Chapter 8 - Kiss me
"Justin, VAKNA", jag hörde Alyssa skrika mig i örat. Jag slog snabbt upp ögonen och jag märkte att hon satt på mig. Hon log stolt när hon sett att jag vaknat upp. "Du är vaken", fnissade hon fram och reste sig ifrån mig. Hon gick bort ifrån sängen och hoppade glatt ut ur rummet. Något var fel, varför var hon så glad? Hon är ju bättre än såhär när det kommer till mig. Jag hörde hur vattnet gick på inne i badrummet och jag suckade. Jag reste mig upp och kollade på klockan. Den var halv 10, hon måste skämta. Jag fnös och skyndade mig bort till badrummet. "Vad är det med dig, varför är du så konst..", jag skulle precis slänga upp badrummsdörren och gå in i badrummet, men istället fick jag ett riktigt kallt välkommnande. "VAD FAN ALYSSA", skrek jag och kastade med händerna för att få bort vatten. Vattnet hon kastat över mig var iskallt och hon flinade. Hon la händerna på min bara mage och steg närmre mig, så nära att jag nästan blev nervös. "Så går det Justin, du får skylla dig själv. Detta är bara början", viskade hon i mitt öra och drog hennes fingrar längst min bröstkorg försiktigt neråt. Min kropp rös av hennes värme och hon stannade precis vid kalsongkanten. Jag vet inte varför, men jag ville verkligen ha henne. Jag var så nyfiken. Hon flinade emot mig igen och puttade snabbt bort mig, innan hon stängde toalettdörren med en smäll och låste. Jag tappade nästan fattningen.
Jag log emot min spegel bild och tvättade snabbt av ansiktet. Jag satte sen upp mitt hår och lät sminket vara. Hade endå somsagt någon dag kvar här med Justin. Var ingen ide att sminka sig. Jag hjäspade och lämnade badrummet. Jag gick bort och satte mig i min säng och tog tag i min mobil. “Vi måste ses så fort du får gå ut igen, oki?”, stod det ifrån Lucy och jag log. “Såklart”, svarade jag. Jag hade även fått ett sms ifrån Alicia. “Hej! Hörde att du hängde med en vän ifrån Kanada. Kan jag komma över? Har ingen anning om vem det är!!”, stod det och jag fnös. Jag valde att inte svara henne. Hon visste precis vem jag var med och jag visste precis vad hon egentligen ville ha, just därför svara jag inte. Jag kollade upp och såg Justin gå förbi. Han mötte min blick och skulle precis gå vidare in i sitt badrum men backade istället back och kollade på mig. Hans elaka flin som var beläget på läpparna ireeterade mig otroligt mycket. Han skulle precis stiga in i mitt rum men jag skakade på huvudet. “Nej Justin”, hånlog jag. “Det är mitt rum, och tro mig, jag kommer göra något taskigt om du stiger in i det”, han log bara emot mig. Trotts mitt urlöjliga och svaga hot steg han in i rummet. Han gick fram till mig och drog upp mig ifrån sängen. Jag skulle precis säga något men han hyshade mig och lutade sin panna emot mig. “Jaså, vad ska du göra nu då?”, viskade han och han ögon glittrade av nyfikenhet.
Hans varma händer omfamna mina och jag flinade. “Inte göra något jag ångrar i alla fall”, jag puttade undan honom. Även fast jag visste att jag skulle kunnat stå där hur länge som helst. Även fast han var en urtöntig “Om jag ens kan kalla dig vän” till mig, så var han endå så jävla perfekt. Han vita leende glänste och han bruna mystiska ögon skulle alltid lura på mig till saker. “Det du gjorde precis ångrar du redan, hade du vågat hade du kysst mig, och du hade gjort det med känslor”, sa han och la huvud på sned. “Eller har jag fel?”
Jag skakade bara på huvudet. “Så töntig du är, hade jag vart så äcklig att jag kysst dig, så ja, då hade jag gjort det utan känslor ”, muttrade jag och vände mig om med ryggen emot honom. Jag gick bort till min otroligt stora garderob och letade runt efter en tröja att ta på mig. Jag drog av mig min nuvarande tröja och skulle precis sätta på mig den andra innan jag kände en varm hand smeka mig längt ryggen. “Justin, lägg ner”, röt jag och puttade undan hans hand samtidigt som han vände sig om. Han blick skulle självklart fastna vid mina bröst. Killar. Jag la armen för dom och Justin kollade upp på mig med ett flin. “Jag litar inte på dig”, han la armarna runt mig och drog mig närmre honom. Jag skulle backa undan men insåg att det inte gick med tanke på att jag hade en garderob bakom mig. “Justin, släpp mig”, han skakade bara på huvudet. “Nej”, hans svar var snabbt. Jag höjde på ögonbrynet. “Och vad menar du med att du inte litar på mig?”, han skrattade ett hårt skratt och lyfte ena handen ifrån min midja upp till min kind. Han smekte den försiktigt och hans ögon mötte mina. “Kyss mig då?”, sa han med ett elakt flin på läpparna. Jag höjde på ögonbrynet och skulle precis streta emot innan han perfekta läppar trycktes hårt emot mina. “Oherregud”, hörde jag någon säga högt. Jag visste direkt vem det var, om inte min mamma. Jag tryckte bord Justin ifrån mig riktigt snabbt. Justin flinade emot mig och utan att säga ett ord lämnade han mig och min mamma i mitt rum. Han stängde dörren till sitt rum med en smäll. Shysst kille. Lämna mig ensam här när jag kysst en kille i Bh och mjukisbyxor framför min mamma.
Jag log emot min spegel bild och tvättade snabbt av ansiktet. Jag satte sen upp mitt hår och lät sminket vara. Hade endå somsagt någon dag kvar här med Justin. Var ingen ide att sminka sig. Jag hjäspade och lämnade badrummet. Jag gick bort och satte mig i min säng och tog tag i min mobil. “Vi måste ses så fort du får gå ut igen, oki?”, stod det ifrån Lucy och jag log. “Såklart”, svarade jag. Jag hade även fått ett sms ifrån Alicia. “Hej! Hörde att du hängde med en vän ifrån Kanada. Kan jag komma över? Har ingen anning om vem det är!!”, stod det och jag fnös. Jag valde att inte svara henne. Hon visste precis vem jag var med och jag visste precis vad hon egentligen ville ha, just därför svara jag inte. Jag kollade upp och såg Justin gå förbi. Han mötte min blick och skulle precis gå vidare in i sitt badrum men backade istället back och kollade på mig. Hans elaka flin som var beläget på läpparna ireeterade mig otroligt mycket. Han skulle precis stiga in i mitt rum men jag skakade på huvudet. “Nej Justin”, hånlog jag. “Det är mitt rum, och tro mig, jag kommer göra något taskigt om du stiger in i det”, han log bara emot mig. Trotts mitt urlöjliga och svaga hot steg han in i rummet. Han gick fram till mig och drog upp mig ifrån sängen. Jag skulle precis säga något men han hyshade mig och lutade sin panna emot mig. “Jaså, vad ska du göra nu då?”, viskade han och han ögon glittrade av nyfikenhet.
Hans varma händer omfamna mina och jag flinade. “Inte göra något jag ångrar i alla fall”, jag puttade undan honom. Även fast jag visste att jag skulle kunnat stå där hur länge som helst. Även fast han var en urtöntig “Om jag ens kan kalla dig vän” till mig, så var han endå så jävla perfekt. Han vita leende glänste och han bruna mystiska ögon skulle alltid lura på mig till saker. “Det du gjorde precis ångrar du redan, hade du vågat hade du kysst mig, och du hade gjort det med känslor”, sa han och la huvud på sned. “Eller har jag fel?”
Jag skakade bara på huvudet. “Så töntig du är, hade jag vart så äcklig att jag kysst dig, så ja, då hade jag gjort det utan känslor ”, muttrade jag och vände mig om med ryggen emot honom. Jag gick bort till min otroligt stora garderob och letade runt efter en tröja att ta på mig. Jag drog av mig min nuvarande tröja och skulle precis sätta på mig den andra innan jag kände en varm hand smeka mig längt ryggen. “Justin, lägg ner”, röt jag och puttade undan hans hand samtidigt som han vände sig om. Han blick skulle självklart fastna vid mina bröst. Killar. Jag la armen för dom och Justin kollade upp på mig med ett flin. “Jag litar inte på dig”, han la armarna runt mig och drog mig närmre honom. Jag skulle backa undan men insåg att det inte gick med tanke på att jag hade en garderob bakom mig. “Justin, släpp mig”, han skakade bara på huvudet. “Nej”, hans svar var snabbt. Jag höjde på ögonbrynet. “Och vad menar du med att du inte litar på mig?”, han skrattade ett hårt skratt och lyfte ena handen ifrån min midja upp till min kind. Han smekte den försiktigt och hans ögon mötte mina. “Kyss mig då?”, sa han med ett elakt flin på läpparna. Jag höjde på ögonbrynet och skulle precis streta emot innan han perfekta läppar trycktes hårt emot mina. “Oherregud”, hörde jag någon säga högt. Jag visste direkt vem det var, om inte min mamma. Jag tryckte bord Justin ifrån mig riktigt snabbt. Justin flinade emot mig och utan att säga ett ord lämnade han mig och min mamma i mitt rum. Han stängde dörren till sitt rum med en smäll. Shysst kille. Lämna mig ensam här när jag kysst en kille i Bh och mjukisbyxor framför min mamma.
Chapter 7 - I can't lie for you
"Jag..Orkar..Inte", mummlade jag tyst och kollade upp i taket. Justin och jag hade inte snackat med varandra på kanske 2 timmar. Jag hade vart knäpptyst, medans Justin snackat med några vänner. Jag vände blicken mot klockan och suckade. Den var bara halv 11. Min mobil pep till och jag drog snabbt upp den. "Lucy", lyste det på skärmen. Jag tryckte snabbt upp hennes sms. "Hörde att du har utegångsförbud med en viss Bieber? ;-) Kom ner på gatan, ta stegeln", stog det och jag log brett. Jag kollade bort mot Justin som fortfarande samtalade med någon och jag reste mig snabbt upp. Jag drog på mig en grå tjockitröja och drog av mig mjukisbyxorna. Jag tog på mig blåa, tighta jeans och kollade mig snabbt i spegeln. Jag satte upp mitt hår och gick sen in till Justins rum. Jag gick snabbt förbi han och ut på balkongen.
"Vart ska du?", hörde jag han säga mjukt och jag log för mig själv. "Ut", jag ryckte på axlarna och klev över räcket. "Jag kommer skvallra", jag kollade upp på Justin som nu stog vid ballkong öppningen. "Vi får väll se, se om du vågar", muttrade jag och tog tag i stegeln. Jag klättrade snabbt ner och hoppade ner för de sista stegeln. "Varför skulle jag inte?", sa Justin högt och jag kollade upp på honom. "För du är en fegis, Justin", med dem orden lämnade jag honom snabbt. Jag gick runt husknuten och fick syn på Lucy och Eric. Gosh så snygg var han. Jag log lite och gick fram till dom. Jag kramade snabbt om dom och backade sen back. Eric kollade på mig och log. "Hörde att du spenderar tid med Justin Beaver?"
"Snälla, sluta", jag suckade och vände på mig. "Justin", jag hörde rösten igen och jag fnös. Jag drog täcket över huvudet. "Summer", ubrast jag plötsligt och slog upp ögonen. Jag drog snabbt bort täcket och gick trött emot ballkongen. Hur kunde jag vara så dum att låsa. Varför tänkte jag inte på det! Jag drog upp drapperierna och kunde se en totall utslagen Alyssa. Hennes ögon var blodsprängda och hennes läppar var nästan blåa. Jag låste snabbt upp dörren och skulle precis öppna den. Men hon drog tag i dörrhandtaget när hon sett att jag låst upp och slängde bokstavligt upp dörren.
"Hur fan kan du låsa mig ute en sådan här kväll klockan halv 5 på morgonen utan att öppna, ditt jävla, äckliga svin, dra åt helvete din jävla bögjävel", skrek hon åt mig och spottade mig i ansiktet. Jag stog som helt förstelnad. Jag torkade snabbt bort hennes spott och vände min blick emot henne. Hon glodde på mig, hårt. Riktigt hårt. Det var som om hon såg rakt igenom hela mig. Jag backade och hon skulle självklart gå efter. Men precis innan hon kom fram till mig så snubblade hon till och jag tog emot henne precis innan hon föll. Jag kramade om henne och hon suckade. "Sluta, vad håller du på med, skyll dig själv som gick ut och drack", viskade jag i hennes öra innan jag bärde upp henne i min famn emot hennes vilja. Jag bärde in henne till hennes rum och la ner henne i hennes säng. Hon stretade emot och jag suckade. "Varför gråter du?", sa jag när jag la märke till hennes ögon. Dom såg söndergrätna ut och små tårar billdades på nytt. "Bry dig inte", röt hon och la sig på sidan med ryggen emot mig och armarna i kors. Jag satte mig ner på sängkanten och jag la min hand på hennes kind. Hon var iskall. Hon darrade till och jag suckade. Jag hjäspade och ställde mig upp, samtidigt som jag la märke till ett stort sår på knät. Jag bärde upp henne igen. "Vad fan gör du?!", skrek hon och jag satte min hand emot hennes mun. "Skrik inte, vill du att våra föreldrar ska få reda på att du är helt utslagen? Du måste dusha, du är iskall och har skrapat upp knät. Det går fort. Men vad har du gjort egentligen?", sa jag lugnt och bärde försiktigt in henne i badrummet.
Jag satte ner henne på toaletten och gick sen fram till badkaret. Jag drog på vattnet och hällde i någon kräm. Vet inte varför riktigt, vet bara att tjejer alltid har något sådant när dom badar. Jag hörde hur Alyssa fnittrade till. "Vad är det?", mummlade jag, forfarande med ryggen emot henne. "Du hällde precis i brun utan sol kräm i badkaret", sa hon fnittrandes och jag suckade. Jag hällde ut vatten och gjorde om allt igen, denna gången utan någon kräm. När badet var fullt vände jag min blick emot Alyssa. "Jag antar att du vill vara själv när du ska bada, du behöver inte min hjälp för det, men är det något är jag utanför", sa jag och hjäspade ännu igen. Hon skakade på huvudet. "Om jag vill att du ska vara här då? Om jag vill att du ska hjälpa mig?", hon kollade på mig med ett svagt leende. För en sekund ville jag inget annat än att bara stanna kvar. Låta mig tvätta hennes kropp. Hon var så fin, något jag inte kunde neka. Jag bet hårt tag i min läpp och skakade på huvudet. Jag lämnade badrummet med ett suck. Jag visste att jag var bättre än sån, för jag vet att hon aldrig hade sagt så om hon vart helt nyker.
"Vart ska du?", hörde jag han säga mjukt och jag log för mig själv. "Ut", jag ryckte på axlarna och klev över räcket. "Jag kommer skvallra", jag kollade upp på Justin som nu stog vid ballkong öppningen. "Vi får väll se, se om du vågar", muttrade jag och tog tag i stegeln. Jag klättrade snabbt ner och hoppade ner för de sista stegeln. "Varför skulle jag inte?", sa Justin högt och jag kollade upp på honom. "För du är en fegis, Justin", med dem orden lämnade jag honom snabbt. Jag gick runt husknuten och fick syn på Lucy och Eric. Gosh så snygg var han. Jag log lite och gick fram till dom. Jag kramade snabbt om dom och backade sen back. Eric kollade på mig och log. "Hörde att du spenderar tid med Justin Beaver?"
"Snälla, sluta", jag suckade och vände på mig. "Justin", jag hörde rösten igen och jag fnös. Jag drog täcket över huvudet. "Summer", ubrast jag plötsligt och slog upp ögonen. Jag drog snabbt bort täcket och gick trött emot ballkongen. Hur kunde jag vara så dum att låsa. Varför tänkte jag inte på det! Jag drog upp drapperierna och kunde se en totall utslagen Alyssa. Hennes ögon var blodsprängda och hennes läppar var nästan blåa. Jag låste snabbt upp dörren och skulle precis öppna den. Men hon drog tag i dörrhandtaget när hon sett att jag låst upp och slängde bokstavligt upp dörren.
"Hur fan kan du låsa mig ute en sådan här kväll klockan halv 5 på morgonen utan att öppna, ditt jävla, äckliga svin, dra åt helvete din jävla bögjävel", skrek hon åt mig och spottade mig i ansiktet. Jag stog som helt förstelnad. Jag torkade snabbt bort hennes spott och vände min blick emot henne. Hon glodde på mig, hårt. Riktigt hårt. Det var som om hon såg rakt igenom hela mig. Jag backade och hon skulle självklart gå efter. Men precis innan hon kom fram till mig så snubblade hon till och jag tog emot henne precis innan hon föll. Jag kramade om henne och hon suckade. "Sluta, vad håller du på med, skyll dig själv som gick ut och drack", viskade jag i hennes öra innan jag bärde upp henne i min famn emot hennes vilja. Jag bärde in henne till hennes rum och la ner henne i hennes säng. Hon stretade emot och jag suckade. "Varför gråter du?", sa jag när jag la märke till hennes ögon. Dom såg söndergrätna ut och små tårar billdades på nytt. "Bry dig inte", röt hon och la sig på sidan med ryggen emot mig och armarna i kors. Jag satte mig ner på sängkanten och jag la min hand på hennes kind. Hon var iskall. Hon darrade till och jag suckade. Jag hjäspade och ställde mig upp, samtidigt som jag la märke till ett stort sår på knät. Jag bärde upp henne igen. "Vad fan gör du?!", skrek hon och jag satte min hand emot hennes mun. "Skrik inte, vill du att våra föreldrar ska få reda på att du är helt utslagen? Du måste dusha, du är iskall och har skrapat upp knät. Det går fort. Men vad har du gjort egentligen?", sa jag lugnt och bärde försiktigt in henne i badrummet.
Jag satte ner henne på toaletten och gick sen fram till badkaret. Jag drog på vattnet och hällde i någon kräm. Vet inte varför riktigt, vet bara att tjejer alltid har något sådant när dom badar. Jag hörde hur Alyssa fnittrade till. "Vad är det?", mummlade jag, forfarande med ryggen emot henne. "Du hällde precis i brun utan sol kräm i badkaret", sa hon fnittrandes och jag suckade. Jag hällde ut vatten och gjorde om allt igen, denna gången utan någon kräm. När badet var fullt vände jag min blick emot Alyssa. "Jag antar att du vill vara själv när du ska bada, du behöver inte min hjälp för det, men är det något är jag utanför", sa jag och hjäspade ännu igen. Hon skakade på huvudet. "Om jag vill att du ska vara här då? Om jag vill att du ska hjälpa mig?", hon kollade på mig med ett svagt leende. För en sekund ville jag inget annat än att bara stanna kvar. Låta mig tvätta hennes kropp. Hon var så fin, något jag inte kunde neka. Jag bet hårt tag i min läpp och skakade på huvudet. Jag lämnade badrummet med ett suck. Jag visste att jag var bättre än sån, för jag vet att hon aldrig hade sagt så om hon vart helt nyker.
Chapter 6 - Dreams about you
"Alyssa, jag är törstig", ropade Justin ifrån sitt rum. Mamma hade tvingat oss att ha dörren emellan öppen för att vi skulle kunna prata ut, men det kan ju hon glömma. Inte förens han kommer till mig. "Kalla mig Ally, inte Alyssa. Hämta dricka då din tjockis, du behöver nog den prommenaden ner till köket", skrek jag och suckade hårt. Jag hörde hur han la undan något och började sen gå emot mitt rum. Jag vände mig snabbt om och såg att han stog i dörröppningen. "Tycker du helt seriöst att jag är tjock?", mummlade han tyst. För en sekund såg han sårad ut. Ledsen. Jag suckade och lutade mig fram. "Nej, tycker du seriöst att jag är spinkig?", svarade jag. Han flina. "Ja", sa han och gick sen in i sitt rum. Jag fnös. "Idiot", skrek jag och kastade en bok åt hans håll, men som tyvärr inte träffade honom. Han skrattade till.
Jag bet mig löst i läppen och ställde mig upp. Jag drog av mig kläderna och drog fram mjukisbyxor. Jag drog snabbt på mig dom och gick sen till dörröpnningen. "Det var taskigt", röt jag och han kollade snabbt upp på mig från datorn. Han skulle precis säga något innan han stängde igen munnen och jag kunde nästan känna hans blick borra sig in i mina bröst. "Sluta glo på mina bröst ditt äckel", röt jag och han mötte snabbt min blick. "Ta på dig något då", svarade han och suckade. Jag log. "Men jag är så spinkig och ful, så det spelar väll ingen roll."
Jag gick in i Justins rum och satte mig försiktigt i dubbelsängen. Den var ganska skön faktiskt. "Erkänn mjuk säng? Den kommer vi ha superskönt sex i", flinade Justin och jag glodde på han. "Dröm vidare. Varför ska du ha sex med en ful och spinkig tjej? Dessutom tänker man inte sånt om sina barndoms vänner, plus att du har tjej", jag log. Han kollade osäkert på mig och kollade ner på datorn igen. Jag satte mig närmre honom flinandes. "Vad gör du?", undrade jag. "Skypar med Chaz och Ryan. Ska du inte säga hej?", sa han och vände snabbt skärmen emot mig. Jag han knappt reagera innan jag dök upp i skypesamtalet. "Helvete Justin", röt jag och satte snabbt handen för kameran.
"Jag vill inte att dina snuskiga vänner ska se mig i BH", röt jag. Jag kunde höra Chaz och Ryan skratta, även Justin hakade på. "Så jag är okej?", sa han och log varmt. Och nu var det på det vackra sättet, som var så typiskt Justin. Det var som om allt hår reste på sig. "Ja, du tycker ju jag är fu..", mer han jag inte innan Justin avbröt mig. "Nej, jag tycker inte du är ful och spinkig. Jag sa så för att du kallade mig tjock och ful. Så i princip var det en hämd. Och gå ut ur mitt rum, eller ta på dig en jävla tröja. Jag vill inte drömma om dig. Okej?", sa Justin snabbt och tryckte ner sin dator. Han la den bredvid sig och vände sin blick emot mig. "Men jag vill ju prata med dig, och orkar inte hämta en tröja", sa jag ledset och han suckade.
"Då fixar jag det åt dig", han drog snabbt av sig sin tröja och räckte över den till mig. "Ta den", mummlade han och jag skakade på huvudet. "Ush, vill inte ha din svettiga tröja. Jag vill ha en ny och fräsh", flinade jag och sträckte mig över Justin för att dra upp en tshirt ur hans väska som han lagt bredvid sig av sin sida av sängen. Jag drog snabbt på mig tshirten och kollade mot Justin som hade bitigt tag löst om sin läpp. "Och du, ta på dig din med. Så slipper jag också drömma sexdrömmar om dig. Eller ska vi säga, mardrömmar?", log jag och han skrattade samtidigt som han skakade på huvudet.
Jag bet mig löst i läppen och ställde mig upp. Jag drog av mig kläderna och drog fram mjukisbyxor. Jag drog snabbt på mig dom och gick sen till dörröpnningen. "Det var taskigt", röt jag och han kollade snabbt upp på mig från datorn. Han skulle precis säga något innan han stängde igen munnen och jag kunde nästan känna hans blick borra sig in i mina bröst. "Sluta glo på mina bröst ditt äckel", röt jag och han mötte snabbt min blick. "Ta på dig något då", svarade han och suckade. Jag log. "Men jag är så spinkig och ful, så det spelar väll ingen roll."
Jag gick in i Justins rum och satte mig försiktigt i dubbelsängen. Den var ganska skön faktiskt. "Erkänn mjuk säng? Den kommer vi ha superskönt sex i", flinade Justin och jag glodde på han. "Dröm vidare. Varför ska du ha sex med en ful och spinkig tjej? Dessutom tänker man inte sånt om sina barndoms vänner, plus att du har tjej", jag log. Han kollade osäkert på mig och kollade ner på datorn igen. Jag satte mig närmre honom flinandes. "Vad gör du?", undrade jag. "Skypar med Chaz och Ryan. Ska du inte säga hej?", sa han och vände snabbt skärmen emot mig. Jag han knappt reagera innan jag dök upp i skypesamtalet. "Helvete Justin", röt jag och satte snabbt handen för kameran.
"Jag vill inte att dina snuskiga vänner ska se mig i BH", röt jag. Jag kunde höra Chaz och Ryan skratta, även Justin hakade på. "Så jag är okej?", sa han och log varmt. Och nu var det på det vackra sättet, som var så typiskt Justin. Det var som om allt hår reste på sig. "Ja, du tycker ju jag är fu..", mer han jag inte innan Justin avbröt mig. "Nej, jag tycker inte du är ful och spinkig. Jag sa så för att du kallade mig tjock och ful. Så i princip var det en hämd. Och gå ut ur mitt rum, eller ta på dig en jävla tröja. Jag vill inte drömma om dig. Okej?", sa Justin snabbt och tryckte ner sin dator. Han la den bredvid sig och vände sin blick emot mig. "Men jag vill ju prata med dig, och orkar inte hämta en tröja", sa jag ledset och han suckade.
"Då fixar jag det åt dig", han drog snabbt av sig sin tröja och räckte över den till mig. "Ta den", mummlade han och jag skakade på huvudet. "Ush, vill inte ha din svettiga tröja. Jag vill ha en ny och fräsh", flinade jag och sträckte mig över Justin för att dra upp en tshirt ur hans väska som han lagt bredvid sig av sin sida av sängen. Jag drog snabbt på mig tshirten och kollade mot Justin som hade bitigt tag löst om sin läpp. "Och du, ta på dig din med. Så slipper jag också drömma sexdrömmar om dig. Eller ska vi säga, mardrömmar?", log jag och han skrattade samtidigt som han skakade på huvudet.
Chapter 5 - You're grounded
Jag pillade nervöst på min mobil och kollade ut genom fönstret. Justin satt precis bredvid mig i den stora bilen och jag kunde känna hans kroppsvärme. Han nuddade mig liiite, och jag blev helt galen. Jag skulle inte klara denna veckan. Jag måste isolera mig ifrån honom. Jag tog ett djupt andetag och lutade mig tillbaka i sättet. "Alyssa", hörde jag hans lugnande röst säga och jag bet tag i min läpp. Jag vände mig försiktigt emot honom och nickade. "Ja?", sa jag tyst. Han log. "Hej", flinade han och jag rös till. Plötsligt kändes det som han uppfattade hur jag kände. Som om han kunde läsa mina tankar. "Hej", sa jag snabbt och vände bort blicken igen. Fan Ally, fan.
Såfort jag kom in genom dörren skyndade jag mig att ta av mig skorna och jackan och sprang bort till trappan. Jag skulle precis gå in i mitt rum när jag hörde mamma ropa på mig. "Ally, kom ner här", hon lät glad och jag suckade hårt. Helvete. Jag svalde och vände mig om för att gå ner igen. I hallen stog Brenda och hjälpte till med Jackorna. Hon tog Patties jacka och vände sig sen emot Justin för att ta hans. Men istället log han bara och hängde upp sin jacka själv. Fan vad dumt. Brenda får betalt för att göra sånt. Jag ryckte på axlarna för mig själv och sammsa sak med Kenny. Han hängde också upp den själv. Jag gick ner till Mamma och vände mig emot henne. "Ja, vad är det?", mummlade jag. Hon log. "Visa Justins gästrum, han får det bredvid ditt! Så visar jag Kennys och Patties.", sa hon och vände sig snabbt emot Pattie och Kenny. "Kom här", hörde jag henne säga innan alla dom tre försvann till det största gästrummet. Jag vände sen min blick emot Justin som kollade på mig. "Öhm.. Kom då", mummlade jag och vände mig snabbt om och började gå till mitt rum. Justin gick efter mig och kollade sig omkring. "Wow, det är ju asfint och stort här", mummlade han.
Han som är känd, måste ha det 100 gånger snyggare. "Mm, gå in i ditt gästrum nu! Jag behöver tid.. Ifred", sa jag och flinade. Jag öppnade dörren som ledde in till gästrummet. Han log och drog med sin resväska dit och stängde dörren med en hård smäll. "Idiot", mummlade jag. Justin hade det vackraste gästrummet, enligt mig. Men synd, så låg det precis bredvid mitt. Och det fanns även en dörr som gjorde att han när som helst kunde gå in i mitt rum. Man kunde låsa både min dörr, och gästrummets dörr. Men inte dörren emellan. Så det var bara frittfram mellan våra rum, något jag faktiskt hatade. I vanliga fall brukade Lucy sova där, just därför har vi en dörr emellan som brukade stå uppen.
-
"Ja verkligen. Vad sägs om det, Ally? Justin?", undrade min mamma glatt och jag mötte snabbt hennes blick. "Va?", mummlade jag. "Vad sägs som en shoppingdag imorgon?", fortsatte mamma. "Med han?", röt jag och pekade på Justin. Mamma kollade snabbt på mig. "Så säger man inte!", sa hon snabbt. "Det är lugnt miss Wenden, det är inte hennes fel att hon inte vet vad som är rätt och fel!", sa han och flinade emot mig. "Som om du är rätt, du är så fel man kan vara din fula, tjocka idiot", röt jag och jag hörde hur mamma snabbt släppte sina bestick så dom landade emot tallriken med ett högt kling. "Du har husarest imorgon, och på onsdag! Punkt slut", sa hon argt och jag sköt snabbt undan min tallrik. "Så går det när man gör sånt, din fula, spinkiga slampa!", skrattade Justin och både Kenny och Pattie vände sig snabbt emot Justin.
"Så säger man inte Justin. Du har också husarest tills på onsdag!", röt Pattie och Justin fnös. "Hon började ju, hon är ju fan efterbliven?!", skrek Justin. "Ska du säga jävla tjockis", sa jag surt. Justin kollade snabbt på mig. "Vad fan säger du till mig? Vem har fått i dig att jag är tjock?!", sa han och jag skrattade och log. "Jag, det ser man ju", flinade jag. "Nu räcker det. Ni har husarest, båda två. Eller vad tycker du Pattie?", utbrast min mamma och vände sig emot Pattie. "Det låter utmärkt Juliet, utan brål", sa hon och mamma nickade. Jag kollade argt på Pattie och Mamma. "Ni är ju fan störda", röt jag och sköt snabbt ut stolen. Jag sprang upp på mitt rum och stängde dörren i ett hårt smäll och låste den snabbt. Great, två fucking dar i den här jävla hålan med Justin Bäver. Perfekt Ally, Perfekt. Du kommer ju verkligen lyckas med att isolera dig ifrån honom.
Såfort jag kom in genom dörren skyndade jag mig att ta av mig skorna och jackan och sprang bort till trappan. Jag skulle precis gå in i mitt rum när jag hörde mamma ropa på mig. "Ally, kom ner här", hon lät glad och jag suckade hårt. Helvete. Jag svalde och vände mig om för att gå ner igen. I hallen stog Brenda och hjälpte till med Jackorna. Hon tog Patties jacka och vände sig sen emot Justin för att ta hans. Men istället log han bara och hängde upp sin jacka själv. Fan vad dumt. Brenda får betalt för att göra sånt. Jag ryckte på axlarna för mig själv och sammsa sak med Kenny. Han hängde också upp den själv. Jag gick ner till Mamma och vände mig emot henne. "Ja, vad är det?", mummlade jag. Hon log. "Visa Justins gästrum, han får det bredvid ditt! Så visar jag Kennys och Patties.", sa hon och vände sig snabbt emot Pattie och Kenny. "Kom här", hörde jag henne säga innan alla dom tre försvann till det största gästrummet. Jag vände sen min blick emot Justin som kollade på mig. "Öhm.. Kom då", mummlade jag och vände mig snabbt om och började gå till mitt rum. Justin gick efter mig och kollade sig omkring. "Wow, det är ju asfint och stort här", mummlade han.
Han som är känd, måste ha det 100 gånger snyggare. "Mm, gå in i ditt gästrum nu! Jag behöver tid.. Ifred", sa jag och flinade. Jag öppnade dörren som ledde in till gästrummet. Han log och drog med sin resväska dit och stängde dörren med en hård smäll. "Idiot", mummlade jag. Justin hade det vackraste gästrummet, enligt mig. Men synd, så låg det precis bredvid mitt. Och det fanns även en dörr som gjorde att han när som helst kunde gå in i mitt rum. Man kunde låsa både min dörr, och gästrummets dörr. Men inte dörren emellan. Så det var bara frittfram mellan våra rum, något jag faktiskt hatade. I vanliga fall brukade Lucy sova där, just därför har vi en dörr emellan som brukade stå uppen.
-
"Ja verkligen. Vad sägs om det, Ally? Justin?", undrade min mamma glatt och jag mötte snabbt hennes blick. "Va?", mummlade jag. "Vad sägs som en shoppingdag imorgon?", fortsatte mamma. "Med han?", röt jag och pekade på Justin. Mamma kollade snabbt på mig. "Så säger man inte!", sa hon snabbt. "Det är lugnt miss Wenden, det är inte hennes fel att hon inte vet vad som är rätt och fel!", sa han och flinade emot mig. "Som om du är rätt, du är så fel man kan vara din fula, tjocka idiot", röt jag och jag hörde hur mamma snabbt släppte sina bestick så dom landade emot tallriken med ett högt kling. "Du har husarest imorgon, och på onsdag! Punkt slut", sa hon argt och jag sköt snabbt undan min tallrik. "Så går det när man gör sånt, din fula, spinkiga slampa!", skrattade Justin och både Kenny och Pattie vände sig snabbt emot Justin.
"Så säger man inte Justin. Du har också husarest tills på onsdag!", röt Pattie och Justin fnös. "Hon började ju, hon är ju fan efterbliven?!", skrek Justin. "Ska du säga jävla tjockis", sa jag surt. Justin kollade snabbt på mig. "Vad fan säger du till mig? Vem har fått i dig att jag är tjock?!", sa han och jag skrattade och log. "Jag, det ser man ju", flinade jag. "Nu räcker det. Ni har husarest, båda två. Eller vad tycker du Pattie?", utbrast min mamma och vände sig emot Pattie. "Det låter utmärkt Juliet, utan brål", sa hon och mamma nickade. Jag kollade argt på Pattie och Mamma. "Ni är ju fan störda", röt jag och sköt snabbt ut stolen. Jag sprang upp på mitt rum och stängde dörren i ett hårt smäll och låste den snabbt. Great, två fucking dar i den här jävla hålan med Justin Bäver. Perfekt Ally, Perfekt. Du kommer ju verkligen lyckas med att isolera dig ifrån honom.
Chapter 4 - I can't control this
"Le lite, kom igen nu gumman", muttrade mamma tyst och jag suckade. "Tyst, din hemska typ. Tvingade med mig på detta!", röt jag. Jag och mamma stog på flygplatsen i LA och väntade på Justin och hans mamma. Under den tiden jag var tvungen att spendera med Justin missade jag två fester och en tjejmiddag. Vill ni veta vad det värsta va? Vi har höstlov. Så jag har inte ens en anledning till att gå hemifrån. Spendera 24 timmar om dygnet med Justin skulle bli tufft, riktigt tufft. "Jag går till kiosken", mummlade jag och hon nickade. Jag gick in i en liten kiosk mitt på flygplatsen och kollade mig omkring. Jag tog en bubbelvatten och en tidning. Jag gick bort till kassan och drog fram mitt bankomat kort.
Jag drog chippet och skrev in min kod. Jag fick sen mina saker i en påse och jag gick snabbt därifrån. Men jag stannade upp några meter ifrån mamma. Dom hade kommit. Mitt mod sjönk plötsligt ner till botten när jag såg Justin. Han var inte längre den lilla upkäftiga killen som hade bäver hår.
Han var så mycket mer. Han var mycket längre än förut. Han hade färgat sitt hår mycket mörkare och sexigare- Och det kan vara svårt att erkänna, men han såg så jävla bra ut. I ett par svart jeans och en vit shirt. Och till det hade han en beige kofta och ett sött halsband. Plötsligt insåg jag att han hade sett mig i mitt stirrande och jag stängde snabbt munnen och kollade ner i marken.
Helvete, han såg mig. "Hej Ally", hörde jag en mörk och hes, men varm röst säga. Jag kollade generat upp och kliade mig lite i nacken. Jag hoppade nästan till av hur nära Justin kommit. "Jag och Pattie går till bilen. Så får du och Pattie hälsa sen Ally, så får ni lite tid", hörde jag mamma säga svagt med jag hörde det knappt. Jag var så fokuserad på Justin. Jag höll på att svimma. Brevid han stog även hans livvakt, Kenny tror jag.
Hans bruna ögon var så djupa, hans svarta täta ögonfransar runt ögonen gjorde det lilla extra. "Wow, du har verkligen förendrats. Du ser.. Snygg ut. Tänk om jag också ändrades så fort", mummlade Justin häpet. Om du bara visste. Jag log lite snett och han bländade mig med ett vitt leende. Hela jag smällte nästan ner till botten. Det verkar som att kaxiga Ally plötsligt inte är så kaxig längre. "Tack", svarade jag snabbt och vände mig om för att inte svimma.
Jag andades djupt och började gå i en snabb fart till bilen. Jag hörde Justin skratta tillsammans med Kenny och dom gick bara någon meter bakom mig. Jag fnös för mig själv när jag tänkte efter hur jag blivit. Fan vad jag överdrev. Plötsligt kändes det som att allt mitt mod kom tillbaka. Det var bara tillfälligt. "Alyssa, vänta", hörde jag Justin skratta med en varm och lugnande röst. Och tydligen var det inte tillfälligt. För nu sjönk jag till botten igen, bara av att höra hans röst underbara röst. Jag hade saknat honom.
Jag drog chippet och skrev in min kod. Jag fick sen mina saker i en påse och jag gick snabbt därifrån. Men jag stannade upp några meter ifrån mamma. Dom hade kommit. Mitt mod sjönk plötsligt ner till botten när jag såg Justin. Han var inte längre den lilla upkäftiga killen som hade bäver hår.
Han var så mycket mer. Han var mycket längre än förut. Han hade färgat sitt hår mycket mörkare och sexigare- Och det kan vara svårt att erkänna, men han såg så jävla bra ut. I ett par svart jeans och en vit shirt. Och till det hade han en beige kofta och ett sött halsband. Plötsligt insåg jag att han hade sett mig i mitt stirrande och jag stängde snabbt munnen och kollade ner i marken.
Helvete, han såg mig. "Hej Ally", hörde jag en mörk och hes, men varm röst säga. Jag kollade generat upp och kliade mig lite i nacken. Jag hoppade nästan till av hur nära Justin kommit. "Jag och Pattie går till bilen. Så får du och Pattie hälsa sen Ally, så får ni lite tid", hörde jag mamma säga svagt med jag hörde det knappt. Jag var så fokuserad på Justin. Jag höll på att svimma. Brevid han stog även hans livvakt, Kenny tror jag.
Hans bruna ögon var så djupa, hans svarta täta ögonfransar runt ögonen gjorde det lilla extra. "Wow, du har verkligen förendrats. Du ser.. Snygg ut. Tänk om jag också ändrades så fort", mummlade Justin häpet. Om du bara visste. Jag log lite snett och han bländade mig med ett vitt leende. Hela jag smällte nästan ner till botten. Det verkar som att kaxiga Ally plötsligt inte är så kaxig längre. "Tack", svarade jag snabbt och vände mig om för att inte svimma.
Jag andades djupt och började gå i en snabb fart till bilen. Jag hörde Justin skratta tillsammans med Kenny och dom gick bara någon meter bakom mig. Jag fnös för mig själv när jag tänkte efter hur jag blivit. Fan vad jag överdrev. Plötsligt kändes det som att allt mitt mod kom tillbaka. Det var bara tillfälligt. "Alyssa, vänta", hörde jag Justin skratta med en varm och lugnande röst. Och tydligen var det inte tillfälligt. För nu sjönk jag till botten igen, bara av att höra hans röst underbara röst. Jag hade saknat honom.
Chapter 3 - I'm sorry
"Lucy", halskrek jag i den stora koridoren och Lucy vände sig snabbt om och mötte min blick. Hon brast ut i ett stort leende och skyndade sig emot mig. Hon kramade om mig länge och backade sen undan. "Ally! Din mamma berättade. Jag var så orolig", sa hon och kollade plågsamt på mig. Jag log lite snett. Lucy var den enda vän till mig som Alltid vart äkta. Alltid. Hon var den enda jag kunde lita på fullt ut. Hon utnytjade mig inte eller något. Jag lärde känna henne i Kanada, men sen flyttade hon hit. Samma sak med mig, fast några år efter. När hon hade flyttat hade vi förlorat kontakten, men återupptog den sen igen när jag flyttade till LA. "Jag älskar dig", sa jag och log. Hon besvarade mitt leende samtidigt som hon kramade om mig en gång till. "Älskar dig med, bästis"
-
Jag satt fullt koncentrerad med ett matte tal när min mobil plötsligt pep till. Jag drog diskret upp den och suckade när jag såg vem det var. "Jag är ledsen. Borde inte kallat dig idiot!", stod det och jag fnös. Visst, det var gulligt att säga förlåt. Men han hade ju gått mycket längre än sådär förut? Han hade sagt saker som Hora, slampa, fitta och massa grymma saker. Jag nekar inte att jag börjat, men jag började ju nu med? Han kanske äntligen hade mognat till lite. "Ally! Ta ner mobilen", jag kollade snabbt upp och mötte lärarens blick. Jag suckade och tryckte ner mobilen i fickan. Jag log ursäktande och hon mummlade något ohörtbart. Surkärring. Jag drog åt mig pennan och kollade sen ner i matte boken igen. Jag hatar skolan.
-
"Jag är hemma", halvskrev jag när jag kom hem i den stora lägenheten. Brenda kom snabbt till mig för att hänga av mig min jacka. Utan att tacka drog jag snabbt av mig mina skor och kollade mig omkring. "Mamma", ropade jag men fick inget svar. "Din mamma är i spa rummet just nu", Sa Brenda på franska och jag uppfattade orden. Jag nickade och började snabbt gå dit. När jag kom fram så öppnade jag försiktigt dörren och såg mamma ligga vid massagebordet med Shira som masserade henne. "Hej älskling", mummlade hon. Jag harklade. "Hej. Jag hörde att Justin kommer imorgon. Är det sant?", sa jag snabbt och släppte ner min väska på golvet. Mamma suckade mjukt. "Kan du lämna oss ett tag?", sa mamma ursäktande och Shira nickade. Han log emot min mamma och lämnade sen rummet.
Spa rummet var stort och i mjuka färger. Väggarna var i en brun nyans och det var en bubbelpool, massagebord och massa mer. "Ja det är sant", började mamma samtidigt som hon satte sig upp. "Men Pattie ville gärna komma hit och se hur det såg ut här i LA, vi har ju inte setts på en evighet. Sen så föreslog hon att ta med Justin, eftersom ni inte setts på två år. Och jag vill att du stannar hemma hela veckan så du kan umgås med dom", sa hon med ett svagt leende. "Hela veckan?! Hur länge ska dom stanna?", röt jag och hon suckade åteigen. "En vecka, som jag sa, eftersom det är måndag idag och dom ska stanna hela veckan", mummlade hon och jag fnös. Utan att säga något gick jag snabb ut ur rummet.
Jag gick in i mitt rum och slängde mig på sängen. Surt drog jag upp min mobil och skrev snabbt in ett sms. "Dra åt helvete", skickade jag till Justin och slängde sen in mobilen i väggen. "Jävla helvetes liv", röt jag för mig själv och drog sen täcket omkring mig. Men sanningen var den att jag egentligen inte hade så mycket emot att träffa han. Hans läppar emot mina.. Jag hade fortfarande inte glömmt hur det kändes.
-
Jag satt fullt koncentrerad med ett matte tal när min mobil plötsligt pep till. Jag drog diskret upp den och suckade när jag såg vem det var. "Jag är ledsen. Borde inte kallat dig idiot!", stod det och jag fnös. Visst, det var gulligt att säga förlåt. Men han hade ju gått mycket längre än sådär förut? Han hade sagt saker som Hora, slampa, fitta och massa grymma saker. Jag nekar inte att jag börjat, men jag började ju nu med? Han kanske äntligen hade mognat till lite. "Ally! Ta ner mobilen", jag kollade snabbt upp och mötte lärarens blick. Jag suckade och tryckte ner mobilen i fickan. Jag log ursäktande och hon mummlade något ohörtbart. Surkärring. Jag drog åt mig pennan och kollade sen ner i matte boken igen. Jag hatar skolan.
-
"Jag är hemma", halvskrev jag när jag kom hem i den stora lägenheten. Brenda kom snabbt till mig för att hänga av mig min jacka. Utan att tacka drog jag snabbt av mig mina skor och kollade mig omkring. "Mamma", ropade jag men fick inget svar. "Din mamma är i spa rummet just nu", Sa Brenda på franska och jag uppfattade orden. Jag nickade och började snabbt gå dit. När jag kom fram så öppnade jag försiktigt dörren och såg mamma ligga vid massagebordet med Shira som masserade henne. "Hej älskling", mummlade hon. Jag harklade. "Hej. Jag hörde att Justin kommer imorgon. Är det sant?", sa jag snabbt och släppte ner min väska på golvet. Mamma suckade mjukt. "Kan du lämna oss ett tag?", sa mamma ursäktande och Shira nickade. Han log emot min mamma och lämnade sen rummet.
Spa rummet var stort och i mjuka färger. Väggarna var i en brun nyans och det var en bubbelpool, massagebord och massa mer. "Ja det är sant", började mamma samtidigt som hon satte sig upp. "Men Pattie ville gärna komma hit och se hur det såg ut här i LA, vi har ju inte setts på en evighet. Sen så föreslog hon att ta med Justin, eftersom ni inte setts på två år. Och jag vill att du stannar hemma hela veckan så du kan umgås med dom", sa hon med ett svagt leende. "Hela veckan?! Hur länge ska dom stanna?", röt jag och hon suckade åteigen. "En vecka, som jag sa, eftersom det är måndag idag och dom ska stanna hela veckan", mummlade hon och jag fnös. Utan att säga något gick jag snabb ut ur rummet.
Jag gick in i mitt rum och slängde mig på sängen. Surt drog jag upp min mobil och skrev snabbt in ett sms. "Dra åt helvete", skickade jag till Justin och slängde sen in mobilen i väggen. "Jävla helvetes liv", röt jag för mig själv och drog sen täcket omkring mig. Men sanningen var den att jag egentligen inte hade så mycket emot att träffa han. Hans läppar emot mina.. Jag hade fortfarande inte glömmt hur det kändes.
Såg att förra delen hade 5 kommentarer.. Ärligt, hade det vart fler hade den här förmodligen kommit upp samma dag. Men ville vänta på att fler kommentarer kom fram.. Har flera delar på lager, så om ni vill ha mer, KOMMENTERAAAAA♥
Chapter 2 - He's coming
Jag hjäspade länge och drog sen åt mig det stenhårda smöret. Jag försökte så gott jag kunde med att smöra på smöret och skivade sen några ostbitar. Jag hällde upp ett glas juice och kollade upp på min mamma som inspekterade mig. "Ät", mummlade hon och jag suckade. Jag tog en tugga av mackan och gjorde en äcklad min. Jag hatade smör. Det var så fett, även ost. Efter fyra små tuggor fick jag nog. Jag drack upp juicen och hoppade ner från stolen. "Är upp hjärtat, för min skull", sa hon oroligt och jag fnös "Never", röt jag och skyndade mig upp till mitt rum. Hon kan ju inte tvinga mig att äta? Får man göra så?
Jag skakade på huvud för mig själv och drog av mig den gråa t-shirten. Jag kollade mig omkring i det stora rummet och stannade blicken vid min mobil. "Ring mig", skrev jag till Lucy och suckade. Jag drog av mig BHn och trosorna och bytte till ett svart sett med rosa detaljer. Jag drog på mig blåa diesel jeans och ett vitt linne. Till det hade jag en Juicy kofta i en lila färg. Jag tog på mig mina bruna ballerina. Dom var förvisso ifrån Michael Kors, men jag gillade dom inte. Ska köpa nya fast i svart denna gången.
Jag släppte ut mitt hår och suckade. "Brenda, kom", ropade jag och bara någon sekund senare var hon i rummet. Utan att säga något pekade jag på mitt hår och hon nickade förstående. Brenda var våran hushållerska, hon brukade även hjälpa mig med mitt smink och hår. Synd bara att hon inte kunde engelska och bara pratade franska. Jag har lärt mig franska i skolan, men kan det inte flytande. Jag satte mig i den svarta stolen framför min spegel och hon log. Hon drog fram locktången och började locka det. Mitt bruna, nästintill svarta hår, var nytvättat och fräsht. När hon var klar tackade jag och hon lämnade rummet med ett hejdå. Jag hörde hur hon mummlade något med diva, men orkade inte bry mig. Jag tog åt mig ett halsband och tog min väska och mobilen, och lämnade sen rummet.
Jag skyndade mig ner och utan att ens säga hejdå lämnade jag lägenheten. Jag andades in den friska luften och tog upp mobilen. Ett nytt sms, "Idiot", lös upp på skärmen och jag suckade. Inte han. Vad vill han nu? "Jag och mamma kommer och hälsar på imorgon, mamma tvingar med mig. Hoppas du sover borta, orkar inte med ditt tjafs. Du ska bara veta, jag hatar också att våra mammor är vänner. För jag klarar inte av dig. Puss och många varma kramar JB", hela jag stannade upp och jag fnös till. "Fan heller. Hatar hela dig. Kan lova dig, kommer inte vara hemma din patetiska egotrippade kändisjävel", skickade jag iväg och la ner mobilen i fickan igen. Jag suckade. Varför ska han komma nu? Dessutom hade vi inte setts på nästan två år. Jag skyndade mig bort till min vita Range Rover. Jag hatade dom svarta. Och nej, det var inte för att Justin hade en, tror jag..
Jag satte mig där fram och körde ut ifrån garaget och kollade sen mot klockan. 08:43. Great! Börjar skolan om en kvart. Jag hörde hur mobilen pep till och jag drog snabbt upp den. "Hata är ett starkt ord. Du kanske inte visste det? Justdetja, du är lite smått efterbliven. Bra! Då slipper jag en riktigt idiot.", svarade han och hela jag började nästan koka. Jag slängde snabbt mobilen åt sidan utan att svara. Jag började sen köra i riktning mot skolan. Fan vilken idiot han är. J-a-g h-a-t-a-r h-a-n.
Jag skakade på huvud för mig själv och drog av mig den gråa t-shirten. Jag kollade mig omkring i det stora rummet och stannade blicken vid min mobil. "Ring mig", skrev jag till Lucy och suckade. Jag drog av mig BHn och trosorna och bytte till ett svart sett med rosa detaljer. Jag drog på mig blåa diesel jeans och ett vitt linne. Till det hade jag en Juicy kofta i en lila färg. Jag tog på mig mina bruna ballerina. Dom var förvisso ifrån Michael Kors, men jag gillade dom inte. Ska köpa nya fast i svart denna gången.
Jag släppte ut mitt hår och suckade. "Brenda, kom", ropade jag och bara någon sekund senare var hon i rummet. Utan att säga något pekade jag på mitt hår och hon nickade förstående. Brenda var våran hushållerska, hon brukade även hjälpa mig med mitt smink och hår. Synd bara att hon inte kunde engelska och bara pratade franska. Jag har lärt mig franska i skolan, men kan det inte flytande. Jag satte mig i den svarta stolen framför min spegel och hon log. Hon drog fram locktången och började locka det. Mitt bruna, nästintill svarta hår, var nytvättat och fräsht. När hon var klar tackade jag och hon lämnade rummet med ett hejdå. Jag hörde hur hon mummlade något med diva, men orkade inte bry mig. Jag tog åt mig ett halsband och tog min väska och mobilen, och lämnade sen rummet.
Jag skyndade mig ner och utan att ens säga hejdå lämnade jag lägenheten. Jag andades in den friska luften och tog upp mobilen. Ett nytt sms, "Idiot", lös upp på skärmen och jag suckade. Inte han. Vad vill han nu? "Jag och mamma kommer och hälsar på imorgon, mamma tvingar med mig. Hoppas du sover borta, orkar inte med ditt tjafs. Du ska bara veta, jag hatar också att våra mammor är vänner. För jag klarar inte av dig. Puss och många varma kramar JB", hela jag stannade upp och jag fnös till. "Fan heller. Hatar hela dig. Kan lova dig, kommer inte vara hemma din patetiska egotrippade kändisjävel", skickade jag iväg och la ner mobilen i fickan igen. Jag suckade. Varför ska han komma nu? Dessutom hade vi inte setts på nästan två år. Jag skyndade mig bort till min vita Range Rover. Jag hatade dom svarta. Och nej, det var inte för att Justin hade en, tror jag..
Jag satte mig där fram och körde ut ifrån garaget och kollade sen mot klockan. 08:43. Great! Börjar skolan om en kvart. Jag hörde hur mobilen pep till och jag drog snabbt upp den. "Hata är ett starkt ord. Du kanske inte visste det? Justdetja, du är lite smått efterbliven. Bra! Då slipper jag en riktigt idiot.", svarade han och hela jag började nästan koka. Jag slängde snabbt mobilen åt sidan utan att svara. Jag började sen köra i riktning mot skolan. Fan vilken idiot han är. J-a-g h-a-t-a-r h-a-n.
Chapter 1 - How could you even think that?
"Herregud, han är dösnygg", sa Lucy häpet och kollade mot Christian. Jag skakade på huvudet för mig själv samtidigt som jag suckade. "Han är ingenting. Eric är tusen gånger snyggare", sa jag självsäkert och drog handen igenom håret, en vana. "Ja, men Kate har ju spanat in honom. Man vågar man ju inte ens kolla på han, eller är det inte så?", Sa Alice och bytte blickar mellan mig och Lucy. "Tss, vill Ally ha någon - så får hon honom. Så är det bara", mummlade Lucy och jag flinade självsäkert samtidigt som jag nickade. "Tack Lucy, håller med. Men tyvärr så är jag inte intresserad. Inte än i alla fall", jag log och blinkade emot Lucy innan jag reste på mig. "Vi börjar nu", sa jag snabbt och gick ifrån bordet och kände alla blickar kladda sig fast på mig. Som alltid. Och det är så det ska vara. Fast egentligen var jag inte helt hundra på min sak. Lucy som var min bästa vän, är den mest vackraste tjej jag någonsin mött. Hennes långa blonda hår och knallblå ögon var oslagbara. Hennes smala midja och långa ben passade så perfekt ihop. Jag slängde en blick emot henne som log medans hon kollade framåt. Hon är perfekt. Alice var också en väldigt nära vän, tyckte hon i alla fall. Men jag visste att hon var falskare än vad barbidockorna är. Hon är bara med mig för populäritet, det vet jag redan. Men jag orkar bara inte göra något åt det.
Senare efter skolan så hade jag åkit direkt hem. Skolan hade vart precis som vanligt, tråkig, ointressan och allmänt efterbliven.
"Ja, hur skulle jag kunna säga nej till någon sådan fest?", sa jag glatt och la ner nagelfilen på det vita handfatet. Jag drog ur tofsen ur håret och mötte min spegelbild. "Haha jag älskar dig. Du är bäst! Men då syns vi ikväll?", sa Lucy och jag log. "Ja, det gör vi. Klockan 10 utanför Blake?", undrade jag och hoppade upp på handfatet och satte mig. "Yes, puss", svarade hon. "Puss"
Jag la ner mobilen och log för mig själv. Det rosfyllda badrummet kändes plötsligt mycket mindre. Jag skakade på huvudet för mig själv. Jag ställde mig upp och allt började snurra. Jag tog handen emot huvudet och lutade mig emot väggen. Andningsvägarna blev plötsligt täta och min syn började bli suddig, vad händer? I ett försök på att ropa efter någon som kan hjälpa mig så svartna allt till och jag föll mot golvet i ett hårt duns.
-
Hela jag skakade till och jag öppnade snabbt mina ögon. Jag låg i ett vitt rum med en maskin kopplad till mig för att hjälpa mig att andas. Jag kollade mig omkring och pep snabbt till av rädsla. Försiktigt satte jag mig upp och sträckte mig efter min mobil som låg bredvid sängen. Plötsligt öppnades dörren och in kom en doktor och mamma. När mamma såg mig gav hon snabbt några mappar till Doktorn och skyndade sig fram till mig. "Du är vaken!", utbrast hon och kramade om mig, länge. Tillslut puttade jag undan henne lite lätt. "Ja, vad gör jag här?", röt jag och vände min blick emot doktorn. "Du svimmade, igårkväll. Din mamma hittade dig på badrummet. Och vi har fått uppgifter om att du fått ett återfall, eller det kanske var fel ordval..", mummlade han och skrev ner något i sitt häfte.
"Va? Av vad?", undrade jag. Mamma harklade och jag vände snabbt min blick emot henne. "Har du börjat igen?", sa hon ledset och jag kollade oförståendes på henne. "Med vad?", undrade jag ännu en gång. Hon svalde. "Med dina matproblem", rättade doktorn och jag vände mig snabbt mot honom. "Verklige inte, hur kan du ens säga så, ut ur rummet. Eller nej, jag går", röt jag och ställde mig snabbt upp. Jag tog tag i mina saker medans doktorn hjälpte mig få bort alla sladdar. "Kan hon gå då? Är hon redo?", undrade mamma och jag fnös emot henne. "Ja, men jag råder henne att stanna hemma idag", sa han och vände sig emot mig men jag ignonerade han totallt och tog snabbt min mobil och lämnade snabbt rummet.
Jag satte mig i bilsättet där fram och strax efter satte sig mamma bredvid. En behagligt tystnad spred sig i bilen och mamma körde hemmåt. Först när jag låg i sängen för att sova insåg jag vad jag missat. Lucys fest, visst var hon säkert besviken. Men jag tvivlar inte en sekund på att hon har förståelse. Hon är underbar, världens bästa vän.
Jag la ner mobilen och log för mig själv. Det rosfyllda badrummet kändes plötsligt mycket mindre. Jag skakade på huvudet för mig själv. Jag ställde mig upp och allt började snurra. Jag tog handen emot huvudet och lutade mig emot väggen. Andningsvägarna blev plötsligt täta och min syn började bli suddig, vad händer? I ett försök på att ropa efter någon som kan hjälpa mig så svartna allt till och jag föll mot golvet i ett hårt duns.
-
Hela jag skakade till och jag öppnade snabbt mina ögon. Jag låg i ett vitt rum med en maskin kopplad till mig för att hjälpa mig att andas. Jag kollade mig omkring och pep snabbt till av rädsla. Försiktigt satte jag mig upp och sträckte mig efter min mobil som låg bredvid sängen. Plötsligt öppnades dörren och in kom en doktor och mamma. När mamma såg mig gav hon snabbt några mappar till Doktorn och skyndade sig fram till mig. "Du är vaken!", utbrast hon och kramade om mig, länge. Tillslut puttade jag undan henne lite lätt. "Ja, vad gör jag här?", röt jag och vände min blick emot doktorn. "Du svimmade, igårkväll. Din mamma hittade dig på badrummet. Och vi har fått uppgifter om att du fått ett återfall, eller det kanske var fel ordval..", mummlade han och skrev ner något i sitt häfte.
"Va? Av vad?", undrade jag. Mamma harklade och jag vände snabbt min blick emot henne. "Har du börjat igen?", sa hon ledset och jag kollade oförståendes på henne. "Med vad?", undrade jag ännu en gång. Hon svalde. "Med dina matproblem", rättade doktorn och jag vände mig snabbt mot honom. "Verklige inte, hur kan du ens säga så, ut ur rummet. Eller nej, jag går", röt jag och ställde mig snabbt upp. Jag tog tag i mina saker medans doktorn hjälpte mig få bort alla sladdar. "Kan hon gå då? Är hon redo?", undrade mamma och jag fnös emot henne. "Ja, men jag råder henne att stanna hemma idag", sa han och vände sig emot mig men jag ignonerade han totallt och tog snabbt min mobil och lämnade snabbt rummet.
Jag satte mig i bilsättet där fram och strax efter satte sig mamma bredvid. En behagligt tystnad spred sig i bilen och mamma körde hemmåt. Först när jag låg i sängen för att sova insåg jag vad jag missat. Lucys fest, visst var hon säkert besviken. Men jag tvivlar inte en sekund på att hon har förståelse. Hon är underbar, världens bästa vän.
Hejsan! Denna novellen kommer ENDAST jag (Ida) skriva på, orkar inte förklara varför just nu. Harlee kommer tillbaka, förhoppningsvis Nelly med. Ni får gärna kommentera och kanske sprida bloggen lite! Skulle bli väldigt glad då, tihi. Och creds nu! Lite seg och så i början, men ge den en chans iaf. Puss!!!
Prolog - Got 2 Love U
"Man kan inte alltid få bestämma själv här i livet, ibland måste man låta ödet välja. Eller ta saker och ting som dom kommer. Så bara lyssna på mig för en gångs skull Aly, lev livet och sluta försök bli bättre än vad du redan är. Skärp dig", sextonåriga Alyssa Wenden granskade sin mor och lät hennes långa, nymanikerade, naglar tryckas mot hennes vita, silkeslena hud. Små rödrosa märken billdades och Alyssa fnös. Hennes mörka, bruna hår täckte nästan hennes stora bruna ögon tack vare alla hårlockar. "Vad är det för menning med livet om man själv inte får välja hur det ska levas? Så ursäkta mig, men jag ska leva mitt liv nu", muttrade Alyssa och reste sig snabbt upp. Hon stoppade in fötterna i dom höga stilletklackarna och gick med rak rygg ut ur det storta rummet. Alyssas mor Juliet suckade onöjt och lutade sig tillbaka i den vita soffan. "Om du endå kunde lyssna på mig", sa hon tyst för sig själv och ställde sig upp hon med, och lämnade rummet. Men endå kunde inte Juliet förstår varför Ally var så hopplös just nu. Var det för att dom flyttat till Los Angeles utan Allys vilja för ett år sedan? Eller för att Allys far hade gått och dumpat Juliet? Något var det ju. Ally var inte sig själv. Sen flytten från Kanada till LA, så hade Ally blivit helt annorlunda. Man kanske skulle kalla henne för diva? Brat? Ja, kalla henne vad du vill.
Det var dessutom ingen hemlighet att Ally bokstavligt talat hatade Justin Bieber. Endå så hade dom känt varandra sen dom var små, och Juliet och Justins mamma Pattie var fortfarande bra vänner. Hon och Justin hade gjort allt tillsammans, en gång hade Ally till och med kysst han, men han hade backat undan. Hon var kär i honom, men han var kär i den hon hatade mest, Caitlin Beadles. Något som hon gärna nu vill glömma. Eftersom Ally tyckte han var en bortskämd diva, som bara var föör mycket. Men det kan man ju nästan förstå. Ally hade alltid vart populärast i hela skolan och alltid funnits i toppen, tills en man vid namn Scooter Braun hittade Justin. Han förstörde Allys liv, i alla fall enligt henne själv. Men man kan ju undra varför Ally fortfarande inte slutat kämpa för toppen. Hon hade ju flyttat till LA, bor i en av LA's största villor, får vad hon vill, har alla pengar, är snygg och hon är till och med skolans populäraste tjej för tillfället. Vad är problemet Ally? Du lever ju ett liv som på dans och rosor? Något är det ju. Men undra vad.
- Nu återstår det bara att läsa.
Epilogen av Capture The Moment (Last Chapter)
6 år senare;
"Nej, kom tillbaka Andy!", när jag plötsligt insåg att Andy inte satt bredvid mig i sin lilla stol, fick jag panik. Jag kollade snabbt upp och såg min lilla femåriga flicka springa över gatan och in i parken. Jag slängde snabbt iväg min mobil och reste mig snabbt upp. Jag sprang efter henne och när jag kom fram till parken såg jag att hon stannat upp vid en liten tjej. Jag suckade argt och skyndade mig fram. Jag bärde snabbt upp Andy och gav henne en sur blick. "Du får ALDRIG springa iväg ifrån mig sådär, förstår du hur orolig mamma blev där", röt jag och Andy vek undan blicken för att inte möta min blick. "Förlåt", sa hon tyst. "Andy, kolla på mig", hon kollade försiktigt upp på mig och jag suckade. "Det är lugnt, bara du inte gör sådär igen", hon nickade snabbt med ett svagt leende på läpparna. Jag släppte sen ner henne på marken. Jag gick ner på huk och kollade på tjejen bredvid. Hon hade stora nyfikna ögon. Dom var knallblåa och hon hade sitt bruna hår uppsatt i en tofs. Hennes leende speglade ett leende jag kände igen. Hon kanske går på Andys dagis. "Vem är detta då?", undrade jag och kollade på Andy. "Summer heter hon, som du, får jag leka med henne?", jag kunde inte annat än nicka och sen ställa mig upp. Jag gick bort och satte mig på en bänk och drog blicken emot Andy och Summer som lekte vid en lekplats lite längre bort.
"Hej, är du Andys mamma?", hörde jag plötsligt någon säga. Jag kollade snabbt upp och fick sen en lång och smal tjej. Hennes ögon var lika klarblåa som Summers, även som mina. Och hon hade en lång fläta på sidan av sitt bruna hår, hela hon påminde mig som en lite yngre verision av mig. Jag log samtidigt som jag nickade. "Japp, det är jag, är du Summers mamma eller?", hon nickade och utan att säga något satte hon sig brevid mig. "Vad söta dom är", sa hon tillslut. Jag nickade och tänkte precis svara henne när henne mobil började ringa. Jag log bara lite istället och hon log ursäktande för att sedan svara. "Hej älskling, ja, nej det är jag inte. Såklart! Jag snackar med en tjej, ja en tjej. Kanske det, nej älskling. Ja okej, hejdå. Puss Justin", med dom orden la hon på och mina tankar stannade snabbt upp. "Justin? Summers pappa eller?", undrade jag och hon nickade. "Ja", hon log. "Jag hade en gång en kille som hette Justin, du kanske inte riktigt..", jag hann inte fortsätta innan hon avbröt mig. "Jag vet, Justin Bieber, eller hur? Hur coolt som helst. Var ett fan av honom när jag var yngre, så jag vet vem du var. Eller ja, är", log hon stort och jag skrattade till. "Jag är van"
-
Kvällen hade närmat sig och jag satt på min och Andys ballkong. Vi bode i en liten två mitt i stan, bara vi två. Mamma hjälpte till och kom hit minst en gång i veckan, annars levde jag ganska bra på min lön som jag fick på att sälja hus online. Något som var väldigt effektivt också eftersom jag var ensamstående och jag inte ville sätta Andy på dagis. Sen jag kom hem ifrån parken hade jag tänkt på Justin. Det var nästan 6 år sedan han lämnade mig, och jag hade fortfarande inte glömmt han. Jag var fortfarande störtkär i killen. Det har aldrig vart så för mig förut. Jag har inte ens träffat en kille sen dess, förutom Andreas. Andys pappa, bara ett halft år efter händelsen med Justin började jag dricka och massa. Det slutat med att jag låg oskyddat med en kille som heter Andreas, som precis Justin gjorde, så stack han och lämnade mig ensam med ett barn i magen. För andra gången. Det sårar mig lite faktiskt, att jag inte kan släppa taget om han. "Mamma", jag skrek till av rädsla och Andy började skratta. "Förlåt mamma, men jag går och lägger mig", sa hon med ett stolt leende. "Okej hjärtat, ska mamma följa med dig upp?", hon skakade på huvudet. "Det är okej, jag är stor flicka nu", hon krammade mig snabbt och hoppade nästan upp till sitt rum. Jag skrattade lite åt henne samtidigt som jag reste på mig ifrån köksstolen. Jag tog med mig koppen med kaffe i och ställde den på diskbänken. Jag sträckte lite på mig och hörde sen hur min mobil pep till. Jag gick fram till bordet och drog åt mig den.
"Hörde att du träffade min dotter idag, gillade du henne? Hon är döpt efter dig..", jag fick svårare att andas och jag kollade försckräkt på mobilen. Jag kände inte igen nummret och tvekade lite innan jag knapprade in ett svar. Tillslut skickade jag det. "Vem?", det tog ett tag innan jag fick svar. Men när jag väll fick ett svar tog det ännu längre tid för mig att våga öppnade det. Men tillslut tog jag mod till mig. Jag öppnade långsamt smset samtidigt som jag satte mig ner på köksbordet.
"Killen som en gång i tiden hade världen underbaraste tjej. Han gjorde något han ångrade, och fortfarande ångrar. Justin Bieber, hjärtat"
Hejdär!
Oj, vad hände där undra ni kanske. Jag ville helt enkelt bli av med novellen. Jag gillade den inte, men ville heller inte avsluta den fel. Hoppas ni gillade slutet, skriven av mig Ida, iaf. Jag vet inte om jag kommer sakna novellen, ärligt!Haha, men undrar om ni kommer göra det. Hata mig inte för mycket nu. Tyckte inte den slutade hemskt, men samtidigt inte perfekt.
Kommentera gärna vad ni tyckt om novellen!
Och en sak till, jag lovar er, helhjärtat, att om vi får massa fina kommentarer om hur novellen varit, och hur ni tycker den var. Bra eller dåligt? Konstig eller normal? Så får ni den nya novellen redan IKVÄLL. Men då snackar vi om en hel del kommentarer, vi måste ju få lite pepp nu va;) Kram!!!!!!!!!!♥
Chapter 45 - Lake
Dagen gick fort och kockan blev sju på kvällen. Istället för mina mindre varma kläder tog jag på mig ett par blåa jeans och en grå kofta. Jag släppte ut mitt hår och det la som i lockar på mina axlar. Jag letade fram min gamla svart väska och la ner det nödvändigaste, mobilen, nycklar och min börs.
När jag var klar gick jag ner till hallen och drog på mig ett par slitna vita converse och tog ner min ny inköpta svarta jacka, jackan tryckte jag ner i min väska.
"Mamma, pappa, Rosa, jag går till sjön!" ropade jag precis innan jag smällde igen dörren med en smäll.
När jag var mindre hade jag och Rosa hittat en sjö mitt i en skog. Vi hade gått hit nästan var dag när vi väl var i ATL, men när vi båda blev äldre glömde vi nog bort sjön ett tag.
Jag brukade gå hit förra gången vi var här för att bara tänka, det var en perfekt plats för det. Och jag behövde verkligen tänka på allt. På mitt liv.
Allt som har hänt under detta året är mer än vad man hade kunnat önska sig. Fått sitt hjärta krossat många gånger av killen jag älskade de hårda orden han sa för så längesedan gör fortfarande ont i mig. Men det som gör mest ont är att han inte ens har smsat eller ringt för att bara kolla om jag ver okej.
Missfallet jag hade gjorde inget bättre, i början var jag faktiskt glad över att ha Justins barn i min mage, för då hade jag i alla fall en del av honom kvar. Men när barnet var borta hade jag inget, inget.
Att komma tillbaka till skolan, där alla nu hatar mig, var inte precis det roligaste heller. Alla som jag någonsinn har kallat vän hatar mit lika mycket som alla andra. Fast jag inte har gjort något mot dem. De påstår att jag har skadat deras 'lilla bebis' som i själva värket är Justin. Att de har sett bilder på han, när han såg så ledsen och sårbar ut. Och utan at veta den verkliga orsaken drar de sina egna slutsatser och ger skulden på mig. När det egentligen var jag som blev mest sårad.
"Summer?!" den rösten som jag aldrig i min vildaste fantasi skulle kunna drömma om att höra just här vid denna sjön av alla ställen i ATL är den här. Stelt vände jag på huvudet och mötte hans bilck. Blicken som jag en gång hade älskat, som jag en gång hade blivit knäsvag av.
"Vad fan gör du här? Stalker du mig eller?!" frågade han mig med en sur blick. Jag reste mig upp från den kalla och hårda stenen.
"Men förlåt för min existens sir ska jag pussa dina fötter och avguda dig också? Eller ska jag bara försöka mig på att stalka dig som jag uppenbarligen gör! Men vet du var Justin? Du kan dra åt helvetet!" sa jag kallt och kollade akt in i hans ögon. Han kollade stelt på mig utan att visa några kännslor alls. Bara några sekunder efter hade jag tagit min väska och gått så fort som jag kan ifrån honom. Ifrån han som jag aldrig mer i hela mitt liv vill träffa.
Tycks? Kommentera vad ni tycker! Snälla!
Kram Nelly. ♥
Chapter 44 - ATL
Jag satte upp håret i en tofs och drog handen försiktigt igenom det. Jag klistrade sen på ett leende emot min spegelbild. Även fast det var för nästan ett halvår sen, så var det svårt att glömma att jag faktiskt fått ett missfall. Jag tog upp min mobil och la ner den i fickan. Jag drog sen ut min resväska som jag lagt under sängen och drog med mig den ner. Där stog både Rose, Mamma och Pappa klara och glada. "Klar", mummlade jag och mamma log. "Bra", dom steg ut genom dörren och jag steg snabbt efter. Jag hjäspade och drog upp mobilen. Ett nytt sms ifrån Chelsea, "Hej gumman. Ha så kul på er årliga resa till ATL. Hihi, hoppas det blir bättre än sist ;-)". Jag log lite för mig själv och skickade iväg ett svar med snabba tryck. "Haha, kul. Ringer om något händer."
Jag hoppade in i våran bil och vi körde direkt till flygplatsen. Därifrån tog vi ett flyg direkt till ATL, och vi var framme runt 5 på kvällen. När jag kom fram till vårat hus gick jag direkt upp till mitt rum med min väska och la mig trött på sängen. Jag somnade direkt, om jag ska vara ärlig.
Efter några timmars sömn vaknade jag, och idag var jag relativt pigg och glad. Jag hoppade bokstavligt talat ut ur sängen och riktade mina steg mot badrummet för att ta en snabb dusch. Jag hade tagit av mig mitt blåa sovlinne och kollade nu i min spegelbild. Mina ögon som hade under en lång tid varit trista och blanka, var nu lysande och lyckliga. Jag log mot min spegelbild innan jag tog av mig mina trosor och gick in i duschen. Snabbt tvättade jag av både mitt hår och kropp innan jag steg ur duschen igen. Jag torkade mig snabbt och halvsprang till mitt rum. Det var fortfarande tyst i huset, och jag började undra var alla andra var. Hur mycket var klockan egentligen?
Jag kollade mig i spegeln och var nöjd med resultatet. Jag hade på mig mitt leopardmönstrande linne och svarta tighta jeans. Mitt hår var uppsatt i en knut och mina nya guldfärgade långa örhängen med turkosa detaljer satt i mina öron. Jag suckade lite innan jag tog min mobil och nästan skuttade iväg till köket.
"Någon är glad idag ser jag!", mammas röst mötte mig väl inne i köket. Jag skrattade till och rykte på axlarna mot mamma.
Someones happy today!
Mamma hade gjort pannkakor till frukost. Man kan inte mer än hugga in och se fram emot vad denna dagen har att bjuda på.
"Vad har hänt med Summer? Men jag klagar inte, denna är ett snäpp bättre!", hörde jag Rose mummla. Jag kollade upp på henne och log smått. "Vänj dig vid det, för jag kommer vara glad länge nu. Inget kan få förstöra mitt liv. Man lever bara en gång, så gör det bästa av det!", sa jag och log åt det jag precis hade sagt. Det var precis så som jag skulle göra. Göra det bästa av allt som hände.
Ida skrev i början, jag (Nelly) fortsatte. Jag tror att Ida är på semester för tillfället, enligt hennes facebook status är hon på semester i alla fall! :)
Så ni får stå ut med lilla mig så länge! Jag vill bara säga att jag kommer försöka lägga upp en del varannan dag. Skolan har ju börjat igen och vi har redan fått prov.. life sucks!
Men hoppas ni gillar denna delen, och Justin kommer komma in snart igen, ni får vänta och läsa! Men ni får INTE glömma att kommentera!
Klarar ni 20 kommentarer? :D
Kram Nelly ♥
Chapter 43 - Yes and no
Jag var grymt fundersam. Jag visste inte ens vad jag tänkte på. Jag kollade ut genom fönstret och såg regnet falla hårt mot marken. Jag suckade och kollade ner i mina händer. Hade jag kunnat, hade jag antagligen gråtit just nu. Men jag tror att mina tårar tagit slut, konstigt nog. Jag har gråtit ofartbart mycket på senaste. Jag hörde några röster närma sig och jag slog snabbt upp blicken. Mamma och Caroline, tjejen som tagit hand om mig här på ungdomskliniken steg fram runt hörnet. När jag mötte mammas blick såg jag att den var oroad. Caroline märkte min spända blick och dom kom direkt fram till mig.
"Hejsan, hur har det gått? Hur är det med dig?", frågade Caroline och satte sig på huk framför mig. Jag ryckte bara på axlarna och kollade bort. Mamma stönade till i bakgrunden. "Okej, jag har dina resultat", hon var lugn, och det lugnade ner mig lite. Men på att tyda deras blickar så kändes det inte rätt. "Men säg då", sa jag surt och mamma stönade ännu en gång och satte sig på stolen bredvid mig. "Är jag gravid?", mummlade jag när Caroline fortfarande inte svarat. Nu kollade hon upp på mig, nickandes. Jag visste det. Jag kunde känna tårarna närma sig, men jag gjorde allt för att hålla dom inne. Mamma omfamna min han och Caroline reste på sig. "Men.. Samtidigt nej", sa hon och det fick mig att kolla upp. "Va? Vad menar du?", hon kollade bort och svalde och vände sen sin blick emot mig igen. "Jag har kollat igenom dina röntgenbilder, och det fanns absolut liv där i", mina ögon smalnade och jag ställde mig försiktigt upp. "Fanns?"
Jag andades tungt och andningen kändes bara jobbigare och jobbigare. Hon nickade tillslut. "Jag är ledsen Summer", mummlade hon och vände sen blicken emot mamma. "Jag låter er vara ifred, så får du förklara för din dotter. Det känns oftare säkrare för dom då, att det är någon dom litar på, och barnet är soppas litet att det kommer försvinna av sig själv", med dom orden lämnade hon rummet. Jag stirrade rakt framför mig. Jag visste inte om jag ville sluta andas, eller vad jag ville göra. Justin är borta, och barnet i min mage är borta. Det enda jag skulle haft kvar ifrån Justin. "Älskling..", mamma strök mig försiktigt över handen och jag svalde. Tårarna ville inte rulla ner längst kinderna. Dom stannade innaför. Jag vill bara brista ut i gråt, men jag kunde inte. "När dog hon?", sa jag tyst och drog åt mig min hand. "Det var en han, för två dagar sen", sa hon lika tyst som mig. Saker började svaja till och jag behövde luft. Jag behövde komma härifrån. "Okej", mummlade jag och sprang för allt jag hade därifrån.
-
Det hade bara gått tre dagar sedan jag fick reda på det. Det som äcklade mig var att jag inte visste om barnet hade kommit ut än eller inte. På något sätt hatade jag honom, men samtidigt var han mitt barn. Har skulle kunnat vara mitt första barn här på jorden. Jag hörde hur någon knackade på dörren till mitt rum. Jag valde att inte svara och var bara tyst istället. "Summer, kom igen, vi vet att du är där inne", jag suckade högt och jag hörde hur dom steg in i rummet. Jag satt lutat emot mig säng, utan att vända blicken emot dörren. Jag visste redan att det var Chelsea och Chaz endå. Så som dom börjat umgås på senaste, dom kan ju lika väll gifta sig och skita i alla andra. "Vad vill ni?", sa jag kallt. Chelsea kom fram och satte sig mitt emot mig, strax efter kom Chaz. Hur kunde jag veta. "Jag hörde vad som hänt, jag vet att du är gravid. Chaz med, Justin berättade för Chaz", sa hon och svalde. Jag stönade högt. "Kan inte han hålla sin käft stängd den.. Åh", jag slog till handen i golvet och Chaz svalde. "Så det är sant?", undrade Chaz tyst. Jag slöt ögonen och öppnade dom igen. "Nej", svarade jag. "Jag var, gravid", röt jag och reste på mig. Jag gick fram till mitt skrivbord och drog åt mig min mobil och satte mig på sängen. "Va.. Så du gjorde abort endå?", undrade Chaz nyfiket. Chelsea ireeterat. "Chaz", röt hon och slog till han på axeln. Nu blev det bara för mycket. Jag satte mig snabbt ner på govlet igen och mötte Chaz blick. "Nej Chaz, jag fick missfall", med dom orden lämnade jag rummet och på länge började tårarna rinna. Kan det bli värre.
Ida här! Haha dom flesta ville att hon skulle få missfall, så det var så det fick bli. Ganska tråkigt del kanske! Men kommentera gärna, så kanske ni får nästa idag;)
Chapter 42 - You are what?!
Jag har nog aldrig varit mer nervös i mitt liv, jag visste inte riktigt hur jag skulle kunna säga det till mamma. Hur jag skulle kunna säga att jag, hennes dotter var gravid med en av de kändaste killarna i världen.
Jag var nog mer rädd över hur hon kommer reagera än att få själva barnet. Jag stängde ögonen och bet mig i läppen innan jag reste mig upp från min säng och slängde iväg mobiltelefonen på sängen. Efter Justins samtal hade jag inte riktigt kunnat vara mig själv. Han som sa de hårda orden till mig i telefonen var inte den Justin som jag hade blivit kär i. Han var inte den Justin som alla andra såg honom som.
"Mamma?" jag ropade lite tyst för att se om hon var hemma.
"Jag är i köket!" svarade hon. Jag drog ett djupt andetag innan jag riktade stegen dit. Jag kollade mig runt för att se om pappa eller Rose var hemma. Men, jag såg ingen som förhoppningsvis var dem någon annan stanns.
"Jag måste prata med dig." sa jag och satte mig ner på en av köksstolarna. Mamma la ifrån sig disktrasan och kollade på mig med en fundersam blick innan hon satte sig ner på den motsatta stolen. "Jag lyssnar." sa hon med ett försicktigt leende. Jag kollade ner på borden och höll på med min tummnagel. Tveksammt öppnade jag munnen, för att strax därefter prata.
"Mamma, jag är gravid." det kom som nästan en viskning. Jag kunde se hur mamma stelnade till för ett sedan säfa högt: "Du är vad?!"
Jag blundade och sa det tydligare. "Mamma, jag är gravid! Justin är pappan, jag vet inte hur det blev som det blev. Men jag är inte stolt över det. Men det finns inget jag kan göra åt det och det ända jag behöver just nu är dig. Någon som inte hatar mig, någon som kan förstå hur jag känner!" sa jag bedjande och vågade öppna mina ögon. Hon sa inget utan kollade bara på mig. Jag kände hur tårarna kom och jag kollade ner på bordet medan dem rann ner för mina kinder. 
"Är du säker?" frågade mamma med känslolös röst. Jag nickade tveksammt.
"Vi ska till ungdomskliniken imorgon, så vi kan se så att du verkligen har rätt. Jag kan ju inte ha en unge som får barn innan hon knappt har hunnit leva!" sa mamma bestämmt. Jag nickade lätt och reste mig upp från den hårda stolen. Jag var helt stel i benen av att ha suttit ner i flera timmar och pratat med mamma om detta.
Jag kände att ni behövde en del. Inte världens längsta, men allt för er! ;)
Bomba bloggen med kommentarer nu! Ni förstår inte hur taggad man blir av att se alla kommentarer när man loggar in!
Puss Nelly. ♥
btw, följ maj på twitter, @biebsordiie , jag följer tillbaka fråga bara! :D
Chapter 41 - We're over, forever
Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste att jag var gradvid. Jag visste att det var med Justin Bieber. Justin vet om att jag har hans barn i magen. Jag vet om att jag har Justin barn i magen. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Vi var dom enda som visste, än så länge. Det var tvåveckor sedan Justin kom hit för att besöka mig, och som jag fick reda på att jag var gradvid - och han att han var pappan. Ibland försökte jag glömma allti..
Min telefon pep till och mina tankar flög iväg. Jag låg i min säng med ryggen lutad emot väggen. Försiktigt sträckte jag mig efter mobilen som låg vid mina fötter. Jag öppnade upp den och såg ett nytt meddelande. "Biebs", lyste det upp på skärmen och jag kollade på mobilen länge. Han hade inte hört av sig sen han åkt för lite mindre än två veckor sedan. Han hade sagt till mig att han var tvungen att komma bort, han klarade inte av allt. Ganska själviskt, med tanke på att barnet ligger i min mage, inte hans. Jag tryckte upp han meddelande. "Hej Sum, förlåt att jag inte hört av mig. Men har behövt tänka, men jag kommer till dig nästa vecka.. Så får vi gå igenom papper och sånt på abort, sen måste vi lösa vårt förhållande. Det känns inte så starkt just nu, förlåt. Men Sum, jag älskar dig i vilket fall som helst. Puss"
Jag började skratta utan humor, samtidigt som jag kollade argt på hans meddelande. Jag fick lust att slå något, eller någon. Helst Justin. "Justin. J.A.G. G.Ö.R I.N.T.E A.B.O.R.T!!!", Skrev jag och suckade. Jag la ner mobilen och reste på mig ifrån sängen. Jag vände blicken emot klockan som visade halv 3. Jag steg bort till fönstret och drog upp gardirnerna. Solen lyste starkt och jag kollade ut på gatan. Jag gick sen ut ur rummet. Försiktigt gick jag ner till köket och hällde upp ett glas vatten. Jag satte mig på diskbänken med glaset i handen och kollade ut genom köksfönstret. Vår granne lekte med sin son, dom kastade boll med varandra. Han såg så lycklig ut. Han var en stolt pappa. Jag visste däremot om jag föder barnet, skulle Justin inte vara en stolt pappa. Han skulle säkert gömma honom. Köpa en grotta där han kunde bo i. Han skulle inte bry sig om pengarna, bara om sitt kändisskap och sina fans. Jag kände hur en tår snuddade vid min han och jag torkade snabbt bort den. Jag tog några djupa andetag och hoppade sen ner ifrån diskbänken. Jag hörde hur min mobil började ringa och jag skynade mig upp för att svara, självklart var det Justin.
"Hej Justin.", sa jag snabbt och satte mig på sängkanten. "Vadå inte göra abort?! Vad snackar du om, tänker du behålla barnet SUMMER?", skrek han och jag fnös. "Skrik inte åt mig. Och ja, det tänker jag. Har du problem med det?", muttrade jag och han suckade. Han tänkte säga något, det hörde jag. Men han fick inte fram några ord. "Nej, tydligen inte. Och bara såduvet, barnet ligger i min kropp, och jag gör vad jag vill", mummlade jag. "Så du tänker inte ens tänka på vad jag vill och inte? Du tänker bara göra vad du vill, för att barnet är i din kropp. Är det så? Vad jag än gör, så tänker du behålla barnet. Är det så Summer?", sa han stressat och argt. Men jag kunde höra hans osäkerhet i rösten. "Ja, Justin", sa jag. Även fast jag inte ens själv visste om det var så jag ville ha det Jag visste inte det. "Vet du vad? Vet du vad Summer? Då får du gå igenom detta själv, för du och jag är över. Föralltid, och jag menar det", han pratade på långsamt och lugnt. Sen la han på i örat på mig. Tårarna började rinna och jag fick svårt för att andas. Idiot.
Hehe, skriven av miiiiig, Ida, nu har jag en fråga till er som jag gärna vill att ni svarar på. Ska hon behålla barnet eller göra abort? Och vilket svin Justin är just nu, eller hur? ;)
Chapter 40 - Flashback
"Jag älskar dig så mycket!" viskade Justin mot mina läpppar. Jag skrattade lite tyst och puttade ner honom på sängen. "Jag älskar dig med!" svarade jag med ett flin på läpparna.
Jag satte mig i gränsel över Justin och kände hur pulsen ökade. Jag lutade mig fram och Justins läppar mott mina, Justins händer var över hela mig.
Han tog tag i mina händer och nu var jag under han. Han kollade på mig med en blick som inte kunde betyda något mer än kärlek, ömhet.
Hans tröja och min tröja var av strax därefter. Jag kollade på hans mage, hans sex-pack gjorde min ännu mer upphetsad än vad jag redan var. 
"Är du säker?" frågade Justin mig när mina och hans byxor var av. Jag nickade och han log mot mig. Han reste sig upp från mig och kysste mig ännu en gång. Ner från min hals och över min mage. Han pussade mit precis vid troskanten innan mina trosor och hans kalsonger åkte av.
Jag satte gränsle över honom och kysste han på halsen, jag kände för att busa lite så jag gjorde ett stort rött sugmärke. Jag kommer få för det sedan, men jag tar det då.
Jag kände hur han blev hårdare, där nere. Jag log lite innan han tog tag i mina händer och var ovan på mig igen.
Kännslan med Justin inne i mig var obeskrivlig. Att känne hur våra kroppar formades efter varandra, hur Justins läppar masserade mina.
Jag log åt minnet. Men Justin var tungen att örstöra min återblick av att han hoppade fram framför mig.
"Jag kan bara inte tro det! Jag kan inte vara pappa! Jag är sjutton!" Jag suckade. "Justin, det är som det är! Jag kan inte ändra på det, även fast jag vill..." jag viskade det sista och tänkte på vad alla andra kommer säga om mig. Alla Justins fans, för de förföljer mig fortfarande.
äntligen!
hoppas den blev rätt så bra i alla fall! Det är första gången jag har skrivit något DIRTY såhära så ja... :)
Men hoppas ni gillar det, och ni behöver inte påpeka att den inte är jättelång, för jag vet det!
Klarar ni 15 kommentarer? :)
Kram Nelly. ♥
Gott nytt år !
Hoppas alla hade det bra igår!
2012 kommer bli ett bra år för oss beliebers, hoppas att det kommer bli lika bra som 2011 blev!
Puss Nelly!
