du att Bieber skulle låta dig sitta på golvet?" Sa han och jag nickade. Det var där jag tänkte sitta också. Jag skulle precis ställa mig upp men Justin drog mig närmre honom. Nu var det jag som låg på honom och jag kunde nästan höra hans hjärta slå. Jag vände mitt ansikte mot honom och granskade hans leende. Jag kollade sen upp i hans ögon och dom skimrade i olika bruna färger och jag kände mig plötsligt svag i hela kroppen. Justin strök bort en hårslinga som ramlade ner för mitt ansikte och skrattade stolt. "Vännen, då trodde du fel!"

"Trodde

2 dagar senare;

"Men vafan, jag är ju på väg nu" muttrade Justin surt. Jag vände blicken emot honom och såg att han pratade i telefon. Vi satt just nu på flyget och var påväg till ATL, dels för att släppa av Caitlin och hennes söta lillebror Christian, och dels för att Justin ska hämta upp sin tjej, som jag antar är Selena Gomez. Jag skrockade och slog till Justins hand. Han kollade snabbt på mig med en sur blick. "Vad?" han la mobilen mot nacken, antagligen för att personen han pratade med inte skulle höra. "Du kan ju för i helvete inte prata i telefon när vi flyger! Vi kan ju dö pucko!" röt jag och drog Justins telefon ur hans händer och såg att han pratade med Selena. Jag kände mig plötsligt stolt när jag klickat ner henne och stängt av Justins mobil. "Ey, vad var det där bra för?" Röt Justin riktigt surt. "Vet du hur jävla sur hon kommer vara på mig nu?". Jag skakade bara på huvudet och suckade. "Idiot" muttrade Justin och drog sin keps över huvudet och lutade sig mot Kenny som satt på andra sidan om honom. Brevid mig satt Caroline, och bakom oss satt Chaz, Ryan, Christian och Caitlin. Caroline och Caitlin sov båda två, Christian satt och pillade med sin mobil och Ryan och Chaz satt och diskuterade Ishockey. Jag slog till Justin hårt på armen och han kollade snabbt upp på mig med en ireeterad blick. "Varför gjorde du så?" jag flinade lite och la upp mina fötter i sättet. "För du kallade mig idiot!" Justin suckade ireeterat och la sig emot Kenny igen. Jag suckade och lutade mitt huvud bakåt och slöt försiktigt mina ögon. Efter några minuter så somnade även jag.



"Varför gå mamma?" jag vände huvudet mot dörren och ställde mig försiktigt upp. Jag började halvt springa till dörren för att hinna ikapp mamma, men jag var för långsam. Hon smällde igen dörren med en hård smäll. Jag hade precis lärt mig att gå. Jag kröp för det mesta. Pappa tog tag i min hand och bärde upp mig. "Melanie, vill du åka till farmor?" pappa log ett leende som döljde så mycket sorg, men jag var för liten att förstå. Jag nickade ivrigt och pappa satte ner mig på golvet samtidigt som han sprang upp till mitt rum. Han packade ner kläder jag kunde ha dagen därpå och kom sen ner med min rosa Hello Kitty väska. Han bärde upp mig i min famn och satte Kastanje i ett koppel. Han började skälla glatt och pappa släppte ner mig på golvet och tog min hand. Jag klappade försiktigt Kastanjes mjuka päls medans pappa låste dörren till den stora lägenheten. Vi gick sen ner för alla trappor och ut genom porten. Pappa började springa och bärde ännu en gång upp mig i sin famn och skyndade sig för att vi inte skulle bli för blöta. Vattnet forsade ner på gatan och det var inte en människa ute. Klockan var halv 9 och det var väldigt mörkt ute. Vi satte oss i den svarta jeepen och pappa släppte lös Kastanje i baksättet. Pappa spände fast mitt bälte och satte sig sen på sin sida. Han körde snabbt ut påvägen med en orolig blick. Jag kände hur han sladdade lite, men jag förstod inte. Han åker ut på motorvägen och kommer fram till bron. När han kommit halvvägs så känner jag hur han tvärstannar och ber mig stanna i bilen. Jag ser hur hans tårar rinnerner på kinderna. "Varför pappa gråta?" jag var uprörd. Plötsligt hoppar kastanje ut ur bilen. Jag ser mammas röda bil stå vid kanten av bron och ett stort hål sitter brevid. Det sista jag hörde och såg var mammas klangade skrik och när Kastanje hoppade i vattnet för att rädda mamma. Efter det fick jag aldrig se mamma eller Kastanje igen.

"Hallå, Melanie?" Justin strök försiktigt sin hand på min kind. "Du är jätte varm, mår du bra?" sa han när jag försiktigt öppnat mina ögon. Jag låg lutad mot Justin. Jag flyttade mig snabbt och kände hur kinderna brände till. Justin kollade besvärat på mig. "Mel, det gör inget! Förlåt att jag väckte dig, men vi är framme." han log lite svagt och jag svalde. Allt känder så verkligt, som om det vore igår. Jag kände hur det brände till bakom ögonlocken och jag blundade snabbt samtidigt som jag kände en fjäderlätt tår rinna ner för min kind. Men det belv snabbt många mer tårar en bara en. "O herregud Melanie, hur är det med dig?!" Utbrast Justin. Jag öppnade snabbt mina ögon igen och såg att det bara var jag och Justin kvar på planet. "Det är inget." sa jag tyst. Jag ställe mig upp och Justin drog mig intill sig och vi möttes i en varm kram. "Du vet, jag finns där om du vill prata!" mummlade han mot mitt hår. Jag nickade och kramade om honom hårdare. "Tack" jag backade sen undan och log lite. Justin besvarade mitt leende och torkade bort mina tårar med sin tumme. "Kenny tog våra väskor,och det kommer vara några vakter som möter upp oss i tunnlarna innan vi kommer ner till flygplatsen. Det är helt galet" jag nickade lite svagt och torkade bort det blöta runt ögonen. Justin log lite snett och drog av sig sin keps. Han satte den på mitt huvud och jag började skratta lite. "Sätt den över ansiktet, så kommer dom inte få så många bilder på dig" sa han glatt med endå seriöst. Jag nickade lite svagt. "Tack Justin" han besvarade mig med ett leende och jag drog sen ner min handväska och Justin tog tag i min arm. "Håll dig nära mig bara,då händer inget" sa han tyst och vi började gå ut ifrån planet.



Vi kom ner till tunnlarna, och som Justin sagt så möttes vi av en massa vakter. Dom omringade oss snabbt och dom nästan puttade oss framåt. Jag tog tag i Justins väska och drog ner kepsen över ansiktet. När vi kommit ner till slutet och skulle komma ut ur tunneln så var det dags. Jag tog ett djupt andetag och borrade nästan in mitt ansikte i Justin rygg. Direkt när vi kom ut så blixtrade det till från alla håll. Det kom tusen frågor över allt. Jag hade aldrig vart med om något liknade.

"Vem är hon?" " Vart är Selena?" " Är hon din tjej?" " Vad heter du?" "Är du Justins tjej?" " Är Justin snäll?" "Varför har du dumpat Selena?" " Hur länge har ni vart tillsammans?", det fanns alla möjliga olika frågor. "Varför har du gråtit?" frågade plötsligt en av alla paparazzi's och ryckte tag i kepsen. Jag kollade förvirrat ner och täckte mitt ansikte, ville inte synas. Justin skrev någrafå aoutgrafer, men det blev för mycket. Vi kom tillslut ut ifrån flygplatsen och vakterna följde oss till en bil som väntade på oss. Det var Kenny som körde. Han hade redan kört dom andra ner till stan, alla fick inte plats i samma bil. Vi satte oss ner och stängde dörren. Bilen omringades av papparazzis och Kenny tutade, men ingen flyttade på sig. Tillslut körde han en då och dom flyttade snabbt på sig. Jag täckte mitt ansikte enda tills vi var borta ifrån området. Jag kunde äntligen andas ut.

---

Wow vilket liv det var på flygplatsen! Jag (Ida) hade aldrig klarat av det iaf, pust. Haha. Jaja, kommentera med era söta kommentarer och säg vad ni tyckte om delen. Vill verkligen veta. Var den bra/dålig? Puss♥