"Justin, vänta!" halvskrek jag efter Justin eftersom han gått i förväg medans jag kollade på skor. Jag och Justin bestämmde oss för att ta bio någon annan dag eftersom det var så fint ute. Och bio kunde man gå på när somhelst. 'Första' dagen i Rom vill vi ju inte kasta bort. Jag kom tillslut fram till Justin efter att ha sprungit. Justin kollade på mig och flinade samtidigt som han skrattade. "Vad du andades högt!" mummlade han och jag suckade. "Konstigt, du går ju som en häst!" han skrattade samtidigt som han skakade på huvudet.

”Det gör jag ju inte alls!” jag nickade skeptiskt men tänkte inte ge sig. ”Nej, det är du som går som en Snigel!” jag harklade mig och vände mig sen mot Kenny. ”Men hjälp mig då!” skrattade jag och puttade till han i sidan. ”Jag behöver inte säga något, Justin vet redan att han går snabbt som en häst, men han har svårt för att erkänna saker och ting.

Justin kollade bak på mig och Kenny samtidigt som han skrattade. Jag flinade mot honom. ”Så Kenny, hur kommer det sig att Pattie lät oss åka utan en vuxen?” Mummlade jag på. ”Jag vet inte hur ditt huvud fungerar Mel, men jag räknas som en vuxen människa” besvarade han med ett mjukt skratt och jag slog till mig själv i pannan. ”Just det, förlåt mig Kennyboy!” han skrattade samtidigt som han skakade smått på huvudet.

”Justin!” hörde jag någon ropa. Jag vände mig snabbt om och såg en tjej som var i min och Justins ålder. Hon hade brunt hår och bruna ögon. På huvudet hade hon en rosa keps och hennes kläder bestog av ett par Jeans och ett rosa Linne. ”Hej Jasmine!” sa Justin glatt och gick förbi Kenny och mig och gick fram till 'Jasmine'. Dom ofamna varandra i en mjuk kram. Jag kände mig ganska skeptisk mot den här Jasmine. Dels för att hon står och skriker hans namn i ett shoppingcenter (Okej, inte för att ingen har kommit fram och tagit bild med honom – men det kunde ju inte hon vetat) och dels för att.. Ja, hon framstog som en bitch. ”Hej Kenny!” hon kramade om Kenny med ett mjukt leende och vände sig sen mot mig. ”Melanie?” undrade hon och jag klistrade på ett leende på mina läppar samtidigt som jag nickade. ”Japp, det är jag det!”

”Åh, jag har hört så mycket gott om dig! Du verkar vara en bra tjej!” Jasmine såg på mig med glada ögon och jag ryckte på axlarna. ”Jaså, det har du! Ifrån vem? Tidningarna?” hon skakade på huvudet och kollade på Justin. ”Din kille såklart” jag kände hur jag plötsligt fick svårare att andas – min kille?

”Jo, Jasmine, du verkar vara en supersöt tjej! Men jag tror att vi måste gå vidare nu!” jag gav ifrån mig ett fejkat leende och hon nickade förstående. ”Jag förstår! Men Justin, vi måste ju höras! Visste inte att du var i Italien, ni kan komma förbi mitt hotell idag om ni vill?” jag skulle precis streta emot då jag inte hade lust att umgås med henne, men Justin kom före. ”Såklart vi kan! Du kan ju skicka ett sms om vart du bor och så?” Jasmine nickade och kramade om Justin och sedan vinkade till mig och Kenny för att sedan gå vidare.

”Jaha?” Var det enda jag sa och kollade skeptiskt på Justin. ”Det var en kompis!” han log mot mig och jag suckade. ”Ja, men varför tror hon att du är min kille?” sa jag surt och han suckade. ”Mel, jag har inte träffat henne på länge, och när jag väll träffade henne, då var vi.. Tillsammans!” jag nickade bara till svars. ”Är inte det Justin Bieber?” jag kollade åt sidan och där stog tre tjejer i kanske 16 års åldern med tre förvånade blickar. Justin vände sig mot mig och följde sen min blick till tjejerna. ”OMB, det är Justin Bieber!” sa en av tjejerna och dom började hoppa runt ivrigt och Justin suckade. Aldrig får man var ifred med Justin.

Han gick fram till tjejerna med Kenny medans jag stog kvar där.. Jag stog. Han kramade om tjejerna och det såg ut som om dom skulle sprängas av lycka när som helst. Jag satte mig ner på en bänk som var bakom mig och granskade dom. Justin skrattade och såg så lyckligt ut. Han kollade bak måt mig och log innan han vände sig tillbaka till tjejerna igen. Jag ska vara ärlig, jag saknar honom. Hans kyssar, hans berörningar. För att inte prata om hans charm och underbara ögon. Han gav tjejerna en sista kram och en av tjejerna fick tilloch med en puss på kinden. Hans leende glänste nästan hela vägen hit och jag blev som knäsvag. Jag visste vad felet var. Jag var kär.