Vad hände? Han blev bara jätte glad. Jag följde blicken till vart han kollade och då såg jag tjejerna som Justin pratade med i affären. Jag såg hur tjejerna började klä av sig kläderna. Så snart när dom bara hade på sig en bikini så sprang dom mot oss ner i vattnet.

- Hej tjejer! Sa Justin och gav dom ett välkommnande leende.  Han fortsatte " Detta är Jolina" sa han och kollade på mig.

- Hej! Sa jag och skelade med ögonen. Jag såg hur dom började håla på med Justin. Och Justin bara stog och pratade med dom. En av dom tjejerna hade knalblåa ögon och långt brunt hår. Hon påminde mig lite om Joanna. Hon var väldigt varcker, och man såg på Justin att han gillade vad han såg. Så ser jag Justin bita sig i läppen när han kollar på tjejen som var lik Joanna. Då fick jag nog, var han inte här för att vara med mig innan han åkte till Bahamas? Jag gick upp på stranden och bort till våra saker. Han hade inte ens märkt att jag gått upp. Eller så brydde han sig helt enkelt inte. Jag tog på mig mina saker och packade ner allt i väskan. Hur skulle jag komma hem, Justin hade tidigare kört mig. Jag fick väll ta bussen helt enkelt. Precis när jag är påväg att gå känner jag en blöt hans på axeln.

- Varför stack du? Sa Justin upprört.

- Jag trodde du ville vara med mig innan du åkte till Bahamas! Du märkte inte ens att jag hade gått upp! Röt jag.

- Men förlåt, Jag snac.. Mer hann han inte säga för jag var redan påväg att gå.

- Men vänta! Du kan inte vara sur för jag snackade med dom tjejerna! Röt Justin tillbaka.

- MEN DU KÄNNER DOM JU INTE ENS!? skrek jag så högt att det ekade i mina öron.

- JOLINA! JAG KÄNNER INTE DIG HELLER. JAG KÄNNER DOM LIKA MYCKET SOM JAG KÄNNER DIG! Och nu skrek han det över hela stranden så alla kollade på oss. Jag kände sakta en tår rinna ner för kinden. Och så började jag tänka på häromdan. Varför kysstes vi i han mamma's rum om han känner mig lika bra som dom tjejerna? Jag tog tag i min väska och sprang iväg. Nu rann fler och fler tårar ner. Hur kunde han? Jag märkte hur han började springa efter mig och ropade på mig. Tillslut kom han ikapp mig och tog tag i mig.

- Förlåt, Jag vet inte vad som flög i mig! Jag menade det inte så! Sa han och han verkade mena det. Men jag brydde mig inte, Jag försökte att slitta bort mig. Men han höll mig för hårt.

- Jolina, snälla! Jag gillar dig, Varje gång du kollar på mig så får jag fjärilar i magen. Snälla förlåt. Jag svarade inte, Utan stog bara där och glodde. Jag skakade bara på huvudet och försökte gå där ifrån. Men det gick inte, han var för stark. Jag kollade ner i marken istället.

- Låt mig iaf köra hem dig? Sa han och lyfte min haka.

- NEJ! röt jag och lyckades komma lås från hans grepp. Jag sprang iväg det fortaste jag kunde. Jag vände mig om snabbt och såg hur han sparkade hårt i en sten och skrek "fan!". Det var långt hem, men jag bestämde mig för att gå. För bussen kommer inte förs en timme. Klockan var redan 5 och det började bli lite mörkt. Och nu började det regna. Jag tog upp en handduk och hålde den över mig som ett paraply. När jag väl kom hem var jag pissblöt. Jag slängde av mig ytekläderna och gick bara förbi min mamma och pappa som satt och åt. Jag hade 2 missade samtal och 5 sms. 1 sms var från Joanna, Resten var från Justin. På vartenda sms jag fått av Justin stog det bara i stil av "Förlåt, jag menade det inte"

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

Fan, allt jag gjorde blev bara fel. Det bara slank ur mig. Jag menade det inte, eller.. Jag känner henne ju inte så bra. Men jag gillar henne som en kompis, hon verkar helt perfekt. Jag tog upp mobilen igen och försökte ringa henne ännu en gång. Men inget svar. Jag funderar på att åka hem till henne? Jag gick ner till mamma och berättar vad som hänt och att jag drar till Jolina. När jag satt mig bilen så satte jag på värmen och åkte. Det tog mig ca 15 minuter innan jag var framme. Vi bodde en bit ifrån varandra. När jag väl var framme så gick jag ur bilen och ställde mig vid dörren och ringde på. Det var Jolina's mamma som öppnade.

- Är Jolina hemma? Frågade jag besymrat.

- Ja, hon är där uppe. Du kan gå upp till henne? Jag nickade och gick upp. Det var första gången jag var hemma hos henne. Det var väldigt fint här. Vart var hennes rum? Jag kollade ner och märkte att Jolina's mamma stog och kollade på mig och pekade på en dörr. Jag antog att det var hennes rum. Jag knackade försiktigt, Men jag fick inget svar så jag öppnade långsamt dörren. Och där låg hon. Men hon hade hög musik i öronen. När hon såg mig så drog hon ut hörlurarna ur öronen.

- Vad fan gör du här? fräste hon. Jag såg att hon hade gråtit, hon var röd runt kinderna och hennes ögon var fuktiga.  Hon såg så sårad ut. Vad skulle jag göra? Jag gillade henne verkligen som en kompis, Jag ville inte bråka för sånna här småsaker!

- Förlåt! Mumlade jag tyst och forsatte " Jag vill inte bråka för sådana småsaker, Du är en bra kompis Jolina.. Det är du!"

- Justin.. hon hann inte säga mer för jag satte pekfingret för hennes mun. Jag gjorde någon konstig min där han såg ut som en kines. Och hon bröjade skratta. Jag såg antagligen rolig ut.

- Haha okej, Vi behöver inte bråka! Det var onödigt att jag blev sur.. förlåt! Grubblade hon ganska så tyst. Men jag fattade att hon hade varit ledsen. Men jag orkade inte bry mig, Jag får ta henne för den hon är eller gå..

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad hände? Han blev bara jätte glad. Jag följde blicken till vart han kollade och då såg jag tjejerna som Justin pratade med i affären. Jag såg hur tjejerna började klä av sig kläderna. Så snart när dom bara hade på sig en bikini så sprang dom mot oss ner i vattnet.

- Hej tjejer! Sa Justin och gav dom ett välkommnande leende.  Han fortsatte " Detta är Jolina" sa han och kollade på mig.

- Hej! Sa jag och skelade med ögonen. Jag såg hur dom började håla på med Justin. Och Justin bara stog och pratade med dom. En av dom tjejerna hade knalblåa ögon och långt brunt hår. Hon påminde mig lite om Joanna. Hon var väldigt varcker, och man såg på Justin att han gillade vad han såg. Så ser jag Justin bita sig i läppen när han kollar på tjejen som var lik Joanna. Då fick jag nog, var han inte här för att vara med mig innan han åkte till Bahamas? Jag gick upp på stranden och bort till våra saker. Han hade inte ens märkt att jag gått upp. Eller så brydde han sig helt enkelt inte. Jag tog på mig mina saker och packade ner allt i väskan. Hur skulle jag komma hem, Justin hade tidigare kört mig. Jag fick väll ta bussen helt enkelt. Precis när jag är påväg att gå känner jag en blöt hans på axeln.

- Varför stack du? Sa Justin upprört.

- Jag trodde du ville vara med mig innan du åkte till Bahamas! Du märkte inte ens att jag hade gått upp! Röt jag.

- Men förlåt, Jag snac.. Mer hann han inte säga för jag var redan påväg att gå.

- Men vänta! Du kan inte vara sur för jag snackade med dom tjejerna! Röt Justin tillbaka.

- MEN DU KÄNNER DOM JU INTE ENS!? skrek jag så högt att det ekade i mina öron.

- JOLINA! JAG KÄNNER INTE DIG HELLER. JAG KÄNNER DOM LIKA MYCKET SOM JAG KÄNNER DIG! Och nu skrek han det över hela stranden så alla kollade på oss. Jag kände sakta en tår rinna ner för kinden. Och så började jag tänka på häromdan. Varför kysstes vi i han mamma's rum om han känner mig lika bra som dom tjejerna? Jag tog tag i min väska och sprang iväg. Nu rann fler och fler tårar ner. Hur kunde han? Jag märkte hur han började springa efter mig och ropade på mig. Tillslut kom han ikapp mig och tog tag i mig.

- Förlåt, Jag vet inte vad som flög i mig! Jag menade det inte så! Sa han och han verkade mena det. Men jag brydde mig inte, Jag försökte att slitta bort mig. Men han höll mig för hårt.

- Jolina, snälla! Jag gillar dig, Varje gång du kollar på mig så får jag fjärilar i magen. Snälla förlåt. Jag svarade inte, Utan stog bara där och glodde. Jag skakade bara på huvudet och försökte gå där ifrån. Men det gick inte, han var för stark. Jag kollade ner i marken istället.

- Låt mig iaf köra hem dig? Sa han och lyfte min haka.

- NEJ! röt jag och lyckades komma lås från hans grepp. Jag sprang iväg det fortaste jag kunde. Jag vände mig om snabbt och såg hur han sparkade hårt i en sten och skrek "fan!". Det var långt hem, men jag bestämde mig för att gå. För bussen kommer inte förs en timme. Klockan var redan 5 och det började bli lite mörkt. Och nu började det regna. Jag tog upp en handduk och hålde den över mig som ett paraply. När jag väl kom hem var jag pissblöt. Jag slängde av mig ytekläderna och gick bara förbi min mamma och pappa som satt och åt. Jag hade 2 missade samtal och 5 sms. 1 sms var från Joanna, Resten var från Justin. På vartenda sms jag fått av Justin stog det bara i stil av "Förlåt, jag menade det inte"

Fan, allt jag gjorde blev bara fel. Det bara slank ur mig. Jag menade det inte, eller.. Jag känner henne ju inte så bra. Men jag gillar henne som en kompis, hon verkar helt perfekt. Jag tog upp mobilen igen och försökte ringa henne ännu en gång. Men inget svar. Jag funderar på att åka hem till henne? Jag gick ner till mamma och berättar vad som hänt och att jag drar till Jolina. När jag satt mig bilen så satte jag på värmen och åkte. Det tog mig ca 15 minuter innan jag var framme. Vi bodde en bit ifrån varandra. När jag väl var framme så gick jag ur bilen och ställde mig vid dörren och ringde på. Det var Jolina's mamma som öppnade.

- Är Jolina hemma? Frågade jag besymrat.

- Ja, hon är där uppe. Du kan gå upp till henne? Jag nickade och gick upp. Det var första gången jag var hemma hos henne. Det var väldigt fint här. Vart var hennes rum? Jag kollade ner och märkte att Jolina's mamma stog och kollade på mig och pekade på en dörr. Jag antog att det var hennes rum. Jag knackade försiktigt, Men jag fick inget svar så jag öppnade långsamt dörren. Och där låg hon. Men hon hade hög musik i öronen. När hon såg mig så drog hon ut hörlurarna ur öronen.

- Vad fan gör du här? fräste hon. Jag såg att hon hade gråtit, hon var röd runt kinderna och hennes ögon var fuktiga.  Hon såg så sårad ut. Vad skulle jag göra? Jag gillade henne verkligen som en kompis, Jag ville inte bråka för sånna här småsaker!

- Förlåt! Mumlade jag tyst och forsatte " Jag vill inte bråka för sådana småsaker, Du är en bra kompis Jolina.. Det är du!"

- Justin.. hon hann inte säga mer för jag satte pekfingret för hennes mun. Jag gjorde någon konstig min där han såg ut som en kines. Och hon bröjade skratta. Jag såg antagligen rolig ut.

- Haha okej, Vi behöver inte bråka! Det var onödigt att jag blev sur.. förlåt! Grubblade hon ganska så tyst. Men jag fattade att hon hade varit ledsen. Men jag orkade inte bry mig, Jag får ta henne för den hon är eller gå..

_____________________________________________________________________________