Men hur mycket jag än ville så kunde jag inte undanhålla mina känslor för honom , men han skulle få kämpa , få kämpa för att jag skulle lita på honom.
______________________________________________________________________________________________

Jag satt kvar inne i badrummet tills Justins bankningar hade slutat. Jag hade ingen aning om vad klockan var. Jag grät fortfarande. Hur kunde man gråta så mycket över en kille? Jag drog ett djupt andetag för att lugna mig själv. Jag hörde röster utanför dörren och spetsade mina öron. "Justin...rädd" var det ända jag kunde höra. Det var iallafall Carolines röst. "Jag vet...kämpa , kämpa för henne" Justin mumlade högre än vad Caroline gjort. Jag suckade. Jag tänkte tillbaka i minnet då Justin hade berättat.

"Mel , det är inte du , det är jag" Var det första han hade sagt. Jag hade tittat oförstående på honom. Han hade suckat och dragit sin hand genom håret. "När jag sa att jag skulle ut med grabbarna , var jag egentligen med Selena" Hans ord hade gjort mig tallös. Sen gick det in. Jag hade skrikit på honom att dra åt helvete och ta med sig Selena. Han hade gått , lämnat mig och valt Selena. Det gjorde fortfarande ont att tänka på det.

Jag skakade lite på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten. Jag satte örat mot dörren för att höra om någon var utanför. Troligtvis inte för jag hörde inget. Jag reste mig från golvet och ställde mig framför spegeln. Vanligtvis skulle jag nog skrattat åt min spegel bild , men jag började bara gråta igen. Jag skjölde av mitt ansikte och satte upp håret i en bulle. Jag öppnade osäkert badrumsdörren och andades lättsamt ut. Jag smög till mitt rum och slängde mig ner på min säng. Jag gosade in mig bland täckerna. Sömnen kom krypandes och innan jag hunnit tänka , var jag i drömmarnas värld.


"Aouch" mumlade jag fram och tog mig för pannan. 08:56 blinkade min klocka fram. Jag suckade och hävde mig ur sängen. Jag slängde en blick mot fönstret och blev genast mycket sämre humör. Regnet öste ner. Jag suckade och innan jag stoppat mig själv kunde jag inte låta bli att kolla mot Justins hus. Konstgt nog stod han utanför dörren och började gå mot mitt hus. Jag slängde mig i panik bakom min blåa sammetslena gardin. Men det var förgäves , han hade redan sett mig. Han stannade framför mitt fönster och jag kollade ner på honom. Han bet sig i läppen när han tittade på mig. Jag började rodna och virade ordentligt in mig i gardinen. Han pekade på fönstret , som ett tecken på att jag skulle öppna. Jag skakade på huvudet och han fick något lurt i blicken. Jag suckade och drog för gardienen så det bokstavligen blev svart i rummet. Jag kröp ner i sängen igen och försökte strunta i min dunkande huvudvärk.

Halvvägs in i drömmarnas värld , hörde jag något klicka till bakom mig. Jag tvingade mig att öppna ögonen. Framför mig stod Justin med ett brett flin på läpparna. Jag suckade och vände mig om och slöt ögonen igen. Jag trodde att jag skulle reagera annorlunda. "Vet du hur otroligt vacker du är?" Jag kunde inte låta bli att le. Jag kände hur Justin kröp upp i min säng. "Jag kunde inte sova , kan jag få sova här?" Jag kunde se hans busiga blick framför mig i mörkret. Innan jag hunnit svara kände jag två armar slingra sig runt min midja. Jag rös av hans berörning. Hur mycket jag än fortfarande hatade honom för vad han gjort mot mig , kunde jag inte låta bli att le. Att vara i Justins famn fick mig alltid , alltid trygg. Han var så nära mig att jag kunde känna hans andedräkt kittla mig i nacken. Jag kunde inte gömma det för mig , jag älskade att han var här ,  mitt rum , i min säng. Han drog mig ännu närmare om det ens gick. "Varför kom du hit Justin?" Jag var bara tvungen att fråga. "Kunde inte sova , tänkte för mycket" Han var så nära så jag kunde höra alla hans andetag , jag kunde känna hans andetag. "Vad tänkte du på då?" Fjärilarna flög runt som galningar. "Dig" viskade han i mitt öra och jag rös. Han gjorde det verkligen svårt för mig att vara arg på honom. Plötsligt kände jag han läppar mot mina, visste inte vad jag skulle göra. Men jag höll han kvar. Jag lät han kyssa mig, till en början..

"Melanie?" jag öppnade ögonen och mötte Carolines blå ögon. Allt var bara en dröm. Och det var jag glad för. Justin skulle kämpa. "Åh, hej" mummlade jag och kollade mot klockan. Halv 10 på kvällen. "Du somnade" jag nickade lite och satte mig upp. "Jag vet, vart är Justin?" Jag kollade mig runt och stannade vid dörren. Jag bet mig löst i läppen och suckade. "Kan du snälla gå?" sa jag till Justin som stog lutad vid dörrkanten med en beskymrad blick. Han hade armarna i kors och kolla på mig med en varm blick. "Sött att det första du tänker -" " Justin sluta!" röt Caroline och hans kinder blev långsamt rosa. "Förlåt" han kollade upp på mig och gick närmre sängen och satte sig försiktigt på kanten. "Om det inte gör dig något, kan jag få prata med Mel?" Justin kollade på Caroline som kollade på mig. "Nej, DU ska gå!" sa jag surt och kollade på Justin.

JUSTIN'S PERSPEKTIV:

"Snälla Mel, låt mig bara förkl-" Melanie suckade högt för att abryta mig och jag bet mig i läppen. "Förklara vad?! Jag vet redan ALLT Justin. Det spelar ingen roll vad du säger, historian kommer inte förendras! Kan du snälla gå? Om du nu bryr dig om mig, då hade du gått. Då hade du gjort det jag ville, och det jag vill är att du ska GÅ!" Röt Mel och nu lät hon riktigt sur. Jag suckade och nickade lite samtidigt som jag ställde mig upp. Caroline gav mig inte ens en blick medans Mel borrade in sin blick i mig. Jag ryckte löst på axlarna och gick tyst ut ur rummet. Jag stannade upp vid dörren och granskade Melanie en sista gång, innan orden flög ut ur munnen på mig. "Jag älskar dig"

---

Justin ska kämpa för henne! Eller vad tycker ni? ;)