Det kändes som jag aldrig skulle sluta gråta. Allt som jag och Justin hade , var det bara en flört för honom? Jag slog armarna runt mig och tårarna forsade ner för mina kinder. Mitt hjärta var krossat. Det var krossat av han jag litade på , älskade över allt annat. I guess that's life...Jag hade börjat skaka , så våldsamt som jag grät. Plötsligt ringde det på dörren där nere , men jag orkade inte träffa någon. Det ringde om och om igen och efter kanske tio minuter gav personen upp. Var det ens värt att leva , om jag var tvungen att se dom tillsammans varje dag. Att bara tänka på Justin och Selena fick något att brista ännu mer i mig. "Herregud..." mummel hördes från min balkongdörr. Jag vred på huvudet och möttes av Ryans , Chaz och Carros tomma blickar. Det fick mig bara att gråta ännu mer. Jag begravde mtt huvud i mina händer och hoppades på att dom skulle gå. Jag hörde att dom gick mot mig. "Snälla bara gå , jag mår bra" dom måste tydligen hört min avvisande stämma i rösten för jag hörde inga mer steg. "Mel , du mår inte bra" Jag mötte Ryans minst sagt oroliga blick. Jag klarade verkligen inte det här längre utan slängde mig i hans famn. Han kramade om mig hårt och tårarna gjorde det svårt att se. "Jag vill bara dö..." mumlade jag mot hans bröst. Carro och Chaz armar var snabbt omkring mig med. "Nej Mel , det får du inte" Carro hade minst sagt gråt i rösten och jag släppte taget om Ryan och kramade om henne hårt. "Men jag vet inte om jag klarar av att se honom någonsin mer , han krossade mig"

Jag kom ut från duschen och drog en hand för spegeln som var igendimmad. Jag virade en vit handduk runt min kropp och satte upp mitt hår i en turban. Carro hade tvingat mig att den dusch , medans skulle dom göra något för mig. Jag drog snabbt på mig mina kläder och satte sedan igång plattången. Jag brydde mig inte om att mitt hår fortfarande var blött. Det fräste om plattången när den nuddade mitt blöta hår. Jag plattade snabbt klart håret och började sminka mig. Jag drog två enkla drag med mascaran. Jag granskade mig snabbt i spegeln och låste sedan upp dörren. Jag gick in i mitt rum där jag såg Chaz med ett brett leende. "Vi har en grym plan" Hans ögon lyste. "Du ska radera precis allt som har med Justin att göra" Justins namn fick mig att tappa andan för en sekund. Jag vred huvudet mot Ryan och Carro som höll på för fullt med att ta ner bilder på oss. Jag gick snabbt fram till min dator och raderade alla bilder på han och mig. En timme senare var vi klara. Det ända som var kvar att ta bort var hans nummer. Jag tvekade inte en sekund med att radera det. "Okej , nu kommer det viktigaste av allt" Carro tittade på mig med en blick jag inte kunde tyda. "Om han någonsin mer pratar med dig , uppför dig som du inte känner honom , du har ditt liv nu , och i det livet känner du inte Justin" Jag nickade. "Kom hit" Chaz öppnade sina armar och jag kramade om honom. "Så vad tycker ni om att gå till skate rampen?" Alla nickade åt Ryans förslag. Jag slängde en snabb blick på klockan innan vi sprang ner för trappan och ut ur huset. 18:52 hade min klocka glatt blinkat fram. Vi var tyvärr tvungna att gå förbi Justins mormor och morfars hus , och hans bil stod fortfarande kvar. Jag hade min blick fast svetsad i marken för att minska chansen att se honom. När vi kommit förbi huset pustade nog alla ut.

Vi var påväg hem och jag hade övertygat alla om att jag kunde gå sista biten själv. Jag drog på mig min luva över huvudet och gick med snabba steg förbi Justins hus. Halvvägs hörde jag någon ropa på mig. "Mel!" inombords stelnade jag till , men mina ben gick bara snabbare. Jag kunde höra steg bakom mig och då började jag springa. Stegen var närmare nu , och min syn var betydligt sämre för alla tårar som var ivägen. Jag visste inte ens vart jag sprang , mina ben bara gick av sig själva. Stegen avtog efter ett tag och jag torkade mig om ögonen. Jag såg en lekpark framför mig och sjönk ner på en gunga. Jag trodde verkligen jag var tillräckligt stark efter mina vänners pepp talk. Återigen började tårar falla nerför mina kinder.

Vad hade jag gjort egentligen? Tjejen som jag älskat , älskade hade jag krossat totalt. Jag visste att Selena bara utnyttjade mig för mitt kändisskap. Det hade gjort så ont i mig när hon sprang för sitt liv ifrån mig. Hatade hon verkligen mig så mycket? Jag strosade omkring i en park. Jag såg en lekplats framför mig och började gå mot den. En av gungorna var upptagna och jag kände snabbt igen vem det var. "Mel?!" skrek jag nästan , jag trodde jag aldrig mer skulle få se henne. Hon vred snabbt på huvudet mot mig och tårar rann nerför hennes kinder. Hon började resa sig upp för att gå. Jag sprang fram till henne och tog ett tag om hennes midja och drog henne till mig. "Släpp mig" viskade hon. Det gjorde ont i mig.Tårar hade börjat rinna nerför mina kinder. "Släpp mig för fan!" skrek hon med panik i rösten. Jag drog av hennes luva och viskade i hennes öra "I'll never let you go"

______________________________________________________________________________________________