"Ey, vad håller ni på med?" Ryan skrattade lite och Justin log ett brett leende. "Chillar!" Var Justins svar. Jag började skratta lite och han vände blicken emot mig. "Vad fnittrar du åt då?" sa Justin tortt men jag såg hur hans mungipor gick uppåt, igen, han kunde verkligen inte hålla sig för skratt.

"Nu är det du som ser dum ut" muttrade Justin och började skratta. Han tog sen tag i min arm och började simma tillbaka till land. När vi kom fram till dom andra så hade vi riktigt kul, även Caitlin och Caroline blev lite bättre vänner, som tur var..

"Fan vad härligt det var! Vi måste verkligen göra om detta!" Utbrast Ryan när vi satt i bilen. Vi hade vart tvugna att gå eftersom det slutade med massa fans. Rykterna spred sig snabbt. Men det var egentligen inte så farligt, det är tur att vi bara är i Stratford som är så litet. Hade det vart i LA däremot, då hade det vart mycket värre. "Ja, eller hur!" Instämmde Caroline. " Detta måste göras om" Sa Caitlin som satt mellan mig och Caroline. " Såklart vi ska!" Chaz hadde ett brett leende på läpparna medans han sa det och Justin började skratta. "Ja Chaz!" Muttrade Justin. När vi kom fram till Ryan så hade Caitlin åkt för att hämta någon, kommer inte riktigt ihåg vem. Vi hade bestämmt oss för att vara hos Ryan eftersom han bodde störst. Och det var även där Justin bodde nu när han var här. När vi kom fram till Ryan så blev det genast ett kaos hur alla skulle sitta. Alla bråkade om den stora soffan, jag ställde mig istället på sidan och skrattade så mycket att jag fick ont i magen. I stället för att gå in i bråket så satte jag mig i fotöljen med ett stolt leende. Ryan, Chaz och Caroline fick alla en varsin plats i soffan och nu vart Justin riktigt sur. Han vände blicken mot mig och hans läppar formades till ett leende. "Men åh, hej Mel!" innan jag han reagera så satt Justin i MITT knä. "Justin! Ge dig!" tjöt jag och han började skratta. Jag la mina händer på hans rygg och försökte putta bort honom men lyckades inte. Istället så la jag armarna runt honom och drog honom intill mig, nästan så han låg på. "Justin, jag ger mig! Du får soffan, men du väger för mycket tjockis!" sa jag tyst i hans öra för att dom andra inte skulle höra mitt nederlag.

"Vad sa du sötnos?" Svarade Justin med ett svagt leende och drog sig ur mina händer. Han satte sig upp och vände sitt ansikte mot mig. "Du hörde mig" röt jag och Justin gav mig ett flin. "Jamen vad br-" "Okej! Jag ger mig" sa jag högt så att alla skulle höra. För nu blev det för tungt, Justin vägde helt enkelt för mycket för mig. Inte för att han var tjock, men så var det bara. Justin gav mig ett stolt leende och ställde sig snabbt upp. Jag log lättat och ställde mig upp jag med. Justin satte sig ner i soffan och jag skulle precis sätta mig på golvet innan Justin tog tag i min handled. Han drog ner mig i hans knä och log stolt. "Trodde du att Bieber skulle låta dig sitta på golvet?" Sa han och jag nickade. Det var där jag tänkte sitta också. Jag skulle precis ställa mig upp men Justin drog mig närmre honom. Nu var det jag som låg på honom och jag kunde nästan höra hans hjärta slå. Jag vände mitt ansikte mot honom och granskade hans leende. Jag kollade sen upp i hans ögon och dom skimrade i olika bruna färger och jag kände mig plötsligt svag i hela kroppen. Justin strök bort en hårslinga som ramlade ner för mitt ansikte och skrattade stolt. "Vännen, då trodde du fel!"

---