-

Chapter 6 - Please don't remind me

Jag kastade hastigt ett blick åt Chaz som låg med huvudet vilat mot min axel. Han hade somnat, samtidigt som jag. Men nu när jag vaknat sov han vidare. Jag skrattade till, knuffade till honom lite lätt. Han stönade irriterat till och kisade mot mig, somnade snart igen men med huvudet åt andra sidan. Jag somnade till igen.

Planet hade landat, jag såg Chaz gå ut med snabba steg. Min familj intalade mig att det var bättre att vänta, så det var jag tvungen till att göra. Med en lätt suck, drog jag åt mig mitt hand bagage och reste mig upp. Alla hade nu gått ut, bara några få kvar tillsammans med alla värdinnor och piloterna. Jag gick ut med snabba steg och min familj hängde efter mig.

Jag möttes utav Chaz blick utanför, vad hade jag väntat mig? Självklart hade han väntat på mig. Jag började ana lite att han verkligen tyckte om mig, men tänkte inte mer på det nu.. "Chaz, vilken överraskning!" han log vänligt, och jag som förväntat mig det där hotande flinet. Han ryckte lite på axlarna och jag började gå med honom vid min sida. Joselyn kom en bit efter mig.

Efter någon minut kom vi ut, jag tittade mig omkring och sökte med blicken. Egentligen sökte jag inte efter någon eller något speciellt. Jag stannade upp och Chaz gjorde detsamma, i tystnad tittade vi på varandra. "Jag ska.. vänta." jag gjorde en gest mot mina otroligt sega föräldrar. Han nickade och plötsligt slog han armarna om mig. Han flinade nu och jag skrattade till, "Vi kan väl ses någon dag, hur länge stannar ni?" frågade han med ett leende som jag besvarade och tänkte efter ett slag. "Någon vecka." Han nickade och höjde handen, vinkade smått och började sedan gå, jag vinkade tillbaka och kollade bak på mamma, pappa och Joselyn.

Med väskorna bak på en taxi, var vi påväg till huset. Jag slöt ögonen en aning i bilen och innan jag visste ordet av det så var vi framme. Min dörr öppnades och jag klev ut, log tacksamt mot pappa som öppnat dörren åt mig. Jag tog ut min väska, gick därefter in. Jag sprang upp, gick ut på balkongen och tittade bak på Joselyn som nu kom ut, då suckade jag, himlade med blicken och gick in igen.

Jag gick in, satte mig på en säng, hon kom sen in och satte sig mittemot. Jag följde hennes rörelser med blicken då hon sparkade av sig skorna. Jag lade mig på sängen och tittade upp i taket, funderade lite. "Jag tänker inte låna ut min byrå denna gången." intalade Joselyn mig och reste sig upp, gick ut från mitt rum. Eftersom att vi inte var här lika ofta som i Stratford så var inte mitt rum i ordning precis.

Dagen hade flytit på, vi hade gått ut och ätit närmare kvällen, sen kommit hem igen. Jag kom genast på min mobil som varit avstängd i timmar, jag satte på den efter att jag tagit ut den från fickan. 3 sms. "Ring när du har landat. xx" hade Michelle skrivit. Ett från Chaz - ":)" jag skrattade till lite, hur tänkte han där? Det sista smset läste jag om och om igen. "Hey, hörde att du landat i Atlanta, mig slipper du inte. Klart vi måste ses." jag svalde, visste direkt vem det var från, efter alla dessa år. Jag svarade inte på det, funderade bara ett långt tag..

Watcha'll think? ;) Skrivet av mig, Harlee. Lite mella-chapter kan man kanske kalla det. Hände inte så mycket som ni märkte. Men vad tycker ni, babes? puss.

Chapter 5 - Not You Again

Jag tryckte in den stora väskan i det alldeles för lilla bagageutrymmet på bilen och stängde sen igen dörren. Jag tog upp min hand väska och gick runt till baksättet. Öppnade dörren och satte mig sen med ett suck. Pappa stängde min dörr åt mig och satte sig sen framför mig. Mamma satt bredvid pappa, och Joselyn bredvid mig. Jag lutade mig tillbaka i sättet med ett högt stön. Sist vi var där, så blev jag av med oskulden. Jag var bara 14 år då. Det var en speciell kille. Någon jag verkligen älskade, trodde jag. Vi skulle bara vara där under sommaren, men jag blev kär. Efter 2 veckor, så gjorde vi det. Och molly, min bästa vän som bor där, går i samma klass som honom. Och jag är rädd att få träffa honom.

Vi ska till Atlanta för er som inte fattat det. Och vi har även ett hus där, som vi brukar åka till varje sommar. Men vi ska bara stanna där i 1 vecka denna gången. För sen ska pappa jobba. Som vanligt..

"FLIGHT 327 TO ATLANTA, GO TO DOOR 3. I REAPEAT, DOOR 3. LAST CHANCE!", rösten i högtalarna lät sur. Jag drog tag i min väska och sprang snabbt efter mamma, pappa och min ireeterande storasyster Joselyn som kommit en bit. Vi skyndade oss till port 3. Och gissa vad? Vi hann precis. Jag log vänligt mot surtanten som stog vid väskorna. Vi skyndade oss på det stora planet och drog sen upp våra biljetter. Eftersom vi var 4, och alla säten var belägna 3 och 3, så fick jag och Joselyn sitta bredvid varandra, och mamma och pappa framför. Jag satte upp väskan och samma sak med Joselyn. Vi hade riktigt tur, ingen satt bredvid oss. Joselyn satt längst in och jag längst ut. Efter drygt en kvart så var planet igång. Jag visste att det var fel av mig att inte stänga av min mobil, men jag kunde inte rå för att kolla till den när någon skickat ett sms. "Pundhuvud", lyste på skärmen. Jag kollade förskräckt på mobilen och drog den närmre mig. Jag öppnade upp smset med en orolig blick. "Kolla bakom dig!" mitt hjärta måste ha fördubblats i hastighet. För jag tror nästan att jag kunde höra det slå. Jag vände mig försiktigt om. Där var han. Med ett brett flin också. Jag vände mig snabbt tillbaka och kollade på Joselyn. Hon lyssnade på musik. Great! "Chaz! Vad gör du här? Och vafan! Stäng av mobilen. Vill du döda oss alla eller?", skrev jag snabbt in. Men nästan lika snabbt fick jag svar. "Jag ska besöka en vän ;) Är det förbjudet? Kul att du sitter och ber mig stänga av mobilen, när du själv smsar med mig med din egna. Den verkar heller inte så avstängd?", stod det och jag fnös till. "Jag skulle stänga av den, när du skrev något. Men nu ska jag stänga av den påriktigt. Ha det bra!", svarade jag. "Grymt! Då har jag en anledning till att säta mig bredvid dig och snacka! ;)", svarade han och jag suckade tyst. Helvete. Jag stängde av mobilen och drog snabbt upp min hörlurar och pluggade in dom i mina öron. När jag satte i dom i in mobil så insåg jag att jag precis stängt av den. Helvete igen. "Hej!", hörde jag en välbekant röst säga. Jag knep ihop och låtsades att jag inte hörde honom. "Game over. Din mobil är avstängd pucko, dra ut hörlurarna och lyssna på vad jag har att säga!", jag svalde och nickade. Drog ut hörlurarna och vände mig mot platsen bredvid. "Hjälp", sa jag tyst när jag insåg hur nära han var.

Han log lite, och nu var det inget flin, utan ett leende. Jag besvarade hans leende och han satte sig på den lediga platsen bredvid. Jag vände mig emot Joselyn som hade slutna ögon. Hon sov säkert. Jag vände sen tillbaka blicken till Chaz som såg ångerfullt på mig.

"Förlåt..", mummlade han och kliade sig i nacken. Jag kollade oförstånde på honom och han svalde hårt. Så att säga. "För vad? För igår? Det är lungt.. Alla är fulla ibland..", mummlade jag tyst och rättade lite på ryggen. Han skakade på huvudet och möte min blick. "Inte bara det. För allt. För att du hatar mig!", fortsatte han. Jag behövde inte höra mer. Jag förstod precis. Jag vet inte vad som hände. Men att bara tänka på det fick mig att rysa, och även få min hjärna att börja arbeta. "Nej..Nej, nej! Du ska träffa han? Eller hur? Det får inte vara sant.. Han kommer inte vara på flygplatsen? Eller hur?", han suckade. "Ja, det är han. Och nej det kommer han inte, jag ska ta bussen. Han vet inte att jag kommer idag, skulle egentligen kommit imorgon", sa han snabbt. "Men vad ska jag göra för att förlåta dig? Jag gillar verkligen dig..", fortsatte han. "Som en vän", lade han snabbt till. Jag kollade oförstående på honom. "Du känner mig inte..", röt jag. "Nej, och du känner inte mig. Kan du inte ge mig en andra chans?", muttrade han. Jag mötte hans bruna ögon. Dom var väldigt fina faktiskt. Och på något sätt fick just det mig, att låta det förflutna vandra iväg. Och tänka på nutiden. Jag vet inte vad som hände. Men allt bara släppte. "Jag förlåter dig..", mummlade jag så tyst att jag själv knappt hörde det. Han brast ut i ett stort leende. "Great! Vad bra, då kan jag få sitta här med dig under resten av resan?", jag skrattade samtidigt som jag nickade.

"Visst, Chaz. Visst!"

Jag tryckte in den stora väskan i det alldeles för lilla bagageutrymmet på bilen och stängde sen igen dörren. Jag tog upp min hand väska och gick runt till baksättet.

Öppnade dörren och satte mig sen med ett suck. Pappa stängde min dörr åt mig och satte sig sen framför mig. Mamma satt bredvid pappa, och Joselyn bredvid mig. Jag lutade mig tillbaka i sättet med ett högt stön.

Sist vi var där, så blev jag av med oskulden. Jag var bara 14 år då. Det var en speciell kille. Någon jag verkligen älskade, trodde jag. Vi skulle bara vara där under sommaren, men jag blev kär. Efter 2 veckor, så gjorde vi det. Och molly, min bästa vän som bor där, går i samma klass som honom. Och jag är rädd att få träffa honom.

Vi ska till Atlanta för er som inte fattat det. Och nej det var inte Justin. Han lämnade mig i flera veckor efter att vi kysst varandra. Sen lämna han landet och blev kändis. Och vi har även ett hus där, som vi brukar åka till varje sommar. Men vi ska bara stanna där i 1 vecka denna gången. För sen ska pappa jobba. Som vanligt..

"FLIGHT 327 TO ATLANTA, GO TO DOOR 3. I REAPEAT, DOOR 3. LAST CHANCE!", rösten i högtalarna lät sur. Jag drog tag i min väska och sprang snabbt efter mamma, pappa och min ireeterande storasyster Joselyn som kommit en bit. Vi skyndade oss till port 3. Och gissa vad? Vi hann precis.

Jag log vänligt mot surtanten som stog vid väskorna. Vi skyndade oss på det stora planet och drog sen upp våra biljetter. Eftersom vi var 4, och alla säten var belägna 3 och 3, så fick jag och Joselyn sitta bredvid varandra, och mamma och pappa framför. Jag satte upp väskan och samma sak med Joselyn.

Vi hade riktigt tur, ingen satt bredvid oss. Joselyn satt längst in och jag längst ut. Efter drygt en kvart så var planet igång.

Jag visste att det var fel av mig att inte stänga av min mobil, men jag kunde inte rå för att kolla till den när någon skickat ett sms. "Pundhuvud", lyste på skärmen. Jag kollade förskräckt på mobilen och drog den närmre mig. Jag öppnade upp smset med en orolig blick. "Kolla bakom dig!" mitt hjärta måste ha fördubblats i hastighet. För jag tror nästan att jag kunde höra det slå.

Jag vände mig försiktigt om.

Där var han. Med ett brett flin också. Jag vände mig snabbt tillbaka och kollade på Joselyn. Hon lyssnade på musik. Great! "Chaz! Vad gör du här? Och vafan! Stäng av mobilen. Vill du döda oss alla eller?", skrev jag snabbt in. Men nästan lika snabbt fick jag svar. "Jag ska besöka en vän ;) Är det förbjudet? Kul att du sitter och ber mig stänga av mobilen, när du själv smsar med mig med din egna. Den verkar heller inte så avstängd?", stod det och jag fnös till.

"Jag skulle stänga av den, när du skrev något. Men nu ska jag stänga av den påriktigt. Ha det bra!", svarade jag. "Grymt! Då har jag en anledning till att säta mig bredvid dig och snacka! ;)", svarade han och jag suckade tyst. Helvete.

Jag stängde av mobilen och drog snabbt upp min hörlurar och pluggade in dom i mina öron. När jag satte i dom i in mobil så insåg jag att jag precis stängt av den. Helvete gånger två. "Hej!", hörde jag en välbekant röst säga. Jag knep ihop och låtsades att jag inte hörde honom.

"Game over. Din mobil är avstängd pucko, dra ut hörlurarna och lyssna på vad jag har att säga!", jag svalde och nickade.

Drog ut hörlurarna och vände mig mot platsen bredvid. "Hjälp", sa jag tyst när jag insåg hur nära han var.

"Inte bara det. För allt. För att du hatar mig!", fortsatte han. Jag behövde inte höra mer. Jag förstod precis. Jag vet inte vad som hände. Men att bara tänka på det fick mig att rysa, och även få min hjärna att börja arbeta. "Nej..Nej, nej! Du ska träffa han? Eller hur? Det får inte vara sant.. Han kommer inte vara på flygplatsen? Eller hur?", han suckade. Det var ju faktiskt Chaz som gav Justin 40 dollar för att kyssa mig. Det var därför han sa förlåt. "Ja, det är han. Och nej det kommer han inte, jag ska ta bussen. Han vet inte att jag kommer idag, skulle egentligen kommit imorgon", sa han snabbt.

"Men vad ska jag göra för att förlåta dig? Jag gillar verkligen dig..", fortsatte han. "Som en vän", lade han snabbt till. Jag kollade oförstående på honom. "Du känner mig inte..", röt jag. "Nej, och du känner inte mig. Kan du inte ge mig en andra chans?", muttrade han och jag mötte hans bruna ögon.

Dom var väldigt fina faktiskt. Och på något sätt fick just det mig, att låta det förflutna vandra iväg. Och tänka på nutiden. Jag vet inte vad som hände. Men allt bara släppte. "Jag förlåter dig..", mummlade jag så tyst att jag själv knappt hörde det. Han brast ut i ett stort leende. "Great! Vad bra, då kan jag få sitta här med dig under resten av resan?", jag skrattade samtidigt som jag nickade.

"Visst, Chaz. Visst!"

------------------------

Jag (Ida) blev inte så nöjd med denna delen. Men det är eran åsikt som räknas! Och come on. KOMMENTERA NU! Och nu kanske mer och mer börjar klarna..? ;)

Chapter 4 - Time For Some Party

"Äsh, ge mig den!", muttrade Jordan som stog brevid Chelsea. Han drog mobilen ur hennes hand och hon kollade sorgset på honom. "Jody, gör inte så. Kan inte jag få ha mobilen?", Chelsea putade med underläppen och Jordan skrattade lite. Han la sina armar på hennes höfter för att sedan dra henne intill sig.

"Min mobil, mina regler", han blinkade emot henne innan hans läppar mötte hennes.

Jag kliade mig lite i nacken och kollade mig omkring. "Tror du Ted är här?", undrade jag och vände min blick emot Michelle. Hon ryckte på axlarna med ett snett leende. "Ingen anning faktiskt", mummlade hon och satte sig på den höga barstolen. Musiken dunkade högt och kvällen gick snabbare än vad jag trodde.

Klockan var nu 12 och festen var helvild. Många var fulla. Plötsligt kände jag två välbekanta händer mot min rumpa. Jag log stort för mig själv och vände mig om. Men leende försvann lika snabbt som det kom. "Vem har vi här? Chaz Somers? Vad vill du mig Chaz?", sa jag surt och drog bort hans händer. "Leka", flinade han och la nu händerna runt min midja för att dra mig intill sig. "Snälla?", mummlade han.

Jag la händerna på hans bröstkorg och puttade iväg han. "Ge dig, fyllo", sa jag ännu en gång surt. Jag hade aldrig lärt känna honom så bra. Jag hade aldrig viljat. Vi hade gått i samma klass i 6 år. Men efter att jag fått reda på att han bett den jag var högt förelskad i kyssa mig för 20 dollar, så hade jag ingen lust att lära känna honom heller.

Han kollade dystert på mig. "Kan vi dansa då?", mummlade han tyst. "Nej", sa jag hårt. "Hitta en annan tjej du kan ha kul med i sängen", flög det ur mig och jag stelnade snabbt till.

Jag hade hört alla rykten om att Chaz faktiskt var intresserad i mig. Men jag ville inte tro dom. Han putade med underläppen mot mig. Men log sen. "Jag driver bara, vem vill dansa med dig? Shitface", röt han och släppte min hand. Han gick till sina kompisar som börjat gapskratta. Jag suckade hårt. Är det den stilen killen ska köra, så visst. Chaz kompis Moldon, tror jag han heter, flinade stort mot mig. Han nickade emot övervånningen och pekade sen på Chaz. Och skulle självklart avsluta det hela med att stoppa in fingret mellan handen.

Snuskiga äckel. "Eller så knullar du Chaz själv, du verkar ganska kåt i honom", halvskrek jag till Moldon. Några kollade, men man hörde inte så mycket på grund av den höga musiken.

Istället för att vänta på något svar så gick jag bara bort till Chelsea. "Jag går hem nu, hälsa Michelle", mummlade jag. Hon nickade och log. "Okej, ska jag göra. Ha så kul på semestern! När är du hemma?"

Jag kramade om Chelsea och backade sen bak. "Om 5 dagar, puss", mummlade jag och vände mig sen om för att gå hemmåt.

När jag stängt dörren efter mig så kände jag en kall vind smeka mina bara ben. Det var mörkt ute. Och riktigt kallt. Jag började gå mot busshållplatsen i en lugn takt. Plötsligt känner jag en hand på mina axel. "HJÄLP!", Utbrast jag och kände plötsligt en hand som trycktes mot min mun. Hjärtat stannade till och person som höll i mig hyshade mig. Han drog försiktigt bort handen och jag vände mig om så fort jag kunde. "Ted?", log jag stort och han besvarade mitt leende. Han gick närmre mig och gav mig en lång och varm kram innan han backade undan. "Jag har tänkt på dig hela kvällen, jag var tvungen att få träffa dig!", han log varmt och jag fnittrade till lite. Utan för varning eller något. Så tog han tag i mina kalla kinder som snabbt blev varma av hans berörning och kysste mig.

-------------------------------------------

Ojdå! Fick hon en kyss..? ;) Hehe. Och är verkligen Chaz sådan eller är han bara full? Gissa! Hihi.

Och sen en sak, varför kommenterar ni inte längre? Men jag (Ida) behöver lite pepp! Puss!

Chapter 3 - Leaving This Town

Justin's perspektiv;

Jag var efter en ganska lång stund färdig med spelen, ganska lagom till att mamma kom in till mitt rum med min iPhone.

Jag tackade, kramade om henne och hon kysste mjukt min panna.

Jag gav henne ett leende hon snabbt besvarade. Sedan gick hon. Min mamma, en utav dem allra bästa.

Jag visste att hon fanns till i svåra stunder då jag verkligen behövde henne, vilket var riktigt skönt.

Jag satte mig på sängen innan suckade nöjt och lade mig ned. Jag refresh'ade min sida och såg hur många som twittrat till mig, konstigt.. Nej, absolut inte. Jag log för mig själv då jag läste igenom flera tweets, följde några fans och re-tweetade flera. Istället för att sitta vid mobilen så drog jag upp min dator. Jag drack lite ur iskaffet och tog upp twitter på datorn.

'Hey bro, ser fram emot helgen' hade Chaz twittrat till mig, jag sken upp och kom och tänka på att han faktiskt skulle flyga till Atlanta, dit jag skulle om bara några dagar.

Jag var på tour just nu, skulle ha någon konsert till helgen då Chaz skulle komma och jag skulle hem till Atlanta igen, det var den sista innan min lediga tid. Under den tiden funderade jag på att åka till Stratford, men hade inget planerat ännu.

Summer's perspektiv;

Jag lämnade snart Chelsea och Michelle, började gå åt ett annat håll. Med andra ord - hem.

Då jag efter bara några minuter var jag hemma, ropade på mamma som inte svarade.

Det betydde att hon inte var hemma vilket var rätt skönt. Jag bestämde mig för att titta lite på en film, tråkig som jag var.

Nästa dag gick jag upp med tunga steg, satte mig ett tag framför datorn, kollade min twitter och facebook. Efter någon timma bestämde jag för att fixa mig eftersom att jag vaknat för bara några timmar sedan.

Inte ens frukosten hade jag tänkt på, så den fick vänta. Jag la ner en blommig topp i den halvstora väskan och vände mig sen emot garderoben.

Jag drog ner två par klänningar, och ett par jeans. Sovkläder och underkläder var redan nerpackat. Jag stängde igen väskan och fortsatte in till badrummet.

Jag drog ner min plattång och satte i den i eluttaget och medans jag lätt den bli varm så borstade jag igenom mitt hår. När jag var i full gång med att platta mitt hår så hörde jag mobilen pipa til.

Jag la snabbt ner plattången och skyndade mig in i mitt rum.

"Ja hallå!", mummlade jag snabbt direkt efter att ha tryck på grön ton. "Hej Summer! Det är mamma!", jag log för mig själv och gav ifrån mig ett lättat suck. "Jag hörde det ja, var det något viktigt? Håller på och fixar mig!", jag la ner borsten som jag tidigare haft i handen.

"Nej, eller jo, har du packat klart?", undrade hon. "Ja"

"Bra, pappa och jag är hemma om två timmar, och Joselyn är hemma nu va?", hon pratade snabbt, som alltid. "Mm.. Något annat?", mummlade jag uttråckat. "Nejdå! Men planet går klockan 11:20 imorgon, så stanna inte på festen för länge", sa hon innan hon skrattade lite. "Hejdå Sum", fortsatte hon. "Hejdå mamma", muttrade jag och la på och gick sen in i badrumet igen.

---------------------------

Tråkigast EVER typ! Men denna delen har vi båda skrivit. Men lämna gärna en kommentar! Och vart tror ni Summer ska åka..? ;) Puss♥

Jag var efter en ganska lång stund färdig med spelen, ganska lagom till att mamma kom in till mitt rum med min iPhone.

Jag tackade, kramade om henne och hon kysste mjukt min panna.

Jag gav henne ett leende hon snabbt besvarade. Sedan gick hon. Min mamma, en utav dem allra bästa.

Jag visste att hon fanns till i svåra stunder då jag verkligen behövde henne, vilket var riktigt skönt.

'Hey bro, ser fram emot helgen' hade Chaz twittrat till mig, jag sken upp och kom och tänka på att han faktiskt skulle flyga till Atlanta, dit jag skulle om bara några dagar.

Jag lämnade snart Chelsea och Michelle, började gå åt ett annat håll. Med andra ord - hem.

Då jag efter bara några minuter var jag hemma, ropade på mamma som inte svarade.

Det betydde att hon inte var hemma vilket var rätt skönt. Jag bestämde mig för att titta lite på en film, tråkig som jag var.

Inte ens frukosten hade jag tänkt på, så den fick vänta. Jag la ner en blommig topp i den halvstora väskan och vände mig sen emot garderoben.

Jag drog ner två par klänningar, och ett par jeans. Sovkläder och underkläder var redan nerpackat. Jag stängde igen väskan och fortsatte in till badrummet.

Jag la snabbt ner plattången och skyndade mig in i mitt rum.

"Nej, eller jo, har du packat klart?", undrade hon. "Ja"

---------------------------

Tråkigast EVER typ! Men denna delen har vi båda skrivit. Men lämna gärna en kommentar! Och vart tror ni Summer ska åka..? ;) Puss♥

Chapter 2 - Give Me A Break

Justins Perspektiv, 4 år senare;

"Ge mig mobilen", röt jag surt och glodde på min just nu väldigt ireeterande mamma. Hon skakade på huvudet. "Nej Justin, du måste lära dig! Sluta upp med din attetyd så får vi se hur det blir efter det. Städa ditt rum imorgon!", hennes röst var bestämmd och jag visste att jag inte borde kämpa emot. Men något hade sagt mig att det fanns en liten chans att jag faktiskt skulle fått tillbaka den. Så självklart tog det inte slut där. Utan det hela slutade med att jag satt i mitt rum på bussen utan mobil eller dator. "Smart Justin, för jävla smart", muttrade jag för mig själv och slängde ner en kudde på golvet. Jag drog av mig tröjan och stampade igenom den smala korridoren för att sedan komma in i toaletten. Den väldigt vita toaletten tändes så fort jag satte mig fot innanför dörren.

Jag fnös för mig själv och drog fram min blåa tandborste. Jag satte på tandkrämen och kollade på mig själv i spegeln. "Livet är för bra ibland va", grubblade jag för mig själv och tryckte in tandborsten i min mun för att borsta igenom tänderna. När jag var klar på toaletten så stängde jag dörren och gick in på mitt rum igen. Jag drog av mig byxorna och satte på mig mjukisbyxor istället. Jag satte mig på golvet och drog alla tv spel intill mig och började sortera. Jag kunde ju i alla fall börja. För frågan var ju den, hade jag någon annan tid till detta?

Summers Perspektiv;

"Jävla helvetes bil", morrade jag surt och sparkade till den. Jag satte mig rakt ner på marken i väntan på att något skulle hända. Men vad hade jag förväntat mig? Att gud skulle kasta ner min nycklar?

Jag var smart nog att ställa mig upp lika snabbt för att sedan dra fram min mobil. Jag tryckte in Teds nummer och efter bara några få toner fick jag ett glatt svar. "Hej Sum!", jag log lite för mig själv. "Hej Teddie, kan du snääälla hämta mig? Min bilnyckel är borta, och mamma och pappa är på jobbet! Jag behöver din hjälp! Jag kommer inte hinna till skolan i tid annars!", jag pratade snabbt på och lyssnade sen på det självklart svaret. "Okej då, är där om 5 minuter", muttrade han. Såfort jag lagt på så spred sig ett glädjerus igenom mig. Jag hade verkligen börjat gilla denna killen. Jag stängde igen garagedörren med ett brett leende. Efter bara några få minuter så var han här. Jag skyndade mig ner från trädgården och klickade in koden för att komma ut ur dom stora portarna. Jag stängde dom efter mig och mötte sen Ted i en varm kram. Det kändes som att det blev en extra lång kram, just idag. Jag log brett och han skrattade lite nervöst. "Fattar inte hur du kan bo såhär i lilla Stratford.. Helt sjukt!", jag skrattade samtidigt som jag skakade på huvudet. "Det är pappas jobb som ger han så bra betalt", mummlade jag samtidigt som jag ryckte på axlarna. Jag satte mig ner i hans bil och han bakom ratten för att sedan bege oss till skolan.

"Ett E?! Du måste skämta med mig? Detta var värt minst ett B!", Utbrast jag till min lärare Susanne som precis räckt över det tjocka häftet med min uppsats om kemiska betäckningar. Jag suckade högt när jag såg Susanne flina till samtidigt som hon skakade på huvudet. Utan att ens säga ett ord lämnade hon snabbt klassrummet för att ta sin rast. Jag räckte ut tungan till henne och gick sen ut till korridoren där Chelsea och Michelle väntat. "Vad fick du?", undrade Chelsea nyfiket. "Fråga inte..", mummlade jag och la ner häftet i väskan. Hon ryckte på axlarna och kollade mot Michelle. "Du då?", Michelle mötte Chelseas blick med ett flin. "B faktiskt! Hon log stolt och visade upp sin uppsats. Jag fnös till och begav mig mot mitt skåp med Chels och Mich efter mig, så jag kallade dom tack vare att dom kallade mig "Sum". Jag öppnade upp mitt skåp och tryckte in alla böcker för att lätta lite på väskan och stängde sen igen det. Jag lutade mig mot skåpen och kollade mot Chelsea. "Någon fest på G? Nu när det är helg och så!", log jag och hon nickade. "Ja, hörde att det var någon ny inflyttad. Kommer inte ihåg vad hon hette, vet bara att folk kallar henne för Kai!", svarade Chelsea. "Kanske för Kaite?", sa Michelle efterblivet och jag började skratta. "Säkert, kom nu! Klarar inte av en sekund till i denna skolan", mummlade jag och tillsammans med Michelle och Chelsea så lämnade vi skolan.

4 år senare;

Jag hade verkligen börjat gilla denna killen. Jag stängde igen garagedörren med ett brett leende. Efter bara några få minuter så var han här. Jag skyndade mig ner från trädgården och klickade in koden för att komma ut ur dom stora portarna. Jag stängde dom efter mig och mötte sen Ted i en varm kram. Det kändes som att det blev en extra lång kram, just idag. Jag log brett och han skrattade lite nervöst. "Fattar inte hur du kan bo såhär i lilla Stratford.. Helt sjukt!", jag skrattade samtidigt som jag skakade på huvudet. "Det är pappas jobb som ger han så bra betalt", mummlade jag samtidigt som jag ryckte på axlarna. Jag satte mig ner i hans bil och han bakom ratten för att sedan bege oss till skolan.

Jag lutade mig mot skåpen och kollade mot Chelsea. "Någon fest på G? Nu när det är helg och så!", log jag och hon nickade. "Ja, hörde att det var någon ny inflyttad. Kommer inte ihåg vad hon hette, vet bara att folk kallar henne för Kai!", svarade Chelsea. "Kanske för Kaite?", sa Michelle efterblivet och jag började skratta. "Säkert, kom nu! Klarar inte av en sekund till i denna skolan", mummlade jag och tillsammans med Michelle och Chelsea så lämnade vi skolan.

-------------------------------

Del två skriven av mig, Ida! Och som sagt, saker kommer klarna upp för er ;) Och lite tråkigt kanske, menmen!

Chapter 1 - Unreal Love

Jag tvekade lite innan jag fattade Justins hand. Den var varm, trots den kalla vintern och därmed den kalla temperaturen. Min hand var kall, det var jag fullt medveten om. Det kändes lite som ett under att Justin kramade om den.

Jag såg hur ett leende lekte i hans mungipor då jag mötte hans blick. Hans ögon var ett av skälen till att jag verkligen tyckte om honom.. Och hans underbara personlighet, så omtänksam och rar.

"Fryser du?" frågade han med en vänlig och mjuk ton. Jag skakade på huvudet, även om jag mer än gärna önskade hans armar om mig just nu. Men samtidigt, på ett sätt, så kände jag mig så varm i hans närhet.

En del ord från festen ekade i huvudet och bilder hade fastnat på näthinnan. 'Summer, du är 13 och.. okysst.' Jag suckade tungt och Justin tittade ned på mig, stannade upp. Jag skakade på huvudet med små rörelser och log svagt. Justin och jag var jämngamla. Vi var födda samma år och gick i samma klass. Jag var inte helt säker på att han tyckte om mig så, det ända jag kunde göra var att hoppas.

Jag gillade verkligen honom, hade gjort det sedan en ganska lång tid tillbaka, kunde försäkra mig om att det var några månader, kanske ett år.

Han fortsatte gå och jag gjorde samma sak. Men det dröjde dock inte länge förns han stannade upp igen och tittade ned på mig med sina vackra ögon. Han löste greppet från våra händer och lade armarna om mig, det kändes underbart. Snart vek sig hans ben, och mina gjorde likaså. Han föll bakåt, med mig över sig. Jag skrattade till men kände hur allt genast blev riktigt på allvar.

Justin närmade sig mitt ansikte där vi två låg i snön, en bit ifrån en park. Jag kände hur paniken hastigt drabbade mig en aning innan jag gjorde detsamma och pressade mina läppar mot hans. Underbart. Ja, hur ska jag kunna beskriva det? Allt kändes magiskt, killen jag faktiskt var kär i kysste mig.

Ganska snabbt var det över. Vi båda reste oss upp, Justin drog upp sin mobil. Den han fått när han fyllde år. Justin var inte en sådan typ av kille, men det om hela 'mobil grejen' hade han skrytit rätt mycket om. Jag såg hur han snabbt backade undan lite men log mot mig. Han började knappa in något på den, det var nog ett sms han ville skicka iväg. Jag kollade på honom med en rätt orolig blick, han mötte den och log - då kändes allt okej igen.

Jag kände mig väldigt.. respektlös. Jag drog upp min mobil, smsade Chaz. 'Jag gjorde det, 40 bucks dude'. Jag kollade på Summer och log mot henne, tog hennes hand och började gå igen. Jag visste att tjejen hade känslor för mig, just därför kom skuldkänslorna..

Väl utanför hennes hus kramade jag om henne, pussade henne hastigt på kinden, ville inte direkt göra en så stor grej av det. Hon gav mig ett sött leende som jag besvarade. Hon gick upp mot dörren, öppnade den och försvann snart in. För mig bar det nu alltså av hemåt.

Första delen, skriven av mig, Harlee. Nu vill vi gärna ha kommentarer. Första delen av den alldeles nya novellen, vad tycker ni? Denna del kanske är lite förvirrande, men tro mig.. snart kommer det klarna.

Ny bloggare

Bild på mig och.. Justin, nästan :')

Hej hej, mitt namn är Harlee. Jag är 13 vårar gammal.. Jag har haft kontakt med Ida ett tag, såg nu att hon behövde lite hjälp och tänkte, varför inte?

Jag älskar verkligen att skriva, blogga.. Har en personlig blogg och en egen novell blogg. Min personliga blogg uppdaterar jag dagligen. Novell bloggen däremot har jag inte ens börjat skriva på :L

Är nu aktiv på 3 olika bloggar, min egen, denna och JDB, sveriges största. Jag kan stava hyfsat bra, så ni behöver inte oroa er för det.. Okej, skickade en liten del utav något som skulle föreställa en bit ur en novell till Ida. Hon ville att jag skulle publicera lite utav det jag skrev i detta inlägget, so here it come..

'Med ivriga ögon sökte jag med blicken efter honom, vart var han? Jag bet mig i läppen då en våg utav nervositet sköljde över mig.

Tillslut kände jag hur ett par varma händer försiktigt, sedan några sekunder tillbaka, vila mot mina ögon. I mungiporna lekte ett leende, det var han. Med mjuk röst viskade han mitt namn och kysste hastigt min nacke. Jag rös till utav hans ord och beröring samtidigt som jag vände mig om och han drog in mig i hans inbjudande och varma famn. "Justin.." viskade jag och skrattade till. Han sken upp och strök med en hand över min rygg. Han nickade sakta, "Jag har saknat dig, babe." hans ord ekade i huvudet, han hade inte talat till mig så sedan flera veckor tillbaka. Det var verkligen jobbigt att ibland ha ett distansförhållande, men vad hade jag väntat mig?

Självklart hade vi hörts av på telefon, men inget mer än så. Jag märkte hur han ivrigt sökte min blick och jag mötte hans, han pressade romantiskt sina läppar mot mina, jag flinade lite och andades mot hans läppar. "Justin.." viskade jag ännu en gång men denna gång med lite mer entusiasm, innan jag besvarade kyssen ganska hastigt. "Kan vi inte bara.. åka hem?" jag log svagt och backade undan en del, fattade hans hand och han flätade samman våra fingrar. "Jo, självklart." Vi båda gick ut till bilen, hand i hand.'

There u got! :')

Bara lite jag nyss kom på, händer inget speciellt i den korta.. delen. Nu får ni iallafall se hur jag skriver. Hoppas ni gillar det. ;)

Pussar xx

IS SHE THE ONE|CHAPTER 17| IT CAN'T BE THE TRUTH❤

Justins perspektiv:

Vem var han? Var han hennes kille? Gör han henne lycklig? Så många frågor. Men så lite svar.

Jag vred lite på mig i den stora sängen. Imorgon skulle hon åka igen. Men jag var tvungen att fixa detta. Jag kunde inte låta henne försvinna igen. Jag gick upp från sängen och smög tyst in på toaletten. Jag sköljde av ansiktet och drog sen på mig mina byxor. Jag vände blicken mot klockan som visade 1:23. Hon kanske sover? Hoppas inte.

Känslan som igår bubblat inom mig när jag såg "james" kändes inte bra. För att inte vara ivägen så stack jag bara. Fegis.

Jag lämnade rummet och försökte minnas vilket rum hon kommit ut från. 413.414.415. Där har vi det. Jag skulle precis knacka på dörren med ångrade mig snabbt. Plötsligt hörde jag röster ifrån hissen. "Ja, jag vet. Nej men måste lägga på, vill inte att Syd ska höra något. Jag förstår. Nej, se det som ett PR trick som hon inte vet om. Babe, lyssna på mig. Kyssen hade inga känslor! Nej. Men måste lägga på! Puss, älskar dig" hissen öppnades och jag ställde mig snabbt bakom en planta. Så fort han gått in i sitt rum lutade jag ryggen mot väggen och gled sakta neråt. Plötsligt kändes allt som i en film. Jag måste missuppfattat allt. Men då slog det mig.

James var inte äkta.

Sydney's perspektiv:

"Jag vet pappa, nej! Jag kommer ikväll. Ne. Ta det lungt! Okej, men det knackar på dörren! Och ska packa det sista nu! Puss" jag suckade och la ner mobilen. Jag gick snabbt till dörren. Jag kollade ut genom kikhålet. Justin?

Jag öppnade sakta dörren och mötte ett nervöst leende. "Hej", mummlade han. "Hej?", jag log ett prövande leende och han besvarade det. "Vad det någo.." "Ja, är James där? Är du själv?", jag nickade. "Jag är själv, men James är inte här, vadårå?"

Han svalde hårt. "Kan jag komma in?", jag nickade och släppte in han. Jag stängde snabbt dörren och satte mig bredvid Justin som satt sig i soffan. "Du får ta", jag nickade mot dom gulliga chocklad hjärtarna James tidigare köpt till mig. Världens bästa kille. Han log tacksamt och tog ett hjärta.

"Så.. Var det något? Bilen ska hämta mig om en timma.. Måste packa klart", jag log lite snett och han nickade. "Ja.. Ähm.. Jag vet verkligen inte hur jag ska säga det", han kliade sig nervöst i nacken och jag suckade. Jag tog ett hjärta och åt på den samtidigt som jag kollade mot Justin.

"Jo.. Lyssna på mig. Igår när jag hade tänkt komma.. Så hörde jag James prata med.. Sin tjej", jag kollade oförstående på honom. "Jag alltså?", skrattade jag men slutade snabbt när Justin inte hängde på. "James uttnytjar dig, han har en annan tjej. Det kan vara svårt att tro på, men jag lov..", Justin tystnade när han hörde hur dörren öppnades. Jag visste inte vad som var sant. Men något sa mig att det Justin sa inte var sant. "Babe", hörde jag James ropa. Han kollade snabbt på oss både när han såg oss. "Vad gör beavern här?", skrattade han. Justin kollade argt på honom. "Ursäkta?", muttrade Justin. James flinade. "Vad gör ni?", sa nu James lite allvarligare. "Inget, Justin ska gå nu. Eller hur Justin?", jag gav Justin en ilsken blick och han bet tag i sin läpp samtidigt som han snabbt lämnade rummet. James vände sig emot mig och tog tag i mina kinder och våra läppar möttes i en hård kyss.

Var det Justin sa sant?

Vem var han? Var han hennes kille? Gör han henne lycklig? Så många frågor. Men så lite svar.

Känslan som igår bubblat inom mig när jag såg "james" kändes inte bra. För att inte vara ivägen så stack jag bara. Fegis.

James var inte äkta.

"Jag vet pappa, nej! Jag kommer ikväll. Ne. Ta det lungt! Okej, men det knackar på dörren! Och ska packa det sista nu! Puss" jag suckade och la ner mobilen. Jag gick snabbt till dörren. Jag kollade ut genom kikhålet. Justin?

Var det Justin sa sant?

IS SHE THE ONE|CHAPTER 16| JAMES❤

Jag trummade med fingrarna på sättet som var beläget framför mig.
Bara några platser bredvid mig satt Selena Gomez. En sak jag inte förstod, varför sitter inte hon bredvid Justin?
"Hur är det?", jag vände mig emot Jaden Smith som satt bredvid mig.
"Det är bra, själv då?", han log lite samtidigt som han kollade framåt. "Bara bra"

-
"Vinnaren av best music video är.. MARRY YOU MED BRUNO MARS!" Applåderna spred sig i salen och ett glädjerus for igenom kroppen. Jag är väldigt glad. Jag ville inte stå där uppe med Justin. Bruno tog emot sitt pris och hade ett litet tal. Nu var det dags för den andra nomineringen.
"Best new artist är.. SYDNEY WELLER" Applåderna spred sig än en gång och ett stort leende sattes på mina läppar. Jag vann faktiskt. Jag ställde mig upp och gick snabbt upp på scenen för att ta emot mitt pris.

Jag slog snabbt upp ögonen och flämta till. Jag satte mig upp i sängen och lutade huvudet mot min hand.
"Helvete..", utbrast jag när jag såg klockan. Frukosten skulle sluta om 10 minuter. Jag hoppade upp ur sängen med mindes för mer och mer om gårdagen. Jag hade vunnit min första award. Jag tog på mig ett vitt linne och ett par Jeans Shorts. Jag satte upp håret i en tofs och skyndade mig ut ur mitt rum. Men insåg snabbt att klockan slått 10.
"Helvete!", Utbrast en bekant röst. Jag vände mig snabbt om och där stog han. Mitt hjärta ville slå ett extra slag. Han vände sig emot mig och stannade till. Han drog ner solbrillorna och ett littet leende formades på hans läppar.
"Hej Syd", mummlade han. "Hej Bieber"
Han skrattade lite och gick sen lite närmre mig. Han öppnade sin famn och jag log lite snett innan jag gick in i den och vi möttes i en varm kram. Jag bakade sen undan.
"Vad gör du..här?", jag svalade och han log. "Jag var på galan, precis som du. När åker du hem igen?", svarade han mig.
"I övermorgon, du?", undrade jag. "Nästa vecka.. Har konsert här också", jag nickade.
"Såå.. Du hann inte frukosten?", jag skrattade samtidigt som jag skakade på huvudet. "Precis"
"Bra, låt mig bjuda dig på frukost ute då", svarade han. Utan att protestera så nickade jag bara. Det var han skylldig mig efter allt.
När vi kommit ut på gatan var det väldigt lungt. Kenny var några meter ifrån oss i vilket fall som helst.

"Vad vill du ha?", justins röst var hes och väldigt vacker. "En ostmacka tack", han nickade och gick sen bort till kassan.
"Vart är du?" Stod det i min mobil ifrån mamma. "Cafeet utanför hotellet med Justin".
När Justin kom tillbaka hade jag fortfarande inte fått ett svar ifrån mamma. Jag vände blicken emot dörren och fick se någon jag aldrig trodde jag skulle få se.
"JAMES"

IS SHE THE ONE|CHAPTER 15|IT'S HIM❤

Tick, tock. Tick, tock.
Jag stampade nervöst i golvet och vände min blick mot klockan. 2 timmar kvar.
Jag ställde mig upp och gick fram till spegeln med långsamma steg. Jag satte mig snabbt ner i stolen när jag hörde dörren öppnas.
Utan att vända mig om slöt jag mina ögon. När jag sen öppnade dom så stog Julia och Antony framför mig. Antony suckade och Julia log lite svagt.
"Vi tänkte börja nu, vi har lite ont om tid!", jag nickade emot Julia. Jag satte mig rak i ryggen och Antony var snabb med att börja locka mitt hår. Julia satte sig på huk framför mig och drog fram sin sminkväska.
Det var jobbigt att bli sminkad samtidigt som någon fixade ens hår. Men jag hade vant mig. Detta var nu min vardag.

-
När jag var färdigfixat så var det dags att byta om. En vit klänning som inte gick längre än låren.
Men jag kunde inte sluta tänka på James.
Blommorna jag tidigare fått var ifrån honom. Världens underbaraste kille.
Han var allt och lite till.
Vi hade vart ett par i nästan 8 månader. Jag log av tanken. Det var synd att inte han följt med på galan.
"Är du klar?", hörde jag Jones ropa. Jag nickade för mig själv och gick sen ut ur logen. Jones log när han såg mig.
"Du ser super bra ut!", Jag skrattade lite. "Tack"

Dörren öppnades och jag vände mig snabbt ditåt.
"Mamma!", utbrast jag med ett brett leende. Jag gick snabbt fram till henne och kramade om henne.
"Hej gumman, det är dags nu", mummlade hon. "okej", sa jag snabbt och suckade. Jag tog på mig klackskorna och vi gick tillsammans ut bakom scenen. Jag satte mig ner vid ett bord och lät sekunderna gå. Dom tre sista minuterna gick fort.
Jag kollade ut mot alla människor och tog några nervösa andetag.
Jag fingrade lite på min mobil. Nu var det dags. Jag ställde mig upp och drog ner min klänning lite. Jag ställde mig bakom scenen med Jones bredvid mig.
"Kom igen nu Sydney! Du klarar det. Ge allt nu!", för första gången lät han riktigt trevlig. Det var nästan så att jag kunde urskilja ett leende. Jag log mot honom och klappade till han löst på ryggen.
Introt gick igång och Jones gick snabbt därifrån. Jag gick upp för trappan och tog tag i micken. Jag kom ut på scen och det tidigare höga applåd ljudet hade nu tystnat. Jag var beredd att börja sjunga. Det kändes som att introt aldrig skulle ta slut.
Plötsligt ser jag det bekanta leende.
Jag ser han. Jag ser Justin.
Jag kollade oroligt ner i marken och var beredd att ta första tonen.

"I'm unusually hard to hold on to
Blank stares at blank pages
No easy way to say this
You mean well, but you make this hard on me
I'm not gonna write you a love song
'cause you asked for it
'cause you need one, you see"

Sista tonen var lagd och jag hörde hur arenan snabbt fylldes med applåder. Utan att märka det hade tårar runnit ner längst kinderna. Utan att kolla ut på publiken vände jag mig om och gick snabbt in i min loge.
-------------------
Sämst typ :( Hatar detta..
Ska skriva klart denna snabbt så jag kan göra en ny novell♥

IS SHE THE ONE|CHAPTER 14|HERE WE GO AIGAN❤

Jag orkade inte mer. Det hade gått för långt. Att jag inte ens fick gå i en normal skola - var en jobbig känsla. Jag blev hemskolad. Jag hade en livvakt. Jag var i vartenda tidning. Jag var det hetaste samtalsämnet just nu..

Och allt är hans fel.

1 år senare -

"Mamma..", hon kollade upp på mig med ett svagt leende. "Ja?", undrade hon. "Vad är det?". Jag suckde och satte mig bredvid henne. Jag orkade inte mer. Men något sa mig att jag inte borde säga det. Något sa att jag skulle svika min mamma då. Jag suckade. "När går planet?", mummlade jag. "Det vet jag inte, du får kolla med Jones, han är i kiosken", jag nickade och ställde mig upp. Vi var just nu på flygplatsen. Vi skulle åka till NY för att jag var nominerad i två awards på VMA som var imorgon , "Best New Artist" och "Best Musicvideo". Musikvideon jag var nominerad i var Justins.

Jag ville inte gå, men var tvungen. Jag ska uppträda där. Jag har sen en tid tillbaka börjat sjunga och dansa, och även börjat modella mer än någonsin. Min comeback var nog det största samtalsämnet någonsin när det gäller mig. Det var överallt. Man kunde inte missa det.

Jag drog jackan hårdare runt mig och vände mig mot kiosken. Jag försökte leta upp Jones med blicken med lyckades inte hitta honom. Jag skrev snabbt en autograf till en tjej som bett om den och försökte sen trycka mig förbi den stora folkmassan som omringat mig och Philip, min livvakt.

"Sydney!", jag vände mig snabbt om och mötte snabbt Jones oroliga blick. "Vad gör du?", fortsatte han. Han gick fram till mig och tog armen runt mina axlar och följde med mig ut ur kiosken. "Varför gör du så? Du fattar väll att folk blir galna? Du får hålla dig på våra platser", jag suckade och drog bort hans arm runt mina axlar. "När går planet?", sa jag drygt och gick en bit ifrån honom. Vi skyndade oss in i rummet och Philip stängde sen dörren efter sig. "Om 20 minuter, vi kan nog gå på snart", sa han glatt när han insåg att mammas blick var riktad emot honom. Pappa hade stannat kvar i Kalifornien för han hade för mycket jobb. Men det var lungt. Jag förstår han.

Jag suckade hårt, vilken fjäskare Jones kan vara.

Here i am. Were should i go? Left or right? I must try. Caus i dont know. I'm going to fix this. Maybe it's not too late?

Jag vände bort blicken från fönstret och kollade bort på mamma som lyssnade på musik. Jag drog upp min dator och satte sen framför mig. Jag loggade snabbt in på min twitter. 12.000.000 miljoner followers.. Helt sjukt. Jag är 4:a på Twitter i vem som har mest followers. Justin hade slått Lady Gaga med sina 16.000.000. Helt sjukt.

"On my way to VMA. Thanks for your support. I love you al. Never forget that. YOU GUYS ARE AMAZING"

Jag skickade snabbt iväg tweeten och följde även några. Jag gick sen in på Justins twitter och suckade.

"THANKS FOR YOUR VOTINGS! VMA IS GOING TO ROCK - THANKS TO YOU ALL"

Jag bet tag i min läpp. Det värsta var inte att han var där, utan att vi var nominerade tillsammans. Det har även gått rykten att vi fått platser bredvid varandra. Men det är sånt jag inte tror på - sånt jag inte vill tro på.

Jag gick in på mina filer och satte igång Baksmällan 2. Jag hade endå inget för mig.

"Vart är Sydney? Sydney? Visa dig!", jag hörde paparazzisarnas skrik. Jag skakade snabbt på huvudet för mig själv och öppnade försiktigt bildörren. Philip mötte snabbt upp mig och vi gick snabbt igenom folkmassan. Vi skyndande oss in på hotellet med Mamma, Jones och alla andra bakom oss. Vi hämtade våran nyckel och jag hade fått eget rum. Jag skyndade mig in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag satte mig på sängen med ett suck. Jag lutade mig emot väggen men la snabbt märke till ett kuvert och ett par blommor som stod vid bordet. Jag gick snabbt fram ditt och öppnade kuvertet och jag tror mitt hjärta slog ett extra slag.

-------------------------------------

ÄNTLIGEN ELLER VADÅ?! GE MIG CREDS NU VAFAN ;) KYSSAR♥