Jag och Justin hade inte snackat med varandra på 2 dagar. För jag hade aldrig svarat han den kvällen då han undrade om jag hittat en annan. Jag visste inte vad jag skulle svara. Även fast jag inte hade gjort det. Jag satt och plattade mitt hår när Justin kom in i vårt rum. Jag hade börjat tycka att bussen hade blivit väldigt liten. Men jag skulle åka om två veckor. Sen var touren över, och även mitt "Jobb" som Justins flickvän. Även fast det inte riktigt var så det var längre. Jag mötte Justins blick i spegeln men han vek snabbt undan den. Jag följde det han gjorde med blicken igenom spegeln samtidigt som jag plattade färdigt håret. Han satte sig på huk framför sin väska och drog upp nya kläder och underkläder. Han drog sen med sig dom in på toaletten och stängde den med en smäll. Jag hörde hur dushen gick igång.

När jag var klar med håret så satte jag upp det i en tofs. Jag drog på mig nya kläder, mörkblå jeans och ett vitt linne. Simpelt. Jag gick fram och kollade ut genom fönstret. Vi var snart i LA. Jag visste dock inte riktigt vad vi hade här att göra. När Justin kom ut ifrån badrummet vände jag snabbt min blick emot honom. Han kollade bara på mig men vek undan den, igen för att packa ner grjejer i hans garderob. Jag drog ett djupt andetag. "Justin, snälla prata med mig", mummlade jag och han kollade upp på mig. "Vad vill du att jag ska säga?", undrade han. Han ställde sig upp emot mig. Jag andades ut. "Jag vet inte, prata bara med mig. Jag klarar inte detta mer", utbrast jag och han skakade på huvudet. "Det är inte direkt så att jag inte pratar med dig. Kolla bara just nu, för när du frågar något, så svarar jag", muttrade han och jag gick närmre honom. "Okej, vad gör vi i LA?", undrade jag. Han kollade på mig med ett höjt ögonbry. "Vet du inte det?", han kollade bort ifrån mig för att vika in några kläder. "Nej", svarade jag snabbt och satte mig på sängkanten. "Jag ska gå på premiären av Monte Carlo, jag ska stötta Selena", jag nickade emot hans svar men insåg sen att han inte såg det. "Okej", svarade jag. "Men vad ska jag göra då?"



Han vände sig emot mig. "Följa med", sa han snabbt och jag fnös. "Och om jag inte vill det då?", han kollade frågandes på mig. "Varför skulle du inte vilja?", han gick fram till mig och drog upp mig ifrån sängen. Han hade mina händer i sina och smekte dom lätt med tummen. "Skulle du vilja träffa mina ex?", jag kollade på honom länge och såg att han tänkte efter. Sen nickade han. "Jag hade inte haft något emot det, för jag vet att jag hade vart den enda för dig, och hade jag haft fel, så hade det endå vart fel mellan oss. Då skulle du endå inte vara äkta", sa han och log lite snett. Jag spärrade upp mina ögon. Skulle precis säga något, men han hyshade mig. "Men jag är ganska säker på att du inte skulle göra något sådant. Men följ med, då kommer dessutom inte Selena klänga på mig eller så. Fixa klart dig nu", sa han snabbt och släppte mina händer. Han pussade mig snabbt och lämnade rummet.

"Om du bara visste..", mummlade jag när dörren stängdes och kunde känna tårarna rinna. Jag var inte värd honom. Han hade bara förlåtit mig sådär. När jag inte ens kunnat svara om jag hade någon annan. Han förkännar någon bättre. Jag var tvungen att sticka, sticka härifrån.

---

Vill ni ha mer? Klarar ni 20 kommentarer? En liten julklapp kanske? Kommer mer då såklart♥ Puss Ida