Justins Perspektiv, 4 år senare;

"Ge mig mobilen", röt jag surt och glodde på min just nu väldigt ireeterande mamma. Hon skakade på huvudet. "Nej Justin, du måste lära dig! Sluta upp med din attetyd så får vi se hur det blir efter det. Städa ditt rum imorgon!", hennes röst var bestämmd och jag visste att jag inte borde kämpa emot. Men något hade sagt mig att det fanns en liten chans att jag faktiskt skulle fått tillbaka den. Så självklart tog det inte slut där. Utan det hela slutade med att jag satt i mitt rum på bussen utan mobil eller dator. "Smart Justin, för jävla smart", muttrade jag för mig själv och slängde ner en kudde på golvet. Jag drog av mig tröjan och stampade igenom den smala korridoren för att sedan komma in i toaletten. Den väldigt vita toaletten tändes så fort jag satte mig fot innanför dörren.

Jag fnös för mig själv och drog fram min blåa tandborste. Jag satte på tandkrämen och kollade på mig själv i spegeln. "Livet är för bra ibland va", grubblade jag för mig själv och tryckte in tandborsten i min mun för att borsta igenom tänderna. När jag var klar på toaletten så stängde jag dörren och gick in på mitt rum igen. Jag drog av mig byxorna och satte på mig mjukisbyxor istället. Jag satte mig på golvet och drog alla tv spel intill mig och började sortera. Jag kunde ju i alla fall börja. För frågan var ju den, hade jag någon annan tid till detta?

Summers Perspektiv;

"Jävla helvetes bil", morrade jag surt och sparkade till den. Jag satte mig rakt ner på marken i väntan på att något skulle hända. Men vad hade jag förväntat mig? Att gud skulle kasta ner min nycklar?

Jag var smart nog att ställa mig upp lika snabbt för att sedan dra fram min mobil. Jag tryckte in Teds nummer och efter bara några få toner fick jag ett glatt svar. "Hej Sum!", jag log lite för mig själv. "Hej Teddie, kan du snääälla hämta mig? Min bilnyckel är borta, och mamma och pappa är på jobbet! Jag behöver din hjälp! Jag kommer inte hinna till skolan i tid annars!", jag pratade snabbt på och lyssnade sen på det självklart svaret. "Okej då, är där om 5 minuter", muttrade han. Såfort jag lagt på så spred sig ett glädjerus igenom mig. Jag hade verkligen börjat gilla denna killen. Jag stängde igen garagedörren med ett brett leende. Efter bara några få minuter så var han här. Jag skyndade mig ner från trädgården och klickade in koden för att komma ut ur dom stora portarna. Jag stängde dom efter mig och mötte sen Ted i en varm kram. Det kändes som att det blev en extra lång kram, just idag. Jag log brett och han skrattade lite nervöst. "Fattar inte hur du kan bo såhär i lilla Stratford.. Helt sjukt!", jag skrattade samtidigt som jag skakade på huvudet. "Det är pappas jobb som ger han så bra betalt", mummlade jag samtidigt som jag ryckte på axlarna. Jag satte mig ner i hans bil och han bakom ratten för att sedan bege oss till skolan.

"Ett E?! Du måste skämta med mig? Detta var värt minst ett B!", Utbrast jag till min lärare Susanne som precis räckt över det tjocka häftet med min uppsats om kemiska betäckningar. Jag suckade högt när jag såg Susanne flina till samtidigt som hon skakade på huvudet. Utan att ens säga ett ord lämnade hon snabbt klassrummet för att ta sin rast. Jag räckte ut tungan till henne och gick sen ut till korridoren där Chelsea och Michelle väntat. "Vad fick du?", undrade Chelsea nyfiket. "Fråga inte..", mummlade jag och la ner häftet i väskan. Hon ryckte på axlarna och kollade mot Michelle. "Du då?", Michelle mötte Chelseas blick med ett flin. "B faktiskt! Hon log stolt och visade upp sin uppsats. Jag fnös till och begav mig mot mitt skåp med Chels och Mich efter mig, så jag kallade dom tack vare att dom kallade mig "Sum". Jag öppnade upp mitt skåp och tryckte in alla böcker för att lätta lite på väskan och stängde sen igen det. Jag lutade mig mot skåpen och kollade mot Chelsea. "Någon fest på G? Nu när det är helg och så!", log jag och hon nickade. "Ja, hörde att det var någon ny inflyttad. Kommer inte ihåg vad hon hette, vet bara att folk kallar henne för Kai!", svarade Chelsea. "Kanske för Kaite?", sa Michelle efterblivet och jag började skratta. "Säkert, kom nu! Klarar inte av en sekund till i denna skolan", mummlade jag och tillsammans med Michelle och Chelsea så lämnade vi skolan.

"Ge mig mobilen", röt jag surt och glodde på min just nu väldigt ireeterande mamma. Hon skakade på huvudet. "Nej Justin, du måste lära dig! Sluta upp med din attetyd så får vi se hur det blir efter det. Städa ditt rum imorgon!", hennes röst var bestämmd och jag visste att jag inte borde kämpa emot. Men något hade sagt mig att det fanns en liten chans att jag faktiskt skulle fått tillbaka den. Så självklart tog det inte slut där. Utan det hela slutade med att jag satt i mitt rum på bussen utan mobil eller dator. "Smart Justin, för jävla smart", muttrade jag för mig själv och slängde ner en kudde på golvet. Jag drog av mig tröjan och stampade igenom den smala korridoren för att sedan komma in i toaletten. Den väldigt vita toaletten tändes så fort jag satte mig fot innanför dörren.

Jag fnös för mig själv och drog fram min blåa tandborste. Jag satte på tandkrämen och kollade på mig själv i spegeln. "Livet är för bra ibland va", grubblade jag för mig själv och tryckte in tandborsten i min mun för att borsta igenom tänderna. När jag var klar på toaletten så stängde jag dörren och gick in på mitt rum igen. Jag drog av mig byxorna och satte på mig mjukisbyxor istället. Jag satte mig på golvet och drog alla tv spel intill mig och började sortera. Jag kunde ju i alla fall börja. Men ärligt så behöver jag en paus.

"Jävla helvetes bil", morrade jag surt och sparkade till den. Jag satte mig rakt ner på marken i väntan på att något skulle hända. Men vad hade jag förväntat mig? Att gud skulle kasta ner min nycklar?

Jag var smart nog att ställa mig upp lika snabbt för att sedan dra fram min mobil. Jag tryckte in Teds nummer och efter bara några få toner fick jag ett glatt svar. "Hej Sum!", jag log lite för mig själv. "Hej Teddie, kan du snääälla hämta mig? Min bilnyckel är borta, och mamma och pappa är på jobbet! Jag behöver din hjälp! Jag kommer inte hinna till skolan i tid annars!", jag pratade snabbt på och lyssnade sen på det självklart svaret. "Okej då, är där om 5 minuter", muttrade han. Såfort jag lagt på så spred sig ett glädjerus igenom mig.

Jag hade verkligen börjat gilla denna killen. Jag stängde igen garagedörren med ett brett leende. Efter bara några få minuter så var han här. Jag skyndade mig ner från trädgården och klickade in koden för att komma ut ur dom stora portarna. Jag stängde dom efter mig och mötte sen Ted i en varm kram. Det kändes som att det blev en extra lång kram, just idag. Jag log brett och han skrattade lite nervöst. "Fattar inte hur du kan bo såhär i lilla Stratford.. Helt sjukt!", jag skrattade samtidigt som jag skakade på huvudet. "Det är pappas jobb som ger han så bra betalt", mummlade jag samtidigt som jag ryckte på axlarna. Jag satte mig ner i hans bil och han bakom ratten för att sedan bege oss till skolan.

"Ett E?! Du måste skämta med mig? Detta var värt minst ett B!", Utbrast jag till min lärare Susanne som precis räckt över det tjocka häftet med min uppsats om kemiska betäckningar. Jag suckade högt när jag såg Susanne flina till samtidigt som hon skakade på huvudet. Utan att ens säga ett ord lämnade hon snabbt klassrummet för att ta sin rast. Jag räckte ut tungan till henne och gick sen ut till korridoren där Chelsea och Michelle väntat. "Vad fick du?", undrade Chelsea nyfiket. "Fråga inte..", mummlade jag och la ner häftet i väskan. Hon ryckte på axlarna och kollade mot Michelle. "Du då?", Michelle mötte Chelseas blick med ett flin. "B faktiskt! Hon log stolt och visade upp sin uppsats. Jag fnös till och begav mig mot mitt skåp med Chels och Mich efter mig, så jag kallade dom tack vare att dom kallade mig "Sum". Jag öppnade upp mitt skåp och tryckte in alla böcker för att lätta lite på väskan och stängde sen igen det.

Jag lutade mig mot skåpen och kollade mot Chelsea. "Någon fest på G? Nu när det är helg och så!", log jag och hon nickade. "Ja, hörde att det var någon ny inflyttad. Kommer inte ihåg vad hon hette, vet bara att folk kallar henne för Kai!", svarade Chelsea. "Kanske för Kaite?", sa Michelle efterblivet och jag började skratta. "Säkert, kom nu! Klarar inte av en sekund till i denna skolan", mummlade jag och tillsammans med Michelle och Chelsea så lämnade vi skolan.

-------------------------------