han gjort min lilla pudding?" ännu en gång började skratta och mötte nu hennes blick. " Han valde en annan, framför mig.." jag bet mig löst i läppen. "Träffade henne i smyg, smsade och så. Han var ihop med henne innan han blev tilsammans med mig. Men han kom till mig igår, sa att han ångrade det." ännu en gång tog jag ett djupt andetag för att fortsätta. "Så han gjorde slut med henne, bara för att bevisa.. Att det var mig han älskade, men jag vet inte..om.. jag är redo!" jag kollade ner mot Justins rum och nu var det släckt. Det var ingen där. Han hade gått. Vem försökte jag lura? Jag hade endå inte vågat gå dit. Jag vände upp blicken och mötte mormors igen. "Han verkar vara en bra pojk , som ångrar sig" jag nickade lite. "Jag ska låta dig få tänka nu gumman" hon kysste mitt huvud och lämnade sedan min balkong. Hon stängde försiktigt dörren efter sig. Men jag hann knappt andas innan jag hörde någon ropa på mitt namn. Men nu var det utifrån. Jag ställde mig snabbt upp och kollade ner för balkongräcket. Oh nej.. Men det är endå något som säger ja.
Ganska tråkigt! Haha, men nästa del kommer vara AWESOME! Jag lovar :D Hihi, ska börja med det nu! Och btw, Fanny har börjat igen! Hon har redan skrivit massa delar ;)
Men hur mycket jag än ville så kunde jag inte undanhålla mina känslor för honom , men han skulle få kämpa , få kämpa för att jag skulle lita på honom. ______________________________________________________________________________________________
Jag satt kvar inne i badrummet tills Justins bankningar hade slutat. Jag hade ingen aning om vad klockan var. Jag grät fortfarande. Hur kunde man gråta så mycket över en kille? Jag drog ett djupt andetag för att lugna mig själv. Jag hörde röster utanför dörren och spetsade mina öron. "Justin...rädd" var det ända jag kunde höra. Det var iallafall Carolines röst. "Jag vet...kämpa , kämpa för henne" Justin mumlade högre än vad Caroline gjort. Jag suckade. Jag tänkte tillbaka i minnet då Justin hade berättat.
"Mel , det är inte du , det är jag" Var det första han hade sagt. Jag hade tittat oförstående på honom. Han hade suckat och dragit sin hand genom håret. "När jag sa att jag skulle ut med grabbarna , var jag egentligen med Selena" Hans ord hade gjort mig tallös. Sen gick det in. Jag hade skrikit på honom att dra åt helvete och ta med sig Selena. Han hade gått , lämnat mig och valt Selena. Det gjorde fortfarande ont att tänka på det.
Jag skakade lite på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten. Jag satte örat mot dörren för att höra om någon var utanför. Troligtvis inte för jag hörde inget. Jag reste mig från golvet och ställde mig framför spegeln. Vanligtvis skulle jag nog skrattat åt min spegel bild , men jag började bara gråta igen. Jag skjölde av mitt ansikte och satte upp håret i en bulle. Jag öppnade osäkert badrumsdörren och andades lättsamt ut. Jag smög till mitt rum och slängde mig ner på min säng. Jag gosade in mig bland täckerna. Sömnen kom krypandes och innan jag hunnit tänka , var jag i drömmarnas värld.
"Aouch" mumlade jag fram och tog mig för pannan. 08:56 blinkade min klocka fram. Jag suckade och hävde mig ur sängen. Jag slängde en blick mot fönstret och blev genast mycket sämre humör. Regnet öste ner. Jag suckade och innan jag stoppat mig själv kunde jag inte låta bli att kolla mot Justins hus. Konstgt nog stod han utanför dörren och började gå mot mitt hus. Jag slängde mig i panik bakom min blåa sammetslena gardin. Men det var förgäves , han hade redan sett mig. Han stannade framför mitt fönster och jag kollade ner på honom. Han bet sig i läppen när han tittade på mig. Jag började rodna och virade ordentligt in mig i gardinen. Han pekade på fönstret , som ett tecken på att jag skulle öppna. Jag skakade på huvudet och han fick något lurt i blicken. Jag suckade och drog för gardienen så det bokstavligen blev svart i rummet. Jag kröp ner i sängen igen och försökte strunta i min dunkande huvudvärk.
Halvvägs in i drömmarnas värld , hörde jag något klicka till bakom mig. Jag tvingade mig att öppna ögonen. Framför mig stod Justin med ett brett flin på läpparna. Jag suckade och vände mig om och slöt ögonen igen. Jag trodde att jag skulle reagera annorlunda. "Vet du hur otroligt vacker du är?" Jag kunde inte låta bli att le. Jag kände hur Justin kröp upp i min säng. "Jag kunde inte sova , kan jag få sova här?" Jag kunde se hans busiga blick framför mig i mörkret. Innan jag hunnit svara kände jag två armar slingra sig runt min midja. Jag rös av hans berörning. Hur mycket jag än fortfarande hatade honom för vad han gjort mot mig , kunde jag inte låta bli att le. Att vara i Justins famn fick mig alltid , alltid trygg. Han var så nära mig att jag kunde känna hans andedräkt kittla mig i nacken. Jag kunde inte gömma det för mig , jag älskade att han var här , mitt rum , i min säng. Han drog mig ännu närmare om det ens gick. "Varför kom du hit Justin?" Jag var bara tvungen att fråga. "Kunde inte sova , tänkte för mycket" Han var så nära så jag kunde höra alla hans andetag , jag kunde känna hans andetag. "Vad tänkte du på då?" Fjärilarna flög runt som galningar. "Dig" viskade han i mitt öra och jag rös. Han gjorde det verkligen svårt för mig att vara arg på honom. Plötsligt kände jag han läppar mot mina, visste inte vad jag skulle göra. Men jag höll han kvar. Jag lät han kyssa mig, till en början..
"Melanie?" jag öppnade ögonen och mötte Carolines blå ögon. Allt var bara en dröm. Och det var jag glad för. Justin skulle kämpa. "Åh, hej" mummlade jag och kollade mot klockan. Halv 10 på kvällen. "Du somnade" jag nickade lite och satte mig upp. "Jag vet, vart är Justin?" Jag kollade mig runt och stannade vid dörren. Jag bet mig löst i läppen och suckade. "Kan du snälla gå?" sa jag till Justin som stog lutad vid dörrkanten med en beskymrad blick. Han hade armarna i kors och kolla på mig med en varm blick. "Sött att det första du tänker -" " Justin sluta!" röt Caroline och hans kinder blev långsamt rosa. "Förlåt" han kollade upp på mig och gick närmre sängen och satte sig försiktigt på kanten. "Om det inte gör dig något, kan jag få prata med Mel?" Justin kollade på Caroline som kollade på mig. "Nej, DU ska gå!" sa jag surt och kollade på Justin.
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
"Snälla Mel, låt mig bara förkl-" Melanie suckade högt för att abryta mig och jag bet mig i läppen. "Förklara vad?! Jag vet redan ALLT Justin. Det spelar ingen roll vad du säger, historian kommer inte förendras! Kan du snälla gå? Om du nu bryr dig om mig, då hade du gått. Då hade du gjort det jag ville, och det jag vill är att du ska GÅ!" Röt Mel och nu lät hon riktigt sur. Jag suckade och nickade lite samtidigt som jag ställde mig upp. Caroline gav mig inte ens en blick medans Mel borrade in sin blick i mig. Jag ryckte löst på axlarna och gick tyst ut ur rummet. Jag stannade upp vid dörren och granskade Melanie en sista gång, innan orden flög ut ur munnen på mig. "Jag älskar dig"
Justin ska kämpa för henne! Eller vad tycker ni? ;)
Hon vred snabbt på huvudet mot mig och tårar rann nerför hennes kinder. Hon började resa sig upp för att gå. Jag sprang fram till henne och tog ett tag om hennes midja och drog henne till mig. "Släpp mig" viskade hon. Det gjorde ont i mig.Tårar hade börjat rinna nerför mina kinder. "Släpp mig för fan!" skrek hon med panik i rösten. Jag drog av hennes luva och viskade i hennes öra "I'll never let you go"
Hon suckade hårt och slog till mig på käften. Jag drog snabbt bort mina händer ifrån henne och kollade på henne med tomma ögon. Jag la upp min hand på kinden samtidigt som jag smekte den och skulle precis säga en sak men hon han före. "Rör mig aldrig mer! Jag hatar dig Justin, JAG HATAR DIG!" Hon började skaka av tårarna som forsade ner för hennes kinder. Hon började gå tillbaka till hennes hus och jag gick bakom henne. "Lämna mig ifred ditt jävla pucko!" snyftade hon fram , men jag fortsatte att följa efter henne. ALDRIG att jag skulle ge upp. Hon öppnade sin dörr och smällde igen framför mig. Jag tittade upp på hennes balkong där man tydligt såg henne genom hennes stora glasfönster. Hon såg förstörd ut och det gjorde ont att se henne så. Allt jag ville var att få krama om henne , kyssa henne. Varför hade jag varit en sån stor idiot?! Ilskan bubblade upp i mig. Jag gick med snabba steg mot mormor och morfars hus. Jag ryckte upp dörren.
"Hallå?" ropade jag när jag stängt dörren om mig. "Hej älskling!" Selena kom ut i hallen med ett brett fake leende på läpparna. Jag hade blivit van vid att se det leendet nu och det var verkligen någonting jag inte gillade. "Selena vi behöver prata" sa jag och försökte hålla ilskan inom mig. Selena hade fått mig göra så många dumma saker att jag inte var säker på om jag skulle kunna behålla lugnet. "Har det hänt nåt Babe?" hon hade ett frågande uttryck i ansiktet och jag tog ett djupt andetag. "Det är slut" sa jag bara och hon fick något förskräckt i blicken. "Kom igen Sel , du älskar mig ju inte ens" Hennes blick övergick till ilska och hon grabbade snabbt tag i hennes rosa handväska och lämnade huset med dörren öppen.
Så snabbt hon gick utanför dörren kändes det som något lyftes från mitt hjärta. Jag tittade ut genom fönstret och såg Selena hoppa in i en taxi och åka härifrån. Jag gick fram för att stänga dörren. "Justin!" jag ryckte upp min blick från marken och mötte Ryans blick. "Aye bro!" sa jag och kramade om honom. "Vad gör du här?" sa jag och han log lite snett men jag såg en smärta i hans ögon. "Melaine behöver mig , Caroline ringde förut och sa att hon var helt förstörd" Tårar började välla upp i mina ögon. Vid den tiden visste jag att Melaine och jag hörde ihop , även om hon hatade mig. Jag började springa mot henne hus och ryckte upp deras dörr. Jag sprang uppför trappan. Jag öppnade hennes dörr snabbt och såg hennes sitta i Chaz's famn.
Han hade armarna runt henne och hon snyftade mot hans bröst. Jag satte mig bredvid henne på golvet och Chaz hjälpte mig att flytta över henne i min famn. Hon tryckte sig mot mig och jag höll om henne hårt. "Förlåt , förlåt för allt" mumlade jag i hennes hår. Chaz och Caroline gick försiktigt ut ur rummet. "Du svek mig" viskade hon och jag strök henne försiktigt över ryggen. "Jag vet och jag är så , så ledsen" hon snyftade till högre. "Du sa att du älskade mig och sen valde du Selena , fattar du att du krossade mitt hjärta?" Hon verkade ha svårt att avlsuta meningen. Jag fattar verkligen inte hur jag kunde göra något sånt här mot henne. "Jag vet inte vad jag tänkte på , jag är ett sånt jävla svin" orden som jag sa lät så äkta. Jag var verkligen ett svin.
"Jag saknar dig" det hon sa värmde hela mitt hjärta. "Jag saknar dig med" Hon mötte min blick och log. Jag strök försiktigt undan tårarna från hennes kinder med min tumme. Fjärilarna i min mage började flyga runt när hon log mot mig. Jag strök undan en hårslinga som fallit ner framför hennes ansikte och hon mötte försiktigt min blick igen.
Utan att jag märkt det så närmades våra ansikten. Hon andades hackigt och innan jag hann tänka möttes våra läppar. Jag särade försiktigt på mina läppar och våra tungor lekte med varandra.
MELAINES PERSPEKTIV:
(lyssna)
Allt var så perfekt , för perfekt. Jag drog mig hastigt undan och tårarna började stiga i mina ögon igen. Justin kollade med ett förvirrat ansiktsuttryck på mig. "Jag kan inte fatta att jag gjorde det här..." mumlade jag för mig själv. Justins tag om min midja hårdnade , som han var rädd att jag skulle försvinna. "Du har tjej Justin" hur ont det än gjorde i mig att ta upp det , så gjorde jag det. "Inte längre , jag insåg när jag kom hem att du var den jag vill vara med , Selena var inte den personen" Hans ord lät så äkta , men jag ville inte tro på dom. "Strunt samma Justin , du kan inte komma och tro allt ska bli bra , och att jag vill ha tillbaka dig" Han rycket till och jag tryckte mig upp ur Justins famn. "Jag älskar dig!" Hans ord fick mina tårar att bara bli fler.
Han greppade tag om min hand och smekte den lätt. Jag började gå mot dörren och hans hand släppte långsamt taget om min. Vid dörren hörde jag honom säga något. "I'm sorry" Där brast det för mig , jag sprang med tårar sprutande nerför mina kinder mot badrummet. Jag låste dörren om mig och sjönk ner imot den. Han kunde inte bara komma och tro att allt var bra , för det var det inte. Men hur mycket jag än ville så kunde jag inte undanhålla mina känslor för honom , men han skulle få kämpa , få kämpa för att jag skulle lita på honom.
My Favorite Girl, Chapter 28 - I'll never let you go
Till och med idioten orkade skicka ett sms och frågat om jag skulle komma. Ha? Att hitta en större idiot, det går inte.
MELAINES PERSPEKTIV:
Det kändes som jag aldrig skulle sluta gråta. Allt som jag och Justin hade , var det bara en flört för honom? Jag slog armarna runt mig och tårarna forsade ner för mina kinder. Mitt hjärta var krossat. Det var krossat av han jag litade på , älskade över allt annat. I guess that's life...Jag hade börjat skaka , så våldsamt som jag grät. Plötsligt ringde det på dörren där nere , men jag orkade inte träffa någon. Det ringde om och om igen och efter kanske tio minuter gav personen upp. Var det ens värt att leva , om jag var tvungen att se dom tillsammans varje dag. Att bara tänka på Justin och Selena fick något att brista ännu mer i mig. "Herregud..." mummel hördes från min balkongdörr. Jag vred på huvudet och möttes av Ryans , Chaz och Carros tomma blickar. Det fick mig bara att gråta ännu mer. Jag begravde mtt huvud i mina händer och hoppades på att dom skulle gå. Jag hörde att dom gick mot mig. "Snälla bara gå , jag mår bra" dom måste tydligen hört min avvisande stämma i rösten för jag hörde inga mer steg. "Mel , du mår inte bra" Jag mötte Ryans minst sagt oroliga blick. Jag klarade verkligen inte det här längre utan slängde mig i hans famn. Han kramade om mig hårt och tårarna gjorde det svårt att se. "Jag vill bara dö..." mumlade jag mot hans bröst. Carro och Chaz armar var snabbt omkring mig med. "Nej Mel , det får du inte" Carro hade minst sagt gråt i rösten och jag släppte taget om Ryan och kramade om henne hårt. "Men jag vet inte om jag klarar av att se honom någonsin mer , han krossade mig"
Jag kom ut från duschen och drog en hand för spegeln som var igendimmad. Jag virade en vit handduk runt min kropp och satte upp mitt hår i en turban. Carro hade tvingat mig att den dusch , medans skulle dom göra något för mig. Jag drog snabbt på mig mina kläder och satte sedan igång plattången. Jag brydde mig inte om att mitt hår fortfarande var blött. Det fräste om plattången när den nuddade mitt blöta hår. Jag plattade snabbt klart håret och började sminka mig. Jag drog två enkla drag med mascaran. Jag granskade mig snabbt i spegeln och låste sedan upp dörren. Jag gick in i mitt rum där jag såg Chaz med ett brett leende. "Vi har en grym plan" Hans ögon lyste. "Du ska radera precis allt som har med Justin att göra" Justins namn fick mig att tappa andan för en sekund. Jag vred huvudet mot Ryan och Carro som höll på för fullt med att ta ner bilder på oss. Jag gick snabbt fram till min dator och raderade alla bilder på han och mig. En timme senare var vi klara. Det ända som var kvar att ta bort var hans nummer. Jag tvekade inte en sekund med att radera det. "Okej , nu kommer det viktigaste av allt" Carro tittade på mig med en blick jag inte kunde tyda. "Om han någonsin mer pratar med dig , uppför dig som du inte känner honom , du har ditt liv nu , och i det livet känner du inte Justin" Jag nickade. "Kom hit" Chaz öppnade sina armar och jag kramade om honom. "Så vad tycker ni om att gå till skate rampen?" Alla nickade åt Ryans förslag. Jag slängde en snabb blick på klockan innan vi sprang ner för trappan och ut ur huset. 18:52 hade min klocka glatt blinkat fram. Vi var tyvärr tvungna att gå förbi Justins mormor och morfars hus , och hans bil stod fortfarande kvar. Jag hade min blick fast svetsad i marken för att minska chansen att se honom. När vi kommit förbi huset pustade nog alla ut.
Vi var påväg hem och jag hade övertygat alla om att jag kunde gå sista biten själv. Jag drog på mig min luva över huvudet och gick med snabba steg förbi Justins hus. Halvvägs hörde jag någon ropa på mig. "Mel!" inombords stelnade jag till , men mina ben gick bara snabbare. Jag kunde höra steg bakom mig och då började jag springa. Stegen var närmare nu , och min syn var betydligt sämre för alla tårar som var ivägen. Jag visste inte ens vart jag sprang , mina ben bara gick av sig själva. Stegen avtog efter ett tag och jag torkade mig om ögonen. Jag såg en lekpark framför mig och sjönk ner på en gunga. Jag trodde verkligen jag var tillräckligt stark efter mina vänners pepp talk. Återigen började tårar falla nerför mina kinder.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Vad hade jag gjort egentligen? Tjejen som jag älskat , älskade hade jag krossat totalt. Jag visste att Selena bara utnyttjade mig för mitt kändisskap. Det hade gjort så ont i mig när hon sprang för sitt liv ifrån mig. Hatade hon verkligen mig så mycket? Jag strosade omkring i en park. Jag såg en lekplats framför mig och började gå mot den. En av gungorna var upptagna och jag kände snabbt igen vem det var. "Mel?!" skrek jag nästan , jag trodde jag aldrig mer skulle få se henne. Hon vred snabbt på huvudet mot mig och tårar rann nerför hennes kinder. Hon började resa sig upp för att gå. Jag sprang fram till henne och tog ett tag om hennes midja och drog henne till mig. "Släpp mig" viskade hon. Det gjorde ont i mig.Tårar hade börjat rinna nerför mina kinder. "Släpp mig för fan!" skrek hon med panik i rösten. Jag drog av hennes luva och viskade i hennes öra "I'll never let you go"
Innan ni läser, så ska ni veta att denna delen är skitdålig! Jag bara varna er..
"Får jag prova en sak?" frågade Justin plötsligt. "Ehm visst , sure" Han log stort och innan jag visste ordet av det så var hans läppar pressade mot mina. Jag besvarade kyssen snabbt. Han strök sina händer från min rygg till min rumpa. Han särade försiktigt på hans läppar och våra tungor möttes. Jag avslutade kyssen och han sken av lycka. "Shawty , bli min" sa han och jag märkte att han var nervös. Jag log och kysste honom igen. "Jag är alltid din shawty"
3 månader senare, dagen innan Julafton.
Bara några få veckor senare, så åkte Justin iväg på en turné. Med Selena. Vi började bråka, för att jag sa att han borde släppa henne. Men han fortsatte Smsa i smyg. Han chattade med henne. Och desseutom så hade han träffat henne i smyg. Så jag fick nog. Han fick välja mellan mig och Selena. Han valde Selena. Jag har fortfarande inte glömmt det, och kommer aldrig att glömma det. Jag blädrade ner lite på skvaller sidan. Bilder på Justin och Selena var utsprida. Vi var tillsammans i bara tre ynka veckor, sedan svek han mig. Han var ingen bra kille. Vi hade föressten flyttat. Vi bode ganska nära Justins mormor och morfars hus. Så jag har sett Selena och Justin några gånger. Justin har inte ens frågat hur jag måt. Inte ens sagt hej.
Jag trodde att sånt bara hände i filmer, noveller, sagor och sånna saker. Att man flyttade granne med någon man inte ville träffa. Plötsligt hörde jag mammas ljusa röst eka upp till mitt rum. "Kom ner Mel, Chaz vill snacka med dig!" Jag suckade och gick upp från datastolen. Jag gick med tunga steg ner till hallen där jag mötte Chaz bruna ögon. "Hej älskling" drev Chaz och jag började skratta lite. "Hej Chaz, vad gör du här?" Han kollade fundersamt på mig och såg ut och tänka tills han plötsligt sken upp i ett leende. "Jo, just det! Vill du hänga med mig, Caroline, Ryan, Joe, Caitlin, Justin och Selena till snöbacken idag?" Han kollade lite osäkert på mig när han sa det i slutet och log lite nervöst. Till en början satt det ett leende på mina läppar. Men när han sa det med Justin och Selena så sjönk mitt leende och jag suckade. "Nej, hejdå" Jag skulle precis stänga igen dörren men Chaz satte sig fot ivägen.
"Kom igen, du kan ju bara igga Justin! Rör han dig så slår jag han, om han inte hade vart min kompis så hade han vart en skit enligt mig!" Jag kollade medlidande på Chaz."Säg inte så, du kände Justin före du kände mig!" jag kollade ner och fortsatte. "Och för-" "Ja, men du beeter dig inte som en jävla skitunge och går och knullar runt med varje snygg kille du ser!" sa han och jag kände hur blosed rusade upp till kinderna och jag kunde svära på att han såg rodnaden. "Chaz, asså, vi hade... det aldrig.." sa jag lågt och nu såg jag hur hans kinder också blev röda. Han började skratta lite nervöst och kollade ner i golvet. "Åååh" han kollade sen upp på mig och mötte min blick. "Aja, men smsa mig om du ångrar dig.. Vi går om typ en timma!"
Jag la ner boken och kollade upp i taket. Skulle jag följa med dom? Jag hadde inte träffat dom sen.. Ja.. Sen det mellan mig och Justin hände. Bara i skolan. Men nu var det ju lov och så. Jag suckade och hörde en bil köra upp på uppfarten. Jag gick ut på balkongen och såg Justins svarta Range Rover köra upp på uppfarten till hans mormor och morfar. Jag satte mig ner på stolen och längtade efter att få se honom stiga ur bilen, killen som jag en gång var kär i, och som jag fortfarande älskar. Bildörren öppnade och Justin gick ut. Han hade på sig vita byxor och en blå munkjacka. Han gick till dörren brevid och öppnade. Ut kom Selena. Jag suckade och ställde mig upp. Jag kastade en sista blick på Justin som inte ens märkt mig och skulle precis gå in. "Hejsan Mel!" Hörde jag någon ropa. Jag kollade ner och mötte Kennys glada blick. Jag log mot honom och han kollade medlidande på mig. "Hur har du det?" frågade han och jag suckade. "Superbra faktiskt!" Eller ja, ett rent helvete om jag ska vara allvarlig. "Vad skönt och höra" han log lite och jag kollade mot Justin som kollade på Selena med en längtande blick. Han kollade sen ner på hennes läppar och.. Kysste henne. Han visste att jag stog här. Endå gjorde han så. Han visste att jag älskade HAN HAN OCH ÅTER HAN. Men han brydde sig inte, den idioten. Plötsligt kände jag en tår som mötte min tumme. Tårarna blev bara fler och fler. Jag kunde inte stoppa dom. "DIN JÄVLA PLAYER" Skrek jag och Justin kollade snabbt upp på mig och backade undan från Selena. Jag sprang in och smällde igen ballkongen med en hård smäll och la mig sen i sängen. Detta skulle absolut förstöra min jul.
Hela den dagen fick jag sms av Chaz, Ryan, Caroline och alla dom att jag skulle komma. Till och med idioten orkade skicka ett sms och frågat om jag skulle komma. Ha? Att hitta en större idiot, det går inte.
SÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄMST. Men jag är så jävla läss på denna novellen så jag orkar int eens göra bra ifrån mig.. Vill ha en ny novell, som är bra. Och sen så har Fanny slutat nu, så det är bara jag, Ida som bloggar. Jag vet inte, om jag ska lägga ner denna novellen eller inte. Jag bokstavligt hatar den. Hur jag en gör så blir det dåligt. Hur tycker ni att jag ska göra?
"Hej sötis , tänkte bara berätta att jag flyttat till Atlanta. Lust att ses någon dag?♥
Sebbe var mitt ex. Det var bara några månader sen jag gjorde slut med honom. Eller rättare sagt han var ortrogen. Han drack för mycket på en fest. Jag hade med tiden förlåtit honom.
"Sure , kan du idag? :)" Knappade jag glatt in och hur fel det än var saknade jag honom mer än jag egentligen borde.
"Säg vart du bor så kommer jag babe♥" Jag blev lite förvånad av hans svar , men skrev snabbt in min adress och han skrev att han skulle komma om en kvart. Jag hade precis lagt ifrån mig mobilen när den började vibrera igen. Jag blev irriterad för att Carro inte lät mig va.
"JA! vad är det?" fräste jag nästan fram. "Mel?" det lät som hon hade gråtit. "Vad har hänt Carro?" jag fick dåligt samvete av att jag hade skrikigt på henne. "Jag trodde något hade hänt..." mumlade hon fram och hon snyftade till. "Gumman! jag lever , hade bara mycket att tänka på" Nu hade Carro varit orolig och jag hade skitigt totalt i henne. "Okej , men kan du komma över , jag vill inte vara ensam" "Jag kommer på direkten!" vi sa hejdå och jag öppnade ett nytt meddelande.
"Förlåt , kan inte va idag , det är en liten kris vi hörs! :)" Jag brydde mig inte om vad Sebastian svarade utan klev bara i mina vita converse och började gå springa mot Carros hus.
"Mel!" skrek hon och kastade sig runt min hals. "Carro" sa jag och kramade om henne hårt. "vet du hur orolig jag var , hur oroliga VI var?" hon snyftade till och jag kramade henne ännu hårdare. "Vilka är VI?" frågade jag henne och strök henne försiktigt över ryggen. "Jag , Chaz , Ryan och Justin" Jag släppte henne och vi gick in i huset. Jag slog mig ner i deras ljuslila soffa och glodde på Carro. "Vadå Justin?" Hon suckade lite och torkade bort tårarna på hennes kinder. "Jag blev så orolig över att du inte svarade så jag skickade iväg ett sms till Justin" mumlade hon fram. "Vad svarade han då?" Hon hann inte svara. Ytterdörren flög upp och in kom personen jag saknat ihjäl mig efter...Justin.
Hans ögon blev stora som pingisbollar när han mötte min blick. Innan jag hann blinka var han framme hos mig och drog in mig i en hård kram. "Lova att aldrig skrämma mig sådär , Någonsin!" viskade han i mitt öra. "Jag har saknat dig med" sa jag sarkastiskt tillbaka. Han släppte mig lite och log. "Jag har nog saknat dig mer" sa han och kollade djupt in i mina ögon. Carro flyttade sig diskret från soffan och försvann upp för trappan. "Vet du hur vacker du är?" det han sa fick mina kinder att blossa och jag sänkte genast blicken mot mattan. Han tog sitt pekfinger under min haka och tvingade mig att titta in i hans glittrande ögon. "Vet du hur mycket jag har tänkt på dig , hur mycket jag saknat dig?" hans ord fick mig alldeles knäsvag. "Varför hörde du inte av dig då?" det var smärtsamt att fråga. "Jag var rädd för hur du kände , om oss.." han sökte ögonkontakt med mig men det gick inte för tårarna som trängde fram. "Vem var hon tjejen du var med då...Jasmine" han lyfte ena ögonbrynet och log sedan. "Jasmine är som min syster , och det skulle väl vara lite awkward" hans svar fick mig att skratta. "Får jag prova en sak?" frågade Justin plötsligt. "Ehm visst , sure" Han log stort och innan jag visste ordet av det så var hans läppar pressade mot mina. Jag besvarade kyssen snabbt. Han strök sina händer från min rygg till min rumpa. Han särade försiktigt på hans läppar och våra tungor möttes. Jag avslutade kyssen och han sken av lycka. "Shawty , bli min" sa han och jag märkte att han var nervös. Jag log och kysste honom igen. "Jag är alltid din shawty"
Jag åt upp det sista av mackan, sa hejdå till pappa, hämtade mina saker, tog på mig yterkläderna och gick ut. Jag började gå den långa, men härliga vägen till skolan.
Carro mötte upp mig vid mitt skåp och vi gick tillsammans till matten.
"MEL!" skrek Chaz glatt och sprang mot mig med öppna armar. Han slängde sig bokstavligen över mig och Ryan skrattade. "Men döda mig Chaz , gör det!" sa jag högt och han log. Han släppte sitt hårda tag om mig och jag låtsats hostade. "Tja Mel" sa Ryan och gav mig en kram. Våran lärare Mrs Freeman kom klapprandes i korridoren. Hon puttade lätt upp sina röd mönstrade glasögon med långfingret och det bröts ut ett fniss bland skaran av elever. Jag himlade med ögonen och undrade egentligen när folk skulle växa upp , och tittade sedan på Chaz som garvade högts av alla. Jag och Carro satte oss bredvid varandra och Chaz och Ryan framför oss. Lektionen startade och alla började koncenterat att räkna i dom utslitna blåa matteböckerna. Jag kunde däremot inte koncentrera mig. Bara att få veta att Justin kommer hem om några dagar gjorde mig alldeles tallös. Jag saknar honom så. Jag iakttog Caroline , Chaz och Ryan och fick ett sting av dåligt samvete. Justin och jag bestämde oss för att inte berätta för någon av dom att vi var tillsammans. Eller Carro hade ju en del misstankar sen det där som hände hemma hos mig , men jag hade sagt det aldrig blev något mellan Justin och mig sen. Det var egentligen riktigt jobbigt att inte kunna berätta för sin bästa kompis. Att ha någon att prata med om det. Utan att tänka på det gav jag ifrån mig en hög suck och Mrs Freeman höjde huvudet från proven som låg på katedern. "Ville du nåt Melaine?" hennes röst var mörk och raspig , som en mans. "Bara ett jobbigt tal..." mumlade jag fram och jag kände allas blickar på mig.
Justin var i mitt huvud hela dagen och ärligt talat fick jag inte mycket gjort på lektionerna.
När vi äntligen slutade tog jag snabt min väska ur skåpet och gick mot bussen. Jag ville bara vara ensam just nu och få tänka lite. Jag var osäker på Justins och min relation. Var vi verkligen tillsammans? Visst vi hade kyssts , men han åkte ju två dagar efter och på fem veckor utan varandra kan mycket hända. Jag hade ju sett lite bilder från hans tour när han gick hand i hand med någon som hette Jasmine Villegas. I det ögonblicket då jag såg bilderna kändes det som om något gick sönder i mig. Ungefär som när han var tillsammans med Selena. Jag hade inte vågat ringa honom och fråga om Jasmine , för jag visste inte hur han tänkte om oss.
Bussens gnisslande ljud väckte mig ur mina tankar och jag klev snabbt på. Dörrarna stängdes snabbt bakom mig och innan jag hunnit sätta mig åkte vi iväg. Jag lutade mitt huvud mot fönstret. Plötsligt vibrerade min telefon till och jag krånglade snabbt upp den. "BästavänCarro" lyste det starkt på min iphones skärm.
"Vart är du Mel?! Vi står vid ditt skåp"
Jag orkade inte svara utan stängde bara ner det.
"Hålla någon hemma?" ropade jag när jag kommit innaför dörren. Jag fick inget svar utan sparkade bara av mig mina lila converse i hallen. Min mobil vibrerade för säkert 60 gången. Jag drog irriterat upp den och förväntade mig ett sms från Chaz , Ryan eller Carro. När skärmen glatt blinkade fram "Sebbe" blev jag förvånad.
Ojdå! Vem är Sebbe? Och det är Fanny som skrivit delen, hela själv,men bara jag som publicerar den! Men ni kan endå besöka min blogg; www.idalager.blogg.se!♥
Jag tog ett djupt andetag och till slut utalade jag orden, orden jag länge velat säga.”Justin, jag är kär..” _________________________________________________________________________________________________________________________________________________________
MELAINES PERSPEKTIV:
Han log ett brett leende mot mig. "Jag med" sa han och kysste mig. Jag besvarade kyssen långsamt och han drog sin hand genom mitt hår. Jag började le mitt i kyssen och Justin avbröt den. "Vad ler du åt?" sa han och log busigt mot mig. "Jag är bara så glad att du känner detsamma" svarade jag och han pussade mig mjukt i pannan. Tyngden av Justin började märkas av nu. Jag puttade av honom från mig och han såg förvånad ut. Jag satte mig gränsle över honom och pussade honom snabbt på munnen. "Kom nu , vi gör oss i ordning" Jag drog honom med mig upp ur sängen. Jag var påväg fram mot min garderob när jag kände ett par armar slingra sig runt mig. Jag fnissade när Justin drog mig intill honom. Jag vred mig om i hans grepp och la upp armarna bakom hans nacke. "Vad mysig du var då" fnissade jag fram och han kysste mig på halsen. Jag skulle precis kyssa honom när hans mobil plingade till. Justin suckade högt och släppte taget om mig. Värmen från Justin försvann på mindre än en sekund. Han drog upp sin iphone och tryckte på svara. "Tja det är Justin" sa han och gick en bit ifrån mig. Jag öppnade min garderob och drog ut min svarta tjocktröja. Jag drog den snabbt över huvudet och bullen som jag haft i håret , föll ut ur tofsen. Jag suckade och drog ordentligt ner tröjan. Jag tråcklade av tofsen ur mitt hår och satte den på armen. Jag kammade snabbt igenom håret med handen innan jag fokuserade på att få till en bulle. "Hallå Mel?" Justins vackra röst fick mig att släppa koncentrationen. Jag mötte hans ögon med ett frågande uttryck. "Ja , vad är det?" frågade jag glatt. Han log ett snett leende. "Vet du hur fin du är just nu?" blodet rusade upp i kinderna och jag kollade snabbt bort. Han la sen tummen på min kind och tvingade mig att möta hans blick. "Vem var det?" Sa jag bara för att byta samtalsämne. Han skrattade lite och drog ner sin hand. "Mamma, hon undrade om jag kommit hit och så.." Jag nickade lite samtidigt som ett leende spred sig på mina läppar. ”Vet hon?” Justin granskade mig ett tag innan han tillslut skakade på huvudet. ”Hon tror jag är hos Chaz, och ska stanna där tills imorgon” jag suckade och la min hand på hans axel. Hans armar slingrade sig försiktigt runt min midja och jag log lite snett. ”Så du måste hem imorgon?” han nickade lite och drog mig intill sig. ”Men du kan alltid följa med?” jag skrattade lite och drog ner mina händer och la dom runt hans bröstkorg och ofamna honom i en lång och mysig kram. Jag pussade honom snabbt på munnen och backade sen undan. ”Vi får se Justin, vi pratar mer om det senare” han nickade lite och tog sen min hand, och vi gick tillsammans in i mitt rum.
5 veckor senare (Melanie's perspektiv);
”Pappa kan du ge mig juicen?” han suckade och höjde blicken mot mig innan han öppnade kylskåpet och gav mig juicen. Jag log till svar och hörde sen hur mobilen plingade till. ”Älskling” stog det på skärmen och jag log lite. Jag hällde upp juicen och öppnade smset. ”Hej sötnos, jag kommer till dig i dag! Det var ett tags sen nu” mina läppar formades till ett stort leende och jag började genast knappa in ett svar. ”Ja verkligen, gud vad kul” Saknar dig!” jag skickade sen iväg det och tog en tugga av min macka. Jag har träffat Justin sen han åkte för 5 veckor sen, redan en vecka efter kom han ner. Och det har börjat stå lite smått i tidningarna om att vi är tillsammans, men jag orkar inte bry mig. Föressten, jag har träffat Selena också. Sjukt glad tjej, synd bara att hon inte gillar mig. Jag är ledsen för det som hände, men jag kan inte bestämma över Justins känslor. Jag åt upp det sista av mackan, sa hejdå till pappa, hämtade mina saker, tog på mig yterkläderna och gick ut. Jag började gå den långa, men härliga vägen till skolan.
Jätte konstig del! Men asså, jag vet inte vadsom ska hända! Denna novellen känns bara jätte konstig.. Om ni ska få en del till, då måste alla komma med jävligt bra ideer! ;) Hihi Puss♥
Försiktigt tryckte jag hans läppar mot mina. Min tunga gled försiktigt in i hans mun och kyssen gick över till hångel. Jag backade sen back och log lite generat. "Det skulle vara underbart" _________________________________________________________________________________________
JUSTINS PERSPEKTIV:
Lyckan sprudlade i mig när hon ville att jag skulle sova kvar hos henne. Jag kysste henne snabbt och hon kramade om mig hårt. ”Varför har du valt mig Justin? Vad är det som är så bra med mig?” Melanie kollade upp på mig med hennes glittrande blåa ögon. Hon strök en brun hårslinga bakom örat och la ena handen på min kind. ”Jag förkännar inte någon så fin som du” hon suckade och drog sakta ner sin hand och jag log lite snett. ”Jag är kär, man kan inte bestämma vem man blir kär i” jag tog tag i hennes hand och la den mot min bröstkorg. ”Känner du? Dom slår extra när jag är med dig..” jag släppte sakta taget om hennes hand och fortsatte. ”Och om det är någon som inte förkännar någon här, så är det jag som inte förkännar dig. Jag mötte hennes varma blick och ett svagt leende syntes på hennes läppar.
”Tänk Justin, jag har inte känt dig så länge, bara några veckor, endå så känns det som om jag kännt dig i hela mitt liv” mummlade Melanie svagt och jag nickade. ”Jag vet, ganska sjukt endå..” jag skrattade till lite och hon suckade lycklig. Hon ställde sig upp och la fram handen för mig. ”Kom” sa hon svagt och jag tog emot hennes han samtidigt som jag ställde mig upp och drog henne intill mig. Jag granskade hennes fyllda läppar och flyttade sen upp blicken till hennes fina ögon. Jag la ena handen på hennes kind och smekte den lätt. Jag närmade mig sen och kysste henne snabbt. När jag backade undan så var hennes ögon fortfarande stängda och ett leende satt på hennes läppar. ” Bättre kan du, Bieber” hennes ord utalades och jag började skratta lite svagt. Jag tog nu ett hårdare grepp och tryckte hennes läppar mot mina. Det var som om hela jag smällte, att kyssa Mel var underbart. Jag flyttade försiktigt bort mina läppar och drog dom långsamt neråt mot halsen. Mina armar var om hennes midja och jag kände hur hon rös till.
Jag backade sen bakåt och pussade henne på näsan innan jag log stolt. ”Sådär ska det se ut!” Melanie log stort medans hon utalade orden och gick sedan ur mitt grepp. Hon tog tag i min hand och började visa runt mig i huset, men jag kunde knappt lyssna. Var för upptagen att följa vartenda steg Mel tog, hennes vackra gånstil när hon vickar på sin snygga rumpa. När hennes ljusa stämma fyller rummet med ord. När hon svänger med sitt långa bruna hår, eller blinkar med sina fina, blåa ögon. Jag är verkligen kär.
MELANIE'S PERSPEKTIV;
Jag märkte att Justin var alldeles för intresserad av min kropp, för att lyssna på vad jag säger. Men jag klandrar han inte, han är min kille nu. Bara min, ingen annans. Men jag bestämmde mig endå för att retas lite med honom. ”Så, vad tyckte du om mitt rum då?” jag log brett och han kollade oskyldigt på mig. ”Det var jätte fint, älskar det verkligen” jag flinade mot honom och började skratta lite smått. ”Vi har inte ens vart inne i mitt rum ännu” sa jag och log lite snett. Jag såg hur hans kinder sakta färgades röda och jag log stolt. ”Vet du hur söt du är när du rodnar?” Justin kollade på mig med ett leende.”Tyst, visa mig ditt rum istället” jag log lite samtidigt som jag nickade. Jag tog tag i hans hand och drog med honom in i mitt rum. ”Detta är alltså mitt lilla rum” Justin släppte min hand och kollade sig nyfiket omkring, innan han tillslut slängde sig i min säng.
”Jag gillar det!” han log stort och klappade på platsen brevid sig. Jag började skratta lite och gick långsamt fram till honom och la mig försiktigt över han. Han log mot mig och kysste mig snabbt innan han rullade runt så att han låg över mig. Han hade armbågarna på sidorna om mig så att han inte låg helt på mig. ”Vart vill du att jag ska sova?” Justin började pilla med mitt hår och jag började skratta lite. ”Med mig såklart” jag tog tag om hans nacke och drog honom intill mig så han tappade greppet med armbågarna och log nu helt på mig, även fast han var tung så var det inte så jobbigt. Jag tog ett djupt andetag och till slut utalade jag orden, orden jag länge velat säga.”Justin, jag är kär..”
Ojdå, går vi kanske lite för fort fram? Och är det något vi ska ändra på? GE OSS KRITIK! Puss.
