“Summer, nej”, utbrast Justin. Han hoppade nästan på mig för att han fattade att jag hade stuckit annars. Men han höll hårt om mig och jag kunde inte röra mig. Jag kunde höra när Scooter suckade och sen gick iväg. “Släpp mig”, sa jag så högt jag kunde emot hans bröstkorg. Han skakade på huvudet. “Nej, Summer. Lyssna, det är inte sant, det jag sa, jag lovar”, mummlade han och jag skrattade till utan humor. Han släpte taget om mig, men inte helt. Han hade sin hand runt min arm fortfarande. “Släpp mig, jag kommer inte gå någon stans”, sa jag surt och han gjorde som jag sa. Jag drog snabbt åt mig min hand. Han kollade osäkert på mig. “Jag lovar..”, mummlade han. “Jaja, du lovar. Men varför sa du det om det inte är sant?”, sa jag ointresserad. Fast sanningen var den att det gjorde extremt ont. Något som jag inte hade några planer på att visa.

Han suckade och tog tag i min hand. Igen. "Justin, jag kommer inte gå", mummlade jag och han log snett."Lyssna, jag var tvungen att säga så, Scooter ville byta ut dig, för han fattade att jag var därför jag var så.. Nere" mummlade han och mötte min blick. "Men ta inte åt dig så, jag ville bara berätta", lade han till när han såg mitt oroliga ansiktsutryck. Men jag slappnade av igen. "Okej, jag säger inte att jag tror dig, för det gör jag inte. Men jag vill tro dig, och jag kanske gör det om jag ska vara 'ärligt. Så vi låter det vara, för tillfället"

Jag log och vände mitt ansikte emot Summer. Det var bara 1 månad kvar innan hon skulle åka. Och innan dess ska jag se till att vi är tillsammans igen. Och jag ska ge henne en speciell överaskning. Något hon aldrig kommer glömma. Som förlåt, förlåt för allt jag gjort.

"Vad glor du på?", fnissade Summer och jag log. "Världens vackraste tjej", jag kom närmre henne och kysste henne varmt. Jag kunde känna henne le mot mina läppar. Jag backade sen tillbaka. "Jag vet att du inte gör detsamma, men jag älskar dig"