Tick, tock. Tick, tock.
Jag stampade nervöst i golvet och vände min blick mot klockan. 2 timmar kvar.
Jag ställde mig upp och gick fram till spegeln med långsamma steg. Jag satte mig snabbt ner i stolen när jag hörde dörren öppnas.
Utan att vända mig om slöt jag mina ögon. När jag sen öppnade dom så stog Julia och Antony framför mig. Antony suckade och Julia log lite svagt.
"Vi tänkte börja nu, vi har lite ont om tid!", jag nickade emot Julia. Jag satte mig rak i ryggen och Antony var snabb med att börja locka mitt hår. Julia satte sig på huk framför mig och drog fram sin sminkväska.
Det var jobbigt att bli sminkad samtidigt som någon fixade ens hår. Men jag hade vant mig. Detta var nu min vardag.

-
När jag var färdigfixat så var det dags att byta om. En vit klänning som inte gick längre än låren.
Men jag kunde inte sluta tänka på James.
Blommorna jag tidigare fått var ifrån honom. Världens underbaraste kille.
Han var allt och lite till.
Vi hade vart ett par i nästan 8 månader. Jag log av tanken. Det var synd att inte han följt med på galan.
"Är du klar?", hörde jag Jones ropa. Jag nickade för mig själv och gick sen ut ur logen. Jones log när han såg mig.
"Du ser super bra ut!", Jag skrattade lite. "Tack"

Dörren öppnades och jag vände mig snabbt ditåt.
"Mamma!", utbrast jag med ett brett leende. Jag gick snabbt fram till henne och kramade om henne.
"Hej gumman, det är dags nu", mummlade hon. "okej", sa jag snabbt och suckade. Jag tog på mig klackskorna och vi gick tillsammans ut bakom scenen. Jag satte mig ner vid ett bord och lät sekunderna gå. Dom tre sista minuterna gick fort.
Jag kollade ut mot alla människor och tog några nervösa andetag.
Jag fingrade lite på min mobil. Nu var det dags. Jag ställde mig upp och drog ner min klänning lite. Jag ställde mig bakom scenen med Jones bredvid mig.
"Kom igen nu Sydney! Du klarar det. Ge allt nu!", för första gången lät han riktigt trevlig. Det var nästan så att jag kunde urskilja ett leende. Jag log mot honom och klappade till han löst på ryggen.
Introt gick igång och Jones gick snabbt därifrån. Jag gick upp för trappan och tog tag i micken. Jag kom ut på scen och det tidigare höga applåd ljudet hade nu tystnat. Jag var beredd att börja sjunga. Det kändes som att introt aldrig skulle ta slut.
Plötsligt ser jag det bekanta leende.
Jag ser han. Jag ser Justin.
Jag kollade oroligt ner i marken och var beredd att ta första tonen.

"I'm unusually hard to hold on to
Blank stares at blank pages
No easy way to say this
You mean well, but you make this hard on me
I'm not gonna write you a love song
'cause you asked for it
'cause you need one, you see"

Sista tonen var lagd och jag hörde hur arenan snabbt fylldes med applåder. Utan att märka det hade tårar runnit ner längst kinderna. Utan att kolla ut på publiken vände jag mig om och gick snabbt in i min loge.
-------------------
Sämst typ :( Hatar detta..
Ska skriva klart denna snabbt så jag kan göra en ny novell♥