Epilogen av Capture The Moment (Last Chapter)
6 år senare;
"Nej, kom tillbaka Andy!", när jag plötsligt insåg att Andy inte satt bredvid mig i sin lilla stol, fick jag panik. Jag kollade snabbt upp och såg min lilla femåriga flicka springa över gatan och in i parken. Jag slängde snabbt iväg min mobil och reste mig snabbt upp. Jag sprang efter henne och när jag kom fram till parken såg jag att hon stannat upp vid en liten tjej. Jag suckade argt och skyndade mig fram. Jag bärde snabbt upp Andy och gav henne en sur blick. "Du får ALDRIG springa iväg ifrån mig sådär, förstår du hur orolig mamma blev där", röt jag och Andy vek undan blicken för att inte möta min blick. "Förlåt", sa hon tyst. "Andy, kolla på mig", hon kollade försiktigt upp på mig och jag suckade. "Det är lugnt, bara du inte gör sådär igen", hon nickade snabbt med ett svagt leende på läpparna. Jag släppte sen ner henne på marken. Jag gick ner på huk och kollade på tjejen bredvid. Hon hade stora nyfikna ögon. Dom var knallblåa och hon hade sitt bruna hår uppsatt i en tofs. Hennes leende speglade ett leende jag kände igen. Hon kanske går på Andys dagis. "Vem är detta då?", undrade jag och kollade på Andy. "Summer heter hon, som du, får jag leka med henne?", jag kunde inte annat än nicka och sen ställa mig upp. Jag gick bort och satte mig på en bänk och drog blicken emot Andy och Summer som lekte vid en lekplats lite längre bort.
"Hej, är du Andys mamma?", hörde jag plötsligt någon säga. Jag kollade snabbt upp och fick sen en lång och smal tjej. Hennes ögon var lika klarblåa som Summers, även som mina. Och hon hade en lång fläta på sidan av sitt bruna hår, hela hon påminde mig som en lite yngre verision av mig. Jag log samtidigt som jag nickade. "Japp, det är jag, är du Summers mamma eller?", hon nickade och utan att säga något satte hon sig brevid mig. "Vad söta dom är", sa hon tillslut. Jag nickade och tänkte precis svara henne när henne mobil började ringa. Jag log bara lite istället och hon log ursäktande för att sedan svara. "Hej älskling, ja, nej det är jag inte. Såklart! Jag snackar med en tjej, ja en tjej. Kanske det, nej älskling. Ja okej, hejdå. Puss Justin", med dom orden la hon på och mina tankar stannade snabbt upp. "Justin? Summers pappa eller?", undrade jag och hon nickade. "Ja", hon log. "Jag hade en gång en kille som hette Justin, du kanske inte riktigt..", jag hann inte fortsätta innan hon avbröt mig. "Jag vet, Justin Bieber, eller hur? Hur coolt som helst. Var ett fan av honom när jag var yngre, så jag vet vem du var. Eller ja, är", log hon stort och jag skrattade till. "Jag är van"
-
Kvällen hade närmat sig och jag satt på min och Andys ballkong. Vi bode i en liten två mitt i stan, bara vi två. Mamma hjälpte till och kom hit minst en gång i veckan, annars levde jag ganska bra på min lön som jag fick på att sälja hus online. Något som var väldigt effektivt också eftersom jag var ensamstående och jag inte ville sätta Andy på dagis. Sen jag kom hem ifrån parken hade jag tänkt på Justin. Det var nästan 6 år sedan han lämnade mig, och jag hade fortfarande inte glömmt han. Jag var fortfarande störtkär i killen. Det har aldrig vart så för mig förut. Jag har inte ens träffat en kille sen dess, förutom Andreas. Andys pappa, bara ett halft år efter händelsen med Justin började jag dricka och massa. Det slutat med att jag låg oskyddat med en kille som heter Andreas, som precis Justin gjorde, så stack han och lämnade mig ensam med ett barn i magen. För andra gången. Det sårar mig lite faktiskt, att jag inte kan släppa taget om han. "Mamma", jag skrek till av rädsla och Andy började skratta. "Förlåt mamma, men jag går och lägger mig", sa hon med ett stolt leende. "Okej hjärtat, ska mamma följa med dig upp?", hon skakade på huvudet. "Det är okej, jag är stor flicka nu", hon krammade mig snabbt och hoppade nästan upp till sitt rum. Jag skrattade lite åt henne samtidigt som jag reste på mig ifrån köksstolen. Jag tog med mig koppen med kaffe i och ställde den på diskbänken. Jag sträckte lite på mig och hörde sen hur min mobil pep till. Jag gick fram till bordet och drog åt mig den.
"Hörde att du träffade min dotter idag, gillade du henne? Hon är döpt efter dig..", jag fick svårare att andas och jag kollade försckräkt på mobilen. Jag kände inte igen nummret och tvekade lite innan jag knapprade in ett svar. Tillslut skickade jag det. "Vem?", det tog ett tag innan jag fick svar. Men när jag väll fick ett svar tog det ännu längre tid för mig att våga öppnade det. Men tillslut tog jag mod till mig. Jag öppnade långsamt smset samtidigt som jag satte mig ner på köksbordet.
"Killen som en gång i tiden hade världen underbaraste tjej. Han gjorde något han ångrade, och fortfarande ångrar. Justin Bieber, hjärtat"
Hejdär!
Oj, vad hände där undra ni kanske. Jag ville helt enkelt bli av med novellen. Jag gillade den inte, men ville heller inte avsluta den fel. Hoppas ni gillade slutet, skriven av mig Ida, iaf. Jag vet inte om jag kommer sakna novellen, ärligt!Haha, men undrar om ni kommer göra det. Hata mig inte för mycket nu. Tyckte inte den slutade hemskt, men samtidigt inte perfekt.
Kommentera gärna vad ni tyckt om novellen!
Och en sak till, jag lovar er, helhjärtat, att om vi får massa fina kommentarer om hur novellen varit, och hur ni tycker den var. Bra eller dåligt? Konstig eller normal? Så får ni den nya novellen redan IKVÄLL. Men då snackar vi om en hel del kommentarer, vi måste ju få lite pepp nu va;) Kram!!!!!!!!!!♥
Chapter 45 - Lake
Dagen gick fort och kockan blev sju på kvällen. Istället för mina mindre varma kläder tog jag på mig ett par blåa jeans och en grå kofta. Jag släppte ut mitt hår och det la som i lockar på mina axlar. Jag letade fram min gamla svart väska och la ner det nödvändigaste, mobilen, nycklar och min börs.
När jag var klar gick jag ner till hallen och drog på mig ett par slitna vita converse och tog ner min ny inköpta svarta jacka, jackan tryckte jag ner i min väska.
"Mamma, pappa, Rosa, jag går till sjön!" ropade jag precis innan jag smällde igen dörren med en smäll.
När jag var mindre hade jag och Rosa hittat en sjö mitt i en skog. Vi hade gått hit nästan var dag när vi väl var i ATL, men när vi båda blev äldre glömde vi nog bort sjön ett tag.
Jag brukade gå hit förra gången vi var här för att bara tänka, det var en perfekt plats för det. Och jag behövde verkligen tänka på allt. På mitt liv.
Allt som har hänt under detta året är mer än vad man hade kunnat önska sig. Fått sitt hjärta krossat många gånger av killen jag älskade de hårda orden han sa för så längesedan gör fortfarande ont i mig. Men det som gör mest ont är att han inte ens har smsat eller ringt för att bara kolla om jag ver okej.
Missfallet jag hade gjorde inget bättre, i början var jag faktiskt glad över att ha Justins barn i min mage, för då hade jag i alla fall en del av honom kvar. Men när barnet var borta hade jag inget, inget.
Att komma tillbaka till skolan, där alla nu hatar mig, var inte precis det roligaste heller. Alla som jag någonsinn har kallat vän hatar mit lika mycket som alla andra. Fast jag inte har gjort något mot dem. De påstår att jag har skadat deras 'lilla bebis' som i själva värket är Justin. Att de har sett bilder på han, när han såg så ledsen och sårbar ut. Och utan at veta den verkliga orsaken drar de sina egna slutsatser och ger skulden på mig. När det egentligen var jag som blev mest sårad.
"Summer?!" den rösten som jag aldrig i min vildaste fantasi skulle kunna drömma om att höra just här vid denna sjön av alla ställen i ATL är den här. Stelt vände jag på huvudet och mötte hans bilck. Blicken som jag en gång hade älskat, som jag en gång hade blivit knäsvag av.
"Vad fan gör du här? Stalker du mig eller?!" frågade han mig med en sur blick. Jag reste mig upp från den kalla och hårda stenen.
"Men förlåt för min existens sir ska jag pussa dina fötter och avguda dig också? Eller ska jag bara försöka mig på att stalka dig som jag uppenbarligen gör! Men vet du var Justin? Du kan dra åt helvetet!" sa jag kallt och kollade akt in i hans ögon. Han kollade stelt på mig utan att visa några kännslor alls. Bara några sekunder efter hade jag tagit min väska och gått så fort som jag kan ifrån honom. Ifrån han som jag aldrig mer i hela mitt liv vill träffa.
Tycks? Kommentera vad ni tycker! Snälla!
Kram Nelly. ♥
Chapter 44 - ATL
Jag satte upp håret i en tofs och drog handen försiktigt igenom det. Jag klistrade sen på ett leende emot min spegelbild. Även fast det var för nästan ett halvår sen, så var det svårt att glömma att jag faktiskt fått ett missfall. Jag tog upp min mobil och la ner den i fickan. Jag drog sen ut min resväska som jag lagt under sängen och drog med mig den ner. Där stog både Rose, Mamma och Pappa klara och glada. "Klar", mummlade jag och mamma log. "Bra", dom steg ut genom dörren och jag steg snabbt efter. Jag hjäspade och drog upp mobilen. Ett nytt sms ifrån Chelsea, "Hej gumman. Ha så kul på er årliga resa till ATL. Hihi, hoppas det blir bättre än sist ;-)". Jag log lite för mig själv och skickade iväg ett svar med snabba tryck. "Haha, kul. Ringer om något händer."
Jag hoppade in i våran bil och vi körde direkt till flygplatsen. Därifrån tog vi ett flyg direkt till ATL, och vi var framme runt 5 på kvällen. När jag kom fram till vårat hus gick jag direkt upp till mitt rum med min väska och la mig trött på sängen. Jag somnade direkt, om jag ska vara ärlig.
Efter några timmars sömn vaknade jag, och idag var jag relativt pigg och glad. Jag hoppade bokstavligt talat ut ur sängen och riktade mina steg mot badrummet för att ta en snabb dusch. Jag hade tagit av mig mitt blåa sovlinne och kollade nu i min spegelbild. Mina ögon som hade under en lång tid varit trista och blanka, var nu lysande och lyckliga. Jag log mot min spegelbild innan jag tog av mig mina trosor och gick in i duschen. Snabbt tvättade jag av både mitt hår och kropp innan jag steg ur duschen igen. Jag torkade mig snabbt och halvsprang till mitt rum. Det var fortfarande tyst i huset, och jag började undra var alla andra var. Hur mycket var klockan egentligen?
Jag kollade mig i spegeln och var nöjd med resultatet. Jag hade på mig mitt leopardmönstrande linne och svarta tighta jeans. Mitt hår var uppsatt i en knut och mina nya guldfärgade långa örhängen med turkosa detaljer satt i mina öron. Jag suckade lite innan jag tog min mobil och nästan skuttade iväg till köket.
"Någon är glad idag ser jag!", mammas röst mötte mig väl inne i köket. Jag skrattade till och rykte på axlarna mot mamma.
Someones happy today!
Mamma hade gjort pannkakor till frukost. Man kan inte mer än hugga in och se fram emot vad denna dagen har att bjuda på.
"Vad har hänt med Summer? Men jag klagar inte, denna är ett snäpp bättre!", hörde jag Rose mummla. Jag kollade upp på henne och log smått. "Vänj dig vid det, för jag kommer vara glad länge nu. Inget kan få förstöra mitt liv. Man lever bara en gång, så gör det bästa av det!", sa jag och log åt det jag precis hade sagt. Det var precis så som jag skulle göra. Göra det bästa av allt som hände.
Ida skrev i början, jag (Nelly) fortsatte. Jag tror att Ida är på semester för tillfället, enligt hennes facebook status är hon på semester i alla fall! :)
Så ni får stå ut med lilla mig så länge! Jag vill bara säga att jag kommer försöka lägga upp en del varannan dag. Skolan har ju börjat igen och vi har redan fått prov.. life sucks!
Men hoppas ni gillar denna delen, och Justin kommer komma in snart igen, ni får vänta och läsa! Men ni får INTE glömma att kommentera!
Klarar ni 20 kommentarer? :D
Kram Nelly ♥
Chapter 43 - Yes and no
Jag var grymt fundersam. Jag visste inte ens vad jag tänkte på. Jag kollade ut genom fönstret och såg regnet falla hårt mot marken. Jag suckade och kollade ner i mina händer. Hade jag kunnat, hade jag antagligen gråtit just nu. Men jag tror att mina tårar tagit slut, konstigt nog. Jag har gråtit ofartbart mycket på senaste. Jag hörde några röster närma sig och jag slog snabbt upp blicken. Mamma och Caroline, tjejen som tagit hand om mig här på ungdomskliniken steg fram runt hörnet. När jag mötte mammas blick såg jag att den var oroad. Caroline märkte min spända blick och dom kom direkt fram till mig.
"Hejsan, hur har det gått? Hur är det med dig?", frågade Caroline och satte sig på huk framför mig. Jag ryckte bara på axlarna och kollade bort. Mamma stönade till i bakgrunden. "Okej, jag har dina resultat", hon var lugn, och det lugnade ner mig lite. Men på att tyda deras blickar så kändes det inte rätt. "Men säg då", sa jag surt och mamma stönade ännu en gång och satte sig på stolen bredvid mig. "Är jag gravid?", mummlade jag när Caroline fortfarande inte svarat. Nu kollade hon upp på mig, nickandes. Jag visste det. Jag kunde känna tårarna närma sig, men jag gjorde allt för att hålla dom inne. Mamma omfamna min han och Caroline reste på sig. "Men.. Samtidigt nej", sa hon och det fick mig att kolla upp. "Va? Vad menar du?", hon kollade bort och svalde och vände sen sin blick emot mig igen. "Jag har kollat igenom dina röntgenbilder, och det fanns absolut liv där i", mina ögon smalnade och jag ställde mig försiktigt upp. "Fanns?"
Jag andades tungt och andningen kändes bara jobbigare och jobbigare. Hon nickade tillslut. "Jag är ledsen Summer", mummlade hon och vände sen blicken emot mamma. "Jag låter er vara ifred, så får du förklara för din dotter. Det känns oftare säkrare för dom då, att det är någon dom litar på, och barnet är soppas litet att det kommer försvinna av sig själv", med dom orden lämnade hon rummet. Jag stirrade rakt framför mig. Jag visste inte om jag ville sluta andas, eller vad jag ville göra. Justin är borta, och barnet i min mage är borta. Det enda jag skulle haft kvar ifrån Justin. "Älskling..", mamma strök mig försiktigt över handen och jag svalde. Tårarna ville inte rulla ner längst kinderna. Dom stannade innaför. Jag vill bara brista ut i gråt, men jag kunde inte. "När dog hon?", sa jag tyst och drog åt mig min hand. "Det var en han, för två dagar sen", sa hon lika tyst som mig. Saker började svaja till och jag behövde luft. Jag behövde komma härifrån. "Okej", mummlade jag och sprang för allt jag hade därifrån.
-
Det hade bara gått tre dagar sedan jag fick reda på det. Det som äcklade mig var att jag inte visste om barnet hade kommit ut än eller inte. På något sätt hatade jag honom, men samtidigt var han mitt barn. Har skulle kunnat vara mitt första barn här på jorden. Jag hörde hur någon knackade på dörren till mitt rum. Jag valde att inte svara och var bara tyst istället. "Summer, kom igen, vi vet att du är där inne", jag suckade högt och jag hörde hur dom steg in i rummet. Jag satt lutat emot mig säng, utan att vända blicken emot dörren. Jag visste redan att det var Chelsea och Chaz endå. Så som dom börjat umgås på senaste, dom kan ju lika väll gifta sig och skita i alla andra. "Vad vill ni?", sa jag kallt. Chelsea kom fram och satte sig mitt emot mig, strax efter kom Chaz. Hur kunde jag veta. "Jag hörde vad som hänt, jag vet att du är gravid. Chaz med, Justin berättade för Chaz", sa hon och svalde. Jag stönade högt. "Kan inte han hålla sin käft stängd den.. Åh", jag slog till handen i golvet och Chaz svalde. "Så det är sant?", undrade Chaz tyst. Jag slöt ögonen och öppnade dom igen. "Nej", svarade jag. "Jag var, gravid", röt jag och reste på mig. Jag gick fram till mitt skrivbord och drog åt mig min mobil och satte mig på sängen. "Va.. Så du gjorde abort endå?", undrade Chaz nyfiket. Chelsea ireeterat. "Chaz", röt hon och slog till han på axeln. Nu blev det bara för mycket. Jag satte mig snabbt ner på govlet igen och mötte Chaz blick. "Nej Chaz, jag fick missfall", med dom orden lämnade jag rummet och på länge började tårarna rinna. Kan det bli värre.
Ida här! Haha dom flesta ville att hon skulle få missfall, så det var så det fick bli. Ganska tråkigt del kanske! Men kommentera gärna, så kanske ni får nästa idag;)
Chapter 42 - You are what?!
Jag har nog aldrig varit mer nervös i mitt liv, jag visste inte riktigt hur jag skulle kunna säga det till mamma. Hur jag skulle kunna säga att jag, hennes dotter var gravid med en av de kändaste killarna i världen.
Jag var nog mer rädd över hur hon kommer reagera än att få själva barnet. Jag stängde ögonen och bet mig i läppen innan jag reste mig upp från min säng och slängde iväg mobiltelefonen på sängen. Efter Justins samtal hade jag inte riktigt kunnat vara mig själv. Han som sa de hårda orden till mig i telefonen var inte den Justin som jag hade blivit kär i. Han var inte den Justin som alla andra såg honom som.
"Mamma?" jag ropade lite tyst för att se om hon var hemma.
"Jag är i köket!" svarade hon. Jag drog ett djupt andetag innan jag riktade stegen dit. Jag kollade mig runt för att se om pappa eller Rose var hemma. Men, jag såg ingen som förhoppningsvis var dem någon annan stanns.
"Jag måste prata med dig." sa jag och satte mig ner på en av köksstolarna. Mamma la ifrån sig disktrasan och kollade på mig med en fundersam blick innan hon satte sig ner på den motsatta stolen. "Jag lyssnar." sa hon med ett försicktigt leende. Jag kollade ner på borden och höll på med min tummnagel. Tveksammt öppnade jag munnen, för att strax därefter prata.
"Mamma, jag är gravid." det kom som nästan en viskning. Jag kunde se hur mamma stelnade till för ett sedan säfa högt: "Du är vad?!"
Jag blundade och sa det tydligare. "Mamma, jag är gravid! Justin är pappan, jag vet inte hur det blev som det blev. Men jag är inte stolt över det. Men det finns inget jag kan göra åt det och det ända jag behöver just nu är dig. Någon som inte hatar mig, någon som kan förstå hur jag känner!" sa jag bedjande och vågade öppna mina ögon. Hon sa inget utan kollade bara på mig. Jag kände hur tårarna kom och jag kollade ner på bordet medan dem rann ner för mina kinder. 
"Är du säker?" frågade mamma med känslolös röst. Jag nickade tveksammt.
"Vi ska till ungdomskliniken imorgon, så vi kan se så att du verkligen har rätt. Jag kan ju inte ha en unge som får barn innan hon knappt har hunnit leva!" sa mamma bestämmt. Jag nickade lätt och reste mig upp från den hårda stolen. Jag var helt stel i benen av att ha suttit ner i flera timmar och pratat med mamma om detta.
Jag kände att ni behövde en del. Inte världens längsta, men allt för er! ;)
Bomba bloggen med kommentarer nu! Ni förstår inte hur taggad man blir av att se alla kommentarer när man loggar in!
Puss Nelly. ♥
btw, följ maj på twitter, @biebsordiie , jag följer tillbaka fråga bara! :D
Chapter 41 - We're over, forever
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste att jag var gradvid. Jag visste att det var med Justin Bieber. Justin vet om att jag har hans barn i magen. Jag vet om att jag har Justin barn i magen. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Vi var dom enda som visste, än så länge. Det var tvåveckor sedan Justin kom hit för att besöka mig, och som jag fick reda på att jag var gradvid - och han att han var pappan. Ibland försökte jag glömma allti..
Min telefon pep till och mina tankar flög iväg. Jag låg i min säng med ryggen lutad emot väggen. Försiktigt sträckte jag mig efter mobilen som låg vid mina fötter. Jag öppnade upp den och såg ett nytt meddelande. "Biebs", lyste det upp på skärmen och jag kollade på mobilen länge. Han hade inte hört av sig sen han åkt för lite mindre än två veckor sedan. Han hade sagt till mig att han var tvungen att komma bort, han klarade inte av allt. Ganska själviskt, med tanke på att barnet ligger i min mage, inte hans. Jag tryckte upp han meddelande. "Hej Sum, förlåt att jag inte hört av mig. Men har behövt tänka, men jag kommer till dig nästa vecka.. Så får vi gå igenom papper och sånt på abort, sen måste vi lösa vårt förhållande. Det känns inte så starkt just nu, förlåt. Men Sum, jag älskar dig i vilket fall som helst. Puss"
Jag började skratta utan humor, samtidigt som jag kollade argt på hans meddelande. Jag fick lust att slå något, eller någon. Helst Justin. "Justin. J.A.G. G.Ö.R I.N.T.E A.B.O.R.T!!!", Skrev jag och suckade. Jag la ner mobilen och reste på mig ifrån sängen. Jag vände blicken emot klockan som visade halv 3. Jag steg bort till fönstret och drog upp gardirnerna. Solen lyste starkt och jag kollade ut på gatan. Jag gick sen ut ur rummet. Försiktigt gick jag ner till köket och hällde upp ett glas vatten. Jag satte mig på diskbänken med glaset i handen och kollade ut genom köksfönstret. Vår granne lekte med sin son, dom kastade boll med varandra. Han såg så lycklig ut. Han var en stolt pappa. Jag visste däremot om jag föder barnet, skulle Justin inte vara en stolt pappa. Han skulle säkert gömma honom. Köpa en grotta där han kunde bo i. Han skulle inte bry sig om pengarna, bara om sitt kändisskap och sina fans. Jag kände hur en tår snuddade vid min han och jag torkade snabbt bort den. Jag tog några djupa andetag och hoppade sen ner ifrån diskbänken. Jag hörde hur min mobil började ringa och jag skynade mig upp för att svara, självklart var det Justin.
"Hej Justin.", sa jag snabbt och satte mig på sängkanten. "Vadå inte göra abort?! Vad snackar du om, tänker du behålla barnet SUMMER?", skrek han och jag fnös. "Skrik inte åt mig. Och ja, det tänker jag. Har du problem med det?", muttrade jag och han suckade. Han tänkte säga något, det hörde jag. Men han fick inte fram några ord. "Nej, tydligen inte. Och bara såduvet, barnet ligger i min kropp, och jag gör vad jag vill", mummlade jag. "Så du tänker inte ens tänka på vad jag vill och inte? Du tänker bara göra vad du vill, för att barnet är i din kropp. Är det så? Vad jag än gör, så tänker du behålla barnet. Är det så Summer?", sa han stressat och argt. Men jag kunde höra hans osäkerhet i rösten. "Ja, Justin", sa jag. Även fast jag inte ens själv visste om det var så jag ville ha det Jag visste inte det. "Vet du vad? Vet du vad Summer? Då får du gå igenom detta själv, för du och jag är över. Föralltid, och jag menar det", han pratade på långsamt och lugnt. Sen la han på i örat på mig. Tårarna började rinna och jag fick svårt för att andas. Idiot.
Hehe, skriven av miiiiig, Ida, nu har jag en fråga till er som jag gärna vill att ni svarar på. Ska hon behålla barnet eller göra abort? Och vilket svin Justin är just nu, eller hur? ;)
Chapter 40 - Flashback
"Jag älskar dig så mycket!" viskade Justin mot mina läpppar. Jag skrattade lite tyst och puttade ner honom på sängen. "Jag älskar dig med!" svarade jag med ett flin på läpparna.
Jag satte mig i gränsel över Justin och kände hur pulsen ökade. Jag lutade mig fram och Justins läppar mott mina, Justins händer var över hela mig.
Han tog tag i mina händer och nu var jag under han. Han kollade på mig med en blick som inte kunde betyda något mer än kärlek, ömhet.
Hans tröja och min tröja var av strax därefter. Jag kollade på hans mage, hans sex-pack gjorde min ännu mer upphetsad än vad jag redan var. 
"Är du säker?" frågade Justin mig när mina och hans byxor var av. Jag nickade och han log mot mig. Han reste sig upp från mig och kysste mig ännu en gång. Ner från min hals och över min mage. Han pussade mit precis vid troskanten innan mina trosor och hans kalsonger åkte av.
Jag satte gränsle över honom och kysste han på halsen, jag kände för att busa lite så jag gjorde ett stort rött sugmärke. Jag kommer få för det sedan, men jag tar det då.
Jag kände hur han blev hårdare, där nere. Jag log lite innan han tog tag i mina händer och var ovan på mig igen.
Kännslan med Justin inne i mig var obeskrivlig. Att känne hur våra kroppar formades efter varandra, hur Justins läppar masserade mina.
Jag log åt minnet. Men Justin var tungen att örstöra min återblick av att han hoppade fram framför mig.
"Jag kan bara inte tro det! Jag kan inte vara pappa! Jag är sjutton!" Jag suckade. "Justin, det är som det är! Jag kan inte ändra på det, även fast jag vill..." jag viskade det sista och tänkte på vad alla andra kommer säga om mig. Alla Justins fans, för de förföljer mig fortfarande.
äntligen!
hoppas den blev rätt så bra i alla fall! Det är första gången jag har skrivit något DIRTY såhära så ja... :)
Men hoppas ni gillar det, och ni behöver inte påpeka att den inte är jättelång, för jag vet det!
Klarar ni 15 kommentarer? :)
Kram Nelly. ♥
Gott nytt år !
Hoppas alla hade det bra igår!
2012 kommer bli ett bra år för oss beliebers, hoppas att det kommer bli lika bra som 2011 blev!
Puss Nelly!
Chapter 39 - I'ts you
Justin stog med ryggen emot mig. Han hade armarna på diskbänken och jag satt på en av kökstolarna. "Om du redan visste, varför kom du tillbaka till mig då?", sa jag och svalde. Tårarna ville inte sluta rinna och Justin suckade. Jag hade gått runt och låtsas som ingenting, men tillslut frågade Justin. Och jag svarade ärligt på hans fråga. Och det är varför vi stått och disskuterat i över en timma nu. Justin vände sig emot mig och gick några steg närmre. Han satte sig på stolen mittemot mig och tog ögonkontakt med mig. Han blick var hård, det var som om den borrade igenom hela mig. "Vad fan tror du, jag kanske ville höra det från dig också?! Från min egna tjej, om man ens kan kalla det så", röt han och lutade sig tillbaka. Jag svalde och torkade bort några tårar. Jag hade verkligen gjort fel, och det visste jag. Det tänker jag inte neka. "Förlåt", fick jag fram och han fnös. "Förlåt?! Är förlåt det enda du kan komma med? Kan du förklara för mig, varför i hela helvete att du blir gravid med en kille, Som dessutom är min BÄSTA VÄN?", han skrek nästan åt mig, jag visste inte vad jag skulle svara. Jag kollade bara skamset ner på mina händer. Men tillslut mötte jag hans blick. "Justin, jag kan inte göra det ogjort nu, det kan jag inte. Men det jag kan göra, är att säga förlåt. Jag har redan berättat för dig att vi var jätte fulla. Och det var dessutom en dag då du hade konsert, och spenderade kvällen med Selena. Kommer du ihåg? Du ignonerade både mig och Chaz totallt, och var BARA med henne. Och vi stack på en fest, du gjorde också fel", sa jag tyst och han suckade igen. "Men för i helvete summer, visst, det var fel att igga er. Men det betyder ju fan inte att du kan ligga med min jävla bästis?! Du är ju fan sjuk. Allt du gör är bara att såra!", skrek han emot mig och ställde sig upp. Jag spärrade upp ögonen och ställde mig upp jag med. "Ursäkta?! Vem fan är det som sårar om och om igen. VEM FAN ÄR DET? Snacka inte en massa skit Justin, det var fel det jag gjorde, det vet jag, men du är fan inte oskyldig du med. Så spela inte", jag skrek emot honom och puttadet till honom och allt han gjorde var bara att skaka på huvudet.
Jag satt i soffan, men Justin bredvid mig. Jag visste inte vad jag skulle säga. "Vad ska du göra nu, med barnet?", sa Justin tyst. Jag vände mig emot honom. Tårar rann ner för hans kinder och jag svalde. Jag hatade att jag sårat han. "Gråt inte", mummlade han. Jag hade inte ens märkt mina tårar i mitt tänkande. Jag suckade och kollade upp i taket, men mötte sen hans blick igen. "Jag vet inte Justin.. Jag vet inte ens säkert om jag är gravid", sa jag och svalde. Han kollade stort på mig och satte sig rakt. "Vadå vet inte? Du vet väll förfan om du är gravid?!", sa han upprört. Jag skakade på huvudet. Just då kom jag på gravidets testet. Men jag vågade inte kolla. Inte än, jag var inte redo än. Så jag sa inget om det. "Jag ska kolla, ta det lugnt", svalde jag och han suckade. "Summer", gnällde han och jag hörde hur min mobil pep till. Jag drog åt den och öppnade ett sms ifrån Chaz. "Summer, vi hade aldrig sex den kvällen. Jag har kollat med James, han som hade festen, och han såg oss hela tiden, det enda vi gjorde var att strula lite, sen hade du tydligen stuckit, och jag hade vart med en annan tjej. Jag är ledsen, men jag vet inte vem du är gravid med"
Tårarna började rinna och jag la snabbt handen för munnen. Jag fick svårt för att andas och jag var tvungen att se gravidets testet, nu. Jag tappade taget om min mobil och den föll snabbt emot golvet. Justin kollade oroligt på mig. "Vem var det ifrån?", sa han tveksamt och tårarna ville inte skulle rinna. Fler och fler minnen kom upp i min hjärna. Jag ville inte tro på det. Jag svarade inte Justin, och kastade mig upp från soffan för att springa upp på övervånningen. Jag smällde upp toalettdörren och gick fram till testet. Jag kollade på det länge. Jag kunde inte tro det. Tårarna bara rann och rann. Jag skrek, och skrek, för allt jag kunde. Justin kom upp till badrummet och kollade emot testet. Jag höll på att falla, men Justin tog emot mig. Jag blundade och försökte andas djupt. Men allt var så rörigt. Jag vet precis vad jag gjorde den kvällen nu. Jag har svaga minnen om det. Jag vände mig försiktigt emot Justin. Han kollade oroligt på mig och jag snyftade till. "Justin, det är inte Chaz som är pappan, det är du"
Heej! Jag vet att vi inte skrivit i novellen att Justin och Summer haft sex. Men ni kommer förstå när nästa del kommer upp, så dampa inte. Haha, hoppas ni gillade det, även om jag fortfarande tycker det spårat ut. Men snart är den här novellen ÖÖÖÖÖÖÖVER. hihihi, me like♥ Kommentera på så får ni nästa del idag! Köss IIIIIDA
Chapter 38 - Youre a child Bieber!
Det kanske är för att jag inte har sovit något på länge, men jag måste få prata med Summer. jag måste få höra sanningen av henne också öga mot öga.
Jag skrev en lapp till mamma och la den på bordet. Vi var hemma nu förstår ni. Men bara i en vecka eller så. Jag tog sedan mina bilnycklar och min iPhone, jag ringde till flygplatsen och bokade första bästa plan till Summer.
*
Jag försökte komma på var hon bodde, efter ett litet tag såg jag huset framför mig. Jag suckade lite innan jag parkerade en liten bit bort, så hon inte skulle se att jag kom. Om hon nu var hemma! Jag tvekade lite innan jag knackade på, tänk så var hon faktiskt gravis och hade en stor mage och allt? Jag skulle precis sticka igen, för feg för att se sanningen med mina egna ögon. Då hon öppnade. Det var som en våg kom över mig, hon såg trött ut. Hennes annars glada ögon såg trötta och utmattade ut, hennes hår var uooe i en toffs. Ja, hon såg helt förstörd ut.
"Justin?! Vad gör du här?" frågade han chockat. Jag svalde och tänkte gång på gång "detta var en dålig idé, detta var en dålig idé!"
"Jag.. erm.." jag fick inte fram något. Jag bara stod här som en fåne.
"Jag.. erm.." Justin kollade sig oroligt omkring. Jag suckade och tog tag i hans arm och drog in honom. "Du störde mig.." mumlade jag och tänkte på gravidationstesten som la på toan. Nu när jag äntligen var ensam hemmá tänker jag ta ett till test. Det kunde ju ha fel först gången, eller hur?
"Förlåt... jag ville bara prata." sa han och harklade sig. Jag fortsatte bara att gå till badrummet. Jag hörde hur Justin följde efter mig.
Jag tänker inte säga att jag inte bryr mig om att Justin är här, för det gör jag. Jag vet inte om det är på ett bra vis eller på ett dåligt. Men det känns inte helt okej. Jag ställde mig med ryggen mot badrumsdörren. "Om du ursäktar mig ska jag slutföra det jag gjorde innan du kom!" Justin skrattade till. Jag kollade undrande på honom. Han kollade ner på marken. "Det hördes precis som du skulle slutföra ja.. du vet att bajsa!" han skrattade igen och jag himlade med ögonen. Men jag kunde inte undgå att ett litet leende smög sig in på mina läppar. "Barnslig du är!" sa jag och stängde dörren efter mig. Jag gjorde som man skulle göra när man skulle ta testet, kissade på pinnen. Det låter rätt kul, men är inte alls så kul att göra. När jag var klar skulle man vänta i tre minuter. då öppnade jag dörren och gick ut till Justin igen.
"Kan man få reda på vad du gjorde? Alltså, jag vill ju inte veta om du.. ja du vet! Men om det var något annat, tell me!" sa han och kollade rakt in i mina ögon.
Jag vet, dåligt uselt och kort. ingen dålig del alls alltså! :(
i alla fall, om här finns några one direction fans, checka in min nystartade 1D novell! myloveforonedirection.blogg.se bara klicka där HÄÄR eller kanske HÄÄR ! ;)
Förlåt igen för dålig del! Men som sagt, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva!
Nelly. ♥
JAG HAR SKRIVIT DEL 37!
Bara skrolla ner... //nelly
Chapter 37 - I lovED her.
Jag saknar summer, det är ingen tvekan om det. Och när hon bara försvinner, helt plötsligt börjar man fundera på vad som verkligen har hänt. Jag tänker på allt jag har gjort, var det jag som gjorde så hon lämnade mig eller var det något hon hade gjort?
När hon inte hade svarat på om hon hade träffat någon annan krossades mitt hjärta smått. Jag älskade Summer, ja. Ni såg rätt, älskade. Ni förstår, jag försökte och försökte få reda på vad som hade hänt. Jag ringde till och med hennes mamma för att få reda på om hon visste något. Men hon sa inget. Så jag ringde Chaz, han var en bra vän och allt. Så jag tänkte att jag skulle få av mig all frustation. Men allt blev bara värre.
"Chaz?" hans röst var tveksam. Eftersom jag ringde med dolt nummer kanske han trodde jag var någon konstig pedofil. Eller mördare. "Chaz! Det är jag, Justin!" svarade jag i ett försök av att vara glad. "Oh, Justin, hej!" sa han och lät nervös. Jag rynkade på ögonbrynen fast jag inte visste att han kunde se det. "Har det hänt något? Du låter.. annorlunda!" sa jag tveksamt. Jag hörde hur Chaz suckade. "Justin, jag har inte tid att prata just nu.." började han men jag avbröt. "Men jag måste få prata ut med någon! Summer gör mig galen! Hon har åkt hem och allt, och jag vet inte varför vilket plågar mig! Jag vill verkligen veta vad som hände!" sa jag desperat. "Det är just därför jag inte kan prata med dig Justin!" sa Chaz han drog ett djupt andetag. "Jag och Summer gjorde ett misstag, om du vill veta vad ring henne. För jag vill inte va boven här, fast jag redan är det och har fått dödsstraff. Glöm inte att jag älskar dig bro!" där klickade han mig.
Jag hade ringt Summer. Hon hade inte svarat, så jag ringde Chaz igen. Efter några plågsamma minuter sa han det jag ville veta. "Vi hade sex Justin. Vi var fulla! Och nu säger Summer att hon är gravid! Jag kan inte fatta det, jag vill inte vara pappa! Och det var för typ.. en månad sedan! Kunde hon inte typ.. jag vet inte men snälla justin. döda mig inte!"
Jag hade inte svarat på Chaz bädjande. Men det var för att jag inte visste vad jag skulle svara.
Jag har sett alla bilder på Justin, det går bara inte att undvika världens storsta popsensation. Speciellt inte när han är "i stora tårar" som alla skvallertidningar skriver. Det gör ont i mig att se alla bilder på Justin när han ser så ledsen ut. Men jag kan helt enkelt inte kolla in i hans ögon och säga som det är. Det går bara inte.
Jag vet att den är sjukt kort, ni behöver inte påpeka det! Men jag ville ge er en del idag!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Får prata med ida om det.
Och om det är någon uppe nu kan ni ju adda mig på twitter och årata lite med mig? @biebsordiie <-- yep thats me! Gillar ni namnet? hahha, märkte det nu faktiskt ;)
PUSS NELLY ♥
Chapter 36 - He's on the radio, he's everywere for god sake!
Samtalet med Chaz hade bara gått överstyr. Han hade skrikit, och gråtit. Han sa att han inte kunde klara detta, att han inte kunde göra så mot Justin. Men han som sa inte vi inte ens hade haft sex. Jag försökte prata med honom, men han skrek bara åt mig så jag klickade honom. Rakt av, bara sådär. Det värsta är att Justin och Chaz verkligen är bästisar, Justin kommer inte bli lika sur på Chaz som han kommer bli på mig. Eller nej, sur är inte rätt ord. Han kommer bli rasande, besviken och han kommer aldrig. Aldrig förlåta mig för detta. Oavsett om vi var fulla eller inte, jag skulle inte haft sex med Chaz.
Men man kan inte spola tillbaka tiden och göra det rätta. För nu är det som det är, tyvärr.
Jag ställde mig framför helfigrusspelglen och drog upp tröjan så min mage visades. Den såg ut som vanligt, ingen bula någonstanns hur jag än vände och vred på mig. Jag blundade och la handen på magen. Långsammt satte jag mig ner, alla känslor som jag inte hade fått ur mig bara kom. Rädslan av att ha en person inut i mig. Rädslan över hur min mamma kommer reagera när hon får reda på det. Och pappa, och Rose. Vad kommer hon att tycka? Att hennes syster har haft 'lite kul' med hennes nästan killes bästa vän.
Tårarna rann ner för mina kinder och jag gjorde ingen ansats för att torka bort dem. För det skulle bara komma fler och fler.
Tve veckor senare, på flygplatsen
"SUMMER!" Rose sprang fram till mig och kramade om mig, hårt. Jag kramade henne minst lika hårt. "Gud vad jag har saknat dig!" sa jag flera gånger innan jag släppte henne och kramade om pappa.
Efter vårt lilla kramkalas satte vi oss i bilen och åkte hem. Jag kollade ut genom fönstert och lyssnade på vad pappa och Rosa sa om deras resa. Jag bad mamma höja radion lite, att få höra hur kul de har haft medans jag bara har deppat gjorde inte så att jag mådde bättre precis. Men jag har bara mig själv att skylla, det är ju jag som deppar ingen tvingar mig till det.
Det var som en stöt for igenom hela mig när jag hörde ingen annan än Justins stämma på radion.
"When i meet you girl my heart..."
"Han är på radion, han är fan överallt!" utbrast jag högt. Mamma hoppade till av det höga ljudet och Rose kollade konstigt på mig. Jag kollade ut ännu en gång genom bilfönstret. En ändå liten tår föll ner för mitt öga. 
Lite senare på kvällen när jag och pappa satt och kollade på tv frågade han mig: "Vad handlade det där i bilen om?" han kollade oroligt på mig och tog ena armen runt mina axlar. Jag tvekade lite innan jag svarade. "Det är en lång historia..."
Hoppas ni gillar delen! Det var lite svårt att komma på vad jag skulle skriva. Vissa av er tyckte inte att hon skulle vara gravid. Men alla blir ju det. Många tonåringar blir gravis oavsett de vill det eller inte. Så varför skulle inte Summer kunna bli det? #nohate.
Jag vill säga en försenad God Jul till alla er också! Speciellt till Ida eftersom jag inte har gjort det! ♥
Glöm inte att sprida bloggen, både Harlee & Ida förkänar alla läsare de kan få! Och kommentera allt som ni kan, vi alla blir glada av kommentarerna! Tack till alla kommentarer på förra delen också!
Puss Nelly ♥
Chapter 35 - Home Aigan
Jag satt nervöst på flygplatsen. Jag hade bara packat allt och stuckit. Utan att säga något, en sådan fegis jag var. Mitt flyg skulle gå om 40 minuter, och jag kunde inte gå på riktigt ännu. Justin gick säkert runt och letade efter mig just nu. Jag hade gått precis när bussen stannat, men hade bara sagt att jag skulle byta buss till busschaffören. Han brydde sig ju inte om det. Jag hade heller inte vågat ta upp min mobil. Jag visste inte om jag skulle klara av Justins alla sms och samtal. Jag skulle säkert svara han. Så skulle jag fortsätta låtsas. Men tillslut tog jag upp den, jag var tvungen att smsa mamma. När jag låste upp den såg jag att Justin hade ringt 5 gånger och skickat 8 sms. Men jag raderade alla utan att kolla på dom.
Sen slog jag snabbt in mammas nummer, men hon svarade inte. Jag saknade henne verkligen. Jag la ner mobilen och såg sen att jag fick gå på planet. Jag tog mina väskor och steg tveksamt på. Skulle jag ångra detta..?
-
"Jag är hemma", halvskrek jag när jag kom innan för dörren. Jag kunde höra något släppa massa saker och strax efter kom mamma ut i hallen. "SUMMER", utbrast hon och nästan hoppade på mig. Hon kramade om mig hårt. Jag kunde inte undgå att tårarana skulle rinna. Jag snyftade till och hon backade snabbt back. "Gråt inte", mummlade hon och kramade om mig igen. Hon log sen stolt och jag besvarade hennes leende. "Vart är pappa, och Rose?", frågade jag sen. "Dom är i Turkiet älskling, dom kommer hem om två veckor, samma dag som du skulle kommit hem?", sa hon nu. Jag log ursäktande. "Jag orkar inte ta det nu, jag vill bara sova. Kan vi inte prata om det senare?", hon nickade som om det var en självklart het. "Tack mamma", jag kramade om henne en sista gång innan jag gick upp till mitt rum. Det var sig likt. Bara städat just nu. Jag log lite smått. Men så kom jag och tänka på det igen.
Då rasade allt samman igen. Tårarna började rinna igen och jag satte mig skakigt på sängen. Jag drog täcket över mig och lutade mig emot kudden. Jag hörde hur mobilen ringde och sträckte mig efter den. "Hej Chaz", sa jag drygt eftersom jag sett att det var han som ringde. "Hej, Justin berättade precis att du stuckit. Har du berättat?!", ubrast han. Jag svalde. "Nej, men vi kan inte låtsas längre. Och vi kan heller inte skylla på att vi var fulla och inte gick så långt om vi ska berätta. Men jag är hemma, jag kan inte stanna där", jag drog efter andan och torkade bort några tårar. "Men vi var ju jätte fulla, kommer du ens ihåg hur långt vi gick?! Summer vi måste inte ha haft sex, så varför säga det", sa han sårbart och jag suckade. "Chaz..", sa jag men tystnade. Jag kunde inte. Tårarna rann som aldrig förr och jag kunde höra han snyfta. "Chaz, Justin är din bästa vän", sa jag och spände händerna. "Jag vet. Men eftersom vi inte vet om vi haft sex, så behöver han inte veta. Det kanske bara är inbillning", sa han hoppfult. "Det är det inte", sa jag snabbt och satte mig försiktigt upp. "Det kan det visst vara, du vet inte..", snyftade han fram. Jag drog djupa andetag.
Tillslut sa jag det. "Jo Chaz, jag är gravid"
Oj då, saker börjar klarna. Hur ska hon nu göra? Och tror ni hon är gravid? Hihi, tredje kapitlet idag. Och det är JULAFTON. Hihi då kan ni slänga iväg lite kommentarer!! Men tror inte jag skriver något mer idag, men någon av dom andra kanske gör det. Och detta var ganska dåligt, men det tycker jag hela novellen har blivit. Haha förlåt, men det känns som om det spårar ut nu.. Men jaja, den är snart över. Kram Ida♥
(Bildlös)
Sen slog jag snabbt in mammas nummer, men hon svarade inte. Jag saknade henne verkligen. Jag la ner mobilen och såg sen att jag fick gå på planet. Jag tog mina väskor och steg tveksamt på. Skulle jag ångra detta..?
-
"Jag är hemma", halvskrek jag när jag kom innan för dörren. Jag kunde höra något släppa massa saker och strax efter kom mamma ut i hallen. "SUMMER", utbrast hon och nästan hoppade på mig. Hon kramade om mig hårt. Jag kunde inte undgå att tårarana skulle rinna. Jag snyftade till och hon backade snabbt back. "Gråt inte", mummlade hon och kramade om mig igen. Hon log sen stolt och jag besvarade hennes leende. "Vart är pappa, och Rose?", frågade jag sen. "Dom är i Turkiet älskling, dom kommer hem om två veckor, samma dag som du skulle kommit hem?", sa hon nu. Jag log ursäktande. "Jag orkar inte ta det nu, jag vill bara sova. Kan vi inte prata om det senare?", hon nickade som om det var en självklart het. "Tack mamma", jag kramade om henne en sista gång innan jag gick upp till mitt rum. Det var sig likt. Bara städat just nu. Jag log lite smått. Men så kom jag och tänka på det igen.
Då rasade allt samman igen. Tårarna började rinna igen och jag satte mig skakigt på sängen. Jag drog täcket över mig och lutade mig emot kudden. Jag hörde hur mobilen ringde och sträckte mig efter den. "Hej Chaz", sa jag drygt eftersom jag sett att det var han som ringde. "Hej, Justin berättade precis att du stuckit. Har du berättat?!", ubrast han. Jag svalde. "Nej, men vi kan inte låtsas längre. Och vi kan heller inte skylla på att vi var fulla och inte gick så långt om vi ska berätta. Men jag är hemma, jag kan inte stanna där", jag drog efter andan och torkade bort några tårar. "Men vi var ju jätte fulla, kommer du ens ihåg hur långt vi gick?! Summer vi måste inte ha haft sex, så varför säga det", sa han sårbart och jag suckade. "Chaz..", sa jag men tystnade. Jag kunde inte. Tårarna rann som aldrig förr och jag kunde höra han snyfta. "Chaz, Justin är din bästa vän", sa jag och spände händerna. "Jag vet. Men eftersom vi inte vet om vi haft sex, så behöver han inte veta. Det kanske bara är inbillning", sa han hoppfult. "Det är det inte", sa jag snabbt och satte mig försiktigt upp. "Det kan det visst vara, du vet inte..", snyftade han fram. Jag drog djupa andetag.
Tillslut sa jag det. "Jo Chaz, jag är gravid"
Oj då, saker börjar klarna. Hur ska hon nu göra? Och tror ni hon är gravid? Hihi, tredje kapitlet idag. Och det är JULAFTON. Hihi då kan ni slänga iväg lite kommentarer!! Men tror inte jag skriver något mer idag, men någon av dom andra kanske gör det. Och detta var ganska dåligt, men det tycker jag hela novellen har blivit. Haha förlåt, men det känns som om det spårar ut nu.. Men jaja, den är snart över. Kram Ida♥
(Bildlös)
Chapter 34 - I can't stay here
Jag och Justin hade inte snackat med varandra på 2 dagar. För jag hade aldrig svarat han den kvällen då han undrade om jag hittat en annan. Jag visste inte vad jag skulle svara. Även fast jag inte hade gjort det. Jag satt och plattade mitt hår när Justin kom in i vårt rum. Jag hade börjat tycka att bussen hade blivit väldigt liten. Men jag skulle åka om två veckor. Sen var touren över, och även mitt "Jobb" som Justins flickvän. Även fast det inte riktigt var så det var längre. Jag mötte Justins blick i spegeln men han vek snabbt undan den. Jag följde det han gjorde med blicken igenom spegeln samtidigt som jag plattade färdigt håret. Han satte sig på huk framför sin väska och drog upp nya kläder och underkläder. Han drog sen med sig dom in på toaletten och stängde den med en smäll. Jag hörde hur dushen gick igång.
När jag var klar med håret så satte jag upp det i en tofs. Jag drog på mig nya kläder, mörkblå jeans och ett vitt linne. Simpelt. Jag gick fram och kollade ut genom fönstret. Vi var snart i LA. Jag visste dock inte riktigt vad vi hade här att göra. När Justin kom ut ifrån badrummet vände jag snabbt min blick emot honom. Han kollade bara på mig men vek undan den, igen för att packa ner grjejer i hans garderob. Jag drog ett djupt andetag. "Justin, snälla prata med mig", mummlade jag och han kollade upp på mig. "Vad vill du att jag ska säga?", undrade han. Han ställde sig upp emot mig. Jag andades ut. "Jag vet inte, prata bara med mig. Jag klarar inte detta mer", utbrast jag och han skakade på huvudet. "Det är inte direkt så att jag inte pratar med dig. Kolla bara just nu, för när du frågar något, så svarar jag", muttrade han och jag gick närmre honom. "Okej, vad gör vi i LA?", undrade jag. Han kollade på mig med ett höjt ögonbry. "Vet du inte det?", han kollade bort ifrån mig för att vika in några kläder. "Nej", svarade jag snabbt och satte mig på sängkanten. "Jag ska gå på premiären av Monte Carlo, jag ska stötta Selena", jag nickade emot hans svar men insåg sen att han inte såg det. "Okej", svarade jag. "Men vad ska jag göra då?"
Han vände sig emot mig. "Följa med", sa han snabbt och jag fnös. "Och om jag inte vill det då?", han kollade frågandes på mig. "Varför skulle du inte vilja?", han gick fram till mig och drog upp mig ifrån sängen. Han hade mina händer i sina och smekte dom lätt med tummen. "Skulle du vilja träffa mina ex?", jag kollade på honom länge och såg att han tänkte efter. Sen nickade han. "Jag hade inte haft något emot det, för jag vet att jag hade vart den enda för dig, och hade jag haft fel, så hade det endå vart fel mellan oss. Då skulle du endå inte vara äkta", sa han och log lite snett. Jag spärrade upp mina ögon. Skulle precis säga något, men han hyshade mig. "Men jag är ganska säker på att du inte skulle göra något sådant. Men följ med, då kommer dessutom inte Selena klänga på mig eller så. Fixa klart dig nu", sa han snabbt och släppte mina händer. Han pussade mig snabbt och lämnade rummet.
"Om du bara visste..", mummlade jag när dörren stängdes och kunde känna tårarna rinna. Jag var inte värd honom. Han hade bara förlåtit mig sådär. När jag inte ens kunnat svara om jag hade någon annan. Han förkännar någon bättre. Jag var tvungen att sticka, sticka härifrån.
Vill ni ha mer? Klarar ni 20 kommentarer? En liten julklapp kanske? Kommer mer då såklart♥ Puss Ida
När jag var klar med håret så satte jag upp det i en tofs. Jag drog på mig nya kläder, mörkblå jeans och ett vitt linne. Simpelt. Jag gick fram och kollade ut genom fönstret. Vi var snart i LA. Jag visste dock inte riktigt vad vi hade här att göra. När Justin kom ut ifrån badrummet vände jag snabbt min blick emot honom. Han kollade bara på mig men vek undan den, igen för att packa ner grjejer i hans garderob. Jag drog ett djupt andetag. "Justin, snälla prata med mig", mummlade jag och han kollade upp på mig. "Vad vill du att jag ska säga?", undrade han. Han ställde sig upp emot mig. Jag andades ut. "Jag vet inte, prata bara med mig. Jag klarar inte detta mer", utbrast jag och han skakade på huvudet. "Det är inte direkt så att jag inte pratar med dig. Kolla bara just nu, för när du frågar något, så svarar jag", muttrade han och jag gick närmre honom. "Okej, vad gör vi i LA?", undrade jag. Han kollade på mig med ett höjt ögonbry. "Vet du inte det?", han kollade bort ifrån mig för att vika in några kläder. "Nej", svarade jag snabbt och satte mig på sängkanten. "Jag ska gå på premiären av Monte Carlo, jag ska stötta Selena", jag nickade emot hans svar men insåg sen att han inte såg det. "Okej", svarade jag. "Men vad ska jag göra då?"
Han vände sig emot mig. "Följa med", sa han snabbt och jag fnös. "Och om jag inte vill det då?", han kollade frågandes på mig. "Varför skulle du inte vilja?", han gick fram till mig och drog upp mig ifrån sängen. Han hade mina händer i sina och smekte dom lätt med tummen. "Skulle du vilja träffa mina ex?", jag kollade på honom länge och såg att han tänkte efter. Sen nickade han. "Jag hade inte haft något emot det, för jag vet att jag hade vart den enda för dig, och hade jag haft fel, så hade det endå vart fel mellan oss. Då skulle du endå inte vara äkta", sa han och log lite snett. Jag spärrade upp mina ögon. Skulle precis säga något, men han hyshade mig. "Men jag är ganska säker på att du inte skulle göra något sådant. Men följ med, då kommer dessutom inte Selena klänga på mig eller så. Fixa klart dig nu", sa han snabbt och släppte mina händer. Han pussade mig snabbt och lämnade rummet.
"Om du bara visste..", mummlade jag när dörren stängdes och kunde känna tårarna rinna. Jag var inte värd honom. Han hade bara förlåtit mig sådär. När jag inte ens kunnat svara om jag hade någon annan. Han förkännar någon bättre. Jag var tvungen att sticka, sticka härifrån.
Vill ni ha mer? Klarar ni 20 kommentarer? En liten julklapp kanske? Kommer mer då såklart♥ Puss Ida
Chapter 33 - What's wrong?
1 månad senare;
"Sum? Är du här?", hörde jag Justin säga tyst. Han viskade det nästan. Jag försökte få ut något som liknade ett ja, men jag lyckades inte. Jag var alldeles för trött. "Mm", mummlade jag fram istället och hjäspade. Jag hörde hur han steg in i vårt rum och stängde dörren efter sig. "Hej, varför stack du?", undrade han oroligt. Han såg nästan sårad ut. Jag ryckte på axlarna. Han suckade. Jag kände hur sängen åkte ner lite, antagligen för Justin satt sig. "Jag trodde du skulle stanna under hela konserten. Jag ville ha dig som one less lonely girl hjärtat", mummlade han oroligt. Jag svalde. Egentligen var jag mycket piggare nu, men jag vågade inte möta hans blick. Jag skulle bara börja gråta, så skulle han fråga varför och massa. Jag orkade inte det. Så istället vände jag bara huvudet ifrån honom och kollade in i väggen.
Han la sig försiktigt ner och la armen runt mig. "Vad är det?", viskade han i mitt öra och jag gjorde allt för att hålla tårarna inne. "Nej det är inget, sov nu", jag drog bort hans hans och drog täcket om mig. Jag slöt sen ögonen och gjorde allt för att somna, som jag tillslut gjorde.
-
Finns det något mer underbart än att vackna av att killen man älskar kysser en? Han masserade mina läppar långsamt och när han såg att jag piggnat till backade han bak. Han log emot mig. "Hej", sa han tyst och jag log snett. "Hej", jag reste mig försiktigt upp och kollade bort emot spegeln. Jag såg förfärligt ut. Jag suckade åt mig själv och gick sen in i badrummet. Jag tvättade av ansiktet och borstade sen mina tänder. Jag borstade igenom håret och satte sen upp det i en tofs. Jag hörde hur Justin började prata med någon utanför badrummet. Jag skakade på huvudet och drog snabbt upp min mobil. "Du skulle inte.. Allt är ditt fel!!!", skickade jag snabbt iväg till Justins bästa kompis. Jo, Chaz Somers. Jag torkade bort några tårar som runnit och ställde mig sen upp. Jag svalde och gjorde allt för att sluta skaka. När jag lyckats ganska bra, gick jag snabbt ut ifrån badrummet och mötte Justins oroliga blick.
Han försökte se glad ut, men det var något som tryckte ner glädjen. "Vad är det?", sa jag med ett påklistrat leende. Han bet tag i sin läpp och reste på sig. Ju närmre han kom, ju nervösare blev han. "Vad är det?", uppreppade jag när han bara stått och kollat på mig. Han vek undan sin blick och kollade ner i golvet. "Summer, kan du förklara för mig vad det är? Den senaste månaden har du vart jätte konstig. Du går alltid helt oplanerat, är sur riktigt ofta, du svarar mig aldrig när jag säger att jag.. Älskar dig. Har du hittat någon annan?", han gick rakt på sak. Just det fick mina tårar att rinna som aldrig förr.
Ojojoj, det luktar draaaaama. Haha vad tror ni har hänt? Ska skriva 34 direkt, bara för eran skull, ska försöka ha en bra uppdatering idag, även fast jag måste göra massa andra saker, det är faktiskt JULAFTON. God jul älsklingar!! /Ida♥
"Sum? Är du här?", hörde jag Justin säga tyst. Han viskade det nästan. Jag försökte få ut något som liknade ett ja, men jag lyckades inte. Jag var alldeles för trött. "Mm", mummlade jag fram istället och hjäspade. Jag hörde hur han steg in i vårt rum och stängde dörren efter sig. "Hej, varför stack du?", undrade han oroligt. Han såg nästan sårad ut. Jag ryckte på axlarna. Han suckade. Jag kände hur sängen åkte ner lite, antagligen för Justin satt sig. "Jag trodde du skulle stanna under hela konserten. Jag ville ha dig som one less lonely girl hjärtat", mummlade han oroligt. Jag svalde. Egentligen var jag mycket piggare nu, men jag vågade inte möta hans blick. Jag skulle bara börja gråta, så skulle han fråga varför och massa. Jag orkade inte det. Så istället vände jag bara huvudet ifrån honom och kollade in i väggen.
Han la sig försiktigt ner och la armen runt mig. "Vad är det?", viskade han i mitt öra och jag gjorde allt för att hålla tårarna inne. "Nej det är inget, sov nu", jag drog bort hans hans och drog täcket om mig. Jag slöt sen ögonen och gjorde allt för att somna, som jag tillslut gjorde.
-
Finns det något mer underbart än att vackna av att killen man älskar kysser en? Han masserade mina läppar långsamt och när han såg att jag piggnat till backade han bak. Han log emot mig. "Hej", sa han tyst och jag log snett. "Hej", jag reste mig försiktigt upp och kollade bort emot spegeln. Jag såg förfärligt ut. Jag suckade åt mig själv och gick sen in i badrummet. Jag tvättade av ansiktet och borstade sen mina tänder. Jag borstade igenom håret och satte sen upp det i en tofs. Jag hörde hur Justin började prata med någon utanför badrummet. Jag skakade på huvudet och drog snabbt upp min mobil. "Du skulle inte.. Allt är ditt fel!!!", skickade jag snabbt iväg till Justins bästa kompis. Jo, Chaz Somers. Jag torkade bort några tårar som runnit och ställde mig sen upp. Jag svalde och gjorde allt för att sluta skaka. När jag lyckats ganska bra, gick jag snabbt ut ifrån badrummet och mötte Justins oroliga blick.
Han försökte se glad ut, men det var något som tryckte ner glädjen. "Vad är det?", sa jag med ett påklistrat leende. Han bet tag i sin läpp och reste på sig. Ju närmre han kom, ju nervösare blev han. "Vad är det?", uppreppade jag när han bara stått och kollat på mig. Han vek undan sin blick och kollade ner i golvet. "Summer, kan du förklara för mig vad det är? Den senaste månaden har du vart jätte konstig. Du går alltid helt oplanerat, är sur riktigt ofta, du svarar mig aldrig när jag säger att jag.. Älskar dig. Har du hittat någon annan?", han gick rakt på sak. Just det fick mina tårar att rinna som aldrig förr.
Ojojoj, det luktar draaaaama. Haha vad tror ni har hänt? Ska skriva 34 direkt, bara för eran skull, ska försöka ha en bra uppdatering idag, även fast jag måste göra massa andra saker, det är faktiskt JULAFTON. God jul älsklingar!! /Ida♥
Chapter 32 - Concert
Justin hade en show ikväll, och jag hade fått äran att vara med. Eller, äran och äran. Justin hade frågat om jag ville följa med och såklart hade jag inte svarat nej till att se han uppträda! Det är verkligen magiskt! Fast det kommer jag nog inte erkänna för honom.
Jag drog på mig mina slitna converse innan jag tog tag i Justins hand och vi begav oss till limousinen som fanns utanför.
"Jag kan inte fatta att du är min igen!" sa Justin med lyckliga ögon. Jag höjde ena ögonbrynet. "Vem sa att vi fortfarande är tillsammans? du har ju inte frågat!" jag la till det sista när jag såg hur Justins leende började försvinna. Han tog tag i mina händer och sa:
"Summer, vill du bli min flickvän?" frågade Justin med hans hesa, sexiga röst. Jag kände hur fjärilarna guppade i magen. Jag nickade och kysste Justin. Hans tunga lekte med min innan han satte sig normalt igen. Jag log ner på Justins och min sammanflätande hand.
Vi kom fram till arenan och hoppade ur limousinen. Det fanns redan ett tiotals tjejer utanför och det var mer än sex timmar kvar till konsterten skulle börja. Det är helt otroligt hur Justins fans stöttar Justin. Eller, ja vissa i alla fall! Tänkte jag och rös av alla de hat kommentarerna jag fick. Jag får faktiskt inte lika många nu! Det kanske är för att Justin och jag har varit med varandra längre nu än innan. Och kanske för att de börjar inse att Justin är lycklig med mig.
Jag kommer nog aldrig få det rätta svaret på den frågan. Men jag vet att jag kommer ha Justin här ett långt tag till.
"Mamma!" Justin släppte taget om min hand för första gången sedan resan hit. Han kramade om sin mamma och la sedan armen runt henne och kollade på mig. "Summer! Det var ett tag sedan man såg dig här i en arena!" sa Pattie med ett chockat ansiktsuttryck. Jag rykte på axlarna. "Jag har tröttnat på hotell!" svarade jag och log mot henne. Hon skrattade till och kramade om mig.
"Jag ska bara gå till soundcheck! Du får gärna kolla om du vill!" sa Justin och kollade på mig med ett leende. Jag nickade glatt och följde efter han. Arenan var som en laborynt. Rum överallt, olika gångar från höger till vänster. Jag svär att jag hade gått vilse om Justin och Pattie inte hade gått med mig.
Vi kom fram till stället som var bakom scenen. Alltså kom vi backstage. Justin pussade mig i pannan innan han tog tag i mickrofonen en man höll i och gick genom
Jag ställde mig brevid Pattie som kollade ut på Justins crew som visst hade en dans battle just nu.
"Han är verkligen bra!" sa jag imponerat när en kille började snurra på huvudet. Pattie nickade med et leende. "Jag ska gå nu, men du kanju stanna här och kolla!" sa Pattie med ett ursäktande leende. Jag nickade och lutade mig mot en av de hundratals stålstolparna här omkring.
Yey, jag hade skrivlust så jag skrev en till del. Höhö..
Ni måste bara se DENNA videon! Jag älskar när han pratar om oss beliebers :') Och när intervjuaren bara 'du får signera var du vill på henne!' Justins min där. Hahah, bara jag som fatta var intervjuaren menade?! (a)
Kommetnera nu girls! ♥
(ps, förlåt om det finns stavfel!)
Puss Nelly ♥
Chapter 31 - I cant stand this anymore!
"So get out, get out, get out of my head!
And fall in my arms instead.
I don't, I don't, don't know what it is
But i need that one thing
And you've got that one thing!"
Justin lutade sig bak från mitt öra och kollade på mig med en blänkade blick. Jag log åt de orden som han hade sagt - nej han hade sjungit dem - åt mig. Justin log sitt bländande leende mot mig innan han tog tag i min hand. "Jag klarar inte av att inte kunna hålla din hand när jag vill, att inte kunna kyssa dina läppar när jag vill, att inte kunna krama dig. Så snälla Summer, snälla förlåt mig för allt jag har gjort!" han kollade på mig med ärliga och kärleksfulla ögon. Jag kände fjärilarna i magen och hur min hjärna höll på att gå i bakslag av alla tankar.
Jag tog ett djupt andetag och bestämmde mig för att inte tänka så mycket utan bara göra det första som kommer till mig.
Jag klarar inte detta mer.." började jag. Jag såg hur Justins leende bleknade och hur hans grepp om mig mjuknade. "Inte på det viset, jag klarar inte att inte kunna göra så här mot dig!" sa jag och lutade mig fram för att kyssa han mjukt. Efter ett par sekunder lutade jag min panna mot hans. "Jag älskar dig Justin!" sa jag ärligt och kände hur allt stämde igen. Allt var på plats.
Justin kollade rakt in i mina ögon och log stort mot mig. "Hur kan du, Summer, gör mig så oförklarligt lycklig?!" frågade han mig.
Hand i hand gick jag och Justin ner till resturangens middag. Både Justin och jag var för trötta för att tänka på alla paparatsis och fans just nu.
"Damerna först!" sa Justin med en handrörelse som betydde att jag skulle gå in i hissen först. Jag fnissade och gick in. Justin klickade på den våningsknappen där maten fanns innan han tryckte upp mig mot hissväggen. Ett skratt slank ur mig innan jag kände Justins läppar mot mina igen.
Är det någon mer än jag som har jullov nu?! :D
Kommentera ♥
Puss Nelly!
Chapter 30 - Happines
Jag log och nickade. "Ja, du då?", undrade jag för att svara på Justins fråga. Han besvarade mitt leende. "Jo, jag gör väll det. Men alla längtar hem, men det bara är så. Hur lycklig man är, hur nära, man längtar fortfarande", mummlade han och kollade ner på våra sammanflätade händer. Han kollade sen upp på mig igen. "Ska vi lägga oss?", frågade Justin och jag nickade.
"Okej", vi reste oss upp från soffan och jag svajjade till för precis då svängde bussen. Jag började skratta. Jag vände mig emot Justin som bara log. "Du är så söt när du skrattar", mummlade Justin och jag kunde inte undgå att fnissa till. "Du är söt", sa jag och drog med honom in i sovrummmet. Han släppte min hand och satte sig på huk framför sin resväska. "Kan jag få låna en tröja av dig?", undrade jag och han nickade. Han kastade över en stor t-shirt och jag mummlade fram ett tack.
Han drog själv upp ett par mjukisbyxor och lade upp dom på sängen. Han drog av sig tröjan och byxorna, och drog på sig mjukisarna. Utan att ens ge mig en blick gick han in i badrummet. Jag log. Han är så förbaskat snygg, det kan jag inte neka. Jag drog av mig mina jeans och min tröja. Jag kastade det åt sidan och drog sen på mig t-shirten. Den satt ganska bra på mig. Men Justin var ganska smal, så det är lugnt. Skulle lätt kunna ha på mig hans kläder på dagarna också. Man hade lika väll trott att det är mina kläder. Jag drog på mig ett par hotpants och gick bort mot den andra toaletten utanför rummet. Jag borstade snabbt mina tänder och satte upp mitt hår i en hög tofs. Jag hade gått utan smink idag, något jag är otroligt glad för.
När jag kom in i rummet så satt Justin på sängen med sin mobil framför sig. Han smsade med någon. Det såg man när han skrev. Jag satte mig på andra sidan om sängen och försökte få kontakt med honom. Men han var för inne i sin mobil. "Vem smsar du med?", sa jag tillslut. Han kollade fortfarande ner i mobilen, men svarade snabbt. "Selena", mummlade han. Jag nickade, trotts det att han inte såg mig. "Ditt ex?", chansade jag på, och nu nickade han. Tillslut lade han undan mobilen och mötte min blick. "Hej", sa han varmt och jag höjde på ögonbrynet. "Hej", svarade jag bara. Jag vände blicken mot klockan, halv 5 på natten. Jag var riktigt trött. Jag och Justin hade suttit uppe och kollade på massa filmer medans dom andra lagt sig. Så det var bara vi vakna.
"Summer", Justin avbröt mig i mitt tänkande och jag vände snabbt min blick emot honom. Jag mötte hans ögon och han kollade otroligt på mig. Han varma ögon fick mig att bli säker, och jag älskade dem. Dem var så underbara. Han bröt tillslut ögonkontakten med mig och kollade sen ner på sin mobil som pippit till. Istället vände han bara på den och kollade upp på mig. Han tog tag i min nacke och tryckte sina läppar emot mina. Just i det ögonblicket, ville jag bara dö av lycka.
Hej hallå! Har inte upptdaderat på skitlänge typ, hihi förlåt. Men det är jul och så nu, men jag satsar på att fixa en grym upptadering till nästa år. Och idag fyller min mamma år, men det går uppåt iaf. Älskar er, Puss Ida♥
Chapter 29 - Papparatsis
"Justin! Hur går det med dig och tjejen?!"
"Summer är Justin är bra pojkvän?"
"Har ni gjort slut? Är det därför Justin har varit så borta på sista tiden?"
Papparatsisarnas kameror gav ifrån sig ett klickande var gång de tog en bild. Deras frågor var från vänster till höger om min och Justins sida. Justin höll mig hårt i handen, inte för att jag precis ville det. Men ändå kunde jag inte låta bli att le då och då av kännslan.
Jag kunde se hur Justin blev irriterad av alla frågor. För den dära sista frågan om vi hade gjort slut hade de nästan rätt i. Inte för att vi var tillsammans på riktigt, har aldrig varit det och kommer aldrig vara det heller. Jag sukace och förbannade mig själv när jag släppte Justins hand och stannade. Papparatsisarna blev genast nyfikna och stannade de med.
"Okej, jag och Justin är tillsammans och har alltid varit det! Så kan ni snälla sluta hålla på?! Justin är en person som alla andra! Han och kännslor, så sluta snoka i hans privatliv! Jag älskar Justin och det är så det är! Så snälla, sluta följa oss och göra något nyttigt mer ert liv!"
Jag tog tag i Justins hand igen, och gick emot bilen.
"Tack!" sa Justin och kollade på mig. "För vad?" frågade jag och kollade ner på den ny asfalterade vägen framför mina fötter. "För det du sa till papparatsisarna, jag täl dem inte!"
Vi kom fram till bilen, de korkade papparatsisarna kom tillbaka igen. För att inte ställa till det för Justin log jag stort mot honom. Vi gick till vars en sida av bilen och satte oss.
Scooter var glad att jag verkade glad igen. Summer försökte att vara normal mot mig, men jag såg hur hon tvekade var gång jag var nära henne. Jag vet inte varför, jag har ingen aning om varför. Men jag vill så gärna ta reda på det.
Jag drog upp mig nya röda iPhone ur jeansfickan var att ringa Usher. Usher var med på min överraskning till Summer. Den överraskningen som skulle få henne att bli min igen.
"Justin!" Ushers röst hördes och jag återgick till att prata istället för att bara tänka.
Min andra del här! Hoppas ni gillar't!
Jag skulle egentligen ha skrivit en igår, men jag var på jägers med några kompisar! ;)
Desto fler kommentarer, desto snabbare kommer nästa del! KRAM NELLY ♥
