---

- DET.. DET ÄR JUSTIN!! Skrek jag och hoppade upp och ner. Jenna tryckte sen handen för min mun och jag kollade frågandes på henne.

- Ta det lungt, du inbillar dig bara! Suckade hon och försökte se in. Plötsligt blev hennes ögon lika stora som 2 meloner. Hon började också hoppa upp och ner och tänkte precis börja skrika när jag hejdade henne.

- Vet du vad? Vi går in och låtsas som att vi ska äta.. Och sen kollar vi på Justin så att han verkligen ser att vi sett honom. Sen så sätter vi oss brevid och låtsas som ingenting? Okej? Log jag stort och hon nickade.

- Klart vi gör! Han kommer tro vi är dumma i huvudet! Sa Jenna och jag log stort och tänkte precis börja springa in när jag blev fullt seriös.

- Han får ju inte tro att vi är dumma i huvudet? Sa jag med en allvarlig blick. Hon flinade lite och drog sen med mig in. I själva verket ville jag bara skrika. Men detta går! Kom igen nu Sara..

- Ska du ha en cola? Frågade Kenny och log lite.

- Mhm.. Log jag och han nickade. Han gick mot kassan och 2 tjejer kom in. Fan, antagligen fans. Jag lutade mig tillbaka mot stolen och drog upp luvan. Jag såg hur Kenny efter ett tag kom med våra saker. Jag kollade mot tjejerna som stog och betalade. Sen så gick dom mot oss och jag suckade lite. Ena tjejen kollade mot mig och log lite smått och vände sen bort bilcken. Ska jag vara ärlig, så var dom riktigt snygga. Speciellt en av dom. Hon hade långt brunt hår som var uppsat i en tofs. Hon hade klarblåa ögon och hade riktigt snygg kropp. Jag flinade lite och drog sen ner luvan för att hon skulle se att det var jag som hon konstigt nog inte gjort. Dom satte sig vid bordet brevid och hon såg fortfarande inte vem jag var? Dom kanske inte vet vem jag är?

- Justin! Hallå? Skrek Kenny och nu ryckte tjejen till. Hon vände sig och glodde på mig länge.. Jag försökte få hennes ögonkontakt men hon verkade inte vilja det.

- JUSTIN DREW BIEBER, LYSSNAR DU ELLER? Skrek nu Kenny och det kanske inte var så jätte smart av honom, eftersom det faktiskt satt 2 tjejer här inne. Men nu var det faktiskt ingen reaktion från dom, inte alls. Jag vände mig mot Kennt och flinade lite.

- Hej.. Sa jag tyst och drack lite av min cola.

- Vadå hej? Drick upp din cola nu så att vi kan gå!

- Jaja.. Mummlade jag och drack upp det sista. Jag ställde mig upp och började gå mot utgången medans Kenny gick bakom mig.

- Vänta! Hörde jag en röst säga och jag vände mig om. Det var en av tjejerna. Jag log lite och gick tillbaka till henne.

- Hej, var det något? Log jag och hon nickade.

- Du är Justin Bieber va? Sa hon och nu nickade jag.

- Precis.. Vill du ha en autograf? Flinade jag och hon skrattade lite.

- Självklart.. Mummlade hon och tog upp en pappersbit. Jag skrev min autograf på den och gav sen tillbaka den.

Jag kramade båda tjejerna och sen så var jag tvungen att gå. Jag kollade lite mot hon som tydligen hette Sara och log. Hon var riktigt vacker. Jag kände mig plötsligt hellt varm och ville egentligen inte gå. Hon var speciell på ett sätt, på ett väldigt speciellt sätt...

Jag såg hur han sakta gick ut från cafét, han vände sig om och log lite och fortsatte sen gå. Han är ju hellt underbar, han var t.om snyggare i verkligeheten! Döhet med andra ord. Jag bet mig själv i läppen och såg hur han stängde dörren efter sig. Nu skulle jag antagligen inte få sen det underbara leendet eller dom fantasktiska

ögonen. Eller jo det är klart, på konserten! Men omb Jag träffade just Justin Bieber.. Jag ville bara börja skrika men kunde inte. Jag kollade ner på lappen som han skrivit sin autograf på och kollade sen upp. Jag kände hur paniken steg och jag satte handen från munnen.

- OMB JENNA! Skrek jag lite tyst. Hon satt och glodde rakt fram och sa inte ett ord. Jag blev lite orolig så jag klappade till henne lite löst på kinden och hon skrek till lite.

- Du vill döda mig va? Först bilen och sen nu. Vad är det med dig? Haha, du är ju sjuk.. Sa hon och jag märkte hur hon inte kunde hålla sig för skratt.

- Såklart! Men omb, Justin Bieber var här precis.. Han var så underbart snygg i verkligheten! Sa jag och drömmde mig bort. Jag kunde inte fatta det.. Detta är ju hellt sjukt! Och hur jag lyckades att inte skrika när han var här? Nej det vet jag då inte..

- Jag vet! Och såg du dom ögonen? Dom glittrade som bara den.. Och gud silken stor snubbe, det måste vart hans livvakt.. Sa hon och då slog det mig. Självklart, det var ju han.. Hur kunde jag inte se det?