Alicia Jovic är 13 år och bor nu i varberg som ligger i Sverige. Hennes pappa får sedan ett jobb enda borta i Atlanta, USA och tackar ja! Så Alicia är tvungen att lämna allt i Sverige, men ser det samtidigt som ett äventyr.

Medans Justin Bieber som fyllt 14 år har lagt upp videos på YouTube och blivit upptäckt av Scooter [Scott] Braun. Men det dom inte vet, är att Justin kommer bli världs känd.

Men kommer dessa två människor mötas? Läs novellen!

Jag åt det sista av mackan och gick sen med tunga steg till hallen. Jag sa hejdå till mitt kära hem som har tillhört mig i 6 år, men som nu kommer tillhöra någon annan. Jag suckade och satte snabbt på mig skorna och jackan. Innan jag gick ut så ropade jag snabbt ”Jag sätter mig i bilen så länge!” och stängde sen dörren utan att ha fått ett svar. Jag öppnade dörren och satte mig sen ner där bak.

Jag tog upp mobilen och slog in Isabelles nummer, min bästa vän sen 3:an. Efter kanske 3 toner så hör jag hur Isabelle svarar. ” Hallå?” Sa hon och jag log lite för mig själv. ” Hej..” Sa jag och hon suckade. ” Dags att åka eller?” Sa hon och jag nickade men kom på att hon inte såg mig. ” Japp, mamma kör mig till dig snabbt! Så vi kan säga hejdå en sista gång, kommer verkligen sakna dig Isabelle!” Sa jag.

”Kommer sakna dig med, men hallå! Vi får ju hälsa på varandra, en massa! Det är väll samma lovdagar i Atlanta som i Sverige?” Sa Isabella och jag mm:ade. ”Jaja, vi hörs mer när jag kommer till dig! Mamma och pappa kommer nu, är hos dig om 5! Puss” Sa jag och la på. Jag gick ur bilen och hjälpte mamma och pappa med väskorna.

- Har ni gått igenom mitt rum?

- Ja, det finns inget kvar! Ska vi åka till Isabelle först? Sa mamma och jag nickade. Vi satte oss sen i bilen och pappa började långsamt men säkert köra mot Isabelle. När vi kom fram till henne såg gick jag snabbt ut medans mamma och pappa satt kvar i bilen. Jag gick fram och ringde på dörren och efter kanske 5 sekunder så öppnades dörren.

- Hej, du söker Isabelle va? Sa Isabelles mamma Sanna, jag nickade och hon släppte in mig. Jag gick igenom doms vardagsrum och öppnade försiktigt dörren till hennes rum. Hon satt och kollade runt på datorn men när hon hörde mig så vände hon sig snabbt om.

- Alicia! Utbrast hon och kom fram till mig. Hon gav mig en lång kram och jag kände hur klumpen i magen började växa. Hon backade sen undan och kollade på mig.

- Jag kommer sakna dig så otroligt mycket! Sa hon och jag skrattade lite.

- Jag vet, jag kommer sakna dig med! Jag hann bara säga hejdå, men jag ringer dig när vi kommer fram? Går det bra? Log jag och hon nickade.

- Ring mig när som helst, jag kommer alltid att svara! Skrattade hon och jag log.

- Bra, men hejdå ännu en gång! Vi ses snart! Sa jag och hon gav mig ännu en kram. Hon följde med mig ner till hallen och jag kände hur ögonen fuktades.

- Jag kommer verkligen sakna dig, hälsa alla i skolan! Sa jag och hon nickade. Vi kramade varandra en sista gång och sen så stängde hon dörren. Jag suckade och gick fram till bilen. Mamma och pappa sa ingenting, för dom fattade att jag inte orkade prata just nu. Och det var det jag gillade med mina föreldrar, dom var så förstående. Vi började åka mot flygplatsen och stämmningen var välldigt lungn.

Jag är fortfarande välldigt arg över att pappa skulle få det jävla jobbet i ATL, men jag kunde inte göra något åt saken. När vi kom fram till flygplatsen så parkerade vi bilen vid lastflygplanen, eftersom dom skulle köra över vår bil också. Vi tog våra väskor och gick sen in på flygplatsen.

- Hur känns det nu? Sa mamma och kollade oroligt på mig.

- Vadå?

- Allt, flytten, dina kompisar, ditt hem, skola.. Och ja, allt som händer just nu? Sa mamma och vi ställde oss i kön för att checka in våra väskor medans pappa gick och hämtade ut biljetterna.

- Jaha, sådär.. Önskar att pappa inte fick jobbet. Mummlade jag och mamma nickade.

- Jag vet, det är jobbigt gumman! Men ändringar i livet är bra! Sa hon och jag log lite.

- Jag vet.. Sa jag och vi gick framåt i kön. Efter kanske 40 minuter så hade vi äntligen kommit på planet. Vi la upp våra väskor över våra säten och satte oss sen ner. Jag satte närmast fönstret, mamma i mitten och pappa längt ut. Jag pluggade in mina hörlurar och slöt sen ögonen. Det kanske skulle bli kul, man får bara hoppas.

tråkitg och lite konstig kanske, men jag har så mycket planer för novellen! Så kommentera nu, så KANSKE ni får nästa idag! Puss♥