My Favorite Girl, Chapter 5 - The who?
MELANIE’S PERSPERKTIV - 30 MINUTER INNAN:
- Denna eller denna? Frågade jag och höll upp två klänningar. En var kort, svart, enkel och det var nakna axlar. Och den andra var en anning längre som var i en mörklila färg med lite diamanter här och där. Hon granskade båda innan hon tillslut pekade på den svarta.
- Den! Sa hon och log stort. Jag nickade lite samtidigt som jag skrattade lite. - Föressten, taxin är här om 20 minuter så du får skynda dig lite, sa hon med ett leende och jag nickade.
- Okej, vart ligger festen då? Sa jag hastigt och kollade mot klockan.
- Lite längre bort, in mot stan i en stor lokal! Sa hon och jag nickade samtidigt som hennes mobil började spela refrengen på Teenage Dream. - Jag kommer strax, uhm..pappa, aa pappa ringer! Sa hon och gick ut ur rummet samtidigt som hon svarade i telefonen.
Jag skrattade lite för mig själv och drog sen av mig min tröja och mina jeans. Jag knäppte upp klänningen och drog försiktigt på mig den och stängde sen dragkedjan som satt där bak. Jag kollade mig i helfigurs spegeln och log. Inte så dåligt trots allt..
Caroline kom plötsligt in och det var först då jag märkte hur fantastiskt fin hon var i den nästan orange klänningen, hennes blonda hår som var skruvat i stora fina lockar satt perfekt till klänningen. Vi båda stod och kollade på varandras klänningar tills vi till slut började skratta lite smått.
- Gud vad fin du är! Sa hon med ett varmt leende. Jag log lite smått tillbaka och snurrade ett varv.
- Det är du med!
Vi stod och granskade våra klänningar, och fixade till vårt hår och smink så att allt såg bra ut, sedan drog vi ner till taxin. När vi åkt ett tag så vände sig plötsligt Caroline mot mig och hennes läppar formades till ett brett leende.
- Så, vad tycker du om The Biebs? Sa hon varmt och jag kollade på henne med en oförståerlig blick.
- The vem? Svarade jag.
- Justin Bieber, skrattade hon.
- Jaha åh, han är väll söt. Men jag har aldrig träffat han, eller hört om han så mycket. Eller jo, men inte så mycket på bild eller videos. Men han är helt okej! Men kanske inte riktigt min stil, sa jag och log lite smått tillbaka och hon suckade.
- Inte?
- Nej, inte riktigt. Men han är helt okej. Men han är säkert en sån här kändis diva, svarade jag ärligt och ett glatt flin spred sig över hennes ansikte. Hon ryckte lite på axlarna för att sedan fortsätta.
- Okej, säger du det så, sa hon och dök ner i sin mobil igen för att fortsätta smsa. När vi 5 minuter senare stannade så var vi utanför en enorm lokal. Jag ville betala för taxin men Caroline protesterade och betalde själv. Jag försökte gå så stadigt som möjligt på mina blåa klackskor och jag lyckades gå fint utan att trilla enda till det stora rummet där jag möttes av en chock. Justin Bieber?
Hela jag vändes mot Caroline som stod och småflinade. Jag suckade surt och vände mig emot henne.
- Caroline? Viskade jag.
- Ja? Viskade hon skrattandes tillbaka.
- Varför är, han, här? Frågade jag med betoning i han.
- Justin? Åh, han är min kompis.
Hela min panna rynkades när hon sa ''min kompis''. Hon började gå mot Justin men även Ryan som stod brevid och log. Jag var tvungen att halvspringa efter för att kunna gå i samma takt som Caroline den sista biten fram. Justin stod och kollade på mig med en road blick och blinkade till lite med sina ögon. Ingen sa någonting när vi stod framför dem. Jag var inget fan, men man behövde inte vara ett fan för att inte falla för detta utseende. Hans hazelbruna ögon glänste lite smått samtidigt som hans hår matchade till i en brun nyans. Han spikraka, vita tänder formades till ett fint leende och jag ville inget annat än att sjunka ígenom jorden.
Hur tänker du Melanie?
Plötsligt sträckte Justin ut sin hand.
- Justin, som du säkert redan visste, sa han med ett litet leende på sina läppar.
- Melanie Canavan, log jag lite blygt och skakade hans hand. - Inte Bieber?
- Nej, jag är Justin nu, log han tillbaka.
- Åh, okej.
Ingen sa någonting men plötsligt så kramade Caroline Justin med ett stort leende.
- Det var längesedan man såg dig, barbie.
- Tyst Beaver! Sa Caroline och jag kände hur mina mungipor sakta gick upp. Justin Beaver.
- Bieber, det vet du, svarade Justin med ett snett leende och Caroline skrattade till.
- Förlåt, pep hon ironiskt och slog till honom lätt på armen. Han skrattade lite och vände sig sen mot mig och slutligen till Ryan med ett svagt leende.
Vi stog och pratade ett tag, även om jag inte förstog så mycket av vad dom sa, så skrattade jag ändå till ibland. Jag fick höra en hel del både ifrån Ryan och Justin och kände redan hue jag sakta men säkert började lära känna dom båda. plötsligt pep Ryan's mobil till och han kollade nyfiket ner i mobilen för att sedan kolla upp på oss.
- Chaz är här om 10 minuter, herregud börja släppa in folket.
- Leggo, tjöt Justin och sprang bort bakom scenen.
Jag kollade på Caroline och Ryan men dom tyckte inte att det hänt någonting märkvärdigt.
- Öh varför sprang han bort bakom scenen? Frågade jag dem både.
- För detta är Chaz's fest, han fyller år imorgon men festen hålls idag och han vet inte att Justin kommer. Sa Ryan med ett glatt leende och kollade upp på mig. Jag log lite och han kollade sen ner på sin mobil igen.
- Så Chad, Chaz! Känner också Justin?
- Uhm.. Ja, skrattade Caroline och nickade lite samtidigt.
- Åh, jaha, coolt Sa jag och skrattade lite.
- Inte så jätte, han är normal, även om man inte själv tänker på det.. Sa Caroline samtidigt som Ryan kollade upp från sin mobil och nickade instämmande.
- Då kanske även jag borde lära känna honom..
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Or maybe something more?.. ;)
Och ni ska bara veta hur mycket vi älskar era kommentarer! Ni gör vår dag! ÄLSKAR er alla, båda två här! Och det vet ni, hoppas bara att ni följer oss hela vägen in till slutet, för vi behöver er! Och förlåt att vi svikit er med att avsluta noveller och så, det är ni inte värda! WE LOVE YOU!♥
My Favorite Girl, Chapter 4 - I'll miss you
JUSTIN'S PERSPEKTIV:
- Justin, lägg av då! Sa Selena surt och kollade på mig.
- Jag får väll smsa hur mycket jag vill? Klockan är mycket, sov nu, muttrade jag och hon suckade argt och la sig på sidan med ryggen mot mig. Så fort Selena inte fick som hon ville, då blev det ett rent helvete. Hon klagar hela tiden på hur jag har förändrats och inte bryr mig om henne längre, men det är fel.
Jag bryr mig om henne, jag älskar henne och det vet hon om. Jag la ner mobilen och la mot Selena med hennes rygg mot mig och la armen runt hennes midja och drog henne intill mig.
- Sluta Justin.. Jag ska sova, det sa du själv, stönade Selena och puttade bort min hand.
- Fan vad töntigt du är!
Jag surt och tog min kudde och ställde mig upp från sängen. Innan jag gick till soffan så slet jag med mig täcket också. Selena granskade vartenda steg jag tog utan ett ord.
- Justin.. Vart ska du? Sa hon när jag precis skulle vända mig om och gå därifrån. Jag suckade och sket i att
besvara hennes fråga utan gick istället till soffan som låg på andra sidan av det lilla rummet i bussen. Jag la ner kudden, la mig ner och drog täcket över mig. Min mobil vibbrerade till plötsligt och jag plockade snabbt åt mig den från bordet.
"Hur går det med dig och Selena? Bättre än sist hoppas jag :-)" Stod det ifrån Ryan.
Jag knappade snabbt in med en suck:
"Knappast, hon blir så jävla sur för allt.. Vet inte hur jag ska göra längre." och skickade sedan iväg det.
"Förstår dig bro, men du! Träffade en as-het tjej idag, Carolines kompis, hon var absolut din stil. Läskigt nästan, mystiska brun/gröna ögon och lång brunt hår!"
Jag log lite.
"Ryan, Ta henne själv, har ju Selena ;-) Men jag kommer ju till er imorgon, vi är påväg nu!! Måste bara släppa av Selena i ATL sen så är vi i Stratford, ses då!
''Nice! Det gör vi, godnatt bro!
''Godnatt buddie''
Jag la ner mobilen på golvet och kollade mot Selena som redan somnat. Hon var så söt när hon sov. Jag suckade och la mig på sidan med ryggen emot henne och slöt mina ögon. Jag slappnade av i hela kroppen och tillslut somnade jag.
- Justin! Vakna!
Selenas röst var mjuk i mina öron samtidigt som hon skakade om mig. Jag öppnade snabbt mina ögon men stängde dom lika snabbt. Ljuset tog över. Jag öppnade dom försiktigt denna gången och såg nu att Selena stog där med röda ögon, jag såg det knappt men ändå.
- Jaha, hej, Mumlade jag och sträckte lite på mig. Hon kollade sorgset på mig och jag satte mig upp och hon satte sig brevid mig i soffan.
- Har du sovit gott? Sa hon efter en stund och jag nickade, men jag ljög. Jag hade verkligen inte sovit gott. Soffan var liten och obehaglig. - Okej.
- Varför väckte du mig? Sa jag och gjäspade lite och log mot henne. Men mitt leende försvann fort när jag såg hennes väldigt allvarliga min.
- Jag måste prata med dig! Sa hon och ställde sig upp och drog med mig. Jag la mina händer runt hennes midja och suckade. Hon la försiktigt sina armar om mig och lutade huvudet mot min bröstkorg samtidigt som jag hörde svaga snyftningar. Jag drog mig snabbt undan och la min hand på hennes haka och drog upp hennes ansikte.
- Selena! Vad är det? Sa jag med en orolig min och omfamna henne.
Hon var tyst ett tag. Snyfftade till då och då tills hon plötsligt backade undan och kollade på mig länge, utan att säga ett ord. Hon var helt röd runt ögonen och öppnade tillslut munnen för att säga något.
- Jag ska gå av nu, vi är framme i Atlanta, sa hon. Hon kollade upp i taket och snyftade för att sedan ta ett djupt andetag. - Jag kommer sakna dig så mycket, Justin! Sa hon sedan och brast ut i gråt igen.
- Älskling, vi ses snart igen ju, sa jag och smekte hennes hjässa.
- Jag vet, förlåt för vårt gräl igår, jag vill inte att det var på det sättet vi skulle säga hejdå.
- No problem, kan vi säga hejdå på detta sättet istället? Sa jag och kysste henne sakta. Hon besvarade min kyss, backade sedan ett halvt steg och kollade mig djupt in i ögonen.
- Hejdå, Justin.
- Hejdå, Selena, sa jag. Hon tog upp sin väska, pussade mig på kinden snabbt och gick sedan ut ur bussen.
Cirka tre timme senare så hade jag hunnit ta på mig mjukis kläder, ätit, irriterad både Scooter och Kenny med mitt ''när är vi framme'' snack och till sist kommit fram till Stratford. Jag slog en pling till Ryan och han sa att jag bara kunde stiga på, så det gjorde jag när jag 10 minuter senare stod utanför hans hus.
- Ryan? Ropade jag.
- Justin! Skrattade han glatt och vi gjorde vårt handslag innan vi kramade om varandra hårt.
- Äntligen är du här, det var liksom 3 månader sist, bro.
- Jag vet, redo för festen ikväll?
- Såklart, Chaz har ingen aning om att du kommer så det blir as fett!
- Inte?! Åh, jag har köpt en Ipad till honom, han ska ju alltid hålla på med min, sa jag med ett skratt.
- Det blir nog den bästa födelsedags presenten han någonsin fått!
- Tell me!
- Jävlar, klockan är redan 5, vi måste vara där senast halv 7!
- Åh, jag springer och tar en dusch där uppe, sa jag när jag redan var halvvägs upp för trappan.
Ryan mumlade tillbaka något som jag inte hörde. När jag precis låst dörren till badrummet och skulle ta av mig så kom jag på att jag hade min väska med grejerna där nere i hallen. Jag suckade, låste upp dörren, sprang ner, tog väskan och sprang sedan upp igen. Jag duschade i cirka 10 minuter tills jag steg ut och började torka av vattnet från min kropp med en vit handduk. Jag tog på mig underkläder - strumpor och kalsonger och sedan ett par mörkblåa jeans som var lite slitna, en blå hoodie med tryck på, ett FamilyGuy-Steavi halsband och ett par glasögon utan styrka. Håret blåste jag snabbt och drog fingrarna igenom det så det blev ruffisgt. En halvtimme senare var jag helt klar så jag gick ner till Ryan som också stod färdig och påklädd.
- Ready to go?
- Yes!
Ryan låste dörren och vi gick ut till min bild - tack Kenny för att du kört hit den. Jag satte mig bakom ratten samtidigt som Ryan satte sig vid pasagerarsätet.
- Vad har du sagt till Chaz om festen? Frågade jag.
- Att det bara är en fest Dylan fixat, eftersom han ändå fyller år imorgon så har han inte misstänkt någonting.
- Okej, sa jag med ett skratt.
När vi kom fram till den stora lokalen så var allting redan fixat, det var alltså bara mig och Ryan de väntat på. Det var stora blåa soffor vid varje vägg i hela rummet förutom den längst fram för där stod en stor scen. Just nu var det tänt i taket men senare skulle det vara massa små lampor i olika färger hängandes på väggen och en stor disco lampa mitt på dansgolvet.
Ryan fiskade snabbt upp sin mobil ur sin ficka och jag var tvungen att tjuvkika över hans axel. Det var ett meddelande han skrev, till Caroline.
''Jag och han är här nu, ni kan också komma, hur tror du Mel kommer att reagera?''
- Vem är Mel? Frågade jag när han hade skickat smset.
- Melanie, Tjejen jag berättade om, as snygga?
- Jaha hon! Ska hon och Caroline komma hit nu?
- Yep.
- Okej.
Hans mobil plingade till och det var från Caroline även den här gången:
''Lugnt, antar jag. Hon är, tyvärr Justin, inget fan men det är väll bara bra, haha :-)!''
''Haha, Justin blev ledsen! Äh, skoja bara, var är ni?
''I taxin, är där om 5!''
Och precis som Caroline skrivit i smset så var både hon och Mel här 5 minuter senare och det hörde både jag och Chaz eftersom vi hörde en bildörr slå igen samtidigt som vi hörde tydliga steg av klackskor.
Och där kom dom, herregud vad vacker Melanie är..
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
WOOOOOOOOPPPPS? Där fick ni ett helt inlägg med Justin's persperktiv alltså - JUSTIN IS IN THA PICTURE!
KOMMENTERA!
My Favorite Girl, Chapter 3 - Ryan and Chaz
Två killar som verkade vara i vår ålder. Jag och Caroline stod helt stilla samtidigt som killen i båset bakom läktaren stängde av musiken.
- Coatch, förlåt att vi ä- Uhm, Ryan varför står det två tjejer på isen? Sa den ena killen och kollade på den andra som tydligen var Ryan. Ryan kollade på sin arm, eller rättare sagt sin klocka och hans min ändrades helt och hållet.
- Fan Chaz, vi är sena, dom har redan slutat!
Chaz suckade och ryckte på axlarna.
- Det är ditt fel, sa han.
- Är det inte alls, mumlade Ryan tillbaka.
Jag och Caroline stod och kollade på varandra tills hon plötsligt flashade ett stort leende.
- Ryan? Chaz? Hej!
Kände hon dem också? Herregud.
- Caroline? Åh, hej, sa Chaz samtidigt som de både började gå fram mot banan men dom stannade på andra sidan av staketet. Vi åkte fram till dem.
- Hej Car, din kusin eller? Sa Ryan och kollade på Caroline innan han vände blicken mot mig och log lite.
- Haha nej en kompis bara, sa Caroline med ett stort leende.
- Så bra, då behöver jag inte oroa mig, en sådan snygging vill man inte gå miste om! Sa Chaz med en brett flin och jag kände hur kinderna hettade till. Jag kollade generat ner i marken och mummlade något som inte ens jag själv hörde.
- Aw, du rodnar! Tjöt Chaz och brast ut i skratt. Jag kollade snabbt upp och lipade mot Chaz.
- Chaz! Ta det lungt! Du skrämmer henne, sa Ryan och suckade mjukt. - Så, vad heter du då? Frågade han med ett leende och kollade på mig.
- Melanie, Svarade jag.
- Fint, sa han och jag log genererat.
Det blev en pinsam tystnad tills Caroline, till min tur, bröt den.
- Hur fan kan man komma en timma försent?
- eller hur, Instämde jag och skrattade lite.
- Ja Ryan, hur fan kan man komma så sent? Sa Chaz och log mot Ryan samtidigt som han skrattade till lite.
- För andra gången Chaz, så var det inte mitt fel, lär dig lägga dina saker på sin plats nästa gång!
- Jadå, skyll du bara på det! Skrattade Chaz och vi andra också.
- Om jag ursäktar, så får ni gå av isen nu! Vi måste öva till våran match imorgon! Sa Ryan bestämmt men med ett flin på läpparna som absolut inte dolde skrattet där bakom.
- Haha in your dreams Ryan! Sa Caroline snabbt och åkte fram till kanten där dom stog. Jag följde snabbt efter men åkte lite för snabbt. Precis innan jag skulle bromsa så sled jag åt sidan och ramlade rakt på rumpan och alla, även Caroline brast ut i skratt.
- Du skulle sätt din min! Skrattade Chaz och jag gav han en sur blick. Caroline kollade på mig med en vänlig blick samtidigt som hon räckte fram handen för att sedan hjälpa mig upp.
- Hahaha förlåt Mel, men det såg så kul ut! Gick det bra? Sa hon och log mjukt samtidigt som hon skrattade lite smått.
- Ja, det gick bra.. Mummlade jag och kollade generat på Caroline.
- Eftersom ni inte vill ge oss banan så får vi väll gå men ni kommer väll på festen imorgon? Frågade Ryan vänligt och Caroline nickade glatt.
- Både jag och Melanie! Eller hur? Sa hon och log mot mig samtidigt som jag nickade lite efterblivet.
Oh great, nu måste jag gå. Och tydligen så vet alla om festen. Självklart!
- Bra, då ses vi ikväll då, hejdå! Ropade Ryan samtidigt som han och Chaz började gå mot utgången.
- Japp, hejdå!
Jag och Caroline åkte ett tag till innan vi steg av isen, packade våra grejer och åkte hem.
- Fan vad du var duktig på att åka! Det trodde jag inte! Sa Caroline när vi stod utanför min dörr senare. - Ja, om vi skiter i att du ramlade såklart, fortsatte hon och jag skrattade lite generat.
- Uhm, det var bara pinsamt! Speciellt när Ryan och Chad var där!
- Chaz, Melanie!
- Chaz var det ja! Flinade jag. - Aja, jag måste nog gå in! Innan pappa blir orolig, jag skrev ingen lapp och lämnade mobilen hemma, sa jag snabbt och hon nickade. Hon omfamna mig snabbt i en kram innan hon flashade ett leende och vinkade hejdå. Hon gick längst vägen hemmåt och när hon var utom synhåll så öppnade jag snabbt dörren och gick in.
- Hallå? Pappa? Halvskrek jag men fick inget svar.
Jobbet, såklart.
Jag la ner väskan med mina saker och drog snabbt av mig skorna. Jag la ner skridskorna och gick direkt upp på mitt rum och slängde mig i sängen med ett suck. Jag drog upp min mobil och såg att jag hade två missade samtal och fem nya sms. Två av smsen var ifrån Caroline som undrat vart jag var innan jag mött upp henne. Och resten var ifrån pappa, både samtalen och resten av smsen. Alla var i stil med "Vart är du? Varför hör du inte av dig? Jobbar iallafall inatt, så du blir ensam! Ses imorgon hjärtat, ring om det är något".
Med ett snabbt suck slog jag in pappas nummer och ringde sen upp. Bara tre toner kom innan jag hörde pappas oroliga röst i andra sidan av luren.
- Ja hallå? Är det Melanie?
- Ja! Hej pappa, förlåt att jag inte svarat.
- Åh, det är ingen fara så länge du är okej!
- Jadå.
- Okej, så vad har du gjort idag då? Frågade han.
- Jag var i i.. Hängt med Caroline bara, svarade jag med hopp om att han gick på min vita lögn.
- Aha vad kul, måste gå älskling, hörs imorgon!
- Japp, hejdå!
Jag suckade tyst för mig själv och la sen ner mobilen brevid mig. Varför jag inte sa att jag var i ishallen vet jag inte men det kändes bara inte rätt, han behöver inte veta. Jag ställde mig snabbt upp och gick sen in i badrummet. Jag tvättade av mig mitt smink och borstade sen snabbt tänderna. Jag gick sen ut och ner till hallen för att låsa dörren. Sedan gick jag upp till mitt rum för att senare gå till min garderob och ta fram sovkläder. Jag drog av mig mina vanliga kläder och drog sedan på mig sovkläderna. Med en suck la jag mig i sängen och somnade en stund efter.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tråkigt, vi vet men kommentera för nästa, jag lovar, ni vill ha det! :)
My Favorite Girl, Chapter 2 - Ice princess
Jag hade tanken i huvudet - att slipa dem och gå till ishallen men det var någonting som hindrade mig. Jag hade lovat mig själv att aldrig mer sätta på mig skridskorna efter att mamma gick bort men nu, nu vill jag bara tillbaka. Jag la inte tillbaka skridskorna utan tog med dem upp och la dem bakom dörren i mitt rum. Jag bytte först om kläder till ett par jeans, ett blått linne och en vit långärmad tjock tröja med ett tryck på över. Sedan tog jag upp min laptop och öppnade upp twitter. Jag satt och kollade runt på olika hemsidor i en halvtimme tills min mobil plötsligt plingade till.
Jag hade inte öppnat lådan på flera månader. När vi flyttat runt så har jag redan haft mina konståkningssaker nerpackade i lådan. Jag log lite smått och vände mig snabbt om då min mobil pipit till. Jag satte mig på sängen och öppnade smset som med säkerhet var Caroline.
- Så, vad fick dig att komma helt plötsligt? Sa Caroline när vi kommit in i ishallen. Jag kollade mig omkring i den stora salen. Killarna hade precis avslutat sin match och började gå mot omklädningsrummen. Jag skulle precis svara på Carolines fråga innan någon avbröt oss.
- Caroline! Halvskrek någon, defenitivt en kille. Jag kollade mig omkring och såg en kille i våran ålder komma mot vårt håll. Han stannade upp precis framför oss innan han böjde sig fram för att krama Caroline. Hon besvarade hans kram innan hon drog sig undan.
- Hej, vi har tänkt åka lite, sa Caroline med ett skratt samtidigt som hon höll upp sina väldigt vita skridskor. Dom hade knappt en skråma till skillnad från mina väldigt slitna skor.
- Jo, det är klart! Sa han innan han vände sig mot mig och flashade ett leende. - Och vem är du då?
Han drog av sig hjälmen som han tidigare haft på sig. Jag granskade honom noga innan jag tillslut öppnade min mun för att besvara hans fråga.
- Melanie.. Svarade jag enkelt och han nickade belåtet.
- Nyinflyttad? Sa han snabbt efter och jag nickade försiktigt. - Jag heter i alla fall..
- Dylan, kommer du eller? Hörde jag någon ropa och Dylan som han då antagligen hette vände sig snabbt om.
- Ey, kom! Svarade han och vände sig sen mot mig och log.
- Som du antagligen förstog, så heter jag Dylan, sa han med ett skratt.
- Caroline?! Utbrast han och omfamnade henne. Hon skrattade lite och besvarade hans hastiga kram.
- Jeremy, du dödar mig! Sa hon glatt och gick ur hans grepp. Han skrattade lite och la armen om henne. Han kollade sen upp på mig och log lite.
- Så, vem är du då?
- Mel- började jag med.
- Melanie! Avbröt Dylan mig och jag kollade snabbt upp på honom. - Oj, förlåt.. Hehe, skrattade han oskyldigt och jag skrattade till lite med.
- Jag är Jeremy! Sa han snabbt med ett leende innan han vände blicken mot Dylan. - Aja, men vi måste dra nu. Det var roligt att råkas Melanie och Caroline, vi ses! Sa Jeremy och drog bort armen ifrån henne.
- Aa just det, vi ses tjejer, sa Dylan snabbt.
- Amen vi ses! Kommer ni imorgon kväll eller? Sa Jeremy och kollade på mig och Caroline.
- Ja, klart vi gör! Vem tackar nej till att festa? Sa Caroline med ett skratt. Jeremy log bara till svars. Dom vinkade sen hejdå innan dom småsprang in till sina omklädningsrum.
Såfort dom var utom synhåll så vände jag mig snabbt mot Caroline med en sur blick.
- Vem sa att jag skulle med imorgon kväll?
- Hehe, jag! Kom igen, det blir kul! Sa hon med ett stort leende på sina läppar.
- Bra! Kom, vi går och byter om men vems fest föresten?
- Kommer du ihåg hur man åker nu då? Sa Caroline med ett stort leende.
- Klart jag gör det! Man glömmer inte en sådan sak, svarade jag och hon fortsatte att le medan vi gick upp för den 3 stegs trä trappan. Det var inte en enda människa här, bara jag och Caroline. Caroline var först in, hon flög som en fågel över isen medan jag stod där som en fisk på land - fast en fisk står ju inte.
My Favorite Girl, Chapter 1 - A new start, again.
Och då var det dags igen. Nu är vi bosatta i Stratford, Kanda. Jag tänker inte låtsas att allting är bra för det är inte det, nej. Jag sparkade en sten ifrån bryggan som jag stod på och kollade ut mot sjön. Från Sverige, Frankrike, New York, New Jersey, Los Angeles till Stratford. Men jag måste erkänna att vi aldrig bott på ett ställe som detta alltså ett underbart hus vid ett enorm sjö och lite utanför staden.
- Melanie, kom in, vi ska äta! Ropade pappa från terassen. Jag gjorde som han sa och började gå över den knappt 10 meters långa bryggan och sedan in i värmen. Jag satte mig vid matbordet och högg in, pizza, som vanligt.
- Hur känns det att börja skolan imorgon? Frågade pappa.
- Hur många gånger har jag svarat på den frågan egentligen? svarade jag frågandes.
- Mel, du vet att det inte mitt fel att vi behöver flytta hela tiden.
- Så vems är det? Sa jag och blängde på honom, han skulle precis svara men jag avbröt honom. - Säg inte att det är ditt jobbs fel för det är det inte, pappa!
Han suckade och blev tyst istället för att svara men till sist började han prata igen.
- Jag tror, förhoppningsvis, att vi kommer stanna här ett bra tag.
- Ett bra tag? Frågade jag.
- Jag vet inte Mel, vi får se.
Denna gången suckade jag samtidigt som jag reste mig upp och la tallriken och mitt glas i disken för att sedan fortsätta upp till mitt rum. Jag la mig på sängen med hopp om att försöka somna men det gick inte överhuvudtaget. Jag låg och tänkte på grälet jag och pappa precis hade. Det där händer ganska ofta men jag är snart 16 år och jag har redan bott i tre olika kontinenter. Pappas jobb, mäklarfirman, kräver så himla mycket av honom därav någonting av det är att han måste resa runt i hela världen för att jobba. Jag hatar det så himla mycket. I början var det kul att träffa nytt folk men det är inte det att jag behöver träffa nya vänner hela tiden som är jobbigt, utan att behöva lämna dem gång på gång.
Morgonen därpå snoozade jag ett x antal gånger för mycket så att jag till sist fick flyga upp ur sängen och march in i duschen. När jag kom ut ur duschen så ruffsade jag till håret och lät det vara naturligt lockigt. Ännu fem minuter senare sprang jag till min garderob och drog upp de två dörrarna. Jag stod självklart och kollade efter någonting att ha på mig i minst fem minuter till jag till slut drog ut ett par svarta jeans, ett begie linne och en svart kofta med mönster på. Jag tog på mig det och fortsatte mot min smyckes hylla och tog även på mig en ring som jag satte på pekfingret, en som jag satte på ringfingret och ett halsband. Fort stoppade jag ner nycklar, mobilen, ipoden, plånboken och satte solglasögonen på huvudet. Jag försökte smyga ner för trappan så tyst som möjligt så att jag inte väckte pappa men han satt redan i köket med kaffet i handen och tidningen upptryckt i ansiktet.
- Godmorgon, mumlade jag och öppnade kylskåpet.
- Godmorgon.
Hastigt tog jag ut smöret, osten och brödet från skåpet. Jag började bre fort samtidigt som jag sneglade mot klockan, 07.23, jag räknade ut att jag hade exakt 7 minuter på mig till bussen skulle komma.
- Ska du till ishallen idag? Frågade pappa och la undan tidningen.
- Nej.. Eller kanske, sa jag kallt och tog sista tuggan av min macka. Pappa suckade men sa ingenting och det var jag otroligt tacksam över, för tillfället iallafall.
Klockan blev prick halv, jag kastade väskan över axeln och smällde igen ytterdörren innan jag sprang mot bussen. Väl på bussen så var alla blickar på mig och det kändes som att vartenda ljud som jag hört innan jag stigit på tystnat. Med sakta och oroliga steg gick jag längre bak i bussen och satte mig näst längstbak. Bussresan gick fort och jag steg fort ut och fortsatte in på skolan. Att allas blickar fortfarande var på mig, den nya tjejen, var jag van vid så jag fortsatte bara in till rektorns rum.
- Här har du schemat, böcker, ett papper du ska ge till din lärare och koden till ditt skåp, sa Mr. Lockwood och räckte fram ett x antal böcker där det även låg ett stort och litet papper på.
- Tack, log jag och fortsatte ut i korridoren. Jag försökte hitta var jag skulle vara på schemat, ögonen letade sig upp, ner, höger och vänster tills de stannade på Klassrum 112, 8.00, Engelska. Dåså, jag la väskan i skåpet och tog ut engelska boken jag precis fått, låste skåpet och fortsatte mot Klassrum 112. Utan en enda blick på någon annan förutom läraren som stod bakom sitt skrivbord längst fram, gav jag henne lappen och gick sedan och satte mig längst bak i klassrummet. Mrs. Code började prata och jag försökte lyssna så mycket som möjligt men hamnade i mina egna tankar hela tiden. Plötsligt vände sig alla mot mig och Mrs. Code ropade mitt namn ett x antal gången innan jag uppfattade att det var mig hon ropade på mig. Jag kände hur mina kinder började hetta till så jag försökte undvika hennes blick men kom på mig själv, hon ropade på mig.
- Ja, Mrs. Code, sa jag och försökte att dölja nervositeten i mitt ansikte.
- Skulle du vilja presentera dig? Frågade hon med ett skratt.
- Uhm, visst, mumlade jag och reste mig upp samtidigt som jag tilltalade mig själv att sätta mig ner igen och vara tyst. - Ehm.. Jag heter Melanie Canavan, är snart 16 år, har bott lite överallt i världen de senaste 4 åren och jag har åkt konståkning så ja, det var nog det. Jag log halvt mot Mr. Code som själv stod och log belåtet innan hon fortsatte med sin lektion. Jag suckade tyst av lättnad och dök sedan ner i boken.
När lektionen äntligen var slut knappt en timme senare så började jag gå mot matsalen när jag plötsligt kände att någon ryckte till i min arm lätt. Jag slängde fort en blick över axeln och möttes av två isblåa ögon, det var en av tjejerna som går i min klass.
- Hej! Sa hon med ett skratt.
- Hej.
- Jag är Caroline förresten, vi går i samma klass!
- Jaha, jag är Melanie men det vet du nog efter att jag gjorde bort mig imorse, sa jag och skrattade genererat.
- Äsch, det gör ingenting. Jag log lite mot henne och insåg då att hon varit den första jag pratat med hittills. - Så,du konståker? Frågade hon och vi fortsatte mot kön.
- Gjorde, svarade jag.
- Varför slutade du?
Jag suckade och tänkte själv på svaret till frågan Caroline just frågat.
- Jag har väll inte egentligen slutat, utan det är bara det att sedan min mamma gick bort så har jag inte velat åka, det var alltid hon som tränade mig.
- Jaha, oj, jag är ledsen, för din mamma alltså, sa hon tyst.
- Det är lugnt, du då? Tränar du någonting?
- Konståkning, sa hon med ett skratt.
- Skojar du? Frågade jag med höjda ögonbryn. Hon nickade och log till svars. - Nice! Har ni någon ishall här?
- Ja, ungefär 10 minuter härifrån.
- Jaha, okej.
Klockan slog 10 över 4 och hela skolan skyndade sig ut för att ta första bästa bussen hem. Jag själv och Caroline gjorde samma sak och hann som tur med den första. När vi stod utanför mitt hus cirka 20 minuter senare så sa jag hej då till Caroline och steg ut. Pappa var inte hemma och det såg jag direkt eftersom hans halv blåa jeep inte stod parkerad utanför. Jag gick in och hängde av mig jackan, knöt av conversen och la dem på hyllan för att sedan fortsätta upp till mitt rum men jag stannade vid dörren som ledde till garaget. Jag öppnade dörren och gick ner för trapporna tills jag stod nere i garaget som var fullt av kartonger. Sakta började jag rota i de översta lådorna som sedan blev de mellersta och sedan de nedersta och där var dem, mina slitna skridskor.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Första efterlängtade delen, förlåt att det kommit upp så sent men vi vill verkligen att den ska bli så bra som möjligt!
Värd 30 kommentarer? Det tror jag säkert så kommentera på, och ge oss gärna kritik!
SKÄMT!
OCH BTW; Den RIKTIGA nya novellen kommer antagligen upp idag! Pöss
The big dick, del; 1 - Greta den feta
- Vem är du? Sa jag och ljög.
- Justin Bieber, vill du gifta dig med mig?
- Hmm.. Du måste kyssa mig först!
- Hmm.. Aja! Kom då.. Grrr.. Sa han och kysste mig hårt. Han tog tag i mitt hår och drog hårt. Jag backade snabbt undan.
- VAD?! Röt Justin och bitchklapa mig.
- Du drog i mitt hår! Skrek jag och sparka han mellan bena. Han kollade på mig med en kåt blick.
- Är du redo? Flinade Justin.
- Alltid redo... För vadå föressten? Sa jag och log..
- Vad tror du slampis..
- Slampis? Sa jag undrandes.
- Annat ord för slampa! Sa han och drog av sig tröjan.
- rawr, men vi är på gatan Justin?
- Det gör inget! Skit i fansen..
- JUSTIN WE LOVE YOU! Skrek ett fan och jag gav dom en mördarblick.
- HAN ÄR MIN! Skrek jag.
- Föressten, vad heter du? Frågade Justin.
- Greta, kallas för greta den feta..
- Aha, därför du är så tjock??
- Nä, kallas kurvor... Flinade jag och drog av mig tröjan. Jag tog sen av mig mina byxor och Justin kollade på mina trosor med stora ögon.
- Greta, har du en snopp?!??!
Tyckte ni om första delen? Kommentera för nästa!! /Elma & Ida
-
The Diary of my life - Chapter 9.
- Så det är bara vän? Frågade Ellen misstänksamt.
- Bara vän, svarade jag och log.
The Diary of my life - Chapter 8
- Chaz seriöst! Ge mig den! Röt jag men han skrattade bara.
- Nej, inte nu. Söta sms du och Justin skriver föresten, Sa han och skrattade ännu en gång inne på toaletten. Jag suckade och knackade hårt på dörren ännu en gång.
- Chaz! Det är min ägodel, ge tillbaka den nu! Kom igen.. Sa jag drygt.
- Okej då.. Bara för att Chaz är snäll idag.. Sa han och blev tyst. Jag hörde hur det pep till i mobilen och Chaz kom ut efter kanske 5 sekunder, alltså hade han läst smset. Han flinade mot mig och gav fram mobilen. Han nynnade på en låt och gick snabbt ner för trapporna och in i köket. Jag klickade in mig på inkorg och det var självklart från Justin, med ett leende öppnade jag smset och läste.
"Haha va? Har du druckit Carter? <3"
Stog det och jag suckade. Jag gick in på skickade sms och kollade, men inget nytt var skickat så jag knappade in:
''Nej, Det var Chaz haha, han tog min mobil! :)''
Skickade iväg det och gick sedan snabbt ner till köket och såg Chaz flina mot mig. Jag gick fram till honom och log lite.
- Vad skrev du? Sa jag och ställde mig precis framför honom.
- Va? Nä, inget speciellt typ, a han och flinade. Han tog ner ett glas och fyllde det med vatten medan jag stod där och fortfarande väntade på ett svar. Han drack lite ur det och gick sen ut till vardagsrummet och slängde sig i soffan, men vattnet i handen.
- FÖRLÅT! Utbrast Chaz och ställde sig snabbt upp. Jag kollade ner på soffan som nu var blöt från vattnet, smart Chaz, smart.
- Chaz! Herregud vad har du gjort! Min mamma kommer döda mig, fan Chaz!
Jag kunde inte beskriva hans min när jag sa att min mamma skulle döda mig men tillslut kunde jag inte hålla mig för skratt.
- Fan ta dig Carter, det var inte kul! Sa han och gick tillbaka in i köket medan jag försökte få luft av all skratt.
- Torka av soffan nu Chaz! Sa jag glatt och gick ut till hallen eftersom någon hade plingat på. Jag öppnade dörren och såg Melanie och Ryan stå där.
- Hej! Sa jag snabbt och gav dom en varsin kram. - Kom in, vi ska gå snart! Sa jag och log. Dom besvarade mitt leende och gick sedan in.
Det var redan torsdag idag och Chaz hade kommit till mig tidigt för att väcka mig samtidigt som han lyckat's rycka åt sig min mobil och smsen.. Aa, jag och Justin har smsat ganska mycket på den senaste tiden och jag har försökt övertala honom till att komma hit men han har aldrig tid.
När vi kom till skolan en stund senare så hade jag och Ryan kemi tillsammans, vi hade blivit indelade i grupper men jag antar att det ska gå bra även fast det som hände på festen i lördags. Mr Chase, vår kemi lärare, gav oss anteckningar och instruktioner på vad vi skulle göra under lektionen och jag kunde redan det utantill, ibland lönar dig sig med att byta skola ungefär 4 gånger om året. Det gick bra hela lektionen tills det plötsligt började vibrera i fickan, jag hade fått ett sms. Jag pillade upp mobilen fort och gömde den diskret under bänken så att Mr Chase inte skulle se men det hindrade inte Ryan från att se.
''Åh, min skola är så tråkig, jag antar att du också har skola nu. Saknar dig!''
Hade Justin skrivit och smset hade även Ryan sett. Jag log lite och vände mig om mot Ryan som kollade bort. Det var precis såhär jag inte ville ha det. Triangel drama. När lektionen äntligen var slut så sprang jag ut på skolgården för att kunna ringa Justin.
- Hej Carter! Svarade han glatt redan efter andra tonen.
- Hej Justin.
- Vad gör du?
- Jag hade precis kemi med Ryan och han såg smset du skickade alltså Justin jag klarar inte av att han fortfarande inte kommit över mig! Vad ska jag göra? Jag känner enorma skuldkänslor.
Justin suckade på andra sidan av luren men sa ingenting före några sekunder senare.
- Carter jag gillar verkligen dig, men vi kan inte ta detta över telefon, försök prata med honom.
- Men vad ska jag säga? Hej Ryan du kan inte ha känslor för mig för jag gillar Justin.
Jag kom på mig själv och det jag sa och ångrade mig direkt. Helvete Carter! Justin skrattade sitt söta skratt på andra siden av luren.
- Visst, så kan du säga, om du vill att han dödar mig, nej jag skojar bara. Säg bara att ni kan vara vänner istället.
- Aa, okej, tack Justin, sa jag och sparkade på en sten.
- Tacka inte mig, gå och lös det nu så pratar vi senare.
- Okej, hejdå.
- Hejdå, Carter.
När jag precis lagt på så dök Melanie upp bakom mig och log sitt söta leende.
- Vem pratade du med? Frågade hon nyfiket.
- Jus.. Jag tänkte precis säga Justin men kom på mig själv ännu en gång, jag har inte berättar för henne om att jag träffat Justin, smsar med Justin, pratar med Justin nästan varje dag och kanske känner något för Justin men det är bara för att hon skulle freaka ut, ni vet hur beliebers är. - Äh, ingen, kom vi går in.
JUSTIN'S PERSPERKTIV:
Jag tror att jag kommer dö om jag inte får göra någonting snart. Idag har jag en intervju med Ellen i La, egentligen hade jag inte åkt men eftersom jag ändå inte har någonting att göra. Jag tog på mig ett par blåa chinos, en svart t-shirt, ett svart keps, ett kors-halsband och ett par svarta sneakers med blå sula.
- Justin! Komigen nu! Ropade Kenny från hallen på hotellet.
- Jag kommer!
Jag tog av mig kepsen, flippade håret, satte på mig kepsen igen och flashade ett leende.
När jag kom fram till studion så hälsade jag snabbt på Ellen backstage och sedan var det dags att gå ut och filma. Ellen presenterade mig för publiken och tjejerna längst fram med tröjor som jag var på blev helt galna men vakterna tystade ner dom. Jag gick ut, vinkade till publiken och satte mig i fotöljen breved Ellens.
- Hej Justin! Sa hon och log.
- Hej!
- Vad händer?
- Inte mycket alls, jag har faktiskt paus från turnén nu så det är skönt det också!
- Åh vad härligt, du var i Stratford nu i helgen va?
- Helt rätt, sa jag och log lite mot publiken.
- Hade du kul?
- Ja verkligen!
- Men berätta för oss vem tjejen du både kom till en fest med, dansade med och även gick hem med är! Sa hon och det kom upp en bild på stora bildskärmen från festen när jag och Carter dansade. Jag log och ryckte lite på axlarna.
- Carter? En god vän till mig!
- Så det är bara vän? Frågade Ellen misstänksamt.
- Bara vän, svarade jag och log.
För er som texten strulade för, bättre? Glöm inte att kommentera om ni vill ha en till ikväll!
Ser det ut såhär för er också?
The Diary of my life - Chapter 7
Nästa morgon var jag redan uppe och klarvaken vid 10 men självklart så var varken Ryan eller Chaz det.
- Guys! Vakna! Skrek jag dem båda i örat men dom reagerade inte så jag gjorde vad jag var tvungen till. När jag hämtat ett stort glas vatten nere i köket så hällde jag sakta det över dem. Chaz var först med att hoppa upp men Ryan skrek till inte många sekunder efter.
- Är du galen Justin? Jag kan dö av körtelfeber! Röt Chaz och drog täcket om sig.
- Äsch, det går över tills du gifter dig.. Om du gifter dig.
Jag såg på Chaz's min att han kokade inombords och jag hade rätt. Allting slutade med kuddkrig och vatten över hela övervåningen, ja bokstavligen hela övervåningen.
- Killar, vi kommer aldrig klara att städa upp detta själv, sa jag medan vi satt och andades lutandes mot ett vägg på golvet.
- Ska vi ringa hjälp? Frågade Ryan.
- Ah, men vem? Svarade Chaz.
- Jag vet.. Carter! Sa jag och sken upp. Jag såg en glimt i Ryan's öga men den försvann lika fort som den kommit.
- Jag tror hon sover, sa Ryan.
- Men då går vi och väcker henne, sa Chaz med en röst som varken jag eller Ryan hört förut.
Och precis som Chaz sa så klädde vi på oss fort, både vanliga kläder och ytterkläder för att sedan ta bilen och åka till Carter. När vi var framme vid hennes hus cirka 5 minuter senare så knackade vi på och hennes pappa öppnade.
- Hej Lucas! Sa Ryan och Chaz i mun på varandra.
- Hej på er Chaz och Ryan och.. Justin Bieber?! Sa han chockad och kollade på mig.
- Uhm, ja hej! Justin, grabbarna här är mina bästa vänner, sa jag och la armarna om Ryan och Chaz.
- Jaha, jag antar att ni söker Carter men hon sover tyvärr.
- Ja men nu är det såhär Lucas att vi behöver hj.. Började Chaz med men Ryan var snabb med att ta över.
- Gör det någonting om vi väcker henne?
- Haha, nejdå, klockan är ändå ganska mycket.
Vi nickade och log tacksamt, tog av oss skorna och gick sakta upp för trapporna för att inte väcka henne. När vi väl var i hennes rum så kunde jag inte säga något annat än Wow. Det var nästan, lika stort som mitt, nästan, inredningen var blå, vit och lila. När jag utforskat rummet med ögonen så var det dags att väcka Carter.
- Okej vi drar av henne täcket och typ.. kittlar henne? Sa Chaz med stora ögon.
- Visst, sa jag och Ryan med ett skratt.
- På 3. 1..2..3!
Vi drog av henne täcket och Chaz började kittla henne och det var då vi fick liv i henne. Jag själv stod och kollade på henne från topp till tå när hon låg där och vred sig i hotpants och en magtröja. Hon skrattade och skrek samtidigt som hon skrek sluta. När vi var klara med väckandet ungefär 2 minuter senare så sa jag:
- Godmorgon sunshine! Och flinade. Hon tog sin kudde och kastade den på mig och hånlog mot mig.
- Så.. Vi är alltså här för att ett, väcka dig och två, du ska hjälpa oss städa! Sa Chaz snällt.
- Kul Chaz, verkligen.. Vad vill ni egentligen?
- Vi är seriösa, klä på dig så väntar vi utanför, sa jag och vi reste oss upp. Carter glodde på oss som om hon sett ett spöke men gick med på det ändå. - Får jag stanna medan du byter om? Frågade jag och flashade ett leende. Hon besvarade inte min fråga utan pekade bara på dörren med sitt finger och kollade argt på mig.
Ungefär en halvtimme senare så var städandet igång för fullt. Ryan och Chaz tog Ryan's rum och hans föräldrars rum medan jag och Carter städade hallen och toaletten.
CARTER'S PERSPERKTIV:
Jag trodde jag skulle dö när killarna väckte mig imorse för att jag skulle hjälpa dom med att.. Städa! Killar alltså. Men nu när vi väl har kommit igång så är det bara kul, jag och Justin städar som ett ''par'' medan Chaz och Ryan städar som ett.
- Går ni i skolan imorgon? Frågade Justin medan jag torkade golvet med moppen.
- Tyvärr, ja, men när ska du hem föresten?
- Ikväll, sa han dystert.
- Jaha, åh.
- Jag vet, men vi träffas säkert igen.
Hoppas det, tänkte jag.
- Kanske det kanske, sa jag och blinkade mot honom.
Efter ungefär 3 timmar så glänste hela övervåningen och om ni undrar varför det tog sådan tid? Killar + städning = ingen bra kombination. Efter att vi spelat lite xbox och jag vunnit över Justin, ätit, Ryan's föräldrar hunnit komma hem så var det dags för Justin att ta flyget hem då klockan var 7. Justin hade sprungit upp och packat ner alla kläder han haft med sig och jag säger bara herregud, han är värre än mig när det gäller hur mycket kläder man ska ha med sig. Självklart hängde Ryan, Chaz och jag med till flygplatsen för att säga hejdå, även fast jag bara känt Justin i en dag så är han en bra vän, ja bara vän, jag var inte så nykter när jag skrev i dagboken igår natt.
- Vi ses bro, sa Ryan och kramade Justin.
- Det gör vi och hejdå Chaz, sa Justin och kramade Chaz. - Och så har vi självaste sunshine kvar, hejdå på dig med! Sa han och kramade mig länge.
När kvinnan ropade att Justin's flyg kommit så var det dags för honom att gå. Vi sa hejdå en sista gång och sen försvann han.
The Diary of my life - Chapter 6
The Diary of my life - Chapter 5
- Tydligen.
- Bra, prata med henne!
Jag märkte att han tänkte protestera men gick med på det ändå.
Några minuter senare så börjades musik höras och det betydde att vi var nära stranden. Helt rätt, stranden var full med folk och musiken spelades åt alla håll - Festen var igång!
Var tror ni Justin gick?! Kommentera bra nu så får ni 2 till senare! :)
The Diary of my life - Chapter 4
Vi satt allihopa och pratade lite tills det plingade på dörren.
- Jag tar det! Sa jag och reste mig upp för att sedan fortsätta mot ytterdörren. Jag öppnade dörren utan att kolla upp utan jag stoppade handen i fickan för att ta pengar.
- Här har d.. Var det enda jag hann säga innan jag blev chockad. Det var inte pizzamannen som stod där utan någon helt annan.
- Åh, hej Justin, vad gör du här?
- Min tour är slut så jag är här och hälsar på.
- Vad kul! Sa hon och log. - Är Ryan och Chaz här?
- Aa, i köket, kom in!
Caitlin kom in och jag stängde dörren efter henne.
CARTER'S PERSPERKTIV:
Jag hörde hur Justin hälsade på någon, garanterat en tjej. Jag kollade nyfiket bak och såg Cailtin stå där.
- CARTER! Utbrast hon med ett leende.
- Hej Caitlin! Sa jag och gav henne en kram. Vi hade träffats rätt mycket på senaste tiden, tack till Chaz och Ryan.
- Caitlin! Sa Ryan snabbt och log stort. - Vad gör du här? Fortsatte han.
- Tänkte bara hämta min väska som jag glömde här sist, sa hon med ett skratt. - Så fick jag se Justin här också!
- Vilken tur att du kom då! Sa Justin flirtigt och la armen om henne. Jag skrattade lite och vände mig sedan om mot bordet igen. Jag drack lite ur min cola och ställde mig sedan upp.
- Ska du vara kvar eller? Sa jag och log mot Caitlin.
- Nej tyvärr, måste verkligen hem. Packa till imorgon som du vet, sa hon och log halvt.
- Just det.
- Var inte ledsen, det kommer fler chanser! Sa hon och gav mig en kram. Jag besvarade hennes kram i några sekunder innan jag backade undan igen.
- Tack.. Sa jag och log. Caitlin var verkligen förstående när det gällde dessa situationerna.
- Vadå? Sa Justin nyfiket och tryckte in sitt huvud mellan oss.
- Alltså, Caitlin kom med i skolan cheerleadings lag, tyvärr så gjorde inte jag det.
- Varför inte? Frågade Justin snabbt med ett leende på läpparna.
- Dom sa bara att jag inte kom med, jag var väll för dålig, sa jag och skrattade. Justin skulle precis säga någonting innan vi hörde knackningar på dörren. Justin log och gick ut till hallen. Jag hörde hur han betalade och kom sedan tillbaka med 4 stycken pizzor i handen.
- Du vill inte stanna en stund då? Sa jag och log mot Caitlin.
- Nej, förlåt.. Jag måste verkligen hem.
- Säkert?
- Ja, hejdå! Sa hon snabbt och kramade oss alla 4. Hon vinkade till dom andra och gick sedan. Jag skrattade lite och hon kom snabbt tillbaka.
- Jag glömde väskan! Sa hon snabbt och drog åt sig den. Vi alla skrattade och hon gick sedan igen.
- Vad var det där då? Sa Chaz och tog en bit av sin pizza.
- Hon skulle ju hämta sin väska pucko, sa Justin och slog till honom.
- Just det ja.. Sa Chaz och vi andra skrattade åt honom.
JUSTIN'S PERSPERKTIV:
Klockan började närma sig 9 och jag var riktigt uttråkad, jag ville hitta på någoting.. Något kul. Jag slängde mig ner i soffan på mage och tittade ut i köket där Ryan, Chaz och Carter spelade kort. Jag ville inte vara med, det verkade tråkigt och jag hade alldeles för mycket energi för att sitta still. Jag granskade Carter som satt med ryggen mot mig, brevid henne satt Ryan och mittemot honom satt Chaz. Jag hörde hur det plingade till i Chaz's mobil som låg på soffbordet och drog snabbt åt mig den.
"Fest på stranden, ta med dig killarna och kom sötnos"
Stod det ifrån Mandie. Vem var det?
- Chaz! Halvskrek jag och han kollade snabbt upp på mig.
- Vad? Sa han och både Ryan och Carter vände sig nu också mot mig.
- Kan vi inte gå ut? Det är fest på stranden! Sa jag uttråkat och Chaz suckade.
- Så du kan ragga på snygga tjejer?
- Chaz tyst, man säger inte så när det redan finns en snygg tjej i rummet! Sa jag snabbt men ångrade mig lika fort när jag såg Ryan's min. Helvete, Justin!
Carter rodnade lite och vände sig snabbt om mot spelet igen. Samma sak med Ryan.
- Chaz.. Lipade jag och Chaz skrattade lite och kollade sedan också ner på spelet och dom började spela igen.
Jag suckade och gick sen ut till köket och ställde mig brevid honom.
- Seriöst, kan vi inte gå ut? Det är faktiskt min första dag här, sa jag och log lite snett. Carter kollade snabbt upp på mig med en glad min, jag log mot henne och hon log lite blygt tillbaka.
- Jag tycker vi går till stranden, sa Carter och kollade först på Ryan och Chaz och sedan tillbaka på mig.
- Aja, vi gör väll det då! Sa Ryan snabbt. Jag blev chockad, chockad över att han lyssnade på Carter så snabbt när han vägrade lyssna på mig överhuvudtaget.
- Jajaja.. Men isåfall säger vi att jag vann! Okej? Sa Chaz och Carter och Ryan nickade.
- Visst Chaz, visst.
Jag kollade på Ryan som kollade på mig med en allvarlig blick. Jag suckade och gick sen snabbt ut i hallen och drog på mig mina skor och dom andra kom snabbt efter mig. Vi tog på oss ytterkläderna och vi gick sen ut. Ryan och Carter gick lite längre fram och pratade. Dom skrattade och jag kände hur avundsjukan steg inom mig. Jag visste inte varför, men det var något speciellt med Carter som jag gillade något otroligt mycket.
- Så, vem är hon? Sa jag med ett flin på läpparna och kollade på Chaz.
- Carter?
- Nej, Mandie! Sa jag och han stannade upp och kollade på mig länge utan att säga något men började sen gå igen.
- Hur vet du vem hon är?
- Det var hon som smsade, till din mobil om festen.
- En tjej bara, sa han och tittade ner i marken.
- Chaz, vem är jag? Frågade jag.
- Öh.. Justin? Svarade han förvirrat.
- Nej pucko, din bästavän så du kan berätta för mig vem hon är.
Han suckade lågt och la händerna i fickorna.
- En tjej som jag gillar, vi har smsat ett tag nu men jag vet inte hur det ligger mellan oss.
- Jaha, ska hon vara på festen ikväll då?
- Tydligen.
- Bra, prata med henne!
Jag märkte att han tänkte protestera men gick med på det ändå.
Några minuter senare så börjades musik höras och det betydde att vi var nära stranden. Helt rätt, stranden var full med folk och musiken spelades åt alla håll - Festen var igång!
Ni har börjat kommentera dåligt! Minst 20 kommentarer för nästa del, c'mon guys! :)
The Diary of my life - Chapter 3
Förra delen: Jag slängde väskan i ett hörn och backade mot soffan och slängde mig på den men det var inte riktigt i soffan jag slängde mig utan på någon.
- Aj! Pep någon till under mig .
Jag reste mig upp så fort som möjligt och stirrade på tjejen som satt där.
- Uhm? Mumlade jag tyst och kollade på Ryan och sedan på Chaz med en osäker blick.
- Juste, detta är Carter, vår vän, som jag sa skulle vara här?
Jag nickade och skrattade genererat samtidigt som jag vände mig om mot henne och log.
- Vänta vänta, Justin Bieber?!
Jag log halvt och förväntade mig ett utbrott men hon log bara och vände sig sedan om för att fortsätta kolla på tvn.
- Uhm.. Carter, vågar du möta oss på xbox? Frågade Chaz och flinade mot henne. Hon kollade först på Chaz sedan Ryan och till sist mig.
- Visst, sa hon och gjorde plats i soffan.
Jag skulle precis sätta mig när Ryan drog med mig in i köket.
- Justin, jag gillar verkligen Carter, sa han och spände blicken i mig. Jag vände mig om för att se om Chaz eller Carter hörde men dom var helt insatta i spelet.
- Gulligt! Sa jag med ett skratt.
- Ja alltså, gör du det?
- Ryan! Jag har träffat tjejen i 5 minuter, inte ens träffat utan jag slängde mig på henne så nej.
- Okej, bra. Han vände sig om och skulle precis gå när jag stoppade honom.
- Ryan?
- Ja, Justin?
- Hon är ganska het, sa jag med ett flin men Ryan stod bara där med en allvarlig blick.
- Justin, Jag är seriös! Det har hänt många gånger att tjejer jag träffar är med mig bara för att få tag på dig! Snälla Justin, förstör inte detta för mig. Jag gillar henne verkligen, sa han och rodnade lite. Jag skrattade och klappade han med ett lätt slag på ryggen.
- Det gör inget bro! Jag ska inte ta henne ifrån dig, kan du visa mig till toaletten? Sa jag och Ryan skrattade ett lättat skratt.
- Bra! Dude, försök inte.. Du kan vägen dit nästan bättre än jag själv! Sa han och gav ifrån sig ett leende innan han gick ut till dom andra. Jag log lite för mig själv samtidigt som jag gick upp till toaletten.
Jag kollade mig snabbt i spegeln och gjorde det jag skulle. Jag tvättade snabbt mina händer och kollade mig ännu en gång i spegeln, denna gången mycket längre.
- Tjena heting! Sa jag tyst och gav en blink till min spegelbild.
Jag skrattade åt min dåliga humor och gick ut ur badrummet och fortsatte sedan ner till dom andra och stannade brevid den långa soffan. Dom satt alla 3 fokuserade vid tvn, xboxen. Jag satte mig på soffkanten breved Carter. Hon var söt, riktigt söt egentligen.. Långt brunt hår, gröna djupa ögon och perfekt formade läppar. Nej Justin, tänk inte så! Jag log lite för mig själv och lutade mig mot soffkudden bakom mig. Plötsligt skrek Ryan till och jag trillade ännu en gång ner i soffan rakt på Carter.
- Aj! Utbrast hon skrattandes och jag ställde mig snabbt upp. Jag kände hur det hettade till i kinderna så jag bara stod där som ett fån och log genererat.
- Föresten förlåt, sa jag snabbt och kollade på Ryan som kollade på mig med en blick som jag inte kunde tolka.
- Äsch, det är lugnt! Sa hon och skrattade.
- Så.. Vem vann?
- Carter, svarade Chaz surt efter sin förlust mot en tjej.
- Dåså, vågar du möta mig då? Frågade jag och kollade på henne.
- Det är klart!
- Är du säker? För vi ska spela Fifa nu.
Hon kollade på mig osäkert men började sedan le.
- Jag är säker.
Ryan satte i skivan och gav mig sin kontroll. Jag satte mig vid Carter, inte nära men tillräckligt så att ingen annan skulle kunna sätta sig emellan och jag såg att det störde Ryan men jag gjorde ingenting åt det.
Spelet var igång. Jag var Barcelona och Carter var Milan. Det verkade inte som att hon kunde spela så jag pausade spelet och frågade:
- Alltså, jag kan lära dig hur man spelar?
- Uhm.. Ja tack, svarade hon och log genererat.
Jag skulle precis flytta mig närmare när Ryan avbröt.
- Jag kan visa henne.. Justin.
Jag kollade upp på honom och flyttade på mig. Han hade rätt, jag hade gjort alldeles för mycket redan. Men Ryan visade Carter hur man spelade men hon hade ingen chans ändå, jag vann, 6-3. Lite senare så beställde vi pizza eftersom allas magar var tomma på mat, speciellt min.
Vi satt allihopa och pratade lite tills det plingade på dörren.
- Jag tar det! Sa jag och reste mig upp för att sedan fortsätta mot ytterdörren. Jag öppnade dörren utan att kolla upp utan jag stoppade handen i fickan för att ta pengar.
- Här har d.. Var det enda jag hann säga innan jag blev chockad. Det var inte pizzamannen som stod där utan någon helt annan.
The Diary of my life - Chapter 2
Mitt liv kan vara riktigt jobbigt ibland, kändis livet är sjukt. Men när det gällde mina fans var ingenting fel. Dom är verkligen underbara och jag älskar dem.
Kära dagbok.
Sedan jag flyttade hit till Stratford så har allting gått som en dans - om vi ska kalla det så men jag vågar inte hoppas på någonting för att precis varje gång jag börjat kalla det nya stället för mitt hem, så är det dags att flytta igen. Jag hänger med Chaz och Ryan nästan varje dag, i skolan och hemma, med Melanie också för den delen. Imorgon ska det tydligen komma någon person - Chaz's och Ryan's vän antar jag - vem vet jag inte eftersom killarna vägrar säga det men de återstår ju bara att se. Mamma är föresten i Georgia nu igen på affärsresa så det är bara jag och pappa hemma men det är ganska skönt det också, jag är ju van så det är okej.
Föresten! I måndags så kom in på samma skola som både Chaz och Ryan men gissa vad? Melanie också!
- Carter! Vad ska vi äta ikväll? Ropade pappa från köket. Jag smällde igen boken och la den under madrassen, självklart, och sprang ner för trapporna med ett försök utan att trilla på vägen.
- Pizza? Svarade jag glatt och klappade Arnold - Min hund.
- Kan vi för en gångs skull äta någoting annat?
- Sure, hamburgare! Sa jag med ett flin.
Pappa skakade på huvudet men jag visste att min önskan om hamburgare skulle bli uppfylld.
Justin's persperktiv:
Jag satt nere i köket och åt frukost med mamma och pratade samtidigt lite om turnén.
- Saknar du det? Frågade hon.
- Lite, fast det är verkligen skönt att det är över nu.
- Över? Sa hon och höjde på ögonbrynen.
- Okej inte över men paus då, sa jag med ett skratt.
- Så ska du åka till Stratford idag?
- Yes! Sa jag och log med munnen full med mat.
- Redan? Liksom du har bara varit hemma i 2 dagar Justin?
- Mamma!
- Okej okej, förlåt!
Jag nickade belåtet och plockade undan disken efter mig. Det första jag gjorde sedan var att packa, packa och packa.. Okej, kanske inte direkt men nästan. Jag tog min största svarta LV väska och kastade ner nästan alla mina YMCMB tröjor, hoodies och brallor. Medan jag packade ner andra kläder så plingade mobilen till. Jag var snabb med att fiska upp den ur fickan och öppna meddelandet från Ryan.
''Hoppas inte att det gör någonting att en till kompis är med ikväll?''
Jag tvekade lite men knappade ändå in ett ''Självklart inte'' och skickade iväg det. Undra vem det var, det kan inte vara någon som jag känner eftersom då skulle han ha skrivit det i smset. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan satte mig vid datorn och twittrade lite så tiden skulle gå fortare.
Precis innan vi skulle åka till flygplatsen så tog jag på mig både en grå hood med ett rött YMCMB märke på och gråa mjukisbrallor. När det var dags att åka till flygplatsen så ringde jag Kenny och bad honom köra mig dit. Jag stötte på några fans och gav dom självklart några autografer och jag ställde upp bilder tills jag var tvungen att gå för att inte missa planet. Fast egentligen var det inte någon brådska eftersom jag flög med mitt egna flygplan, swag.
När jag väl satt på flygplanet så var jag bara rastlös. Jag hade redan kollat på film, ätit, spelat spel och gått på toa så det fanns liksom ingenting att göra längre men som tur var så landade vi bara några minuter senare.
När jag gått av planet så var det fullt med papparazis överallt så jag log lite och vinkade till dem också, sedan satte jag mig i bilen som en snäll man eller gubbe kört hit, hehe. Jag förde blicken till klockan på instrumentbrädan och såg att klockan redan var 7 och det var då det var självklart att det börjat bli mörkt ute.
Ungefär 10 minuter senare så svängde jag upp bilen vid Ryan's garage och klev ur, tog min väska och gick så fort som möjligt till dörren för att knacka på. Bara några sekunder senare så stod både Chaz och Ryan där med båda ett stort leende i ansiktet. Jag log som ett fån slängde mig på dem.
- Vi har saknat dig bro! Sa Chaz när vi släppt varandra.
- Jag har saknat er med, hur längesedan var det sen sist? Frågade jag och försökte räknade månaderna men Ryan, självklart, var snabbare.
- 5!
- Oj, aja men nu är jag här så, vad sägs om att jag ska klå er i xbox lite?
- Du har inte chans! Sa Chaz och Ryan instämde.
Jag skrattade och tog min väska och fortsatte in i vardagsrummet.
Jag slängde väskan i ett hörn och backade mot soffan och slängde mig på den men det var inte riktigt i soffan jag slängde mig utan på någon.
- Juste, detta är Carter, vår vän, som jag sa skulle vara här?
Jag nickade och skrattade genererat samtidigt som jag vände mig om mot henne och log.
Carter Lewis heter hon och är 15 år. Hon har precis flyttat till Canada, Stratford och träffade Chaz, Ryan och Melanie i skolan. Tror ni Justin faller för henne? Eller hon faller för Justin? KOMMENTERA!
The Diary of my life - Chapter 1
"Jätte skönt att vara hemma, ska dra ut lite hade jag tänkt.. Kommer på Tisdag, alltså.. 3 dagar kvar!"
Jag skickade iväg smset och drog sen på mig en kofta. Med ett glatt suck gick jag ner till mamma som stod och höll på i köket.
När jag lagt ner mobilen i fickan igen så gick jag med snabba steg ut till turnebussen och letade upp Kenny.
- Så, vart ska du?
När vi kom in i stan så var det väldigt folktomt, men tillräcklig mycket för att jag skulle bli upptäckt.
- Men jag kan inte bara dissa min fans! Flinade jag och smällde igen dörren efter mig. Kanske runt 20 tjejer kom nu fram till mig, Vissa grät, vissa skratta men de flesta skrek.
Jag skrev en autograf till resten av tjejerna och tog sen en grupp bild. Jag tackade och gick sen in i bilen.
- Är du galen? Du kan inte bara stanna så! Utbrast Kenny. Jag skrattade bara åt honom samtidigt som jag kollade ut genom fönstret. Solen sken starkt och vattnet glänste som diamanter. Jag kollade på klockan som bara var halv 3. Jag lutade mig tillbaka i sättet och log.
Mitt liv kan vara riktigt jobbigt ibland, kändis livet är sjukt. Men när det gällde mina fans var ingenting fel. Dom är verkligen underbara och jag älskar dem.
