Chapter 26 - I don't
Jag visste inte varför, men jag kunde inte somna. Jag tänkte för mycket, alldeles för mycket. Självklart på Justin. Det jag inte kom och tänka på förens nu, var att han faktiskt sa att han älskade mig. Det var fel. Jag tänkte på det en liten stund förut. Men det var riktigt fel. Jag vet, efter allt han gjort emot mig, så ljög han. Han älskade inte mig någonstans. Just den saken, fick mig att lita snäppet mindre på han. Och han har bara sig själv att klandra.
Jag la mig på sidan med ryggen emot honom. Jag kunde höra hans svaga snarkningar. Försiktigt kollade jag på honom över axeln. Han såg så fridfull ut. Men inte på ett bra sätt. Så han alltid såg ut, såg ut när han sagt saker till mig. Små tårar började plötsligt rinna ner för mina kinder och jag satte mig upp i sängen. Jag drog åt mig min kudde och sket i täcket. Försiktigt tassade jag ut från vårt rum och gick in till Ryan och Chaz rum, dessutom sov dom, bara för att det fanns en soffa där inne. Jag la mig tyst ner och efter bara några minuter så lyckades jag somna.
-
Jag smörade min macka samtidigt som jag svalde. Hela morgonen hade jag undvikit Justin, jag visste inte varför. Men jag klarade inte av att se han. Men jag glömmde att han också skulle komma bort till hotellet för att äta frukost han med. Han hade kollat oroligt på mig men jag hade bara vänt bort blicken. Men självklart skulle han få nog tillslut. ”Nu räcker det Summer, vad håller du på med?”, sa han högt, självklart skulle alla höra. Alla vid bordet tystnade till och vände sina blickar emot oss. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag vände bort blicken igen. ”Men lägg av då”, sa Justin surt. ”Kolla på mig”, mummlade han. Resten av teamet fattade att dom kanske inte borde glo eller lägga sig i, så dom vände snabbt bort sina blickar igen. Men jag visste att dom hade öronen öppna. ”Men för i helvet, svara mig nu Summer”, skrek nu Justin och Scooter reste snabbt på sig. Han gick iväg och jag svalde. Jag gjorde detsamma och lämnade snabbt hotellet.
Jag gick in i bussen och vidare till mitt och Justins rum. Jag la mig på sängen och tryckte ansiktet mot kudden och lät tårarna rinna. Varför var jag en sån jävla tönt. Varför grät jag som en bäbis? Jag snyftade till samtidigt som jag hörde någon komma in i rummet. Självklart Justin. Han satte sig försiktigt ner i sängen, det kände jag eftersom jag skönk neråt. Men jag vågade inte kolla upp, jag ville inte se Justin. Plötsligt hörde jag honom snyfta till. Men jag vågade inte reagera. ”Snälla Summer, berätta vad jag gjort. Jag måste få veta. Du förstår inte hur jobbigt det är att du har undvikit mig hela dagen. Snälla berätta. Jag.. Jag älsk..”, han hann inte forsätta innan jag avbröt han. ”Håll käften Justin, säg fan inte att du älskar mig. Det gör du inte någonstans”, röt jag och mötte hans blick. Jag satte mig upp och kunde se han sorgsna ögon. Han grät inte, men jag kunde se hur han kämpade emot tårarna.
Han hade sin blick i min länge innan jag tillslut vände bort den och kollade ner på mina naglar. Justin tog sin hand runt min hacka och vände upp sitt ansikte emot mig. ”Summer, jag tänker inte säga något jag inte menar på riktigt, men vill du inte att jag säger det, så gör jag det inte”, sa han tyst och släppte taget om min hacka. ”Jaså, så allt du sagt om mig, att jag är tjock, ful, skabbig, en hora, en slampa och allt annat, är alltså sanningen? Haha du är så jävla patetisk Justin”, röt jag och gick snabbt upp från sängen. Jag skulle gå därifrån men Justin tog tag i min arm. ”Summer, snälla. Är detta vad allt handlar om? Jag har redan sagt förlåt, och om jag kunde, skulle jag gjort det ogjort. Snälla..”, sa han och drog mig intill sig. ”Och Summer, jag lovar. Jag älskar dig, varesig du tror mig eller inte”, mummlade han och jag var så nära honom att jag kunde känna hans hjärta slå. Det gick fort och jag försökte ta mig loss men lyckades inte. Plötsligt kysste han mig och jag stelnade till. Kyssen var varm och jag gjorde allt för att inte besvara den, men tillslut lyckades jag inte. Jag lät våra tungor leka med varandra samtidigt som tårar rullade ner för mina kinder, jag vet inte varför, men dom bara kom. Tillslut backade jag undan och mötte hans blick. ”Jag älskar dig, det gör jag verkligen. Men jag är osäker på dig. Gillar du mig lika mycket?”, sa han oroligt och jag svalde. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag försökte le men kunde inte. ”Justin.. Nej.. Nej”
Ganska dålig, men skrev så fort jag kunde, för var tvungen att gå. Men ni skulle iaf få något♥
Chapter 25 - Romance isn't dead



Chapter 24 - I fall for you


Något stavfel kanske, älskar er. Kram Ida!!
Chapter 23 - That guy, he like's you to.

Äntligen va? Skriven av mig(Ida) och vad tycker ni. Vad ska hände nu? TELL ME! Ge mig ideer. Ska det bli något mellan dom nu eller hur ska vi göra? Kram♥
Chapter 22 - I know you
SÄMST, TRÅKIGAST, DÅLIGAST, FELSTAVAT OCH ALLT MAN KAN HITTA PÅ. Är sjukt trött och sjuk men tvingade mig själv att skriva ett. Så ja, ni får tycka vad ni vill och kommentera om ni har lust.. Godnatt! Hehe kram Ida.
Chapter 21 - Reveal the secret






Novelltips
Och tack Marielle, tack för alla din underbara kommentarer. Och även ett stort tack till ALLA andra. Jag älskar er, och hade jag haft tid så hade jag svarat på vartenda kommentar. Trust me, men ibland gör jag det. Och vänner, alla som har en novellblogg, kommentera den här, så får vi se vad vi gör med den. And stay tuned.

Chapter 20 - I can't controll this



Skriven av me, Ida, vad tycker ni? Går vi för fort fram eller vad tycker ni? Kommentera gärna, hihi. Jag tvingar er inte, men det vore kul. Kram!!
Chapter 19 - Why did you do that?



Skriven av mig (Ida), känner att den blev både bra och dålig. Haha men jag skrev den konstigt och har inte hunnit läsa igenom den. Så ni får stå ut med det! Puss♥
Chapter 18 - We're in



Lite konstigt kanske, vad tycker ni? puussar. Av mig, Harlee btw. :')
Chapter 17 - I won't forgive you - part 2

Tog ett litet tag, men nu är den uppe. Give me some response! Haha kram Ida.