Chapter 2

Och där står den mystiska killen som visar sig vara självaste Justin Bieber. Jag trodde inte det jag såg var sant. Nej Jolina, Du drömmer. Det är inte han.. Men jo, det var det!

- OMB, DU ÄR JUSTIN BIE.. mer han jag inte säga förens han tog tag i mig och hållde för min mun. Sen så förde han in mig bakom huset, men han hållde fortfarande för min mun. Omb, Justin Bieber, Killen alla drömmer om står och håller för min mun!

- Hey beautiful! Sa han förskitigt medans han släppte min mun långsamt. Jag började hyperventilera, Han kallade mig vacker!

- h..h.ej! försökte jag få fram med det gick inte så bra. Samtidigt kände jag hur glassen rinner på mina kläder. *FAN* sa jag lågt.

- Förlåt, jag ska köpa en ny tröja åt dig! Sa han generat.

- Nejnej.. Det är ingen fara! Sa jag samtidigt som jag glodde på honom som ett UFO.

- Låt mig iaf bjuda dig på en glass eller en fika? Och vad heter du? Sa han och ledde sitt perfekta leende. Jag kunde inte fatta vad han precis sa. Han bjöd ut mig på en 'date' eller vad man ska kalla det. Jag bara stog och glodde på honom. Men jag han inte svara på vad jag hette för jag märkte hur han tog tag i min hand.

*Hallå* sa han lite högre men ledde fortfarande.

- Ja förlåt, men jag fattar bara inte att Justin Bieber står här och håller i min hand och snackar med mig.. Sa jag lite blygt men endå hyperglad. Och då släppte han min hand direkt och blev röd om kinderna.

- Oj! förlåt.. Sa han och kollade bort och han blev generad.

- Nejnej, det är ingen fara! Jag gillar det.. Sa jag samtidigt som jag bet mig i läppen. Det var lite pinsamt, men det gick endå bra. Och då vände säg Justin plötsligt sig mot mig och kollade på mig istället för att kolla bort. Han var så fin. Vi bara satt där i minst 5 minuter och bara glodde. Han hade fantastiskt fina ögon. Och så tog han tag i min hand igen.

- Kom! Jag vet vart vi kan gå.. Jag vet ett mysigt café! Men jag sa inget utan bara drogs med när han drog iväg mig.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

Gud så söt hon är, hon.. är verkligen vacker. Det ska bli mysigt på vår lilla 'date'. Eller vad man nu kan kalla det för? När vi väl var framme så såg jag att hon tog upp sin plånbok.

- Nejnej! Jag betalar, det är jag skylldig dig efter glassen! Och samtidigt som jag sa det tog jag upp min plånbok.

- Men det är okej Justin, Jag betalar!

- Men snälla låt mig betala, jag vill det! Sa jag och såg mycket allvarligare ut. Jag visste inte om hon  skulle säga ja eller nej, men hon måste ju säga ja nu? jag sa ju att jag ville..

- Okej, men nästa gång betalar jag! Sa hon glatt men endå bestämt.

- Visst! Sa jag och blev genast mycket gladare. Men jag vad menade hon med nästa gång? Vill hon träffas igen? Jag hoppas det, hon är verkligen snäll. Men jag vet ju fortfarande inte vad hon heter? Hon hade inte svarat på det än. Nu märkte jag att hon stog och beställde 2 smoothies.

- Ska du ha båda själv? Sa jag och blinkade, jag märkte hur hon blev lite generad.

-Nej, den är till dig. Sa hon och sträckte fram ena till mig. Och precis när jag började dricka så märkte jag att jag inte betalat. Hon betalade endå. Även fast hon sa okej.

- Men du, skulle inte jag betala? Sa jag och puta till henne lite lätt. Men hon svarade inte på det, Utan hon gav mig bara världens leende. Hon var jätte vacker och hade ett underbart leende. Ett leende som inte ens går att beskriva. Så började hon skratta.

-Vad är det? Har jag gjort något? Sa jag beskymrat.

-Nejdå, Det var inget.. Föressten! Jag heter Jo.. Mer han hon inte säga förens massa paparazzis kom. Jag tog tag i hennes han och sprang ut ut dörren. Vi sprang ut på gatan och in på en trädgård. Jag tänkte inte ens på att vi var i någons trädgård utan fortsatte gå tills det började regna. Regnet bara öste ner nu. Och jag visste inte vad hon hette. Så när jag tyckte att vi kom långt ifrån alla paparazzis så tog jag tag i hennes händer och tänkte fråga henne vad hon hette.

- Nå, vad heter du nu då? Men jag märkte hur hon ändrade ansiktuttryck. Hade jag gjort något fel? Men så hörde jag henne viska *Jag heter Jolina, men jag måste gå nu. Det var kul att träffas, Detta var verkligen en dröm för mig*  och jag såg hur hon blev lite generad. Jag ledde mot henne.

- Tack, det var kul att träffa dig också. Det betyder mycket, du var väldigt vacker! Sa jag och tog hennes mobil för att skriva in mitt nummer och hon skrev in sitt. *Det är bara att ringa mig så fort du behöver* sa jag och viskade i hennes öra. Jag hade lust och bara ge henne en liten puss på kinden. Men vad det rätt? Vi träffades nästan precis. Jag bestämde mig till att vänta och gå långsamt framåt.

JOLINA'S PERSPEKTIV:

Omb, Jag kan inte fatta att jag precis träffat Justin Bieber. Och nu.. Nu har jag hans nummer. Jag har bara lust att börja gråta av glädje, men det kunde jag inte. Då skulle han tycka att jag var helt dum i huvudet och inte fattat varför jag gråtit. Nej, gråt inte Jolina!

-Hej då Jolina, ring mig! Sa han och så gav han mig en kram och gick iväg.

Jag har aldrig vart så här glad, Jag bestämde mig för att nu gå hem och sätta på datorn och kolla om Justin skrivit något på twitter. Och yes, det hade han. "Never let you go girl, good day today.. Love u girls!"  Vad menade han med det? Hade det något med mig och göra? Nej, varför skulle det vara så? Men varför inte?.. Jag satt och funderade länge och kollade på skärmen. 'Pling' lätt det från telefonen och mitt ansiktutryck ändrades 'Hej tjejen, Haft kul idag? Det har iaf jag haft. Vi får ta och träffas igen xoxo Bieber' Jag fattade inte vad han skrev. Jag läste om det och om det typ 100 gånger. Han ville träffas igen. Jag måste vara den absolut lyckligaste tjejen på hela jorden just nu. Jag tänkte precis svara när jag märkte hur nå gon öppnade dörren där nere. Jag antog att det var mamma som hade kommit hem från jobbet. Fast redan? Skulle inte hon komma vid åtta? och så kollade jag upp och klockan var bara fyra. Jag blev jätte rädd och märkte hur någon sakta gick upp för trapporna. Jag hoppade in i garderoben. Vad skulle hända nu? Var det någong som ville skada mig? Någon som ville mig ont? Mer han jag inte tänka förens jag såg hur Joanna öppnade garderoben.

- Vad fan gör du inne i garderoben?

- Är du dum i huvudet? Du skrämde livet ur mig, jag trodde jag skulle dö. Du får knacka, du kan inte bara stampa in i min lägenhet! Sa jag och fräste.

- Förlåt, Men jag såg att du var hemma och tänkte överaska dig! Sa Joanna glatt men endå seriöst.

-Okej då! mumlade jag tyst för mig själv men så att hon endå hörde.

- Gå ut ur garderoben nu!

- Haha, okej.. sa jag retsamt.

Joanna var en sån man bara kunde vara sur på i typ 10 sekunder och sen var det över. Hon har alltid varit sån. Och så kom jag och tänka på Justin, skulle hon få veta? skulle hon säga det till Lisen och dom som är helt galna i honom? Sen så kom jag på att det kanske var bäst att vänta innan att säga något. Ja, det blir bäst så.. Men så blev det inte. För jag såg hur Joanna genast kollade på mig som ett ufo. Då såg jag att jag hade precis fått ett sms av Justin som hon hade sett för det hade kommit upp.

- Vem är han? Är han din pojkvän? Det står Bieber.. Nej ! det är väl inte Justin Bieber? Sa Joanna och spärrade upp ögonen ännu mer.

- Nej.. eller jo! Men snälla.. Säg inget till Lisen och dom.. Sa jag, men jag vågade inte kolla upp på hur hon skulle reagera så jag tog min mobil för att kolla vad han skrev 'Vill du träffas? Har inget för mig xoxo Bieber' Han ville träffa mig igen. Så jag sprang ner för trapporna och satte på mig skorna men så kom jag på att Joanna fortfarande satt där uppe.

- Joanna! skrek jag högt. Men hon svarade inte, var hon arg för att jag inte berättat? Men jag hade inte hunnit innan han skrev, eller jag ville vänta! Jag ville överaska henne. Så jag bestämde mig för att springa upp till henne och fråga om hon var sur.

- Joanna, förlåt! Var inte sur. Jag tänkte berätta! Sa jag förlåtandes.

- Det är okej, ska du träffa honom nu? Sa hon glatt.

- Ja! vill du följa med?

- Nej, jag kan inte.. förlåt! Men jag får följa med en annan gång. Sa Joanna och jag märkte att hon döljde något. Men jag ville inte bry mig, det skulle bara skapa konflikter. Men jag ville ju att hon skulle träffa honom. Han var ju så underbar. Men hon sa att hon var tvungen att gå.

- Hejdå, syns på måndag i skolan! Sa jag och kramade henne. Så fort hon gått så sms jag Justin 'Visst, vi kan mötas vid affären? xoxo Jolina' Jag tevkade inte utan skickade det bara. Och fick snabbt ett svar tillbaka 'Okej, ta på dig något fint, vi ska ut och äta! ses om 20 minuter xoxo Bieber' Jag visste inte vad jag skulle ha på mig. Något fint fick det bli iaf. Jag drog ut typ hela garderoben för att hitta något snyggt så det fick blev en svart tajt klänning och svarta tights. Jag lockade håret lite snabbt och sminkade mig. Var jag för finklädd nu? Nejdå, jag tog på mig mina svarta klackskor och gick ut genom dörren för att låsa. 'Pling' lät det och jag antog att det var mobilen. " Vart är du? stressa inte, men saknar dig redan. Är iaf här nu xoxo Bieber"  O shit, Det har redan gått en halvtimme. Han står och väntar på mig, Men som tur var så var bussen redan här. Jag sprang så att jag skulle hinna bussen och han såg mig så han stannade. När jag var framme så gick jag av bussen vi affären och kollade mig runt. Ingen Bieber här. Vart är han? plötsligt så blir det svart.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Och där står den mystiska killen som visar sig vara självaste Justin Bieber. Jag trodde inte det jag såg var sant. Nej Jolina, Du drömmer. Det är inte han.. Men jo, det var det!

- OMB, DU ÄR JUSTIN BIE.. mer han jag inte säga förens han tog tag i mig och hållde för min mun. Sen så förde han in mig bakom huset, men han hållde fortfarande för min mun. Omb, Justin Bieber, Killen alla drömmer om står och håller för min mun!

- Hey beautiful! Sa han förskitigt medans han släppte min mun långsamt. Jag började hyperventilera, Han kallade mig vacker!

- h..h.ej! försökte jag få fram med det gick inte så bra. Samtidigt kände jag hur glassen rinner på mina kläder. *FAN* sa jag lågt.

- Förlåt, jag ska köpa en ny tröja åt dig! Sa han generat.

- Nejnej.. Det är ingen fara! Sa jag samtidigt som jag glodde på honom som ett UFO.

- Låt mig iaf bjuda dig på en glass eller en fika? Och vad heter du? Sa han och ledde sitt perfekta leende. Jag kunde inte fatta vad han precis sa. Han bjöd ut mig på en 'date' eller vad man ska kalla det. Jag bara stog och glodde på honom. Men jag han inte svara på vad jag hette för jag märkte hur han tog tag i min hand.

*Hallå* sa han lite högre men ledde fortfarande.

- Ja förlåt, men jag fattar bara inte att Justin Bieber står här och håller i min hand och snackar med mig.. Sa jag lite blygt men endå hyperglad. Och då släppte han min hand direkt och blev röd om kinderna.

- Oj! förlåt.. Sa han och kollade bort och han blev generad.

- Nejnej, det är ingen fara! Jag gillar det.. Sa jag samtidigt som jag bet mig i läppen. Det var lite pinsamt, men det gick endå bra. Och då vände säg Justin plötsligt sig mot mig och kollade på mig istället för att kolla bort. Han var så fin. Vi bara satt där i minst 5 minuter och bara glodde. Han hade fantastiskt fina ögon. Och så tog han tag i min hand igen.

- Kom! Jag vet vart vi kan gå.. Jag vet ett mysigt café! Men jag sa inget utan bara drogs med när han drog iväg mig.

Gud så söt hon är, hon.. är verkligen vacker. Det ska bli mysigt på vår lilla 'date'. Eller vad man nu kan kalla det för? När vi väl var framme så såg jag att hon tog upp sin plånbok.

- Nejnej! Jag betalar, det är jag skylldig dig efter glassen! Och samtidigt som jag sa det tog jag upp min plånbok.

- Men det är okej Justin, Jag betalar!

- Men snälla låt mig betala, jag vill det! Sa jag och såg mycket allvarligare ut. Jag visste inte om hon  skulle säga ja eller nej, men hon måste ju säga ja nu? jag sa ju att jag ville..

- Okej, men nästa gång betalar jag! Sa hon glatt men endå bestämt.

- Visst! Sa jag och blev genast mycket gladare. Men jag vad menade hon med nästa gång? Vill hon träffas igen? Jag hoppas det, hon är verkligen snäll. Men jag vet ju fortfarande inte vad hon heter? Hon hade inte svarat på det än. Nu märkte jag att hon stog och beställde 2 smoothies.

- Ska du ha båda själv? Sa jag och blinkade, jag märkte hur hon blev lite generad.

-Nej, den är till dig. Sa hon och sträckte fram ena till mig. Och precis när jag började dricka så märkte jag att jag inte betalat. Hon betalade endå. Även fast hon sa okej.

- Men du, skulle inte jag betala? Sa jag och puta till henne lite lätt. Men hon svarade inte på det, Utan hon gav mig bara världens leende. Hon var jätte vacker och hade ett underbart leende. Ett leende som inte ens går att beskriva. Så började hon skratta.

-Vad är det? Har jag gjort något? Sa jag beskymrat.

-Nejdå, Det var inget.. Föressten! Jag heter Jo.. Mer han hon inte säga förens massa paparazzis kom. Jag tog tag i hennes han och sprang ut ut dörren. Vi sprang ut på gatan och in på en trädgård. Jag tänkte inte ens på att vi var i någons trädgård utan fortsatte gå tills det började regna. Regnet bara öste ner nu. Och jag visste inte vad hon hette. Så när jag tyckte att vi kom långt ifrån alla paparazzis så tog jag tag i hennes händer och tänkte fråga henne vad hon hette.

- Nå, vad heter du nu då? Men jag märkte hur hon ändrade ansiktuttryck. Hade jag gjort något fel? Men så hörde jag henne viska *Jag heter Jolina, men jag måste gå nu. Det var kul att träffas, Detta var verkligen en dröm för mig*  och jag såg hur hon blev lite generad. Jag ledde mot henne.

- Tack, det var kul att träffa dig också. Det betyder mycket, du var väldigt vacker! Sa jag och tog hennes mobil för att skriva in mitt nummer och hon skrev in sitt. *Det är bara att ringa mig så fort du behöver* sa jag och viskade i hennes öra. Jag hade lust och bara ge henne en liten puss på kinden. Men vad det rätt? Vi träffades nästan precis. Jag bestämde mig till att vänta och gå långsamt framåt.

Omb, Jag kan inte fatta att jag precis träffat Justin Bieber. Och nu.. Nu har jag hans nummer. Jag har bara lust att börja gråta av glädje, men det kunde jag inte. Då skulle han tycka att jag var helt dum i huvudet och inte fattat varför jag gråtit. Nej, gråt inte Jolina!

-Hej då Jolina, ring mig! Sa han och så gav han mig en kram och gick iväg.

Jag har aldrig vart så här glad, Jag bestämde mig för att nu gå hem och sätta på datorn och kolla om Justin skrivit något på twitter. Och yes, det hade han. "Never let you go girl, good day today.. Love u girls!"  Vad menade han med det? Hade det något med mig och göra? Nej, varför skulle det vara så? Men varför inte?.. Jag satt och funderade länge och kollade på skärmen. 'Pling' lätt det från telefonen och mitt ansiktutryck ändrades 'Hej tjejen, Haft kul idag? Det har iaf jag haft. Vi får ta och träffas igen xoxo Bieber' Jag fattade inte vad han skrev. Jag läste om det och om det typ 100 gånger. Han ville träffas igen. Jag måste vara den absolut lyckligaste tjejen på hela jorden just nu. Jag tänkte precis svara när jag märkte hur någon öppnade dörren där nere. Jag antog att det var mamma som hade kommit hem från jobbet. Fast redan? Skulle inte hon komma vid åtta? och så kollade jag upp och klockan var bara fyra. Jag blev jätte rädd och märkte hur någon sakta gick upp för trapporna. Jag hoppade in i garderoben. Vad skulle hända nu? Var det någong som ville skada mig? Någon som ville mig ont? Mer han jag inte tänka förens jag såg hur Joanna öppnade garderoben.

- Vad fan gör du inne i garderoben?

- Är du dum i huvudet? Du skrämde livet ur mig, jag trodde jag skulle dö. Du får knacka, du kan inte bara stampa in i min lägenhet! Sa jag och fräste.

- Förlåt, Men jag såg att du var hemma och tänkte överaska dig! Sa Joanna glatt men endå seriöst.

-Okej då! mumlade jag tyst för mig själv men så att hon endå hörde.

- Gå ut ur garderoben nu!

- Haha, okej.. sa jag retsamt.

Joanna var en sån man bara kunde vara sur på i typ 10 sekunder och sen var det över. Hon har alltid varit sån. Och så kom jag och tänka på Justin, skulle hon få veta? skulle hon säga det till Lisen och dom som är helt galna i honom? Sen så kom jag på att det kanske var bäst att vänta innan att säga något. Ja, det blir bäst så.. Men så blev det inte. För jag såg hur Joanna genast kollade på mig som ett ufo. Då såg jag att jag hade precis fått ett sms av Justin som hon hade sett för det hade kommit upp.

- Vem är han? Är han din pojkvän? Det står Bieber.. Nej ! det är väl inte Justin Bieber? Sa Joanna och spärrade upp ögonen ännu mer.

- Nej.. eller jo! Men snälla.. Säg inget till Lisen och dom.. Sa jag, men jag vågade inte kolla upp på hur hon skulle reagera så jag tog min mobil för att kolla vad han skrev 'Vill du träffas? Har inget för mig xoxo Bieber' Han ville träffa mig igen...

___________________________________________________________________________________________