Chapter 39 - I'ts you
Justin stog med ryggen emot mig. Han hade armarna på diskbänken och jag satt på en av kökstolarna. "Om du redan visste, varför kom du tillbaka till mig då?", sa jag och svalde. Tårarna ville inte sluta rinna och Justin suckade. Jag hade gått runt och låtsas som ingenting, men tillslut frågade Justin. Och jag svarade ärligt på hans fråga. Och det är varför vi stått och disskuterat i över en timma nu. Justin vände sig emot mig och gick några steg närmre. Han satte sig på stolen mittemot mig och tog ögonkontakt med mig. Han blick var hård, det var som om den borrade igenom hela mig. "Vad fan tror du, jag kanske ville höra det från dig också?! Från min egna tjej, om man ens kan kalla det så", röt han och lutade sig tillbaka. Jag svalde och torkade bort några tårar. Jag hade verkligen gjort fel, och det visste jag. Det tänker jag inte neka. "Förlåt", fick jag fram och han fnös. "Förlåt?! Är förlåt det enda du kan komma med? Kan du förklara för mig, varför i hela helvete att du blir gravid med en kille, Som dessutom är min BÄSTA VÄN?", han skrek nästan åt mig, jag visste inte vad jag skulle svara. Jag kollade bara skamset ner på mina händer. Men tillslut mötte jag hans blick. "Justin, jag kan inte göra det ogjort nu, det kan jag inte. Men det jag kan göra, är att säga förlåt. Jag har redan berättat för dig att vi var jätte fulla. Och det var dessutom en dag då du hade konsert, och spenderade kvällen med Selena. Kommer du ihåg? Du ignonerade både mig och Chaz totallt, och var BARA med henne. Och vi stack på en fest, du gjorde också fel", sa jag tyst och han suckade igen. "Men för i helvete summer, visst, det var fel att igga er. Men det betyder ju fan inte att du kan ligga med min jävla bästis?! Du är ju fan sjuk. Allt du gör är bara att såra!", skrek han emot mig och ställde sig upp. Jag spärrade upp ögonen och ställde mig upp jag med. "Ursäkta?! Vem fan är det som sårar om och om igen. VEM FAN ÄR DET? Snacka inte en massa skit Justin, det var fel det jag gjorde, det vet jag, men du är fan inte oskyldig du med. Så spela inte", jag skrek emot honom och puttadet till honom och allt han gjorde var bara att skaka på huvudet.
Jag satt i soffan, men Justin bredvid mig. Jag visste inte vad jag skulle säga. "Vad ska du göra nu, med barnet?", sa Justin tyst. Jag vände mig emot honom. Tårar rann ner för hans kinder och jag svalde. Jag hatade att jag sårat han. "Gråt inte", mummlade han. Jag hade inte ens märkt mina tårar i mitt tänkande. Jag suckade och kollade upp i taket, men mötte sen hans blick igen. "Jag vet inte Justin.. Jag vet inte ens säkert om jag är gravid", sa jag och svalde. Han kollade stort på mig och satte sig rakt. "Vadå vet inte? Du vet väll förfan om du är gravid?!", sa han upprört. Jag skakade på huvudet. Just då kom jag på gravidets testet. Men jag vågade inte kolla. Inte än, jag var inte redo än. Så jag sa inget om det. "Jag ska kolla, ta det lugnt", svalde jag och han suckade. "Summer", gnällde han och jag hörde hur min mobil pep till. Jag drog åt den och öppnade ett sms ifrån Chaz. "Summer, vi hade aldrig sex den kvällen. Jag har kollat med James, han som hade festen, och han såg oss hela tiden, det enda vi gjorde var att strula lite, sen hade du tydligen stuckit, och jag hade vart med en annan tjej. Jag är ledsen, men jag vet inte vem du är gravid med"
Tårarna började rinna och jag la snabbt handen för munnen. Jag fick svårt för att andas och jag var tvungen att se gravidets testet, nu. Jag tappade taget om min mobil och den föll snabbt emot golvet. Justin kollade oroligt på mig. "Vem var det ifrån?", sa han tveksamt och tårarna ville inte skulle rinna. Fler och fler minnen kom upp i min hjärna. Jag ville inte tro på det. Jag svarade inte Justin, och kastade mig upp från soffan för att springa upp på övervånningen. Jag smällde upp toalettdörren och gick fram till testet. Jag kollade på det länge. Jag kunde inte tro det. Tårarna bara rann och rann. Jag skrek, och skrek, för allt jag kunde. Justin kom upp till badrummet och kollade emot testet. Jag höll på att falla, men Justin tog emot mig. Jag blundade och försökte andas djupt. Men allt var så rörigt. Jag vet precis vad jag gjorde den kvällen nu. Jag har svaga minnen om det. Jag vände mig försiktigt emot Justin. Han kollade oroligt på mig och jag snyftade till. "Justin, det är inte Chaz som är pappan, det är du"
Heej! Jag vet att vi inte skrivit i novellen att Justin och Summer haft sex. Men ni kommer förstå när nästa del kommer upp, så dampa inte. Haha, hoppas ni gillade det, även om jag fortfarande tycker det spårat ut. Men snart är den här novellen ÖÖÖÖÖÖÖVER. hihihi, me like♥ Kommentera på så får ni nästa del idag! Köss IIIIIDA
Chapter 38 - Youre a child Bieber!
Det kanske är för att jag inte har sovit något på länge, men jag måste få prata med Summer. jag måste få höra sanningen av henne också öga mot öga.
Jag skrev en lapp till mamma och la den på bordet. Vi var hemma nu förstår ni. Men bara i en vecka eller så. Jag tog sedan mina bilnycklar och min iPhone, jag ringde till flygplatsen och bokade första bästa plan till Summer.
*
Jag försökte komma på var hon bodde, efter ett litet tag såg jag huset framför mig. Jag suckade lite innan jag parkerade en liten bit bort, så hon inte skulle se att jag kom. Om hon nu var hemma! Jag tvekade lite innan jag knackade på, tänk så var hon faktiskt gravis och hade en stor mage och allt? Jag skulle precis sticka igen, för feg för att se sanningen med mina egna ögon. Då hon öppnade. Det var som en våg kom över mig, hon såg trött ut. Hennes annars glada ögon såg trötta och utmattade ut, hennes hår var uooe i en toffs. Ja, hon såg helt förstörd ut.
"Justin?! Vad gör du här?" frågade han chockat. Jag svalde och tänkte gång på gång "detta var en dålig idé, detta var en dålig idé!"
"Jag.. erm.." jag fick inte fram något. Jag bara stod här som en fåne.
"Jag.. erm.." Justin kollade sig oroligt omkring. Jag suckade och tog tag i hans arm och drog in honom. "Du störde mig.." mumlade jag och tänkte på gravidationstesten som la på toan. Nu när jag äntligen var ensam hemmá tänker jag ta ett till test. Det kunde ju ha fel först gången, eller hur?
"Förlåt... jag ville bara prata." sa han och harklade sig. Jag fortsatte bara att gå till badrummet. Jag hörde hur Justin följde efter mig.
Jag tänker inte säga att jag inte bryr mig om att Justin är här, för det gör jag. Jag vet inte om det är på ett bra vis eller på ett dåligt. Men det känns inte helt okej. Jag ställde mig med ryggen mot badrumsdörren. "Om du ursäktar mig ska jag slutföra det jag gjorde innan du kom!" Justin skrattade till. Jag kollade undrande på honom. Han kollade ner på marken. "Det hördes precis som du skulle slutföra ja.. du vet att bajsa!" han skrattade igen och jag himlade med ögonen. Men jag kunde inte undgå att ett litet leende smög sig in på mina läppar. "Barnslig du är!" sa jag och stängde dörren efter mig. Jag gjorde som man skulle göra när man skulle ta testet, kissade på pinnen. Det låter rätt kul, men är inte alls så kul att göra. När jag var klar skulle man vänta i tre minuter. då öppnade jag dörren och gick ut till Justin igen.
"Kan man få reda på vad du gjorde? Alltså, jag vill ju inte veta om du.. ja du vet! Men om det var något annat, tell me!" sa han och kollade rakt in i mina ögon.
Jag vet, dåligt uselt och kort. ingen dålig del alls alltså! :(
i alla fall, om här finns några one direction fans, checka in min nystartade 1D novell! myloveforonedirection.blogg.se bara klicka där HÄÄR eller kanske HÄÄR ! ;)
Förlåt igen för dålig del! Men som sagt, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva!
Nelly. ♥
JAG HAR SKRIVIT DEL 37!
Bara skrolla ner... //nelly
Chapter 37 - I lovED her.
Jag saknar summer, det är ingen tvekan om det. Och när hon bara försvinner, helt plötsligt börjar man fundera på vad som verkligen har hänt. Jag tänker på allt jag har gjort, var det jag som gjorde så hon lämnade mig eller var det något hon hade gjort?
När hon inte hade svarat på om hon hade träffat någon annan krossades mitt hjärta smått. Jag älskade Summer, ja. Ni såg rätt, älskade. Ni förstår, jag försökte och försökte få reda på vad som hade hänt. Jag ringde till och med hennes mamma för att få reda på om hon visste något. Men hon sa inget. Så jag ringde Chaz, han var en bra vän och allt. Så jag tänkte att jag skulle få av mig all frustation. Men allt blev bara värre.
"Chaz?" hans röst var tveksam. Eftersom jag ringde med dolt nummer kanske han trodde jag var någon konstig pedofil. Eller mördare. "Chaz! Det är jag, Justin!" svarade jag i ett försök av att vara glad. "Oh, Justin, hej!" sa han och lät nervös. Jag rynkade på ögonbrynen fast jag inte visste att han kunde se det. "Har det hänt något? Du låter.. annorlunda!" sa jag tveksamt. Jag hörde hur Chaz suckade. "Justin, jag har inte tid att prata just nu.." började han men jag avbröt. "Men jag måste få prata ut med någon! Summer gör mig galen! Hon har åkt hem och allt, och jag vet inte varför vilket plågar mig! Jag vill verkligen veta vad som hände!" sa jag desperat. "Det är just därför jag inte kan prata med dig Justin!" sa Chaz han drog ett djupt andetag. "Jag och Summer gjorde ett misstag, om du vill veta vad ring henne. För jag vill inte va boven här, fast jag redan är det och har fått dödsstraff. Glöm inte att jag älskar dig bro!" där klickade han mig.
Jag hade ringt Summer. Hon hade inte svarat, så jag ringde Chaz igen. Efter några plågsamma minuter sa han det jag ville veta. "Vi hade sex Justin. Vi var fulla! Och nu säger Summer att hon är gravid! Jag kan inte fatta det, jag vill inte vara pappa! Och det var för typ.. en månad sedan! Kunde hon inte typ.. jag vet inte men snälla justin. döda mig inte!"
Jag hade inte svarat på Chaz bädjande. Men det var för att jag inte visste vad jag skulle svara.
Jag har sett alla bilder på Justin, det går bara inte att undvika världens storsta popsensation. Speciellt inte när han är "i stora tårar" som alla skvallertidningar skriver. Det gör ont i mig att se alla bilder på Justin när han ser så ledsen ut. Men jag kan helt enkelt inte kolla in i hans ögon och säga som det är. Det går bara inte.
Jag vet att den är sjukt kort, ni behöver inte påpeka det! Men jag ville ge er en del idag!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Får prata med ida om det.
Och om det är någon uppe nu kan ni ju adda mig på twitter och årata lite med mig? @biebsordiie <-- yep thats me! Gillar ni namnet? hahha, märkte det nu faktiskt ;)
PUSS NELLY ♥
Chapter 36 - He's on the radio, he's everywere for god sake!
Samtalet med Chaz hade bara gått överstyr. Han hade skrikit, och gråtit. Han sa att han inte kunde klara detta, att han inte kunde göra så mot Justin. Men han som sa inte vi inte ens hade haft sex. Jag försökte prata med honom, men han skrek bara åt mig så jag klickade honom. Rakt av, bara sådär. Det värsta är att Justin och Chaz verkligen är bästisar, Justin kommer inte bli lika sur på Chaz som han kommer bli på mig. Eller nej, sur är inte rätt ord. Han kommer bli rasande, besviken och han kommer aldrig. Aldrig förlåta mig för detta. Oavsett om vi var fulla eller inte, jag skulle inte haft sex med Chaz.
Men man kan inte spola tillbaka tiden och göra det rätta. För nu är det som det är, tyvärr.
Jag ställde mig framför helfigrusspelglen och drog upp tröjan så min mage visades. Den såg ut som vanligt, ingen bula någonstanns hur jag än vände och vred på mig. Jag blundade och la handen på magen. Långsammt satte jag mig ner, alla känslor som jag inte hade fått ur mig bara kom. Rädslan av att ha en person inut i mig. Rädslan över hur min mamma kommer reagera när hon får reda på det. Och pappa, och Rose. Vad kommer hon att tycka? Att hennes syster har haft 'lite kul' med hennes nästan killes bästa vän.
Tårarna rann ner för mina kinder och jag gjorde ingen ansats för att torka bort dem. För det skulle bara komma fler och fler.
Tve veckor senare, på flygplatsen
"SUMMER!" Rose sprang fram till mig och kramade om mig, hårt. Jag kramade henne minst lika hårt. "Gud vad jag har saknat dig!" sa jag flera gånger innan jag släppte henne och kramade om pappa.
Efter vårt lilla kramkalas satte vi oss i bilen och åkte hem. Jag kollade ut genom fönstert och lyssnade på vad pappa och Rosa sa om deras resa. Jag bad mamma höja radion lite, att få höra hur kul de har haft medans jag bara har deppat gjorde inte så att jag mådde bättre precis. Men jag har bara mig själv att skylla, det är ju jag som deppar ingen tvingar mig till det.
Det var som en stöt for igenom hela mig när jag hörde ingen annan än Justins stämma på radion.
"When i meet you girl my heart..."
"Han är på radion, han är fan överallt!" utbrast jag högt. Mamma hoppade till av det höga ljudet och Rose kollade konstigt på mig. Jag kollade ut ännu en gång genom bilfönstret. En ändå liten tår föll ner för mitt öga. 
Lite senare på kvällen när jag och pappa satt och kollade på tv frågade han mig: "Vad handlade det där i bilen om?" han kollade oroligt på mig och tog ena armen runt mina axlar. Jag tvekade lite innan jag svarade. "Det är en lång historia..."
Hoppas ni gillar delen! Det var lite svårt att komma på vad jag skulle skriva. Vissa av er tyckte inte att hon skulle vara gravid. Men alla blir ju det. Många tonåringar blir gravis oavsett de vill det eller inte. Så varför skulle inte Summer kunna bli det? #nohate.
Jag vill säga en försenad God Jul till alla er också! Speciellt till Ida eftersom jag inte har gjort det! ♥
Glöm inte att sprida bloggen, både Harlee & Ida förkänar alla läsare de kan få! Och kommentera allt som ni kan, vi alla blir glada av kommentarerna! Tack till alla kommentarer på förra delen också!
Puss Nelly ♥
Chapter 35 - Home Aigan
Jag satt nervöst på flygplatsen. Jag hade bara packat allt och stuckit. Utan att säga något, en sådan fegis jag var. Mitt flyg skulle gå om 40 minuter, och jag kunde inte gå på riktigt ännu. Justin gick säkert runt och letade efter mig just nu. Jag hade gått precis när bussen stannat, men hade bara sagt att jag skulle byta buss till busschaffören. Han brydde sig ju inte om det. Jag hade heller inte vågat ta upp min mobil. Jag visste inte om jag skulle klara av Justins alla sms och samtal. Jag skulle säkert svara han. Så skulle jag fortsätta låtsas. Men tillslut tog jag upp den, jag var tvungen att smsa mamma. När jag låste upp den såg jag att Justin hade ringt 5 gånger och skickat 8 sms. Men jag raderade alla utan att kolla på dom.
Sen slog jag snabbt in mammas nummer, men hon svarade inte. Jag saknade henne verkligen. Jag la ner mobilen och såg sen att jag fick gå på planet. Jag tog mina väskor och steg tveksamt på. Skulle jag ångra detta..?
-
"Jag är hemma", halvskrek jag när jag kom innan för dörren. Jag kunde höra något släppa massa saker och strax efter kom mamma ut i hallen. "SUMMER", utbrast hon och nästan hoppade på mig. Hon kramade om mig hårt. Jag kunde inte undgå att tårarana skulle rinna. Jag snyftade till och hon backade snabbt back. "Gråt inte", mummlade hon och kramade om mig igen. Hon log sen stolt och jag besvarade hennes leende. "Vart är pappa, och Rose?", frågade jag sen. "Dom är i Turkiet älskling, dom kommer hem om två veckor, samma dag som du skulle kommit hem?", sa hon nu. Jag log ursäktande. "Jag orkar inte ta det nu, jag vill bara sova. Kan vi inte prata om det senare?", hon nickade som om det var en självklart het. "Tack mamma", jag kramade om henne en sista gång innan jag gick upp till mitt rum. Det var sig likt. Bara städat just nu. Jag log lite smått. Men så kom jag och tänka på det igen.
Då rasade allt samman igen. Tårarna började rinna igen och jag satte mig skakigt på sängen. Jag drog täcket över mig och lutade mig emot kudden. Jag hörde hur mobilen ringde och sträckte mig efter den. "Hej Chaz", sa jag drygt eftersom jag sett att det var han som ringde. "Hej, Justin berättade precis att du stuckit. Har du berättat?!", ubrast han. Jag svalde. "Nej, men vi kan inte låtsas längre. Och vi kan heller inte skylla på att vi var fulla och inte gick så långt om vi ska berätta. Men jag är hemma, jag kan inte stanna där", jag drog efter andan och torkade bort några tårar. "Men vi var ju jätte fulla, kommer du ens ihåg hur långt vi gick?! Summer vi måste inte ha haft sex, så varför säga det", sa han sårbart och jag suckade. "Chaz..", sa jag men tystnade. Jag kunde inte. Tårarna rann som aldrig förr och jag kunde höra han snyfta. "Chaz, Justin är din bästa vän", sa jag och spände händerna. "Jag vet. Men eftersom vi inte vet om vi haft sex, så behöver han inte veta. Det kanske bara är inbillning", sa han hoppfult. "Det är det inte", sa jag snabbt och satte mig försiktigt upp. "Det kan det visst vara, du vet inte..", snyftade han fram. Jag drog djupa andetag.
Tillslut sa jag det. "Jo Chaz, jag är gravid"
Oj då, saker börjar klarna. Hur ska hon nu göra? Och tror ni hon är gravid? Hihi, tredje kapitlet idag. Och det är JULAFTON. Hihi då kan ni slänga iväg lite kommentarer!! Men tror inte jag skriver något mer idag, men någon av dom andra kanske gör det. Och detta var ganska dåligt, men det tycker jag hela novellen har blivit. Haha förlåt, men det känns som om det spårar ut nu.. Men jaja, den är snart över. Kram Ida♥
(Bildlös)
Sen slog jag snabbt in mammas nummer, men hon svarade inte. Jag saknade henne verkligen. Jag la ner mobilen och såg sen att jag fick gå på planet. Jag tog mina väskor och steg tveksamt på. Skulle jag ångra detta..?
-
"Jag är hemma", halvskrek jag när jag kom innan för dörren. Jag kunde höra något släppa massa saker och strax efter kom mamma ut i hallen. "SUMMER", utbrast hon och nästan hoppade på mig. Hon kramade om mig hårt. Jag kunde inte undgå att tårarana skulle rinna. Jag snyftade till och hon backade snabbt back. "Gråt inte", mummlade hon och kramade om mig igen. Hon log sen stolt och jag besvarade hennes leende. "Vart är pappa, och Rose?", frågade jag sen. "Dom är i Turkiet älskling, dom kommer hem om två veckor, samma dag som du skulle kommit hem?", sa hon nu. Jag log ursäktande. "Jag orkar inte ta det nu, jag vill bara sova. Kan vi inte prata om det senare?", hon nickade som om det var en självklart het. "Tack mamma", jag kramade om henne en sista gång innan jag gick upp till mitt rum. Det var sig likt. Bara städat just nu. Jag log lite smått. Men så kom jag och tänka på det igen.
Då rasade allt samman igen. Tårarna började rinna igen och jag satte mig skakigt på sängen. Jag drog täcket över mig och lutade mig emot kudden. Jag hörde hur mobilen ringde och sträckte mig efter den. "Hej Chaz", sa jag drygt eftersom jag sett att det var han som ringde. "Hej, Justin berättade precis att du stuckit. Har du berättat?!", ubrast han. Jag svalde. "Nej, men vi kan inte låtsas längre. Och vi kan heller inte skylla på att vi var fulla och inte gick så långt om vi ska berätta. Men jag är hemma, jag kan inte stanna där", jag drog efter andan och torkade bort några tårar. "Men vi var ju jätte fulla, kommer du ens ihåg hur långt vi gick?! Summer vi måste inte ha haft sex, så varför säga det", sa han sårbart och jag suckade. "Chaz..", sa jag men tystnade. Jag kunde inte. Tårarna rann som aldrig förr och jag kunde höra han snyfta. "Chaz, Justin är din bästa vän", sa jag och spände händerna. "Jag vet. Men eftersom vi inte vet om vi haft sex, så behöver han inte veta. Det kanske bara är inbillning", sa han hoppfult. "Det är det inte", sa jag snabbt och satte mig försiktigt upp. "Det kan det visst vara, du vet inte..", snyftade han fram. Jag drog djupa andetag.
Tillslut sa jag det. "Jo Chaz, jag är gravid"
Oj då, saker börjar klarna. Hur ska hon nu göra? Och tror ni hon är gravid? Hihi, tredje kapitlet idag. Och det är JULAFTON. Hihi då kan ni slänga iväg lite kommentarer!! Men tror inte jag skriver något mer idag, men någon av dom andra kanske gör det. Och detta var ganska dåligt, men det tycker jag hela novellen har blivit. Haha förlåt, men det känns som om det spårar ut nu.. Men jaja, den är snart över. Kram Ida♥
(Bildlös)
Chapter 34 - I can't stay here
Jag och Justin hade inte snackat med varandra på 2 dagar. För jag hade aldrig svarat han den kvällen då han undrade om jag hittat en annan. Jag visste inte vad jag skulle svara. Även fast jag inte hade gjort det. Jag satt och plattade mitt hår när Justin kom in i vårt rum. Jag hade börjat tycka att bussen hade blivit väldigt liten. Men jag skulle åka om två veckor. Sen var touren över, och även mitt "Jobb" som Justins flickvän. Även fast det inte riktigt var så det var längre. Jag mötte Justins blick i spegeln men han vek snabbt undan den. Jag följde det han gjorde med blicken igenom spegeln samtidigt som jag plattade färdigt håret. Han satte sig på huk framför sin väska och drog upp nya kläder och underkläder. Han drog sen med sig dom in på toaletten och stängde den med en smäll. Jag hörde hur dushen gick igång.
När jag var klar med håret så satte jag upp det i en tofs. Jag drog på mig nya kläder, mörkblå jeans och ett vitt linne. Simpelt. Jag gick fram och kollade ut genom fönstret. Vi var snart i LA. Jag visste dock inte riktigt vad vi hade här att göra. När Justin kom ut ifrån badrummet vände jag snabbt min blick emot honom. Han kollade bara på mig men vek undan den, igen för att packa ner grjejer i hans garderob. Jag drog ett djupt andetag. "Justin, snälla prata med mig", mummlade jag och han kollade upp på mig. "Vad vill du att jag ska säga?", undrade han. Han ställde sig upp emot mig. Jag andades ut. "Jag vet inte, prata bara med mig. Jag klarar inte detta mer", utbrast jag och han skakade på huvudet. "Det är inte direkt så att jag inte pratar med dig. Kolla bara just nu, för när du frågar något, så svarar jag", muttrade han och jag gick närmre honom. "Okej, vad gör vi i LA?", undrade jag. Han kollade på mig med ett höjt ögonbry. "Vet du inte det?", han kollade bort ifrån mig för att vika in några kläder. "Nej", svarade jag snabbt och satte mig på sängkanten. "Jag ska gå på premiären av Monte Carlo, jag ska stötta Selena", jag nickade emot hans svar men insåg sen att han inte såg det. "Okej", svarade jag. "Men vad ska jag göra då?"
Han vände sig emot mig. "Följa med", sa han snabbt och jag fnös. "Och om jag inte vill det då?", han kollade frågandes på mig. "Varför skulle du inte vilja?", han gick fram till mig och drog upp mig ifrån sängen. Han hade mina händer i sina och smekte dom lätt med tummen. "Skulle du vilja träffa mina ex?", jag kollade på honom länge och såg att han tänkte efter. Sen nickade han. "Jag hade inte haft något emot det, för jag vet att jag hade vart den enda för dig, och hade jag haft fel, så hade det endå vart fel mellan oss. Då skulle du endå inte vara äkta", sa han och log lite snett. Jag spärrade upp mina ögon. Skulle precis säga något, men han hyshade mig. "Men jag är ganska säker på att du inte skulle göra något sådant. Men följ med, då kommer dessutom inte Selena klänga på mig eller så. Fixa klart dig nu", sa han snabbt och släppte mina händer. Han pussade mig snabbt och lämnade rummet.
"Om du bara visste..", mummlade jag när dörren stängdes och kunde känna tårarna rinna. Jag var inte värd honom. Han hade bara förlåtit mig sådär. När jag inte ens kunnat svara om jag hade någon annan. Han förkännar någon bättre. Jag var tvungen att sticka, sticka härifrån.
Vill ni ha mer? Klarar ni 20 kommentarer? En liten julklapp kanske? Kommer mer då såklart♥ Puss Ida
När jag var klar med håret så satte jag upp det i en tofs. Jag drog på mig nya kläder, mörkblå jeans och ett vitt linne. Simpelt. Jag gick fram och kollade ut genom fönstret. Vi var snart i LA. Jag visste dock inte riktigt vad vi hade här att göra. När Justin kom ut ifrån badrummet vände jag snabbt min blick emot honom. Han kollade bara på mig men vek undan den, igen för att packa ner grjejer i hans garderob. Jag drog ett djupt andetag. "Justin, snälla prata med mig", mummlade jag och han kollade upp på mig. "Vad vill du att jag ska säga?", undrade han. Han ställde sig upp emot mig. Jag andades ut. "Jag vet inte, prata bara med mig. Jag klarar inte detta mer", utbrast jag och han skakade på huvudet. "Det är inte direkt så att jag inte pratar med dig. Kolla bara just nu, för när du frågar något, så svarar jag", muttrade han och jag gick närmre honom. "Okej, vad gör vi i LA?", undrade jag. Han kollade på mig med ett höjt ögonbry. "Vet du inte det?", han kollade bort ifrån mig för att vika in några kläder. "Nej", svarade jag snabbt och satte mig på sängkanten. "Jag ska gå på premiären av Monte Carlo, jag ska stötta Selena", jag nickade emot hans svar men insåg sen att han inte såg det. "Okej", svarade jag. "Men vad ska jag göra då?"
Han vände sig emot mig. "Följa med", sa han snabbt och jag fnös. "Och om jag inte vill det då?", han kollade frågandes på mig. "Varför skulle du inte vilja?", han gick fram till mig och drog upp mig ifrån sängen. Han hade mina händer i sina och smekte dom lätt med tummen. "Skulle du vilja träffa mina ex?", jag kollade på honom länge och såg att han tänkte efter. Sen nickade han. "Jag hade inte haft något emot det, för jag vet att jag hade vart den enda för dig, och hade jag haft fel, så hade det endå vart fel mellan oss. Då skulle du endå inte vara äkta", sa han och log lite snett. Jag spärrade upp mina ögon. Skulle precis säga något, men han hyshade mig. "Men jag är ganska säker på att du inte skulle göra något sådant. Men följ med, då kommer dessutom inte Selena klänga på mig eller så. Fixa klart dig nu", sa han snabbt och släppte mina händer. Han pussade mig snabbt och lämnade rummet.
"Om du bara visste..", mummlade jag när dörren stängdes och kunde känna tårarna rinna. Jag var inte värd honom. Han hade bara förlåtit mig sådär. När jag inte ens kunnat svara om jag hade någon annan. Han förkännar någon bättre. Jag var tvungen att sticka, sticka härifrån.
Vill ni ha mer? Klarar ni 20 kommentarer? En liten julklapp kanske? Kommer mer då såklart♥ Puss Ida
Chapter 33 - What's wrong?
1 månad senare;
"Sum? Är du här?", hörde jag Justin säga tyst. Han viskade det nästan. Jag försökte få ut något som liknade ett ja, men jag lyckades inte. Jag var alldeles för trött. "Mm", mummlade jag fram istället och hjäspade. Jag hörde hur han steg in i vårt rum och stängde dörren efter sig. "Hej, varför stack du?", undrade han oroligt. Han såg nästan sårad ut. Jag ryckte på axlarna. Han suckade. Jag kände hur sängen åkte ner lite, antagligen för Justin satt sig. "Jag trodde du skulle stanna under hela konserten. Jag ville ha dig som one less lonely girl hjärtat", mummlade han oroligt. Jag svalde. Egentligen var jag mycket piggare nu, men jag vågade inte möta hans blick. Jag skulle bara börja gråta, så skulle han fråga varför och massa. Jag orkade inte det. Så istället vände jag bara huvudet ifrån honom och kollade in i väggen.
Han la sig försiktigt ner och la armen runt mig. "Vad är det?", viskade han i mitt öra och jag gjorde allt för att hålla tårarna inne. "Nej det är inget, sov nu", jag drog bort hans hans och drog täcket om mig. Jag slöt sen ögonen och gjorde allt för att somna, som jag tillslut gjorde.
-
Finns det något mer underbart än att vackna av att killen man älskar kysser en? Han masserade mina läppar långsamt och när han såg att jag piggnat till backade han bak. Han log emot mig. "Hej", sa han tyst och jag log snett. "Hej", jag reste mig försiktigt upp och kollade bort emot spegeln. Jag såg förfärligt ut. Jag suckade åt mig själv och gick sen in i badrummet. Jag tvättade av ansiktet och borstade sen mina tänder. Jag borstade igenom håret och satte sen upp det i en tofs. Jag hörde hur Justin började prata med någon utanför badrummet. Jag skakade på huvudet och drog snabbt upp min mobil. "Du skulle inte.. Allt är ditt fel!!!", skickade jag snabbt iväg till Justins bästa kompis. Jo, Chaz Somers. Jag torkade bort några tårar som runnit och ställde mig sen upp. Jag svalde och gjorde allt för att sluta skaka. När jag lyckats ganska bra, gick jag snabbt ut ifrån badrummet och mötte Justins oroliga blick.
Han försökte se glad ut, men det var något som tryckte ner glädjen. "Vad är det?", sa jag med ett påklistrat leende. Han bet tag i sin läpp och reste på sig. Ju närmre han kom, ju nervösare blev han. "Vad är det?", uppreppade jag när han bara stått och kollat på mig. Han vek undan sin blick och kollade ner i golvet. "Summer, kan du förklara för mig vad det är? Den senaste månaden har du vart jätte konstig. Du går alltid helt oplanerat, är sur riktigt ofta, du svarar mig aldrig när jag säger att jag.. Älskar dig. Har du hittat någon annan?", han gick rakt på sak. Just det fick mina tårar att rinna som aldrig förr.
Ojojoj, det luktar draaaaama. Haha vad tror ni har hänt? Ska skriva 34 direkt, bara för eran skull, ska försöka ha en bra uppdatering idag, även fast jag måste göra massa andra saker, det är faktiskt JULAFTON. God jul älsklingar!! /Ida♥
"Sum? Är du här?", hörde jag Justin säga tyst. Han viskade det nästan. Jag försökte få ut något som liknade ett ja, men jag lyckades inte. Jag var alldeles för trött. "Mm", mummlade jag fram istället och hjäspade. Jag hörde hur han steg in i vårt rum och stängde dörren efter sig. "Hej, varför stack du?", undrade han oroligt. Han såg nästan sårad ut. Jag ryckte på axlarna. Han suckade. Jag kände hur sängen åkte ner lite, antagligen för Justin satt sig. "Jag trodde du skulle stanna under hela konserten. Jag ville ha dig som one less lonely girl hjärtat", mummlade han oroligt. Jag svalde. Egentligen var jag mycket piggare nu, men jag vågade inte möta hans blick. Jag skulle bara börja gråta, så skulle han fråga varför och massa. Jag orkade inte det. Så istället vände jag bara huvudet ifrån honom och kollade in i väggen.
Han la sig försiktigt ner och la armen runt mig. "Vad är det?", viskade han i mitt öra och jag gjorde allt för att hålla tårarna inne. "Nej det är inget, sov nu", jag drog bort hans hans och drog täcket om mig. Jag slöt sen ögonen och gjorde allt för att somna, som jag tillslut gjorde.
-
Finns det något mer underbart än att vackna av att killen man älskar kysser en? Han masserade mina läppar långsamt och när han såg att jag piggnat till backade han bak. Han log emot mig. "Hej", sa han tyst och jag log snett. "Hej", jag reste mig försiktigt upp och kollade bort emot spegeln. Jag såg förfärligt ut. Jag suckade åt mig själv och gick sen in i badrummet. Jag tvättade av ansiktet och borstade sen mina tänder. Jag borstade igenom håret och satte sen upp det i en tofs. Jag hörde hur Justin började prata med någon utanför badrummet. Jag skakade på huvudet och drog snabbt upp min mobil. "Du skulle inte.. Allt är ditt fel!!!", skickade jag snabbt iväg till Justins bästa kompis. Jo, Chaz Somers. Jag torkade bort några tårar som runnit och ställde mig sen upp. Jag svalde och gjorde allt för att sluta skaka. När jag lyckats ganska bra, gick jag snabbt ut ifrån badrummet och mötte Justins oroliga blick.
Han försökte se glad ut, men det var något som tryckte ner glädjen. "Vad är det?", sa jag med ett påklistrat leende. Han bet tag i sin läpp och reste på sig. Ju närmre han kom, ju nervösare blev han. "Vad är det?", uppreppade jag när han bara stått och kollat på mig. Han vek undan sin blick och kollade ner i golvet. "Summer, kan du förklara för mig vad det är? Den senaste månaden har du vart jätte konstig. Du går alltid helt oplanerat, är sur riktigt ofta, du svarar mig aldrig när jag säger att jag.. Älskar dig. Har du hittat någon annan?", han gick rakt på sak. Just det fick mina tårar att rinna som aldrig förr.
Ojojoj, det luktar draaaaama. Haha vad tror ni har hänt? Ska skriva 34 direkt, bara för eran skull, ska försöka ha en bra uppdatering idag, även fast jag måste göra massa andra saker, det är faktiskt JULAFTON. God jul älsklingar!! /Ida♥
Chapter 32 - Concert
Justin hade en show ikväll, och jag hade fått äran att vara med. Eller, äran och äran. Justin hade frågat om jag ville följa med och såklart hade jag inte svarat nej till att se han uppträda! Det är verkligen magiskt! Fast det kommer jag nog inte erkänna för honom.
Jag drog på mig mina slitna converse innan jag tog tag i Justins hand och vi begav oss till limousinen som fanns utanför.
"Jag kan inte fatta att du är min igen!" sa Justin med lyckliga ögon. Jag höjde ena ögonbrynet. "Vem sa att vi fortfarande är tillsammans? du har ju inte frågat!" jag la till det sista när jag såg hur Justins leende började försvinna. Han tog tag i mina händer och sa:
"Summer, vill du bli min flickvän?" frågade Justin med hans hesa, sexiga röst. Jag kände hur fjärilarna guppade i magen. Jag nickade och kysste Justin. Hans tunga lekte med min innan han satte sig normalt igen. Jag log ner på Justins och min sammanflätande hand.
Vi kom fram till arenan och hoppade ur limousinen. Det fanns redan ett tiotals tjejer utanför och det var mer än sex timmar kvar till konsterten skulle börja. Det är helt otroligt hur Justins fans stöttar Justin. Eller, ja vissa i alla fall! Tänkte jag och rös av alla de hat kommentarerna jag fick. Jag får faktiskt inte lika många nu! Det kanske är för att Justin och jag har varit med varandra längre nu än innan. Och kanske för att de börjar inse att Justin är lycklig med mig.
Jag kommer nog aldrig få det rätta svaret på den frågan. Men jag vet att jag kommer ha Justin här ett långt tag till.
"Mamma!" Justin släppte taget om min hand för första gången sedan resan hit. Han kramade om sin mamma och la sedan armen runt henne och kollade på mig. "Summer! Det var ett tag sedan man såg dig här i en arena!" sa Pattie med ett chockat ansiktsuttryck. Jag rykte på axlarna. "Jag har tröttnat på hotell!" svarade jag och log mot henne. Hon skrattade till och kramade om mig.
"Jag ska bara gå till soundcheck! Du får gärna kolla om du vill!" sa Justin och kollade på mig med ett leende. Jag nickade glatt och följde efter han. Arenan var som en laborynt. Rum överallt, olika gångar från höger till vänster. Jag svär att jag hade gått vilse om Justin och Pattie inte hade gått med mig.
Vi kom fram till stället som var bakom scenen. Alltså kom vi backstage. Justin pussade mig i pannan innan han tog tag i mickrofonen en man höll i och gick genom
Jag ställde mig brevid Pattie som kollade ut på Justins crew som visst hade en dans battle just nu.
"Han är verkligen bra!" sa jag imponerat när en kille började snurra på huvudet. Pattie nickade med et leende. "Jag ska gå nu, men du kanju stanna här och kolla!" sa Pattie med ett ursäktande leende. Jag nickade och lutade mig mot en av de hundratals stålstolparna här omkring.
Yey, jag hade skrivlust så jag skrev en till del. Höhö..
Ni måste bara se DENNA videon! Jag älskar när han pratar om oss beliebers :') Och när intervjuaren bara 'du får signera var du vill på henne!' Justins min där. Hahah, bara jag som fatta var intervjuaren menade?! (a)
Kommetnera nu girls! ♥
(ps, förlåt om det finns stavfel!)
Puss Nelly ♥
Chapter 31 - I cant stand this anymore!
"So get out, get out, get out of my head!
And fall in my arms instead.
I don't, I don't, don't know what it is
But i need that one thing
And you've got that one thing!"
Justin lutade sig bak från mitt öra och kollade på mig med en blänkade blick. Jag log åt de orden som han hade sagt - nej han hade sjungit dem - åt mig. Justin log sitt bländande leende mot mig innan han tog tag i min hand. "Jag klarar inte av att inte kunna hålla din hand när jag vill, att inte kunna kyssa dina läppar när jag vill, att inte kunna krama dig. Så snälla Summer, snälla förlåt mig för allt jag har gjort!" han kollade på mig med ärliga och kärleksfulla ögon. Jag kände fjärilarna i magen och hur min hjärna höll på att gå i bakslag av alla tankar.
Jag tog ett djupt andetag och bestämmde mig för att inte tänka så mycket utan bara göra det första som kommer till mig.
Jag klarar inte detta mer.." började jag. Jag såg hur Justins leende bleknade och hur hans grepp om mig mjuknade. "Inte på det viset, jag klarar inte att inte kunna göra så här mot dig!" sa jag och lutade mig fram för att kyssa han mjukt. Efter ett par sekunder lutade jag min panna mot hans. "Jag älskar dig Justin!" sa jag ärligt och kände hur allt stämde igen. Allt var på plats.
Justin kollade rakt in i mina ögon och log stort mot mig. "Hur kan du, Summer, gör mig så oförklarligt lycklig?!" frågade han mig.
Hand i hand gick jag och Justin ner till resturangens middag. Både Justin och jag var för trötta för att tänka på alla paparatsis och fans just nu.
"Damerna först!" sa Justin med en handrörelse som betydde att jag skulle gå in i hissen först. Jag fnissade och gick in. Justin klickade på den våningsknappen där maten fanns innan han tryckte upp mig mot hissväggen. Ett skratt slank ur mig innan jag kände Justins läppar mot mina igen.
Är det någon mer än jag som har jullov nu?! :D
Kommentera ♥
Puss Nelly!
Chapter 30 - Happines
Jag log och nickade. "Ja, du då?", undrade jag för att svara på Justins fråga. Han besvarade mitt leende. "Jo, jag gör väll det. Men alla längtar hem, men det bara är så. Hur lycklig man är, hur nära, man längtar fortfarande", mummlade han och kollade ner på våra sammanflätade händer. Han kollade sen upp på mig igen. "Ska vi lägga oss?", frågade Justin och jag nickade.
"Okej", vi reste oss upp från soffan och jag svajjade till för precis då svängde bussen. Jag började skratta. Jag vände mig emot Justin som bara log. "Du är så söt när du skrattar", mummlade Justin och jag kunde inte undgå att fnissa till. "Du är söt", sa jag och drog med honom in i sovrummmet. Han släppte min hand och satte sig på huk framför sin resväska. "Kan jag få låna en tröja av dig?", undrade jag och han nickade. Han kastade över en stor t-shirt och jag mummlade fram ett tack.
Han drog själv upp ett par mjukisbyxor och lade upp dom på sängen. Han drog av sig tröjan och byxorna, och drog på sig mjukisarna. Utan att ens ge mig en blick gick han in i badrummet. Jag log. Han är så förbaskat snygg, det kan jag inte neka. Jag drog av mig mina jeans och min tröja. Jag kastade det åt sidan och drog sen på mig t-shirten. Den satt ganska bra på mig. Men Justin var ganska smal, så det är lugnt. Skulle lätt kunna ha på mig hans kläder på dagarna också. Man hade lika väll trott att det är mina kläder. Jag drog på mig ett par hotpants och gick bort mot den andra toaletten utanför rummet. Jag borstade snabbt mina tänder och satte upp mitt hår i en hög tofs. Jag hade gått utan smink idag, något jag är otroligt glad för.
När jag kom in i rummet så satt Justin på sängen med sin mobil framför sig. Han smsade med någon. Det såg man när han skrev. Jag satte mig på andra sidan om sängen och försökte få kontakt med honom. Men han var för inne i sin mobil. "Vem smsar du med?", sa jag tillslut. Han kollade fortfarande ner i mobilen, men svarade snabbt. "Selena", mummlade han. Jag nickade, trotts det att han inte såg mig. "Ditt ex?", chansade jag på, och nu nickade han. Tillslut lade han undan mobilen och mötte min blick. "Hej", sa han varmt och jag höjde på ögonbrynet. "Hej", svarade jag bara. Jag vände blicken mot klockan, halv 5 på natten. Jag var riktigt trött. Jag och Justin hade suttit uppe och kollade på massa filmer medans dom andra lagt sig. Så det var bara vi vakna.
"Summer", Justin avbröt mig i mitt tänkande och jag vände snabbt min blick emot honom. Jag mötte hans ögon och han kollade otroligt på mig. Han varma ögon fick mig att bli säker, och jag älskade dem. Dem var så underbara. Han bröt tillslut ögonkontakten med mig och kollade sen ner på sin mobil som pippit till. Istället vände han bara på den och kollade upp på mig. Han tog tag i min nacke och tryckte sina läppar emot mina. Just i det ögonblicket, ville jag bara dö av lycka.
Hej hallå! Har inte upptdaderat på skitlänge typ, hihi förlåt. Men det är jul och så nu, men jag satsar på att fixa en grym upptadering till nästa år. Och idag fyller min mamma år, men det går uppåt iaf. Älskar er, Puss Ida♥
Chapter 29 - Papparatsis
"Justin! Hur går det med dig och tjejen?!"
"Summer är Justin är bra pojkvän?"
"Har ni gjort slut? Är det därför Justin har varit så borta på sista tiden?"
Papparatsisarnas kameror gav ifrån sig ett klickande var gång de tog en bild. Deras frågor var från vänster till höger om min och Justins sida. Justin höll mig hårt i handen, inte för att jag precis ville det. Men ändå kunde jag inte låta bli att le då och då av kännslan.
Jag kunde se hur Justin blev irriterad av alla frågor. För den dära sista frågan om vi hade gjort slut hade de nästan rätt i. Inte för att vi var tillsammans på riktigt, har aldrig varit det och kommer aldrig vara det heller. Jag sukace och förbannade mig själv när jag släppte Justins hand och stannade. Papparatsisarna blev genast nyfikna och stannade de med.
"Okej, jag och Justin är tillsammans och har alltid varit det! Så kan ni snälla sluta hålla på?! Justin är en person som alla andra! Han och kännslor, så sluta snoka i hans privatliv! Jag älskar Justin och det är så det är! Så snälla, sluta följa oss och göra något nyttigt mer ert liv!"
Jag tog tag i Justins hand igen, och gick emot bilen.
"Tack!" sa Justin och kollade på mig. "För vad?" frågade jag och kollade ner på den ny asfalterade vägen framför mina fötter. "För det du sa till papparatsisarna, jag täl dem inte!"
Vi kom fram till bilen, de korkade papparatsisarna kom tillbaka igen. För att inte ställa till det för Justin log jag stort mot honom. Vi gick till vars en sida av bilen och satte oss.
Scooter var glad att jag verkade glad igen. Summer försökte att vara normal mot mig, men jag såg hur hon tvekade var gång jag var nära henne. Jag vet inte varför, jag har ingen aning om varför. Men jag vill så gärna ta reda på det.
Jag drog upp mig nya röda iPhone ur jeansfickan var att ringa Usher. Usher var med på min överraskning till Summer. Den överraskningen som skulle få henne att bli min igen.
"Justin!" Ushers röst hördes och jag återgick till att prata istället för att bara tänka.
Min andra del här! Hoppas ni gillar't!
Jag skulle egentligen ha skrivit en igår, men jag var på jägers med några kompisar! ;)
Desto fler kommentarer, desto snabbare kommer nästa del! KRAM NELLY ♥
Chapter 28 - Summer, Summer, Summer!
Var dag försökte jag övertyga mig själv att Justin fortfarande var den killen som kallade mig hora, fet och ful. Men var dag misslyckas jag lika stort! Justin har snott mitt hjärta igen. Även om jag knappt vill erkänna för mig själv att han har gjort det igen kan jag inte hjälpa att känna just den speciella kännslan i magen när han ser på mig. Eller helt enkelt bara går emot mig. Mitt huvud skriker av lycka var gång Justin säger att han älskar mig, men att han vet att jag inte känner samma sak. Jag hatar att skuldkänslorna for omkring innut i mig när jag vet att han har fel. Jag borde inte har skuldkänslor! Jag borde hånskratta, för allt som han sa mot mig förkänar han inte mina kännslor. Men mitt hånskratt förvandlades till ynkliga skuldkänslor. Suck.
"Mamma! Kom igen! Jag kan inte hjälpa att jag älskar Summer! Hon är hela mitt liv! Jag kan inte bara släppa henne, inte nu när allt är så fel mellan oss! Jag måste bevisa för henne att jag är värd henne!" i ena stunden hörde jag Justin högt och klart. I andra hade han gått igen. Men med bara de få meningarna smälte jag inombords.
Med en lång utdragen suck satte jag mig mellan Ryan och Chaz. Jag hörde dem sucka men annars la de ingen speciell uppfattning av att jag kom till dem. "Varför så buttra idag då?" frågade jag irriterat efter några tysta minuter. "Nej. Inte buttra." sa Ryan och suckade. "Vi vaknade bara av Justins babbel. Om ingen annan än Summer, Summer, Summer! Det är allt han pratar om." fortsatte Ryan och himmlade med ögonen mot mig.
"Bra Justin! Nu är alla irriterad på dig! Ryan, Chaz till och med mamma!" sa jag högt till mig själv och slog med min hand hårt i väggen innan jag med en suck satte mig ner i sängen. Detta kunde inte hända mig! Varför kan de inte bara förstå hur mycket jag verkligen älskar henne? Jag kommer inte låta Scooter bara välja ut någon random tjej som jag ska fejk dejta när jag har Summer inom räckhåll.
Det är svårt att glömma någon som har gett mig så mycket att komma ihåg. 
Efter några minuter kände jag att jag inte bara kunde sitta här i sängen och ruttna. Tiden jag hade kvar med Summer var inte så lång så att jag kan låta henne på något sätt få sig själv att tänka efte om hon verkligen älskar mig. Men, jag kan inte låta bli att hela tiden undra vad hon tänker. Vad hon har för sig där inne i huvudet.
"Vad gör ni då?" frågade jag Ryan, Chaz och Summer när jag hittade dem framför tv:en. Summer var den ända som reagerade att jag hade kommit. "De ur sura!" sa hon och drog ut på ordet sur. Jag höjde på ögonbrynen. "Varför?" frågade jag och kollade på killarna. De rykte på axlarna, "trött.. gissar jag på!" sa Ryan och log halvt mot mig. Jag nickade förvirrat.
Hey alla!
Jag heter Nelly och kommer gästblogga här ett tag! Hoppas att ni gillar min första del ur denna novellen! :D
Jag ser fram emot att blogga här! Jag tycker att det är riktigt kul att skriva, så ja det är därför jag sitter är och skriver just nu.
btw, jag är en tjej på 13 sommrar som bor i Skåne. Jag har haft Bieber Fever i snart 2 år! :) Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om mig själv, men om ni undrar något så kan ni ju fråga!
Kommentera så kanske jag kan få reda på om jag kan skriva något såddär bra eller inte? ♥
Vill du blogga med oss? Läs inlägget;)
Jo men tjena. Kul med hatmejl från läsare på facebook att jag måste uppdatera om jag vill se min familj vid liv. Man ba men jo vad kul, nu uppdaterar jag, du gav mig skrivlust♥ Hoppas ni fattar min ironi..
Nej, men seriöst, uppdateringen har vart kass i nu rent sagt ut flera veckor. Jag måste göra något åt det;) Har snackar lite med Harlee, så vi har tänkt på att ta in gästbloggare. Är du sugen? För vet ni vad? Jag vill ha en till två bloggare som kan skriva klart Capture The Moment med oss. Intresserad? Mejla då "[email protected]" och skriv en liten del av nästa chapter, du får alltså bestämma själv. Anledningen varför jag skriver min mejl är för att bloggmejlens lösen ord är bortglömmt.. Ops! Hehe men aja, love uuu..
Ma boy'
Chapter 27 - Betrayed aigan - Part 2
“Summer, nej”, utbrast Justin. Han hoppade nästan på mig för att han fattade att jag hade stuckit annars. Men han höll hårt om mig och jag kunde inte röra mig. Jag kunde höra när Scooter suckade och sen gick iväg. “Släpp mig”, sa jag så högt jag kunde emot hans bröstkorg. Han skakade på huvudet. “Nej, Summer. Lyssna, det är inte sant, det jag sa, jag lovar”, mummlade han och jag skrattade till utan humor. Han släpte taget om mig, men inte helt. Han hade sin hand runt min arm fortfarande. “Släpp mig, jag kommer inte gå någon stans”, sa jag surt och han gjorde som jag sa. Jag drog snabbt åt mig min hand. Han kollade osäkert på mig. “Jag lovar..”, mummlade han. “Jaja, du lovar. Men varför sa du det om det inte är sant?”, sa jag ointresserad. Fast sanningen var den att det gjorde extremt ont. Något som jag inte hade några planer på att visa.
Han suckade och tog tag i min hand. Igen. "Justin, jag kommer inte gå", mummlade jag och han log snett."Lyssna, jag var tvungen att säga så, Scooter ville byta ut dig, för han fattade att jag var därför jag var så.. Nere" mummlade han och mötte min blick. "Men ta inte åt dig så, jag ville bara berätta", lade han till när han såg mitt oroliga ansiktsutryck. Men jag slappnade av igen. "Okej, jag säger inte att jag tror dig, för det gör jag inte. Men jag vill tro dig, och jag kanske gör det om jag ska vara 'ärligt. Så vi låter det vara, för tillfället"
Jag log och vände mitt ansikte emot Summer. Det var bara 1 månad kvar innan hon skulle åka. Och innan dess ska jag se till att vi är tillsammans igen. Och jag ska ge henne en speciell överaskning. Något hon aldrig kommer glömma. Som förlåt, förlåt för allt jag gjort.
"Vad glor du på?", fnissade Summer och jag log. "Världens vackraste tjej", jag kom närmre henne och kysste henne varmt. Jag kunde känna henne le mot mina läppar. Jag backade sen tillbaka. "Jag vet att du inte gör detsamma, men jag älskar dig"
Skitkoooort, men var tvungen att lägga upp såfort jag kunde. Så att ni inte skulle tro massa, haha, ne men hinner nog inget mer idag, puss Ida PS; Nästa blir mycket längre♥
Chapter 27 - Betrayed aigan - Part 1
Den kvällen kunde jag inte sluta tänka på att hon sagt nej. Hon sa nej. Det var det enda jag kunde tänkta på. Trotts att det var över en vecka sen det hände, så hade fortfarande inte tårarna slutat titta förbi ibland.
Även fast jag visste att mina fans var hur underbara som helst, visste jag inte att dom skulle stötta mig så här mycket. Eller jo, det visste jag. Men inte när det var något som hänt mellan mig och Summer. Hon har alltid vart så hatad av dem alla. Något som är så synd med tanke på vilken otroligt stark människa hon är. Jag sneglade emot min mobil, pip efter pip kom en efter en. Men jag vågade inte ta åt mig den. Jag visste att dom flesta skulle vara antingen ifrån Scooter, eller mamma.
Dom skulle bara säga till mig att jag var tvungen att gå ut innan misstankar anades. Om att vi gjort slut och massa. Men jag visste inte vad jag skulle göra. Eller vad sanningen var. Hade vi gjort det..?
Jag hade egentligen aldrig känt mig så ensam och lämnad. Även fast jag har människor omkring mig varje dag, varje natt, så känner jag mig så ensam. Det är något som händer med mig. Jag är inte längre mig själv. Och jag vet, att när det går så långt att jag tillochmed kan erkänna det för mig själv, då har det gått för långt.
-
Jag reste mig försiktigt upp och stoppade in fötterna i Justins morgontofflor. Jag kollade emot klockan som visade halv 3 på natten. Jag suckade och drog min morgonrock runt mig. Jag kunde höra röster utifrån och jag sträckte snabbt på mig. Jag tassade försiktigt ut ur rummet med stannade upp när jag hörde Justin. "Scooter, jag älskar henne inte på riktigt, snälla nån. Det är inte därför jag är sån jag är, det är verkligen inte därför. Jag bryr mig inte ett skit om henne", utbrast han och det stack til. Va? "Jag är ledsen, men jag har svårt att tro dig", mummlade Scooter tyst, nästan så att jag inte hörde.
"Tro vad du vill, men Summer betyder ingenting för mig..", sa han. Jag flämtade till och han vände snabbt sin blick emot mig.
"Tro vad du vill, men Summer betyder ingenting för mig..", sa han. Jag flämtade till och han vände snabbt sin blick emot mig.
Jag lägger ner, efter denna tid!
Ja, det är sant som det står i rubriken. Det är alldeles för mycket tid som läggs ner på bloggen, dessutom suger ni på att kommentera och läsarna sjunker. Jag och Harlee ska sluta båda två, men bloggen finns kvar så ni kan när som helst gå in och läsa den. Eller ja, dom gammla novellerna. Tyvärr orkar jag inte skriva klart den nya novellen, något ni får leva med. Så tack för min tid här. Det har vart fantastiskt att få dela nästan 1 år med er, om inte mer? Älskar er alla, PUSS.
Haha got yah! Jag var tvungen, förlåt. Gick ni på den? Hihi.. Förlåt, bli inte allt för sura, det var ett skämt:( Hehe. Men förlåt för den sega uppdateringen, ska försöka klämma in några delar nu i veckan. Någon som är sugen på att gästblogga, får gärna kommentera här med namn och mejl/blogg. PS; Jag skulle aldrig göra så, trodde ni visste det:(
Och kommentera om ni gick på det;)
