Jag satte upp håret i en tofs och drog handen försiktigt igenom det. Jag klistrade sen på ett leende emot min spegelbild. Även fast det var för nästan ett halvår sen, så var det svårt att glömma att jag faktiskt fått ett missfall. Jag tog upp min mobil och la ner den i fickan. Jag drog sen ut min resväska som jag lagt under sängen och drog med mig den ner. Där stog både Rose, Mamma och Pappa klara och glada. "Klar", mummlade jag och mamma log. "Bra", dom steg ut genom dörren och jag steg snabbt efter. Jag hjäspade och drog upp mobilen. Ett nytt sms ifrån Chelsea, "Hej gumman. Ha så kul på er årliga resa till ATL. Hihi, hoppas det blir bättre än sist ;-)". Jag log lite för mig själv och skickade iväg ett svar med snabba tryck. "Haha, kul. Ringer om något händer."

Jag hoppade in i våran bil och vi körde direkt till flygplatsen. Därifrån tog vi ett flyg direkt till ATL, och vi var framme runt 5 på kvällen. När jag kom fram till vårat hus gick jag direkt upp till mitt rum med min väska och la mig trött på sängen. Jag somnade direkt, om jag ska vara ärlig.

Efter några timmars sömn vaknade jag, och idag var jag relativt pigg och glad. Jag hoppade bokstavligt talat ut ur sängen och riktade mina steg mot badrummet för att ta en snabb dusch. Jag hade tagit av mig mitt blåa sovlinne och kollade nu i min spegelbild. Mina ögon som hade under en lång tid varit trista och blanka, var nu lysande och lyckliga. Jag log mot min spegelbild innan jag tog av mig mina trosor och gick in i duschen. Snabbt tvättade jag av både mitt hår och kropp innan jag steg ur duschen igen. Jag torkade mig snabbt och halvsprang till mitt rum. Det var fortfarande tyst i huset, och jag började undra var alla andra var. Hur mycket var klockan egentligen?

Jag kollade mig i spegeln och var nöjd med resultatet. Jag hade på mig mitt leopardmönstrande linne och svarta tighta jeans. Mitt hår var uppsatt i en knut och mina nya guldfärgade långa örhängen med turkosa detaljer satt i mina öron. Jag suckade lite innan jag tog min mobil och nästan skuttade iväg till köket.
"Någon är glad idag ser jag!", mammas röst mötte mig väl inne i köket. Jag skrattade till och rykte på axlarna mot mamma.


Someones happy today!

Mamma hade gjort pannkakor till frukost. Man kan inte mer än hugga in och se fram emot vad denna dagen har att bjuda på.
"Vad har hänt med Summer? Men jag klagar inte, denna är ett snäpp bättre!", hörde jag Rose mummla. Jag kollade upp på henne och log smått. "Vänj dig vid det, för jag kommer vara glad länge nu. Inget kan få förstöra mitt liv. Man lever bara en gång, så gör det bästa av det!", sa jag och log åt det jag precis hade sagt. Det var precis så som jag skulle göra. Göra det bästa av allt som hände.

---