Var dag försökte jag övertyga mig själv att Justin fortfarande var den killen som kallade mig hora, fet och ful. Men var dag misslyckas jag lika stort! Justin har snott mitt hjärta igen. Även om jag knappt vill erkänna för mig själv att han har gjort det igen kan jag inte hjälpa att känna just den speciella kännslan i magen när han ser på mig. Eller helt enkelt bara går emot mig. Mitt huvud skriker av lycka var gång Justin säger att han älskar mig, men att han vet att jag inte känner samma sak. Jag hatar att skuldkänslorna for omkring innut i mig när jag vet att han har fel. Jag borde inte har skuldkänslor! Jag borde hånskratta, för allt som han sa mot mig förkänar han inte mina kännslor. Men mitt hånskratt förvandlades till ynkliga skuldkänslor. Suck.

"Mamma! Kom igen! Jag kan inte hjälpa att jag älskar Summer! Hon är hela mitt liv! Jag kan inte bara släppa henne, inte nu när allt är så fel mellan oss! Jag måste bevisa för henne att jag är värd henne!" i ena stunden hörde jag Justin högt och klart. I andra hade han gått igen. Men med bara de få meningarna smälte jag inombords.
Med en lång utdragen suck satte jag mig mellan Ryan och Chaz. Jag hörde dem sucka men annars la de ingen speciell uppfattning av att jag kom till dem. "Varför så buttra idag då?" frågade jag irriterat efter några tysta minuter. "Nej. Inte buttra." sa Ryan och suckade. "Vi vaknade bara av Justins babbel. Om ingen annan än Summer, Summer, Summer! Det är allt han pratar om." fortsatte Ryan och himmlade med ögonen mot mig.



"Bra Justin! Nu är alla irriterad på dig! Ryan, Chaz till och med mamma!" sa jag högt till mig själv och slog med min hand hårt i väggen innan jag med en suck satte mig ner i sängen. Detta kunde inte hända mig! Varför kan de inte bara förstå hur mycket jag verkligen älskar henne? Jag kommer inte låta Scooter bara välja ut någon random tjej som jag ska fejk dejta när jag har Summer inom räckhåll.
Det är svårt att glömma någon som har gett mig så mycket att komma ihåg.



Efter några minuter kände jag att jag inte bara kunde sitta här i sängen och ruttna. Tiden jag hade kvar med Summer var inte så lång så att jag kan låta henne på något sätt få sig själv att tänka efte om hon verkligen älskar mig. Men, jag kan inte låta bli att hela tiden undra vad hon tänker. Vad hon har för sig där inne i huvudet.
"Vad gör ni då?" frågade jag Ryan, Chaz och Summer när jag hittade dem framför tv:en.  Summer var den ända som reagerade att jag hade kommit. "De ur sura!" sa hon och drog ut på ordet sur. Jag höjde på ögonbrynen. "Varför?" frågade jag och kollade på killarna. De rykte på axlarna, "trött.. gissar jag på!" sa Ryan och log halvt mot mig. Jag nickade förvirrat.