"Ali, Ali, Ali", rösterna blev högre och jag suckade lågt för mig själv. Människor överallt, papparazzis kom ifrån alla håll och jag tryckte upp händerna emot ansiktet. "Ali, kolla hit", hörde jag någon ropa och jag skakade på huvudet för mig själv. "Hur är det?", mina händer lämnade försiktigt mitt ansikte och jag mötte Alis blick. "Va?", muttrade jag och hon himlade med ögonen. "Du verkar obekväm?", frågade hon sedan samtidigt som jag nickade. "Jag är obekväm, kanske därför", muttrade jag och hon gav mig en blick. Hon drog på sig sina solbrillor samtidigt som hon log emot en papparazzi som snabbt knäppte massa foton. Jag hatade detta. Jag kan inte vara ute med min bästa vän utan att bli attackerad av fans. Vi var i London just nu, vi hade kommit hela vägen ifrån LA för en gala och några interljuver med folk här i London. Jag drack lite ur min dricka från starbucks samtidigt som jag tog upp min mobil. "Tjejer, kom igen. Skynda nu", Mason. Alis livvakt, han var med oss vart vi än gick. Tillslut kom vi fram till ett stort hus som vi snabbt gick in till. Tack gud för det. Ali tog av sig sina solbrillor och vinkade lite till fansen innan hon drog med mig till hissen. "Okej, såhär ligger det till. Du, Ali, ska interljuvas här uppe nu, sedan ska dom ta några bilder. Ikväll är det röda mattan, ta med dig din vän om du vill. Du åker tillsammans med One Direction, ett brittiskt band. Sedan tar du emot dina priser, eftersom vi har fått info om dina vinster, efter det blir det raka vägen till hotellet, packa och vi åker tidigt imorgon igen, vi ska till Kalifornien. Och du Jay.. Håll dig bara undan, och var inte i vägen", avslutade han och jag himlade med ögonen.

 

Det var ungefär så mitt liv såg ut - håll dig undan och va inte i vägen. Jag skulle inte synas, höras, ses eller finnas. Det var jobbigt, men jag fick ta smällen om jag skulle kunna umgås med min bästa vän, tyvärr. 

 

-

 

"Another day full of stress. But I love it. I love you guys. THANK YOU! #Brookers", stog det. Redan 6.068 RT's och hon tweetade det för bara någon minut sedan. Jag scrollade upp på sidan och såg att hon hade fått ännu en miljon till i followers. 17.004.357 followers. Sjutton miljoner followers. Det är sjukt. Jag gick snabbt in på min sida och såg att jag hade fått några fler followers idag. Tvåhundra trettio tusen followers. Alla tack vare min vänskap med Ali. Jag hade haft noll utan henne. 

 

"Lägg ner mobilen Jay", hörde jag Ali säga. Jag kollade snabbt upp på henne och hon var vacker, som alltid. Hon hade på sig en röd klänning som slutade precis under rumpan. Silvriga och glittriga klackskor på fötterna och håret var i stram knut på hennes huvud. Hennes sminkning var lätt, men hon såg endå perfekt ut. "Du är jätte fin", sa jag och hon log snett. "Tack", svarade hon och ryckte på axlarna. Jag hade på mig en svart, simpel klänning och håret låg bara platt och livlöst på huvudet. Ali skulle gå på röda mattan medans jag skulle hålla mig vid pressen. Jag skulle inte gå där, jag hörde inte hemma på mattan.

 

Vi gick ut mot mattan och det var redan fullt av kändisar där ute. Jag ställde mig där jag skulle stå och Ali gick ut på mattan och snabbt var allt fokus på henne. Allt. Papparazzis och fans ifrån alla håll skrek på henne och hon log bara åt alla. Jag fattar inte hur hon klarar av det. Killarna som Ali skulle gå med, något litet band här i London kom fram till henne. Dom pratade lite glatt och lätt sedan alla ta lite bilder på dom tillsammans. 

 

Ali stog mellan en blond kille och en med stort lockigt hår, sedan stog dom andra brevid. En paparazzi kollade åt mitt håll och började ta bilder på mig. Jag kollade irriterat på honom och vände min blick emot Ali som kollade på mig med en tveksam blick. Tillslut brast hon ut i ett leende och vinkade ditt mig. Mason som stog brevid mig puttade mig snabbt ut på mattan och jag suckade. Jag hade gjort detta förut, men avstog helst. Jag gick fram till Ali som snabbt la armen runt min midja och log stort. "Vem är det?", hörde jag den blonda killen fråga och jag kollade generat emot honom. "Min bästa vän", sa Ali och ryckte på axlarna och dom nickade. Vi lämnade snabbt mattan och tog plats inne i arenan. Ali satt längst ut, sedan jag och brevid mig satt dom där killarna. Ali blev upproppad nästan direkt för att ta emot ett pris. Kvällen gick fort och jag pratade en hel del med killen brevid mig vars namn var Niall, han var söt, faktiskt. Bandet hette One Direction, glad att jag lärde mig det.

 

Direkt efter galan skyndade Ali sig till limon med mig snabbt bakom, Mason var bakom oss och vi gick in i bilen, innan Ali vinkade en sista gång, körde bilen iväg. Jag var helt slut. Detta var en vanlig dag i mitt liv, och jag var inte ens kändisen. Det var svårt att behöva vara perfekt hela tiden. Jag hade inte ens vallt detta livet, men jag fick det endå. Jag hade inget val.