(Blev lite fel i förra inlägget där folk trodde jag menade att han inte orkade bry sig om att hon vart ledsen, Vad jag menade var att han inte brydde sig om hur hon såg ut.. Just so u know)

JOLINA'S PERSPEKTIV:

Han kom tillbaka. Trots att vi bråkade och jag blev sur. Han är verkligen en vän att minnas.

- Tack! Grubblade jag mot hans hand. Han kramade om mig hårt. Jag ville inte släppa taget. Jag kände mig så trygg med Justin. När vi bara hade suttit och pratat ett tag så frågade Justin om jag ville följa med han ut imorgon. Och självklart ville jag det, Jag hade endå inget annat för mig. Jag sa inget men jag nickade och ställde mig upp. Justin undrade vart jag skulle och kollade oroligt på mig.

- Byta om! Sa jag och öppnade garderoben. Klockan var ganska mycket och jag tänkte ta på min lite myskläder.

- Vänd dig om. Sa jag till Justin. Han kollade på mig med en blick som betyde "varför?". Men tillslut gjorde han som jag sa. Jag tog av mig tröjan och sedan tog jag på mig en tjocktröja. Och sen drog jag snabbt på mig ett par mjukisbyxor.

- Jag måste nog dra nu! Sa Justin och kollade på mig med sorgsna ögon. Jag kollade på honom och ledde.

-  Okej, vi får träffas någon annan gång! Justin nickade och jag följde med honom ner. Han gav mig snabbt en kram och gick sedan ut i bilen. Jag såg när han stängde bildörren och bakom bilen var massa paparazzi's. Jag förstog igentligen inte hur han orkade med allt som ingådde i kändislivet. Jag kollade mig omkring och såg hur några tog paparazzi's tog fram kameror. Någon enstaka han ta lite bilder på mig. Men jag stängde snabbt dörren. Varför hade jag blivit ledsen innan? Det var antagligen inte för något han sa. Jag var bara avendsjuk. Jag kände mig så löjlig just nu. Jag tänkte efter lite.. Jag kände honom inte ens. Hur kunde jag bli ledsen? Och kyssen betyde verkligen ingenting. Jag började skratta. Vad flög i mig. Mamma kollade snabbt på mig.

- Jag kände igen honom! Vem var det? Sa mamma och tog tag i min arm. Jag suckade och var tvungen att berätta vem han var och att jag var ett stort fan. Jag berättade också att jag inte kände honom. Jag berättade i stor del vartenda detalj. Mamma kollade på mig som ett UFO.

- Men du kan inte vara seriös nu? Så du menar att han är den största popsensationen  och han var precis hemma hos oss? Jag bara nickade och gick upp på mitt rum. Jag hörde hur mamma ringde Jovana för att berätta. Kändes lite konstigt att jag bara sagt det rakt ut. Jag öppnade upp datorn och satte på den. Det gick ganska snabbt innan den var på. Det var bra, Annars brukar den ta år på sig. Så fort jag var inne på internät loggade jag in på twitter och skrev " Never say Never.. Dream's come true!" Sen loggade jag också in på Facebook snabbt. Jag hade fått ett privat meddelande av en tjej som hette Gina Kazar. Namnet kände jag inte igen?

(bild)

Fan! Vad har hänt, varför tror hon det? ÅH NEJ! Paparazzisarna utan för min dörr! Nej fan fan fan.(Blev lite fel i förra inlägget där folk trodde jag menade att han inte orkade bry sig om att hon vart ledsen, Vad jag menade var att han inte brydde sig om hur hon såg ut.. Just so u know)

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Han kom tillbaka. Trots att vi bråkade och jag blev sur. Han är verkligen en vän att minnas.

- Tack! Grubblade jag mot hans hand. Han kramade om mig hårt. Jag ville inte släppa taget. Jag kände mig så trygg med Justin. När vi bara hade suttit och pratat ett tag så frågade Justin om jag ville följa med han ut imorgon. Och självklart ville jag det, Jag hade endå inget annat för mig. Jag sa inget men jag nickade och ställde mig upp. Justin undrade vart jag skulle och kollade oroligt på mig.

- Byta om! Sa jag och öppnade garderoben. Klockan var ganska mycket och jag tänkte ta på min lite myskläder.

- Vänd dig om. Sa jag till Justin. Han kollade på mig med en blick som betyde "varför?". Men tillslut gjorde han som jag sa. Jag tog av mig tröjan och sedan tog jag på mig en tjocktröja. Och sen drog jag snabbt på mig ett par mjukisbyxor.

- Jag måste nog dra nu! Sa Justin och kollade på mig med sorgsna ögon. Jag kollade på honom och ledde.

-  Okej, vi får träffas någon annan gång! Justin nickade och jag följde med honom ner. Han gav mig snabbt en kram och gick sedan ut i bilen. Jag såg när han stängde bildörren och bakom bilen var massa paparazzi's. Jag förstog igentligen inte hur han orkade med allt som ingådde i kändislivet.

Jag kollade mig omkring och såg hur några tog paparazzi's tog fram kameror. Någon enstaka han ta lite bilder på mig. Men jag stängde snabbt dörren. Varför hade jag blivit ledsen innan? Det var antagligen inte för något han sa. Jag var bara avendsjuk. Jag kände mig så löjlig just nu. Jag tänkte efter lite.. Jag kände honom inte ens. Hur kunde jag bli ledsen? Och kyssen betyde verkligen ingenting. Jag började skratta. Vad flög i mig. Mamma kollade snabbt på mig.

- Jag kände igen honom! Vem var det? Sa mamma och tog tag i min arm. Jag suckade och var tvungen att berätta vem han var och att jag var ett stort fan. Jag berättade också att jag inte kände honom. Jag berättade i stor del vartenda detalj. Mamma kollade på mig som ett UFO.

- Men du kan inte vara seriös nu? Så du menar att han är den största popsensationen  och han var precis hemma hos oss? Jag bara nickade och gick upp på mitt rum. Jag hörde hur mamma ringde Jovana för att berätta. Kändes lite konstigt att jag bara sagt det rakt ut. Jag öppnade upp datorn och satte på den. Det gick ganska snabbt innan den var på. Det var bra, Annars brukar den ta år på sig.

Så fort jag var inne på internät loggade jag in på twitter och skrev " Never say Never.. Dream's come true!" Sen loggade jag också in på Facebook snabbt. Jag hade fått ett privat meddelande av en tjej som hette Gina Kazar. Namnet kände jag inte igen?

Fan! Vad har hänt, varför tror hon det? ÅH NEJ! Paparazzisarna utan för min dörr! Nej fan fan fan..

_____________________________________________________________________________________