''Hey Melanie, det är Caroline! Ska du komma ner till ishallen eller?" stod det och jag knappade med ett suck in:

"Nja, tyvärr.. Kanske någon annan gång! :-)" jag skickade iväg smset men Caroline var snabb på att svara igen.

"Kom igen! Det blir kul, vi åker tillsammans! Snälla?.." Stod det och jag kände hur jag ville säga ja medans min hjärna ville något annat. Jag kollade bort mot mina skridskor och granskade dom länge. Jag la ifrån mig mobilen fort och gick fram till dörren. Jag tog upp skridskorna och gick bort till sängen igen. Försiktigt knöt jag upp dom slitna banden som satt som en rosett. Jag tryckte ner foten och log. Dom passade fortfarande perfekt. Och jag kan ju inte sluta för alltid. Jag älskar ju det. Jag tog av mig skon och tänkte efter samtidigt som jag skrev ett sms till Caroline. Jag tvekade lite men skickade sedan iväg det.

"Okej, jag kommer! Vilken buss ska jag på och när ska jag av?". Jag la ner mobilen och gick bort till min garderob. Jag drog fram en låda som låg längst in i garderoben. Försiktigt öppnade jag den och drog upp min konståkningsklänning. Den var isblå med små diamater längst upp och ett vitt band i siden som satt runt midjan.

Jag hade inte öppnat lådan på flera månader. När vi flyttat runt så har jag redan haft mina konståkningssaker nerpackade i lådan. Jag log lite smått och vände mig snabbt om då min mobil pipit till. Jag satte mig på sängen och öppnade smset som med säkerhet var Caroline.

"Åh, seriöst? Gud vad kul! Du tar röd buss och går av vid kulturhuset, just nu spelar dom ishockey men matchen är klar om ca 20 minuter! Men jag möter dig där du går av.." stod det och jag skickade snabbt iväg ett "Okej :-)". Jag packade sedan ner alla saker och gick självsäkert ner till hallen. Jag tänkte lämna en lapp till pappa men jag orkade inte leta upp papper och penna.

- Så, vad fick dig att komma helt plötsligt? Sa Caroline när vi kommit in i ishallen. Jag kollade mig omkring i den stora salen. Killarna hade precis avslutat sin match och började gå mot omklädningsrummen. Jag skulle precis svara på Carolines fråga innan någon avbröt oss.
- Caroline! Halvskrek någon, defenitivt en kille. Jag kollade mig omkring och såg en kille i våran ålder komma mot vårt håll. Han stannade upp precis framför oss innan han böjde sig fram för att krama Caroline. Hon besvarade hans kram innan hon drog sig undan.
- Hej, vi har tänkt åka lite, sa Caroline med ett skratt samtidigt som hon höll upp sina väldigt vita skridskor. Dom hade knappt en skråma till skillnad från mina väldigt slitna skor.
- Jo, det är klart! Sa han innan han vände sig mot mig och flashade ett leende. - Och vem är du då?

Han drog av sig hjälmen som han tidigare haft på sig. Jag granskade honom noga innan jag tillslut öppnade min mun för att besvara hans fråga.
- Melanie.. Svarade jag enkelt och han nickade belåtet.
- Nyinflyttad? Sa han snabbt efter och jag nickade försiktigt. - Jag heter i alla fall..
- Dylan, kommer du eller? Hörde jag någon ropa och Dylan som han då antagligen hette vände sig snabbt om.
- Ey, kom! Svarade han och vände sig sen mot mig och log.
- Som du antagligen förstog, så heter jag Dylan, sa han med ett skratt.

Jag log lite och killen som tidigare ropat på Dylan ställde sig brevid honom och log mot oss. Han kollade först på mig och vände sedan blicken mot Caroline då hans ansiktsuttryck ändrades helt.

- Caroline?! Utbrast han och omfamnade henne. Hon skrattade lite och besvarade hans hastiga kram.
- Jeremy, du dödar mig! Sa hon glatt och gick ur hans grepp. Han skrattade lite och la armen om henne. Han kollade sen upp på mig och log lite.
- Så, vem är du då?
- Mel- började jag med.
- Melanie! Avbröt Dylan mig och jag kollade snabbt upp på honom. - Oj, förlåt.. Hehe, skrattade han oskyldigt och jag skrattade till lite med.

- Jag är Jeremy! Sa han snabbt med ett leende innan han vände blicken mot Dylan. - Aja, men vi måste dra nu. Det var roligt att råkas Melanie och Caroline, vi ses! Sa Jeremy och drog bort armen ifrån henne.
- Aa just det, vi ses tjejer, sa Dylan snabbt. 
- Amen vi ses! Kommer ni imorgon kväll eller? Sa Jeremy och kollade på mig och Caroline.
- Ja, klart vi gör! Vem tackar nej till att festa? Sa Caroline med ett skratt. Jeremy log bara till svars. Dom vinkade sen hejdå innan dom småsprang in till sina omklädningsrum.

Såfort dom var utom synhåll så vände jag mig snabbt mot Caroline med en sur blick.
- Vem sa att jag skulle med imorgon kväll?
- Hehe, jag! Kom igen, det blir kul! Sa hon med ett stort leende på sina läppar.

Jag suckade lite innan jag nickade till för att acceptera hennes fråga.
- Bra! Kom, vi går och byter om men vems fest föresten?

- Några killar på skolan bara, du får se ikväll.

- Okej, sa jag och vi gick in i omklädningsrummet.

Jag tog ut min klänning ur väskan medan Caroline gjorde samma sak. Hon hade en lila klänning med glitter på både framsidan och baksidan. När vi bytt om så trädde vi på skridskorna och knöt dom så bra som möjligt. När jag knöt klart mina så tog jag ett djupt andetag och ställde mig upp. Jag stod ganska stadigt eftersom jag hade skydden på men det var fortfarande vinglit och man märkte tydligt att jag inte åkt på ett bra tag. Jag försökte hitta balansen medan Caroline knöt sina och när hon var klar så gick vi ut till isen. 

- Kommer du ihåg hur man åker nu då? Sa Caroline med ett stort leende.
- Klart jag gör det! Man glömmer inte en sådan sak, svarade jag och hon fortsatte att le medan vi gick upp för den 3 stegs trä trappan. Det var inte en enda människa här, bara jag och Caroline. Caroline var först in, hon flög som en fågel över isen medan jag stod där som en fisk på land - fast en fisk står ju inte.

Jag tog ett djupt andetag och blundade.

- Mamma, jag gör detta för dig och jag vet att du ser mig så jag ska göra dig stolt, viskade jag för mig själv. Jag öppnade ögonen och tog sats. Första benet och sedan det andra. Jag började le och skratta samtidigt som jag åkte runt, det kändes som att jag precis öppnat en dörr i mitt liv som jag blockerat och hållit stängd på ett långt tag. Jag hade åkt runt och skrattat utan att märka att Caroline stod och kollade på mig med öppen mun.

- Oh my god, sa hon, fortfarande med öppen mun. - Du är ju helt fantastisk!

- Aw, kom nu så åker vi.

- Vänta, sa hon och åkte till kanten där en kille som var vid 20 års åldern stod, det var först nu jag märkte att han stod där. Caroline viskade någonting till honom, han nickade och gick bort en bit bakom läktaren. Plötsligt började hög musik spelas och det var verkligen HÖGT eftersom jag till och med hoppade till. - Nu kan vi åka, sa hon med ett skratt. Jag nickade och började åka runt och precis när jag skulle hoppa till en pirruet så slogs dörrarna till salen upp och in kom..