The Diary of my life - Chapter 2
Förra delen: - Är du galen? Du kan inte bara stanna så! Utbrast Kenny. Jag skrattade bara åt honom samtidigt som jag kollade ut genom fönstret. Solen sken starkt och vattnet glänste som diamanter. Jag kollade på klockan som bara var halv 3. Jag lutade mig tillbaka i sättet och log.
Mitt liv kan vara riktigt jobbigt ibland, kändis livet är sjukt. Men när det gällde mina fans var ingenting fel. Dom är verkligen underbara och jag älskar dem.
Mitt liv kan vara riktigt jobbigt ibland, kändis livet är sjukt. Men när det gällde mina fans var ingenting fel. Dom är verkligen underbara och jag älskar dem.
Carter's persperktiv:
Kära dagbok.
Sedan jag flyttade hit till Stratford så har allting gått som en dans - om vi ska kalla det så men jag vågar inte hoppas på någonting för att precis varje gång jag börjat kalla det nya stället för mitt hem, så är det dags att flytta igen. Jag hänger med Chaz och Ryan nästan varje dag, i skolan och hemma, med Melanie också för den delen. Imorgon ska det tydligen komma någon person - Chaz's och Ryan's vän antar jag - vem vet jag inte eftersom killarna vägrar säga det men de återstår ju bara att se. Mamma är föresten i Georgia nu igen på affärsresa så det är bara jag och pappa hemma men det är ganska skönt det också, jag är ju van så det är okej.
Föresten! I måndags så kom in på samma skola som både Chaz och Ryan men gissa vad? Melanie också!
- Carter! Vad ska vi äta ikväll? Ropade pappa från köket. Jag smällde igen boken och la den under madrassen, självklart, och sprang ner för trapporna med ett försök utan att trilla på vägen.
- Pizza? Svarade jag glatt och klappade Arnold - Min hund.
- Kan vi för en gångs skull äta någoting annat?
- Sure, hamburgare! Sa jag med ett flin.
Pappa skakade på huvudet men jag visste att min önskan om hamburgare skulle bli uppfylld.
Justin's persperktiv:
Jag satt nere i köket och åt frukost med mamma och pratade samtidigt lite om turnén.
- Saknar du det? Frågade hon.
- Lite, fast det är verkligen skönt att det är över nu.
- Över? Sa hon och höjde på ögonbrynen.
- Okej inte över men paus då, sa jag med ett skratt.
- Så ska du åka till Stratford idag?
- Yes! Sa jag och log med munnen full med mat.
- Redan? Liksom du har bara varit hemma i 2 dagar Justin?
- Mamma!
- Okej okej, förlåt!
Jag nickade belåtet och plockade undan disken efter mig. Det första jag gjorde sedan var att packa, packa och packa.. Okej, kanske inte direkt men nästan. Jag tog min största svarta LV väska och kastade ner nästan alla mina YMCMB tröjor, hoodies och brallor. Medan jag packade ner andra kläder så plingade mobilen till. Jag var snabb med att fiska upp den ur fickan och öppna meddelandet från Ryan.
''Hoppas inte att det gör någonting att en till kompis är med ikväll?''
Jag tvekade lite men knappade ändå in ett ''Självklart inte'' och skickade iväg det. Undra vem det var, det kan inte vara någon som jag känner eftersom då skulle han ha skrivit det i smset. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan satte mig vid datorn och twittrade lite så tiden skulle gå fortare.
Precis innan vi skulle åka till flygplatsen så tog jag på mig både en grå hood med ett rött YMCMB märke på och gråa mjukisbrallor. När det var dags att åka till flygplatsen så ringde jag Kenny och bad honom köra mig dit. Jag stötte på några fans och gav dom självklart några autografer och jag ställde upp bilder tills jag var tvungen att gå för att inte missa planet. Fast egentligen var det inte någon brådska eftersom jag flög med mitt egna flygplan, swag.
När jag väl satt på flygplanet så var jag bara rastlös. Jag hade redan kollat på film, ätit, spelat spel och gått på toa så det fanns liksom ingenting att göra längre men som tur var så landade vi bara några minuter senare.
Kära dagbok.
Sedan jag flyttade hit till Stratford så har allting gått som en dans - om vi ska kalla det så men jag vågar inte hoppas på någonting för att precis varje gång jag börjat kalla det nya stället för mitt hem, så är det dags att flytta igen. Jag hänger med Chaz och Ryan nästan varje dag, i skolan och hemma, med Melanie också för den delen. Imorgon ska det tydligen komma någon person - Chaz's och Ryan's vän antar jag - vem vet jag inte eftersom killarna vägrar säga det men de återstår ju bara att se. Mamma är föresten i Georgia nu igen på affärsresa så det är bara jag och pappa hemma men det är ganska skönt det också, jag är ju van så det är okej.
Föresten! I måndags så kom in på samma skola som både Chaz och Ryan men gissa vad? Melanie också!
- Carter! Vad ska vi äta ikväll? Ropade pappa från köket. Jag smällde igen boken och la den under madrassen, självklart, och sprang ner för trapporna med ett försök utan att trilla på vägen.
- Pizza? Svarade jag glatt och klappade Arnold - Min hund.
- Kan vi för en gångs skull äta någoting annat?
- Sure, hamburgare! Sa jag med ett flin.
Pappa skakade på huvudet men jag visste att min önskan om hamburgare skulle bli uppfylld.
Justin's persperktiv:
Jag satt nere i köket och åt frukost med mamma och pratade samtidigt lite om turnén.
- Saknar du det? Frågade hon.
- Lite, fast det är verkligen skönt att det är över nu.
- Över? Sa hon och höjde på ögonbrynen.
- Okej inte över men paus då, sa jag med ett skratt.
- Så ska du åka till Stratford idag?
- Yes! Sa jag och log med munnen full med mat.
- Redan? Liksom du har bara varit hemma i 2 dagar Justin?
- Mamma!
- Okej okej, förlåt!
Jag nickade belåtet och plockade undan disken efter mig. Det första jag gjorde sedan var att packa, packa och packa.. Okej, kanske inte direkt men nästan. Jag tog min största svarta LV väska och kastade ner nästan alla mina YMCMB tröjor, hoodies och brallor. Medan jag packade ner andra kläder så plingade mobilen till. Jag var snabb med att fiska upp den ur fickan och öppna meddelandet från Ryan.
''Hoppas inte att det gör någonting att en till kompis är med ikväll?''
Jag tvekade lite men knappade ändå in ett ''Självklart inte'' och skickade iväg det. Undra vem det var, det kan inte vara någon som jag känner eftersom då skulle han ha skrivit det i smset. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan satte mig vid datorn och twittrade lite så tiden skulle gå fortare.
Precis innan vi skulle åka till flygplatsen så tog jag på mig både en grå hood med ett rött YMCMB märke på och gråa mjukisbrallor. När det var dags att åka till flygplatsen så ringde jag Kenny och bad honom köra mig dit. Jag stötte på några fans och gav dom självklart några autografer och jag ställde upp bilder tills jag var tvungen att gå för att inte missa planet. Fast egentligen var det inte någon brådska eftersom jag flög med mitt egna flygplan, swag.
När jag väl satt på flygplanet så var jag bara rastlös. Jag hade redan kollat på film, ätit, spelat spel och gått på toa så det fanns liksom ingenting att göra längre men som tur var så landade vi bara några minuter senare.
När jag gått av planet så var det fullt med papparazis överallt så jag log lite och vinkade till dem också, sedan satte jag mig i bilen som en snäll man eller gubbe kört hit, hehe. Jag förde blicken till klockan på instrumentbrädan och såg att klockan redan var 7 och det var då det var självklart att det börjat bli mörkt ute.
Ungefär 10 minuter senare så svängde jag upp bilen vid Ryan's garage och klev ur, tog min väska och gick så fort som möjligt till dörren för att knacka på. Bara några sekunder senare så stod både Chaz och Ryan där med båda ett stort leende i ansiktet. Jag log som ett fån slängde mig på dem.
- Vi har saknat dig bro! Sa Chaz när vi släppt varandra.
- Jag har saknat er med, hur längesedan var det sen sist? Frågade jag och försökte räknade månaderna men Ryan, självklart, var snabbare.
- 5!
- Oj, aja men nu är jag här så, vad sägs om att jag ska klå er i xbox lite?
- Du har inte chans! Sa Chaz och Ryan instämde.
Jag skrattade och tog min väska och fortsatte in i vardagsrummet.
Jag slängde väskan i ett hörn och backade mot soffan och slängde mig på den men det var inte riktigt i soffan jag slängde mig utan på någon.
- Aj! Pep någon till under mig .
Jag reste mig upp så fort som möjligt och stirrade på tjejen som satt där.
- Uhm? Mumlade jag tyst och kollade på Ryan och sedan på Chaz med en osäker blick.
- Juste, detta är Carter, vår vän, som jag sa skulle vara här?
Jag nickade och skrattade genererat samtidigt som jag vände mig om mot henne och log.
- Juste, detta är Carter, vår vän, som jag sa skulle vara här?
Jag nickade och skrattade genererat samtidigt som jag vände mig om mot henne och log.
- Vänta vänta, Justin Bieber?!
Carter Lewis heter hon och är 15 år. Hon har precis flyttat till Canada, Stratford och träffade Chaz, Ryan och Melanie i skolan. Tror ni Justin faller för henne? Eller hon faller för Justin? KOMMENTERA!
Postat av: Johanna
mer mer :D
Postat av: josefine
As bra !! meeer
Postat av: Stina
Skitbra! :D
Postat av: jennie
meer !!!!!!!!
Postat av: Josefina
Guud jag vill bara ha meeeeeeeeerrrrrr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Postat av: Anonym
asbra
Postat av: Anonym
meeer :D
jag tycker inte att hon ska falla för han först utan jag tycker han ska falla för henne först :D
Postat av: sofia
loooooove at first sight! ;)
skit bra skrivet, älskar eran blogg :D
Postat av: Emma
Ohhhh! E hon ett fan ?
Postat av: Madde
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeera!
