"Gå upp ur sängen då", hörde jag Chaz säga och jag stönade högt. Jag reste på mig och drog undan täcket. Jag ställde mig snabbt upp och vände mig emot Chaz. "Nöjd?", röt jag. Han nickade med ett leende. "Super nöjd, ta på dig något också, du tänkte väll inte gå runt i kalsonger hela dagen?", log han. Jag kunde inte undgå att skrattade lite. "Du är sjuk", muttrade jag. Han skrattade. "Jag vet, ta på dig och kom ner. Vi är ensamma. Vi har massa att snacka om igår, speciellt om vad som hände mellan dig och Summer!", sa han med ett flin och lämnade snabbt mitt rum. Just det ja, Summer. Jag bet tag i min läpp och bytte snabbt om till en vanligt t-shirt och ett par jeans. Jag drog sen på mig en mörkblå kofta och hjäspade lite. Tungt klev jag ner till Chaz och började berätta hela historien om vad som faktiskt hände igår, utan att ljuga om någonting.

Jag bet oroligt på mina naglar och andades djupt. "Så farligt kan det inte vara?", mummlade Molly och jag mötte hennes blick samtidigt som jag nickade långsamt. "Jag kommer inte ihåg exakt, men jag vet att jag kysste han. Jag kan fortfarande känna smaken av hans läppar", muttrade jag. Även om det lät töntigt, så var det sant. Jag kunde inte missa det. Kanske inte bokstavligt talat, men hon fattade. Hon log snett. "Men du var ju full. Right?", sa hon och jag nickade. Jag drack lite av min oboy och suckade. "Ja", sa jag snabbt. "Precis, då har du något att skylla på", sa hon och skrattade lite och jag ryckte på axlarna. "Jag vet inte, jag gjorde det ju fortfarande? Och jag tror jag sa.. Att jag fortfarande gillade han", mummlade jag och svalde. Hon skrattade. "Vad du än sa, så fattar han att du inte menade det. Du var full, okej?", sa hon och log. Jag besvarade hennes leende lite smått och nickade. "Okej", sa jag. Jag la handen mot huvudet och suckade. "Kan du ge mig alvdonen", sa jag tyst. Hon nickade och gav den till mig. Jag svallde snabbt en tablett och stängde ögonen.

Jag var trött och utsliten. Jag öppnade dom snabbt igen och åt upp det sista av mackan. Jag vände sen blicken mot klockan, halv 10. "Fattar inte att du fick upp mig såhär tidigt. Med tanke på gårdagen. Vart är resten av min familj föressten?", muttrade jag. Hon skrattade. "Jag är bäst", flinade hon. "Och angående din familj, dom åkte in till stan för att köpa lite saker. Till din födelsedag tror jag"

Jag log samtidigt som jag nickade. "Okej", jag sträckte lite på mig. "Kan inte fatta att du fyller år om bara fyra dagar, alltså på torsdag", mummlade hon och jag skrattade. "Inte jag heller, 17 år.. Ett år till och jag blir myndig", log jag. Molly nickade. Jag ställde mig sen upp och samma sak med Molly. Vi gick upp till mitt rum och stängde dörren efter oss. Plötsligt hörde jag något skrika mitt namn. Jag gick snabbt fram till fönstret och kollade ner på gatan. Ingen där? Jag ryckte på axlarna och vände mig sen om. "Vem var det?", undrade Molly. "Ingen tydligen", men så hörde jag någon ropa det igen. Jag suckade och gick istället ut på min balkong. Jag kollade ner, fortfarande ingen där. "Kolla upp", hörde jag en välbekant röst säga. Jag vände snabbt upp blicken.