Det jobbigaste som finns är nog att älska någon – som inte älskar en tillbaka. Att djupt inne i hjärtat känna att man kan dö för den man älskar. Men då finns det alltid problem som ställer sig i vägen. Problem som sätter säger hårt. Hårt där inne.

Men hur gör man då?

Ska man låtsas som ingenting, och låta allt vara?

Men vissa har det inte så svårt. Vissa upptäcker kärlek vid första ögonkastet. Och det är ganska vackert.

Jag vet inte varför jag började tänka på detta. Men det var antagligen något som poppade upp mellan alla spekulationer mellan drama filmen som jag satt på.

Jag stängde av Romeo Och Julia och lutade mig tillbaka i den stora sängen. Jag mötte taket med blicken och suckade.

Jag hade aldrig haft den chansen.

Jag hade aldrig upplevt kärlek vid första ögonkastet.

Jag hade aldrig blivit älskad, blivit kär. Jag hade aldrig kysst någon. På grund av rädsla att bli utnyttjad.

Jag har alltid försök satsa, satsa på någon som har lika mycket att förlora som jag.

Jag är född känd.

Med tanke på alla ögon som vart riktade på mig när jag gått i stan, alla killar som flippat ut. Älskat mitt utseende.

Så trodde jag det skulle vara lätt.

Jag kommer ihåg min första gala, Teen Choise Awards. Inte en enda blick var riktad på mig.

Jag var ingen där. Jag kommer ihåg hur Justin hade lett emot mig, gett mig en söt komplimang. Hur jag fick en gnista hopp inom mig, att äntligen ha någon att älska – som älskar mig lika mycket tillbaka. Hur jag trodde att kändisar var som alla andra. Det var förvisso för tre år sedan. Men det kändes endå som igår. Justin hade vart så underbar. Han var den första jag mötte, och dessutom den som bemött mig bäst. Utan att ge en sne blick och säga något som ”Vem är det? Hon borde inte vara här? Detta är för 'riktiga' kändisar!”. Jag trodde att alla var som honom. Lika underbara.

Men det var något jag aldrig skulle erkänna för någon. Det stannar mellan mig och min hjärna.

Men den dagen insåg jag..

Kändisar är normala, precis som alla andra. Men dom ser världen med andra ögon. Och sån skulle jag aldrig bli. Aldrig.

”Sydney?” Aprils ljusa stämma fyllde snabbt rummet och min blick gled till dörren. ”Mm?”, mummlade jag och hjäspade lite.

”Justin letar efter dig, ni ska spela in sista scenen nu! Kyss-scenen du vet!” ,April gav mig en blink och jag svalde hårt. April visste att jag aldrig hade kysst någon, och fattade snabbt mitt oroliga uttryck.

”Kom igen Sydney. Det är inte hela världen! Dessutom så är det bara på låtsas. Och duvet, när man väl kysser varandra, så flyter det bara på!”, Sa April med ett stort leende.

Hon räckte fram handen och jag tog motvilligt tag i den och hon drog med ett svep upp mig ur den mjuka sängen. Jag slängde bak håret och tog ett djupt andetag.

I nästan 2 veckor hade vi spelat in olika scener. Tiden hade gått så fort. Redan på torsdag så ska jag åka hem till Florida igen. Fem dagar.. Bara fem dagar.

Då skulle jag lämna hotellet. Lämna Selena. Lämna landet. Och lämna alla obesvarade känslor för.. Justin.

 

-

 

”Visa lite mer känslor. Snälla. Kom igen nu Sydney! Vi tar tio minuters paus”, muttrade Scooter och kollade uttråkat på mig. Jag suckade hårt. Hur stog Justin ut med den där surgubben. Justin kollade på mig med ett svagt leende. ”Erkänn han är jobbig?” Jag nickade snabbt och log.

”Mm, kanske det..”, sa jag. Justin la sin arm runt mina axlar och vi gick bort mot en bänk lite längre bort. ”Du.. Tycker inte du att vi har utvecklat något under den här tiden?” Jag kollade snabbt upp på Justin med ett leende.

Jag nickade och han besvarade mitt leende.

How do you mean?

 

Jag kollade sen ner på min fötter igen. Försiktigt mötte jag bänken med armarna och satte mig ner. Jag kollade på Justin. ”Jag menar.. Vi har väl blivit ganska bra kompisar? Vi borde umgås efter detta med”, sa Justin. Det stack verkligen till. Jag nickade.

Kunde han inte förstå mig. Kunde inte vi tänka likadant?

”Mm”, mummlade jag tyst och kollade ner på den gråa marken. Jag kliade mig på armen och fnös. ”Jätte bra kompisar”, fortsatte jag och betonade ordet kompisar. Han la försiktigt sin hand runt min haka och min blick gled automatiskt till Justins.

”Hur menar du nu?”, sa han försiktigt med ett vitt leende. Han släppte min haka med sina händer och skrattade till.

Åh vad han ska göra allt så jobbigt. Kanske skulle jag bara berätta?

”Justin.. Jag tror inte a-” Mer han jag inte innan Scooter självklart skulle avbryta.

”Sydney, Justin! Sluta med ert gullande! Det är dags nu!” Justin log ursäktande och gav mig sen sin hand för att dra upp mig.

Jag kom snabbt på fötter, men släppte hans hand lika snabbt – om inte snabbare. Vi gick bort till allt folk och ställde oss vid den stora fontänen.

Det var verkligen jätte vacker här.

Selena och April var borta vid starbucks och ville inte vara här vid denna inspelning. Men jag förstår Selena. Kan inte vara lätt att se sin kille kyssa en annan tjej.

”Ni vet vad ni ska göra va?” Scooter lät bekymrad. Vi nickade snabbt och han log. ”Bra! Då kör vi” Han ställde sig brevid en kamera kille och låten gick på.

”Thinkin about you. And me. About us.

Where are we?

How it gonna end?

You're more then just a friend.

And now you're gone, and a wish i could give you everything.

My lover, i want you back - in my reality”

 

Låten tog slut där. Jag svalde hårt och vände mig långsamt mot Justin.

Som jag blivit tillsagd.

Jag kollade upp mot Justin.

Som jag blivit tillsagd.

Jag gick närmre Justin med lätta steg.

Som jag blivit tillsagd.

Jag mötte hans mjuka läppar..

Som jag blivit tillsagd.

Jag gillade det..

Som jag inte blivit tillsagd.. Till att göra.

---

Ojdå. Gillar Sydney Justin?

 

Och förstår ni mycket bättre nu? Är det fortfarande saker som är oklara? Har gjort det lite bättre nu.. Hoppas jag. HOPE YOU LIKE IT BOYS AND GIRLS!