Flera dagar gick, utan ett svar ifrån Justin. Jag var så arg på honom, så besviken. Jag la ner datorn och gick fram till spegeln. Efter flera borst drag så var håret uppsatt i en bulle. Plötsligt pep mobilen till. Caroline som åkte hem för några dagar sen, påpekade att ha gett Justin en andra chans -var fel. På skärmen lös ”Carro” upp och jag log lite snett. ”Har Justin berättat för dig än?” jag kollade oroligt på mobilen och skrev snabbt in ett svar. ”Sagt vad?” Caroline, som alltid, var snabb på att svara. ”Om Jelena bilderna. Visste du inget?..” mitt hjärta stannade till. Allt stannade till. Hela världen försvann. Allt svartna. Den jag älskar mest, har svikit mig för andra gången. Tårarna började långsammt rinna ner för mina kinder. Jag greppade hårt tag om mobilen och tryckte in Justins nummer. Inget svar. Jag ringde igen. Fortfarande inget svar. Men jag tänkte inte ge mig. Jag ringe och ringde, utan svar. Nu fick det fan vara nog. Jag tänker avsluta allt, öga till öga. Men först vill jag höra vad han har och säga.

-

Jag satt på planet. Mot Tyskland. Justin var där. Jag hade sett bilderna, dom kysstes flera gånger. Ingen visste att jag åkte, bara Caroline. Jag hade använt mig av mina besparningar. Caroline hade tagit reda på vilket hotell Justin bodde på. Efter några timmars resa så stod jag utanför hotellet, osäkrare en någonsin. Jag bet mig löst i läppen och insåg att jag var tvungen att få tag på Justin. Jag klickade in hans nummer och det kom en massa toner – fortfarande utan ett svar. Jag suckade, gick försiktigt in i lobbyn och kollade mig omkring. Folk gav mig oroliga blickar. Jag satte mig försiktigt på en av sofforna och lutade mig tillbaka, i hopp om att ingen skulle skicka ut mig eftersom jag inte bode här. ”Men ge dig, ge mig mobilen!” hörde jag någon skratta. Jag visste vem det var. Det var Jasmine. Jag vände mig snabbt om och mötte hennes ögon. ”Mel” mummlade hon tyst. Hon gick försiktigt fram till mig och jag suckade. ”Vet du vart Justin är?!” röt jag. Jag var arg. Riktigt arg. ”Mel.. Vad gör du här? Har du någon stans att bo? Du ser ju jätte kall ut!” jag bet mig löst i läppen samtidigt som jag skakade på huvudet. ”Du har sett bilderna, eller hur?” jag nickade argt och hon ställde sig upp. Hon la fram sin hand och log svagt. ”Kom” mummlade hon. Jag följde efter henne och vi kom tillslut upp till hennes rum. ”Du kan sova här hos mig! Så fixar jag ett plan till dig imorgon..” jag skakade på huvudet. ”Tack, det var jätte snällt! Men jag måste prata med Justin innan jag åker!” hon suckade och såg ut att tänka efter. Som om hon visste, men inte ville säga.

”Mel, jag hjälper dig, om du stannar här inatt, och tar flyget imorgon. Okej?” jag nickade lättat och log. Hon var inte sån som jag trodde. Hon var mycket snällare. Så äkta. ”Bra! Jag ringer Justin!” hon slog in numret och jag skulle precis berätta att han inte svarar, men han.. Svarade. ”Justin, kan du komma över till mitt rum är du snäll? Ja precis! Nej, kom själv. Mm. Nej varför skulle jag det? Vad bra, ja kom nu! Puss!” jag bet mig löst i läppen och hon log mot mig. ”Han kommer nu” Hon drog på sig skorna och gick bort till dörren. ”Jag låter dig snacka med Justin själv!” innan jag han säga något stängdes dörren. Men inte snabbt efter så öppnades den. ”Sele.. Mel?!” utbrast Justin. ”Vad gör du h..” mer hann han inte säga innan jag örfilade honom, riktigt hårt. Kanske för hårt. ”Vad fan håller du på med?” röt Justin. ”DU, VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?” Skrek jag rakt upp i Justins fejs. ”Står här, vad ser det ut som?” han sa det med ett ironiskt leende på läpparna. ”Du är fan dum ihuvudet, först iggar du mina samtal, mina sms, ALLT justin. Sen så kommer det upp bilder på dig när du kysser Selena! Vad fan tror du?” Justin smekte sig lätt på kinden och suckade. Tårarna brände bakom ögonlocken, jag gjorde allt för att inte släppa ut dom. Men det gick inte. Dom bara forsade ner.

”Mel, det var inte jag” Han gick närmre mig och skulle precis ofamna mig men jag backade undan. ”Rör mig inte för fan ditt jävla äckel!” han kollade oroligt på mig. ”Men Mel, Selena kysste mig! Jag skickade hem henne direkt efter..” jag trodde han inte. Jag trodde inte ett skit på vad han sa. ”Jaha, och varför sa du nästan Selena namn när du kom in?” jag såg hur hans ögon sakta blev blöta dom med. En liten tår rann försiktigt ner för hans kind. Jag klarade inte av att se Justin sådär. Jag skulle bara ge efter. Jag sprang allt vad jag kunde ut från rummet. Ner för trapporna och ut från hotellet. Det var ett misstag att komma hit. Jag sprang för allt jag hade och hörde Justin ropa mitt namn bakom mig. Jag sprang fortare och kom tillslut ner på en brygga. Men benen gav vika och jag åkte rakt ner i vattnet. Jag fick panik. Strömmen var stark här. Det sista jag han se innan jag försiktigt drogs iväg med strömmen var Justin. ”HJÄLP” skrek jag med dom sista krafterna jag hade kvar. Kroppen började domna bort och jag kände den inte längre. Vattnet var så kallt. Plötsligt åkte jag långsamt neråt och allt svartna till.

JUSTIN'S PERSPEKTIV, 1 år senare;

”Tack att alla kommit, det betyder så mycket för mig. Nu ska vi allt se till att det blir en dag och minnas!” alla skrattade och var glada. Chaz mamma hade precis gift sig och vi satt nu allihoppa vid det långa bordet. Tankarna åkte åt alla håll. Det var exakt ett år sedan det hände. ”Ursäkta mig” mummlade jag och gick ur rummet för att sedan komma ner på gatan. Lite längre bort var det någon som stog och sålde blommor. Jag köpte en bukett röda blommor och började gå bortåt. När jag äntligen kom fram så kände jag en enorm saknade. Tårarna började rinna och allt kändes så tufft. Jag kollade ner på den vackert prydna gravstenen och suckade tungt. ”Mel, jag älskar dig, och kommer alltid att göra det..” men det gick inte. Tårarna fortsätte rinna ner. Jag la ner blombuketten och gick snabbt därifrån. Jag sprang och sprang bort tills jag inte orkade mer. Plötsligt såg jag en stor lastbil komma och allt blev svart.